Från ett påhittat paradis

Teken van Leven

Publicerat den 29 december, 2015 av peterlarson

Det här inlägget var från början tänkt att handla om bakteriologen Teken van Leven (1821-1899), holländaren som upptäckte ett av våra mest förödande skadedjur, latmasken. Eftersom nya inlägg på den här sidan nästan är lika sällsynta som den japanska floduttern (Lutra lutra whiteleyi) så finns det möjligen en och annan läsare som undrat varför och härmed skall detta avslöjas: det beror till stor del på ett envist angrepp av Latmask (vermis pigrita). Men när antalet besök på sidan nu passerat det icke föraktliga antalet 300.000 känner undertecknad sig nödd och tvungen att ge ifrån sig ett livstecken.

Klassiska symtom på vermis pigrita (bild Elov/Gunnar Persson)

Nutiden är så sprängfylld av viktiga händelser att det inte är utan skam jag tvingas erkänna att jag borde vara, åtminstone något, mera aktiv med att skriva och framför allt engagera mig betydligt mer. Vi är nu i slutet av 2015 och om man skulle försöka sammanfatta det gångna året med några få ord så skulle det väl kunna vara: ”Hur tänkte vi nu?”. Med vi åsyftas här Homo Sapiens. Flera fruktansvärda terroristattacker som var värre än våra värsta mardrömmar, obeskrivliga mängder av flyktingar med värre öden än i deras värsta mardrömmar, i princip inga (iallafall inga seriösa) handlingar för att bromsa de globala klimatförändringarna, Donald Trump, ett ärkekonservativt kultur- och främlingsfientligt parti stöds av 20% av oss i Sverige, listan kan göras deprimerande lång.

Den parlamentariska demokratin har under året visat sig från sin allra bräckligaste sida med, inte minst sagt, konstruerade överenskommelser, åsiktsförflyttningar inom partierna som är både större och snabbare än ”704 Interamnia” (sällan åt rätt håll), svaga partier och bleka partiledare (i stort sett i hela spektrumet), brutna vallöften, obefintliga lönehöjningar för de som tjänar minst men sliter som djur samtidigt som andra (som antagligen sliter dom också, på sitt sätt) kan kvittera ut löner på flera miljoner kronor i månaden, och den politiska viljan att styra landet mot ett bättre samhälle eller åtminstone visa på en vision i den riktningen alldeles för ofta har överskuggats av ett väldigt ängsligt sneglande på väljarundersökningar. ”Politik är att vilja” sade en gång en mördad svensk statsminister, det är väl tveksamt om han med detta menade att politik är att enbart vilja ha makten.

Ostrich has head in sand to watch TV set

Politiskt strutsbeteende

Nåväl nu är det snart slut med 2015 och vare sig vi har lust eller inte så kommer vi snart att kliva över tröskeln till ett nytt år. Ett nytt år är ju dessvärre ingen garanti för förändring, det är det sannolikt fler än undertecknad som kan skriva under på och dessutom är ju det här med att det blir nytt år just den första januari inte en lika global företeelse som klimatförändringen. 90 miljoner perser firar ju nyår vid vårdagjämningen, 1.500 miljoner kineser firar sitt nyår mellan 20:e januari och 19:e februari, assyrier och judar firar även de sitt nyår andra datum och aztekerna firade nyår i mars månad. Alltså kommer ingenting att bli vare sig bättre eller sämre bara för att det blir 1/1 2016. Förändringar kräver handling och de enda som kan förändra är vi (märk väl att det här handlar om personligt pronomen i första person plural nominativ och inte spelkonsollen med två ii)

För att det skall bli bättre blir vi nog tvungna att agera på något vis. Mycket eller lite, allt efter förmåga. Annars är risken överhängande att det inte kommer att bli så värst mycket bättre under det kommande året. Ett tips till alla er som inte redan har sett filmen ”Racing extinction”. Det är en, på ett vis, både deprimerande och hoppfull film om utrotningen av arter och om hur vår nuvarande livsstil är ett minst lika stort hot mot vår egen existens som kometen som bildade Chicxulubkratern för si så där 65 miljoner år sedan och vars effekt på jorden utrotade nästan 75% av alla, då existerande, arter. Den där kometen hade vi inte kunnat göra mycket åt, men det som pågår just nu är, om än oerhört svårt så, inte omöjligt att göra något åt, eller åtminstone minska effekterna av. Men det brinner redan och det inte enbart i knutarna.

