Sayonara

Att krasst påstå att Japan är på tapeten igen vore just nu ett monumentalt semantiskt klavertramp, så jag börjar istället det här inlägget med att erkänna att Japan och mycket av det japanska är och alltid varit svårt för mig att begripa. Det har naturligtvis en hel del att göra med att jag aldrig varit där, aldrig umgåtts med någon från Japan och saknar såväl tillräcklig kunskap som insikt för att begripa. Detta är dessutom inget unikt för mina kunskaper om just Japan.

Men ett land och en kultur som kan ägna timmar åt att tillreda och dricka en kopp grönt te, som gett oss människor, företeelser och saker som, kōan, Akira Kurosawa, ”Sony Walkman”, ”Nikka”, Haruki Murakami, sashimi och snabbnudlar och där man dessutom kan skapa trädgårdar som är så vackert strukturerade och så totalt rofyllda att ”Svampbob Fyrkant” skulle kunna bli en övertygad zen-buddhist, ett sådant land kan ju inte vara helt utan förtjänster

Japansk trädgård vid ”Adachi Museum of Art”

Men samtidigt frågar man sig varför just Japan envisas med att slakta valar och delfiner och har man sett den fantastiska dramadokumentären ”The Cove” om hemlig masslakt av delfiner och om man har sett, eller bara sett  bilder av, hur knölvalar, delfiner och andra valar förblöder till döds under valjakt utanför Antarktis och på andra platser så minskar sympatin för det landet. Hur fel ute Japan än var under 2:a världskriget så avskyr jag att Japan blev en ”testplats” för USA:s atombomber men lika lite som den vidriga behandlingen av judarna under samma krig ger dessa rätt att förtrycka det palestinska folket, lika lite måste vi acceptera den japanska valslakten.

När samma land dessutom envisas med att ha svårt att hålla isär saker som våld och heder och hävdar att dom, på fullt allvar, uppskattar underligheter som att äta sushi serverat på nakna kroppar, som firar festivalen ”Kanamara Matsuri, en festival till den eregerade penisen, där man bär runt på gigantiska manliga könsorgan och alla äter glass, godis och marsipan utformade som penisar och ett land som får folk att köpa en läskedryck (och Pepsico att tillverka den) som döps till ”White Pepsi” och som påstås ha yoghurt-smak. Jag blir verkligen inte klok på det där landet och deras kultur.

”White Pepsi” med yoghurtsmak……Ou haa!

Men den här gången var det alltså inget av det där som placerade Japan på löpsedlarna, utan att en fullständigt förödande jordbävning i havet utanför landet inträffat. Det finns ännu inga pålitliga siffror på antalet omkomna, men var så säkra på att dom kommer att multipliceras flera gånger under de kommande dagarna. Den materiella förödelsen är oöverskådlig, både som en direkt effekt av jordskalvet och ännu mycket större av den efterföljande tsunami-vågen som först dränkte stora delar av nordöstra Japan och sedan fortplantade sig tvärs över hela Stilla Havet och nådde ända till Antarktis ett dygn senare.

Det skall bli intressant att se om vi svenskar är lika benägna att skicka hjälp till det nu drabbade japan som vi var när vårt favorit-semestermål Thailand drabbades, den som behöver hjälp måste få det, var man än råkar vara född och lever (DN GP). I det här läget är det nästan omoraliskt att ”dra nytta” av katastrofen, men jag tänker ändå ta upp det där med säkerheten kring kärnkraften. Fyra ”supersäkra”(?) japanska kärnkraftverk skadades så allvarligt av jordbävningen att ingen vet vad konsekvenserna kan bli. Jag hoppas att läckaget av strålning kan hållas nere så att det drabbar världen, både Japan och resten, så lite som möjligt. Men det är för tidigt att ens hoppas och det aktualiserar, ännu en gång, frågan om kärnkraften.

…eller mardrömmen?

Japan har mycket mer stabilt byggda kärnkraftverk än de flesta andra länder, det räckte inte (HD DN SvD AB GP svt) och Sveriges regering tänker, trots detta, köra sina kärnkraftverk på max under de kommande åren (AB). När så kraftiga rörelser som jordbävningar ger upphov till inträffar finns det inga av människor konstruerade byggnadsverk eller konstruktioner som garanterat håller emot. Riskerna är naturligtvis störst i jordbävningsfrekventa områden där det finns kärnkraftverk, det är bara det att av alla de länder som har kärnkraft är det bara ytterst få som aldrig haft en jordbävning så kraftig att den inneburit dödsoffer (se lista). Att inget liknande kan hända här är dessutom en farlig inbillning (DN GP)

Men, trots att det verkar vara okänt för regeringen, så har vi jordbävningar även i Sverige. Ungefär ett skalv per år med en magnitud över 3,0 och cirka tio stycken har en magnitud 2,0 – 3,0 och 1904 hade vi ett utanför Kosteröarna på runt 6 på Richterskalan. Det tål att tänkas på, både när det gäller risker med själva kärnkraften och dessutom när man hör alla argument om hur säkert det är att förvara kärnkraftsavfall nere i marken, där det skall ligga stilla och säkert i flera hundra tusentals år framöver (DN HD SvD AB svt). I ljuset av den inträffade  katastrofen är det ju inte så man direkt bugar sig, på japanskt vis, av respekt för Anders, Maud, miljödepartementet och regeringens energipolitik (SvD GP DN)

”I may not know much, but I do know chicken shit from chicken salad”  (Lyndon B. Johnson)

Jag går inte in i detalj på mina grundläggande invändningar mot kärnkraft, jag har skrivit mycket om det tidigare, inte minst i mina svar till kommentarerna till dessa inlägg. Klicka på ”Kärnkraft” i högerspalten eller sök på ordet i sökrutan i samma spalt om ni till äventyrs är det minsta intresserade. Det är oftast en rejäl uppförsbacke att propagera för en helt annan energipolitik, inte minst eftersom tron på den eviga tillväxtens politik idag blivit en lika grundmurad ”sanning” som en gång tron på att jorden är platt eller att kvinnor skulle ha fler revben än män. Därför är det också så viktigt att alla som inte längre tror på den där ”blindbock-politiken” fortsätter att övertyga omgivningen om att det det smartaste, när vi närmar oss slutet av en väg, inte är att blunda och trampa gasen i botten.

Undertecknad är den första att skriva under på att det är lätt att tappa sugen, orken och lusten när det bara är de som kommer fram fortast som räknas och får uppmärksamhet och när man hela tiden får smällar av att springa i någon annans hinderbana. Det är så mycket lättare att se till att ha vinden i ryggen (hur var det nu med det där med kärnkraftsfrågan Centern?) Men det är inte alltid vinnarna som är de verkliga hjältarna, det är de som aldrig ger upp. Här ett klipp som illustrerar en verklig ”fighter”, tjejen på innerbanan heter Alexis Patzscke och var då (2006) 13 år, jag önskar jag hade mer av hennes fighter-hjärta:

Här en bonuslåt till er som orkat ända hit i inlägget.Vad har egentligen hänt på de 46 år som gått sedan låten spelades in? Jo vi har kommit på den lysande idén (?!) att använda samma teknik som energikälla. Klicka på ljudikonen här för att lyssna:


Om Peter Larson

"Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me"
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Sayonara

  1. Oskar skriver:

    Jag tycker att man måste sätta saker i ett perspektiv. Trots att väldigt mycket har gått fel i det här fallet har det handlat om mycket små mängder radioaktivitet som läckt ut. Det absolut allra värst tänkbara scenariot är väl något i stil med Three Mile Island, och till och med i det läget var utsläppen jämförelsevis väldigt små. Jämför det med alla de skadliga partiklar som släpps ut ur ett brinnande oljeraffinaderi eller förödelsen som en bristande vattendam för med sig, för att inte tala om alla skadliga partiklar som släpps ut under livstiden för ett kol- eller oljekraftverk. Då framstår inte kärnkraften som lika farlig i sammanhanget. Klart att det finns risker med allt, men kärnkraftens risker känns kraftigt överdrivna…

    • peterlarson skriver:

      Svar till Oskar:
      Jag uppskattar att du kommenterar och gör det på ett sansat sätt, det är inte alltid fallet när det gäller frågor om energipolitik

      Jag håller med om att det är viktigt att sätta saker i ett perspektiv. Ett perspektiv att sätta det nu inträffade i är att det du betraktar som vara ”mycket små mängder radioaktivitet som läckt ut” (vilket jag i och för sig undrar hur du vet) i så fall så skall vi vara väldigt glada och tacksamma då dessa ”mycket små mängder” hittills inneburit att minst 210.000 människor evakuerats och testas för ökad exponering av radioaktiv strålning, följ gärna uppdateringar av siffrorna via http://www3.nhk.or.jp/nhkworld/

      Om du fattat det som att jag vill se kol och olja eller andra fossila bränslen som alternativ till kärnkraften har du missförstått mig och/eller så har jag inte uttryckt mig tydligt nog i de inlägg om energipolitik jag lagt ut på den här sidan.