Se den fantastiskt, vackra, deprimerande men samtidigt hoppingivande filmen ”Racing extinction”

Filmen är en nästan smärtsamt vacker påminnelse om vår fantastiska värld. Den visar fruktansvärt deprimerande exempel och siffror på hur vi lever långt över våra tillgångar och med tillgångar avses här grunden för hela vår existens. Hur vi hänsynslöst negligerar naturen i jakten på diverse kickar, inbillade eller faktiska. Där den största kicken tycks vara att öka sin ekonomiska status. Men filmen är samtidigt väldigt hoppfull och visar tydliga exempel på att det går att förändra och förhindra (i alla fall mildra) den fullständiga katastrof som vi just nu tanklöst jobbar hårt för att överlämna till våra barnbarn. Jag tycker alls inte det är ett bortkastat nyårslöfte att lova sig själv att se filmen (ja…inte bara lova utan göra det) under 2016. Sen om vi dessutom kan göra något som vrider kursen i en mer hoppfull riktning så är det ännu bättre. Det är ju faktiskt tillåtet att avge mer än ett nyårslöfte så det går säkert att klämma in ”sluta röka”, ”börja motionera” och ”vara snällare mot den-man-inte-varit-tillräckligt-snäll-emot” hittills.

Det här nyårs-inlägget kan nog dessvärre inte tas som intäkt för att det kommer att bli någon högre frekvens på textskrivandet under det kommande året, men att det kommer att bli några fler inlägg än det blev under 2015, det kan jag nästan lova mina läsare (om det nu finns några kvar). Det kan ju vara på sin plats att avsluta såväl den här texten som 2015 med ett vist mått av ärlighet och erkänna att såväl den helt påhittade ”Teken van Leven” som förekommer i början av texten och det som han påstås ha gjort är en förbannad lögn. ”Teken van leven” är holländska för ”livstecken” och det var egentligen det som det här inlägget skulle vara. Ett bevis på att undertecknad fortfarande existerar och ett försök att bryta igenom tjocka lager av ringrost. Som slutord på såväl den här texten som det snart ”utrotade” året 2015 kommer en uppriktig önskan om ett bättre år. Ett bättre år för dig ärade läsare och ett bättre år för planeten jorden och alla dess invånare (inte bara människor). Önska kan man ju alltid, även om det inte alls är tanken som räknas, utan alltid resultatet (i alla fall när det gäller framtiden)

new-year-02

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

无为

Publicerat den 14 september, 2014 av peterlarson

The-Poor-Mans-Vacation
“Do you have the patience to wait until your mud settles and the water is clear?”
― Lao Tzu, (Tao Te Ching)

Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer

Valspecial

Publicerat den 14 september, 2014 av peterlarson

(Tillfälligt inlägg på grund av valet)

Idag är det val i Sverige. Svensk media följer minutiöst varje svängning i denna, den första opinionsmätningen på fyra år som har betydelse. Man kan lätt få uppfattningen att detta är en händelse av närmast monumental-global betydelse. Men i resten av världen är det andra saker än Löfven eller Reinfeldt som bekymrar människorna

sverige_fortfarande_pyttelitet440x300

Detta faktum, att valet i lilla Sverige har minimal global betydelse betyder inte att det inte är viktigt att vi röstar. Förutom att valutgången direkt kommer att påverka den promille av jordens befolkning som bor och lever här, så har det trots allt viss betydelse även för om-världen. Valutgången kan påverka jordens miljö då t.ex. statliga ”Vattenfall”, som alltså styrs av regeringen, släpper ut 90 ton koldioxid om året i atmosfären (hela Sveriges sammanlagda koldioxidutsläpp från alla industrier, bilar, flygplan och annat är 50 ton koldioxid per år). Detta påverkar självklart inte bara oss som lever här i Sverige utan även resten av världen.

vattenfallgrafwww

Ett annat globalt problem som kan komma att påverkas är situationen för människor som befinner sig på flykt. På flykt från krig och förödelse, på flykt från naturkatastrofer, på flykt från politisk, religiös eller annan förföljelse eller på flykt från fruktansvärd fattigdom. Sverige är ett lite land och vi kan självklart inte ta emot alla flyktingar som vill komma hit, i synnerhet inte om vi ska kunna ge och garantera dessa och naturligtvis oss som redan är här, ett bättre alternativ än den fruktansvärda situation dessa flyktingar lever under i flyktingläger. Vi kan inte och vi ska inte ta emot mer än vi kan hantera. Men dit är det långt kvar.

Om vi idag inte kan ta hand om en årlig befolkningsökning på 65.000 personer (116.000 invandrade minus 51.000 utvandrade 2013) så är det inte i första hand antalet nyanlända som är problemet, utan oförmågan, hos oss som redan bor här och naturligtvis också hos de som kommer hit, att tillsammans hjälpas åt att minska utanförskapet. Den svenska flyktingkvoten är i år 1.900 personer och det har den varit under de senaste åren. Nitton hundra personer! Det är ungefär lika många som Eskilstunas damfotbollslags totala publiksiffra 2014. Detta kan väl knappast vara ett gigantiskt olösligt problem.

Men det finns naturligtvis även en viss inhemsk skillnad på hur Sverige kommer att se ut de närmaste åren, beroende på valutgången. Ska de som har mer än 75.000 kr i månaden i lön bli tvungna att betala 500 kr mer i skatt? Eller blir det istället fortsatt högre skatt för arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer? Skall arbetslöshetsförsäkringen fortsätta att vara på samma nivå som för 12 år sedan? Skall det vara möjligt att faktiskt vara sjuk mer än i 2,5 år utan att tvingas konkurrera med fullt friska arbetslösa om de jobb som finns? Ska det byggas hyresrätter också, eller, i stort sett, bara bostadsrätter? Är betyg från 4:e, 6:e eller inga betyg alls lösningen på skolans problem? Ska vi ha tillbaka allmän värnplikt eller ska vi ha en yrkesarmé? Ska vi fortsätta med kärnkraft trots riskerna? Ska vi bygga fler motorleder för att minska biltrafiken? Frågor, frågor, frågor att ta ställning till. Puh!

Ska det gå att bli snor-rik på att ta hand om barn, sjuka och arbetslösa och dessutom tjäna ännu mycket mer om man sparar in på personal och investeringar i just vård, skola och omsorg? Ska det sedan vara möjligt föra ut dessa intjänade skattepengar ur landet för att slippa att själv bidra till vård, skola och omsorg? Ska vi fortsätta att ha ungefär samma straffskala för miljöbrott som för snatteri? Vill vi ha ett samhälle där kanske en och annan ”bidragsfuskare” slipper undan eller ett samhälle där alla som faktiskt behöver stöd (det finns ju faktiskt människor som av olika orsaker inte kan arbeta lika hårt som alla vi andra) skall hållas nere för att inte ”lockas till bidragsfusk”? Vilket parti skall vi rösta på för att slippa skämmas över vårt val i framtiden?

Bild: Robert Nyberg

Ja och så var det där med klimatet. Hur är det egentligen? Håller vår livsstil på att få oss att bita oss rejält i svansen? Kan vi producera oss till ett bättre klimat? Kan vi konsumera oss till ett bättre klimat? Blir det överhuvudtaget sämre klimat och i så fall var och för vem? Vad är egentligen ett sämre klimat? Det lär ju inte finnas dåligt väder, bara dåliga kläder. Frågorna är många och svaren ofta antingen obegripliga eller motstridiga. Att den globala uppvärmningen ökar är det knappast någon som protesterar emot idag, iallafall färre än som opponerade sig emot det påståendet för 5-10 år sedan. Om den globala uppvärmningen enbart beror på vårt sätt att leva eller om det är andra orsaker som också spelar in, det kan i alla fall inte undertecknad ge ett sanningsenligt svar på.

Men att vi inte gör tillräckligt för att minska problemet kan vi väl ändå vara överens om? Dessutom att det vi trots allt gör går alldeles för långsamt. Det har sagts förr men det måste uppenbarligen sägas igen: Det handlar inte om att det blir bättre semester-väder för dig och mig i framtiden! Det handlar om oändliga jordarealer som blir obrukbara för de som lever där, det handlar om katastrofala översvämningar på grund av den höjda havsnivån och det handlar inte minst om katastrofalt ökade antal skogsbränder, något som vi i Sverige fick uppleva för första (men garanterat inte sista) gången i år. Det är inte naturen som bråkar med oss, det är vi som bråkar med naturen och naturen har ingen rösträtt så den är beroende av våra röster.

Bld: Sara Granér

Att fritt kunna välja att rösta på det alternativ man tycker är bäst är en fantastisk rättighet som inte alla har möjlighet till. Enligt FN är 54% av världens 194 stater inga fullvärdiga demokratier. I Sverige har vi sedan länge en stabil demokratisk stat med ett mindre antal demokratiska brister. Att inte utnyttja sin röst är det samma som att strunta i demokratin. Gör inte det, rösta på det du tror på. Skillnaderna på det ena eller andra blocket är inte världsomstörtande så det är ingen katastrof om det går si eller så, det verkliga politiska arbetet pågår trots allt i vardagen, mellan valen, men det är bara idag vi kan göra något åt vilka som skall arbeta med politiken i riksdagen fram till 2018.