      Att kärnkraftens risker skulle vara ”kraftigt överdrivna” beror väl på vem man lyssnar på. Inte är dom så väldigt överdrivna av vår egen regering i alla fall.

      • oskar skriver:

        Att man gjort på det viset beror nog främst på att man vill vara helt säker på att saker står rätt till, och att det råder väldigt höga säkerhetsnormer kring kärnkraftsverksamhet. Exempelvis gjordes liknande tester på personalen i Forsmark efter att man registrerat ovanligt höga värden (3-6 ggr det normala) av strålning efter kärnkraftsolyckan i Chernobyl, trots att man sade att dessa nivåer var helt ofarliga. (se http://svtplay.se/v/1393030/rapport_28_4_1986_del_1) Man vill helt enkelt vara säker.

        Sen är jag rätt nyfiken på var du fått siffran 210’000 människor från. Den högsta siffra jag har hört (http://svtplay.se/v/2356548/rapport/12_3_21_25_extrainsatt_rapport 4’10 in i klippet) är ”tusentals”, vilket jag tvivlar på att man skulle prata om om det var 210000. Jag kan naturligtvis ha fel. Däremot har jag hört att 200000 människor evakuerats i andra kustområden för att bo i tillfälliga boenden (2:05 i samma klipp).

        Jag är naturligtvis medveten om att det finns väldigt stora risker, men egentligen kanske det inte är kärnkraftriskerna som är överdrivna, utan andra risker som är underdrivna. (När jag pratar om överdrivna risker talar jag självklart om de som kommer från många kärnkraftskritiker.)

        Och det är nog ingen (eller iaf få) som vill ha olja/kol som framtida energikälla, utan jag använder det endast för att jämföra riskerna med de från kärnkraften, för att ställa saker i ett perspektiv.

        Jag har helt enkelt svårt för att man helt ska förbjuda ett energislag i sig, och subventionera ett annat. Mycket bättre vore att ställe krav på att en verksamhet drivs på ett visst sätt, släpper ut si och så mycket CO2 i atmosfären, och måste hanteras med si och så stor säkerhet. Det skulle i princip kunna innebära att man inför så mycket restriktioner att kärnkraft i dagsläget blir omöjlig att bedriva, men är mycket bättre än att förbjuda tekniken som sådan, då man åtminstone öppnar möjligheten för att om någon någon gång gör det möjligt att bedriva på ett säkert sätt så är det möjligt.

      • peterlarson skriver:

        Svar till Oskar:
        Jag hoppas verkligen att du har rätt och att jag har fel i våra antaganden om hur omfattande strålskador som kommer att vara ett faktum när det gått tillräcklig tid för att fakta i frågan kan verifieras fullständigt. Det är helt riktigt att det innebär stora skador när dammar brister och andra energiproducerande former går åt skogen. Många människor omkommer ofta även då och det är naturligtvis fruktansvärt.

        En icke oväsentlig skillnad är dock att när man efter, ofta flera års, hårt arbete byggt upp det raserade och allt vatten sedan länge runnit undan så är man (i princip) ”tillbaka i utgångsläget”, men när det gäller radioaktiva utsläpp kan det vid ogynnsamma vindar och väder drabba så oändligt mycket större områden än där olyckan inträffar.
        Dessutom talar vi om en tidsfaktor som är så stor att det nästan är ogreppbart för våra mänskliga hjärnor att begripa. Bara som ett exempel hänvisar jag till en artikel i SvD från 2007 där det konstateras att i de delar av Gävleområdet som drabbades värst i Sverige av strålningen från Tjernobyl fanns det då, 21 år efter katastrofen, fortfarande 60% av allt radioaktivt nedfall kvar i marken och därmed i djur som lever av det som växer på marken.
        http://www.svd.se/nyheter/inrikes/21-ar-efter-tjernobyl_1068409.svd
        Då skall vi ha klart för oss hur långt från själva olyckan detta är och även att det handlade om relativt låga doser.