Vilket samhälle vill vi ha i framtiden? Nästa år? Nästkommande decennier? Det finns inte oändliga tillgångar att ta av, i all evighet. Inte heller kan vi fortsätta att fördela det som trots allt finns, så som det är idag, att 85 stycken personer äger lika mycket som hälften av jordens befolkning, alltså 3,75 miljarder människor. Detta helt oavsett om det är ”ärligt förtjänta” pengar eller inte. Det håller bara inte. Vi kan inte heller fortsätta att stämpla människor som bättre eller sämre på grund av deras, tro, språk, kultur eller på grund av deras utseende. Det håller helt enkelt inte. Vi kan inte heller fortsätta att inbilla oss att den enda vägen till ett lyckligare liv, och för den delen ett bättre samhälle, är en evigt ökad konsumtion. Det håller helt enkelt inte. Det är undertecknads åsikt. Idag, 14/9 2014, är det dags ge din åsikt. Gör det

Bild: Max Gustafson

Publicerat i Okategoriserade | Märkt Demokrati, Flyktingar, Flyktingkvot, Invandring, Konsumtion, Löfven, Miljö, Natur, Rösträtt, Reinfeldt, Skatter, Tillväxt, Val, Valet, Vattenfall | Lämna en kommentar

Zedonk

Publicerat den 28 februari, 2013 av peterlarson

Efter att under en tid tävlat med Gud själv om vem som kan ge ifrån sig svagast tecken på sin egen existens erkänner jag mig nu besegrad och skall försöka återkomma med en och annan publicerad text även under detta år 2013. Eller år 101 enligt den nordkoreanska ”Juche”-kalendern. I Nordkorea bestämmer staten vilka frisyrer som är tillåtna (DN) och underligt nog kan det kanske tyckas är uppenbarligen melodifestival-finalisten Ralf Gyllenhammars frisyr en av de godkända och dessutom en som självaste ledaren Kim Jong Un lagt sig till med en variant av.

Kim Jong Un och Ralf Gyllenhammar

En gång för många år sedan, faktiskt ungefär samtidigt som Kim Jong Un föddes, försökte undertecknad sig på att ha en liknande frisyr. Det fick till följd att en dåvarande arbetskollega nästa dag utbrast ”Du kan inte se ut så där, du ser ju ut som en travhäst”. Men de var då och det var jag och jag vill absolut inte dra några paralleller till detta uttalande och nordkoreanska ledare eller melodifestival-finalister. Förresten är travhästar vackra. Det engelska uttrycket ”horse-sense” blir på svenska ”sunt förnuft” eller ”bond-förnuft”. Annars skulle man kanske kunna tro att ”horse-sense” är det hos hästar som avhåller dom från att spela bort sina besparingar på människor.

Hästar är ”uddatåiga hovdjur” och därmed närmare släkt med noshörningar än dom är med giraffer. Giraffer, å sin sida, anses istället vara släkt med valar, men det är naturligtvis lika svårt att tro på som att vår nuvarande kulturminister skulle byta namn till ”Blubby”. På tal om namn och hästar så lär ”Ronja” vara det vanligaste namnet på hästar i Sverige och det har naturligtvis med Astrid Lindgren att göra, det lär dessutom finnas två män i Sverige som heter Ronja, vilket alltså är betydligt färre än antalet hästar som heter detta. Inernationellt lär det vanligaste hästnamnet vara ”Rosie” och så högt som på 22:a plats hamnar ”Annie”, om det nu är någon tröst där nere i Maramö (SvD AB

No ”horse-sense”

Hästar har visserligen tappat en del av sin betydelse efter uppfinnandet av bensinmotorn, men likväl kan man hitta hästar eller spår av hästar nästan överallt i världen och nu t.o.m. i IKEAs eller Dafgårds eller andra företags köttbullar (DN AB SvD) och det hjälper inte ens om man lusläser innehållsförteckningen noggrant (om man nu ens lyckas förstå denna). (”Hackfleischbällschen”??). Det där ”köttet” lär ju ha passerat ett dussin länder och processer innan det till slut hamnar i lasagnen, köttbullarna och annat och det kunde ju ligga nära tillhands att tro att det är något språkligt missförstånd som uppstått under resans gång, häst heter ju t.ex ”kon” på tjeckiska. Men det har naturligtvis inget med språkliga missförstånd att göra utan med den allt vanligare allmänna inställningen att kan man tjäna en slant så finns det ingen anledning att inte luras.

Nu är det ju i ärlighetens namn inte mer fel att äta hästkött än att äta nöt-, gris- eller renkött, men om vi som köper varorna i slutändan inte kan lita på det som står på förpackningen så lär det snart inte vara ens hästkött i maten (DN) utan kanske istället brunråtta, gam, giraff eller varför inte ett ämne framställt av polyetentereftalatflaskor från någon sopstation utanför Neapel. Där är det ju redan den lokala maffian, ”Camorran”, som hanterar alla sopor och att dom och andra vinstfixerade skojare inte skulle dra sig för att sälja sopor som föda det behöver vi inte tvivla en sekund över. Vi vet ju redan att ”respektabla”(?) läkemedelsbolag sedan länge säljer gamla, utgångna mediciner till tredje världens folk. Deras möjligheter att kontrollera äktheten i produkterna är ju ännu sämre än våra. ”Money talks!”

Riktiga hästskojare är det väl ont om idag (då talar jag inte om den där lasagne-historien). Förr hittade man dom bland annat på Kiviks marknad och möjligen i ”Hästskojarparken” på Lidingö. Men bara för att det inte längre är lönsamt att lura på andra odugliga hästar till hutlösa priser så vore det helt befängt att tro att inte en stor del av oss fortfarande är beredda att gå väldigt långt i bluff, båg och bedrägeri mot andra om vi kunde tjäna en slant på det. Några låter bli att lura av andra pengar för att dom tycker det är fel, omoraliskt och oetiskt, men många låter hel enkelt bara bli för att dom är rädda att bli upptäckta. Sådana människor saknar etik, moral och rättskänsla men har ett övermått av girigt vinstintresse och en ynklig rädsla att åka fast.

Sälja hästkött som nötkött, märka om ”bäst-före-datum”, sälja burhöns-ägg som ägg från frigående höns (svt), försäljning av industrisprit som vodka (till minderåriga), blanda ut bröstmjölksersättning med melamin i Kina, är bara några av de fall av manipulering av livsmedel som upptäckts. Ofta leder förtärandet till svåra skador och till och med död. Vad är det då som får människor att uppsåtligt utsätta andra för skador och sjukdomar? Svaret är vinstintresse. ”Ekonomisk politik är metoden, målet är att ändra människors hjärtan och själar” sade ”Maramö-Annies” stora idol Margeret Thatcher i en intervju 1980 och hon hade rätt, den nuvarande ekonomiska politiken har redan ändrat människors hjärtan och själar. Eller är det i själva verket detta som menas med ”ett hjärta av guld”?

”Invandrarna tar våra jobb” Bild: Robert Nyberg

Inhumant mänskligt beteende som t.ex. det här:(DN SvD) kan bara spridas av människan själv och då syftar jag inte enbart på den enskilde tjänstemannen på FK utan på direktiven och alla som tycker det är bra att spara på skattepengar på det här viset. En helt annan sak som också behöver människan för att sprida sig, för att återknyta till häst-temat, är hästkastanjen (Aesculus hippocastanum). Detta antas bero på att trädet från början spreds via bland annat hästar, hästen är ett av de få djur som kan bryta ner giftet i hästkastanjernas frön (själva ”kastanjerna”) och sprida ut dessa ”den naturliga vägen” och det finns ju inte så många hästar kvar. Ett annat djur som tålde att äta hästkastanjer är Uroxen, men den sista uroxen dog redan samma år som Gustav Vasas dotter Cecilia Vasa (hon med ”Vadstenabullret”) 1627.

Idag använder vi andra uttryck för den sortens ”buller” som ”Vadstenabullret” handlade om. Ett av dessa, om inte nyord så ord med något förändrad betydelse om det där är tydligen ”ligga” (inte längre”ligga med”, som redan det är lite underligt) utan helt enkelt bara ”ligga”. Det ger om inte annat helt nya associationer till ord som ”liggsår” och ”liggsäd”. Men ”Vadstenabullret” är i alla fall historiskt även om det skulle vara glömt och förlåtet för länge sedan om det inte vore för att en prinsessa inblandad. Å andra sidan lär inte dagens kungligheters eventuella ”buller” få stor plats i historieböckerna eftersom de flesta av oss numera är ganska ”bullerskadade”

ligga

Hästar behöver inte ligga utan kan stå och sova, även om det inte går när det gäller den allra djupaste formen av sömn, men sådan djupsömn behöver hästar bara ett par timmar under en 3-4 dagarsperiod. Andra djur som sover stående är kon och giraffen. Giraffhonan föder t.o.m. sina ungar stående, vilket innebär att den nyfödda ungen inleder sitt liv med ett fall på ungefär 1,5 meter. Giraff heter förresten καμηλοπάρδαλη (det uttalas ”kamilopárdali) ”kamel-leopard” alltså, medan vårt ord för detta djur härstammar från afrikanskans ”zarafa”. Det är relativt lätt att känna igen en giraff, men inte om den är mald till köttfärs och iblandad i lasagne eller ”Dafgårds Lövbit” (lövbit?) (AB SvD)

När det gäller Afrika så börjar det förresten bli ordentligt tröttsamt med alla som fortfarande går omkring och på allvar tror att hela den afrikanska kontinenten enbart består av biståndsbehövande analfabeter. Hur många av oss känner t.ex. till att Afrika idag är en av de snabbast växande ekonomierna i världen (Economist) och hur många känner till att det afrikanska teknikföretaget VMK tillverkar en egen mobiltelefon ”elikia” och en surfplatta ”Way C”. Jag vet som vanligt inte hur jag hamnade hos en afrikansk mobiltillverkare när jag egentligen började texten med nordkoreanska frisyrer, men så brukar det ju bli ibland på den här sidan och det tycks inte förändrats under uppehållet. Slutligen angående rubriken så är det det vedertagna namnet på avkomman från en zebra och en åsna. Härligt ord, ”zedonk”!