        Tar vi med i beräkningen ett eventuellt utsläpp från reaktorer som den nu skadade Fukushima 3, som är en ”MOX-reaktor” dvs man använder en mix av uran och plutonium som bränsle. Vid ett utsläpp från en sådan reaktor riskerar mycket värre radioaktiva isotoper att läcka ut och vi får sitta överallt i världen och hoppas på att det alltid blåser från oss alla var vi än befinner oss, vilket naturligtvis är en oxymoron. Skulle, gud förbjude, dessutom något av de slutförvaringsplatser drabbas av t.ex jordbävning under de närmaste 100.000 åren är det ajöss och good-bye för en stor del av allt levande som inte är en Deinococcus radiodurans.

        Du och jag har inte enbart olika tro på kärnkraften utan jag tror vi utgår från två olika utgångspunkter i våra åsikter. Du ser kärnkraften som det bästa, av många inte bra sätt, att försörja oss och framtidens allt mer ökade behov av energi, men jag tycker vi skulle kunna acceptera en energiförbrukning på, låt oss säga, 70-80-talets nivå.
        http://www.ekonomifakta.se/sv/Moduler/Diagram/Energi/Energibalans-i-Sverige/Elanvandningens-utveckling-i-olika-sektorer/?backdrop=script&print=y&pid=12263&did=12220
        Så vitt jag minns var det ju inte direkt så att vi under det decenniet frös ihjäl om vi inte eldade med kottar och vi hade allt vi behövde och mer därtill. Jag är fullständigt övertygad om att vi både kan och måste minska vår energiförbrukning och att den energi vi verkligen behöver i framtiden är fullt möjlig att få från förnybara energiskällor. Då är det ju onödigt att riskera strålskador i onödan, både för oss som lever nu och de som (förhoppningsvis kommer att leva de närmaste 100.000 åren.

        När det gäller siffran på över 200.000 som evakuerats som jag hänvisade till så blir jag lite konfunderad över att du inte hittar den. Jag gav dig ju en länk i mitt förra svar som gick till Japanska statliga TV-kanalen NHK. Där kan man se en video från en presskonferens med regeringens talesman Yukio Edano, där han säger att det måste evakueras 170.000 människor från ett område runt den ena reaktorn och 30.000 i ett område runt den andra. Men du kanske misstror japansk TV så du får en länk till New York Times också:
        http://www.nytimes.com/2011/03/13/world/asia/13nuclear.html?_r=1&ref=asia

        Om du inte ens tror på den tidningen så ser jag ingen annan råd än att du får åka dit och räkna själv. Jag avstår den närmaste tiden.

        Uppdaterat: Nu börjar även någorlunda trovärdiga svenska källor som DN, Rapport och SvD tala om över 200.000 evakuerade från områdena runt kärnkraftverken.

  2. Selma skriver:

    Man kan ju visst förstå att det inte är helt lätt att fixa med energi i Japan eller i alla fall att det inte varit det. Trots det kan jag inte tycka att det känns tryggt och bra med kärnkraft vare sig där eller här.

  3. Krönikören skriver:

    Mycket välskrivet och bra formulerat! Replikerna var ett sant nöja att läsa.

    Varför är det så ofta japanen som är skurken i filmerna? Rå och ytterst brutal. Efter att ha sett ”The Cove” och bland annat dokumentärer om valjakten – ja, vad ska jag säga?

    Japanska trädgårdar tycker jag är som japanerna: Tuktade och hårt formade, det jag har sett på bild och film ska jag tillägga. Eller, det är så som jag med mina fördomar tänker på japaner i allmänhet. Kvinnosynen har en bit kvar. Till nollstrecket.

    Med dessa ord menar jag inte att jag tar avstånd från att hjälpa dem, absolut inte. De behöver hjälp precis som andra befolkningar som drabbas av naturkatastrofer.

    • peterlarson skriver:

      Svar till krönikören:
      Ja, det är lätt att vi generaliserar, ”det folket är sådana och vi är sådana”. Med största sannolikhet finns det lika många olika människor, med olika tankar, känslor, drömmar och åsikter i Japan som det finns i alla andra länder.

  4. Krönikören skriver:

    Sv: Varför brännmärkt från medlemskap? Är du för lite knäpp eller? ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s