Zedonk

Publicerat i Okategoriserade | Märkt Annie Lööf, Camorran, Cecilia Vasa, Djur, Elikia, Etik, Frisyrer, Giraff, Gustav Vasa, Hästar, Hästkött, Juche, Köttbullar, Kim Jong Un, Maramö, Margeret Thatcher, Melodifestivalen, Moral, Nordkorea, Politik, Ralf Gyllenhammar, Vadstenabullret, Way C, Zedonk | 10 kommentarer

Kusubiri

Publicerat den 30 januari, 2013 av peterlarson

”Intet är som väntanstider….”

Det må finnas visst fog för en lätt oro bland mina reguljära läsare om vad som händer, eller kanske snarast vad som inte händer, med nya texter på den här sidan. Låt mig då lugna alla med att påtala att oro, lätt eller annan sådan, inte skall behöva dunkla era sinnen. Det kommer något inom en fullt överskådlig framtid. Minns Erik Axel Karlfeldts ”Intet är som väntanstider” eller ta en något senare kulturpersonlighet, Andy Warhol, som även han uppskattade väntan. Det kan finnas något njutbart i väntan, dock inte i vänta på en inställd buss i vinterkylan. (Rubriken till detta inlägg är det swahiliska ordet för just ”väntan”. Ej att förväxla med det swahiliska ”amelala?” som betyder ”sover han?” eller ”tupu ubongo” med betydelsen ”tom hjärna”)

185540

Publicerat i Okategoriserade | Märkt Andy Warhol, Erik Axel Karlfeldt, Oro, Väntan | 3 kommentarer

Ingen tid för rädsla

Publicerat den 28 december, 2012 av peterlarson

Det är väl få tillfällen när det blir lika tydligt att tiden går som när det är dags för ett nytt år. Samtidigt blir det naturligtvis lika uppenbart att tiden kommer med nytt (AB SvD GP). ”Kronofobi” är den term man använder för de som lider av alltför överdriven rädsla för just detta, att tiden går. Fobier är inger att skämta om, men visst torde ”kronofobiska personer” utgöra den perfekta personalen, typ: ”Åh nej, är klockan redan halv fem!” Vad tid egentligen är för något är en klurig fråga och frågar man en klurig person som Einstein så var hans svar att: ”Den enda anledningen till att vi har tiden är att inte allt skall inträffa samtidigt” och det hade ju varit oerhört stressigt och inte minst förenat med ett förskräckligt oväsen.

Nostalgikern tycker förmodligen att det är lite sorgligt att 2012 är slut och alla som är mer positivt inställda till framtiden ser fram emot det nya året (DN). Det är alltså, i alla fall delvis, en fråga om inställning hur vi uppfattar årsskiftet. Ett bra tag fick jag fundera på om det fanns någon antonym till ”nostalgiker” innan jag insåg att det inte kan finnas, eftersom ”nostalgi” innebär ”saknad efter det som varit” och det är ju stört omöjligt att sakna det som skall komma. Hursomhelst så är nostalgi, hur mycket undertecknad än ibland lockas ner i dess bekväma tillflyktsort, en bedräglig sinnesstämning. Dels för att den aldrig är med sanningen överensstämmande och inte minst för att den absolut inte leder någon vart

Nostalgi är alltid en bedräglig blandning av förvanskade minnen och förvrängda drömmar

Men åter till det nya året. Knappt har vi blivit av med samvetets lätt unkna dunster över att ha köpt mer julklappar, mer julsaker, mer julmat, mer julgodis än vi egentligen hade tänkt och råd med förrän det är dags att ge, eller kanske heter det avge, våra nyårslöften. Sluta röka, börja källsortera, sluta stressa, börja träna, skaffa nytt jobb, inte gnälla på våra barn så ofta, inte gnälla på våra föräldrar eller något annat behjärtansvärt. Själv har jag inte kunnat välja ännu vad det ska bli jag (dessvärre) antagligen kommer att bryta mot under 2013 (SvD). Det är ju förhållandevis lätt att lova sig själv en massa saker och senare skylla på champagnen eller något annat, iallafall i det här fallet, fullständigt oskyldigt.

Jag borde lova att under nästa år och inte bara under nästa år, dra ner på min konsumtion rejält och på alla tänkbara sätt minska min miljöpåverkan, för renare vatten, för renare luft och för en betydligt bättre fördelning av alla våra resurser. Förhoppningsvis tar det emot lite mer att bryta ett sådant nyårslöfte eftersom det inte enbart gäller mig själv. La Rochefoucauld har sagt: ”Vi lovar i förhållande till våra förhoppningar, men levererar i förhållande till våra rädslor” och min, om inte rädsla så i alla fall oro, gäller klimatet, planeten, och dess invånares framtid (SvD). Denna oro grundar sig på vetenskap (SvD DN) och är varken ”undergångs-flum” eller ”konservativ prosofobi”.

Förslag på nyårslöften

Men nej, den korta tid det tog mig att få ovanstående bild på plats var tillräckligt för att jag delvis skulle revidera mitt tidigare resonemang. Det är nog bättre att jag nöjer mig med att avge ett nyårslöfte som gäller mig själv, mer motion, mindre kött, mer tid ute i naturen eller liknande eftersom det, hur positivt det än skulle vara, skulle ge mindre dåligt samvete om jag inte skulle genomföra det fullt ut och ett stukat samvete är varken en bra huvudkudde eller särskilt behagligt att behöva bära runt på hela dagarna. Sedan betyder ju inte ett nyårslöfte nödvändigtvis att man inte bryr sig om allt annat under hela det kommande året.

Det andra skälet till att jag ändrar mig är att det faktiskt inte duger att vara rädd, att oroa sig en sak, men ”rädsla äter själen”, som i titeln till Fassbinders film med samma namn som gjordes för snart 30 år sedan och även om den, för våra digitalpixelanpassade näthinnor, har sina patinerade partier så är den fortfarande en stenhård hästspark i ansiktet på vår intolerans mot allt som är mer annorlunda än kebab-pizza och surdegshotell. Nej det duger inte att vara rädd, rädsla leder bara till att vi, antingen gömmer oss, eller reagerar ogenomtänkt. Istället är det ”dags att samla ljus i mörka hörn” som Stina Berge sjunger i sin låt ”Ja’ har inte tid att vara rädd”:

Det här med att fira nyåret är globalt och multikulturellt, även om vi firar den vid lite olika tider. Perser, kurder, kazacher och uzbeker firar nyår vid vårdagjämningen, cirka 21 mars. I Laos, Burma, Kampuchea och Thailand firar man i mitten av april. Muslimer firar sitt nya år först i början av november nästa år och Navajo-indianerna räknar sitt år från oktober till september. I det antika Aten började det nya året vid den första nymånen efter sommarsolståndet och i det gamla Egypten, tror man, att det nya året räknades från stjärnan Sirius ”Heliakiska uppgång”, alltså när den först blir synlig över horisonten.

Kineser och vietnameser firar nyår vid andra nymånen efter vintersolståndet, alltså någon gång mellan 21 januari och 19 februari. I Kina är 2013 ”Ormens år” och det låter intressant eftersom ormen (enligt den kinesisk astrologi alltså) är intelligent, intuitiv, snabbt bedömer situationer korrekt och är uppmärksam på nya möjligheter. De som föds under ormens år blir smarta, uppmärksamma, mystiska, stolta och har charm, är spännande och har utstrålning. Dom kan vara lite ”mörka” men dom tycker om böcker, konst, kultur och musik. Själv är jag född i ”Trähästens år”. Ja, så är det det bara.

2013, ormens år

Ja ni, mina kära läsare, jag hoppas självklart att 2012 har varit ett bra år för er, men ännu mer att 2013 skall bli det för oss allihop. En sak som redan är bestämd att inträffa nästa år är att hembiträden i Singapore garanteras en ledig dag i veckan (YLE) och det var väl på tiden. Hundratals nya böcker om mat och matlagning kommer ut under 2013 och Bruce Springsteen kommer till Sverige(!?). Filmen ”Motorsågsmassakern” kommer i 3D-version, Klasse Möllberg blir folkpensionär och ”Joey Tempest” fyller 50 och Internationella tapir-dagen infaller som vanligt 27 april. Det blir alltså som det brukar vara mest, ”lite gammalt, lite nytt…” och egentligen inte så värst mycket att varken hoppas på, eller oroa sig för. Möjligen något mer att oroa sig över.

Klimatförändringen fortsätter öka 2013 och arbetslösheten ökar. ”Arbetslinjen” är ett monumentalt fiasko (D N) och allt fler arbetslösa får fortfarande samma låga ersättning som för 11 år sedan. Förhållandet a-kassenivå/antalet arbetslösa är därmed sönderslaget. Nästa år blir kanske det sista året med den här trötta regeringen. Har vi någonsin haft en mer oinspirerad regering i Sverige? Det skulle i så fall vara den senaste socialdemokratiska och möjligen nuvarande s.k. ”skuggregering”. På den fronten ser det alltså inte så ljust ut. Men som Benjamin Franklin sade: ”Any fool can criticize, condemn and complain and most fools do”. Vi får istället göra vad vi kan för att göra 2013 till ett bättre år än det skulle blivit om vi lät bli. Med dom orden drar vi ner rullgardinen för i år och jag ber att få önska alla läsare: Tack för i år och….

😉 OBS! Personerna på bilden har varken med min egen eller någon annan verklighet att göra 😉

Publicerat i Okategoriserade | Märkt "Ja' har inte tid att vara rädd", "Rädsla urholkar själen", 2013, A-kassa, Arbetslöshet, Benjamin Franklin, Bruce Springsteen, Einstein, Fassbinder, Film, Gott Nytt År, Heliakisk uppgång, Internationella tapir-dagen, Joey Tempest, Klasse Möllberg, Kronofobi, La Rochefoucauld, Motorsågsmassakern, Musik, Nostalgi, Nyår, Nyårslöften, Ormens år, Politik, Prosofobi, Rädsla, Rädsla äter själen", Stina Berge, Tid | 6 kommentarer

Från Maya till Oreo

Publicerat den 16 december, 2012 av peterlarson

Aztekiska solstenen

Vilken vecka vi har framför oss, julrusch och jordens undergång ungefär samtidigt. Kan det bli mycket värre. Att det verkligen blir julrusch, med horder av köphysteriska människor i slutet av veckan råder det nog inga tvivel om, men hur det blir med jordens undergång är väl mer tveksamt. I ett något längre perspektiv så ser det verkligen inte särskilt lovande ut, med global uppvärmning, expanderande öknar, höjda havsnivåer, försurade och förstörda hav och sjöar, utplånade regnskogar m.m. men att det skulle bli någon form av abrubt apokalyptiskt avslut på fredag p.g.a. tolkningar av Maya-folkets kalender kan vi lugnt lämna därhän (GP DN AB sr)

Det är inte så lite tankeväckande att det alltid är ett så stort intresse kring alla undergångsteorier som utgår från att världen skall dö av akut slaganfall på ett utsatt datum och samtidigt så lite vilja, aktivitet och handling för att få stopp på den utdragna sjukdom som vår värld bevisligen lider av och som otvivelaktigt kommer att leda till dess död om vi inte omedelbart ändrar vårt levnadssätt (SvD AB). Men om det är något vi människor är förvånansvärt duktiga på, till skillnad från strutsar, som aldrig gör det, så är det att stoppa huvudet i sanden

Om man skulle lista alla förutsägelser genom historien om jordens undergång så skulle det bli en väldigt diger och lång lista. Till de knasigare hör Påven Innocent III, som sa att jorden skull gå under år 1284 eftersom det markerade 666 (”odjurets tal”) år efter att islam började växa som religion på 600-talet, Columbus påstod å sin sida att undergången skull ske 1658 eftersom detta var 7000 år efter jorden skapats (enligt honom), 1806 började en ”profetisk” höna i Leeds lägga ägg med texten ”Kristus kommer” och trots att det senare bevisligen var en bluff så var det många som trodde på hönan och fick panik .

Nostradamus, den franske upphovsmannen till ”Les Propheties” hävdade bestämt att det skulle gå helt åt helskotta i juli 1999 men bortsett från att tax-free-försäljningen inom EU upphörde då så kan det knappast betraktas som alltings slut, förutom möjligen inom vissa ytterst begränsade kretsar. Sen har vi hysterin kring senaste milleniumskiftet då det talades vitt och brett om ”Y2K problemet” som skulle ställa till ett rent helsike i alla datoriserade system med följder som att flygplan skulle störta finanssystem skulle braka ihop och jag vet inte vad. Åtskilliga miljarder satsades på att skydda sig mot detta problem, som egentligen inte fanns.

En bråkdel av det som skrevs om Y2K och hur hemskt det skulle bli

Undertecknad var ungefär lika orolig för Y2K som jag nu är över tolkningarna av, den annars helt fantastiska, Maya-kalendern och nyårsafton 1999-2000 tillbringade jag flera timmar i ett flygplan på väg till Singapore. Jag minns tydligt att det var väldigt gott om lediga platser i det där flygplanet, nästan ödsligt. Jag är alltså helt övertygad om att vår värld inte kommer att varken explodera, implodera, invaderas av ”ryttare på gulbleka hästar” eller något annat ödesmättat (har jag fel blir detta mitt sista inlägg). Däremot är jag närmast förtvivlad över vad som håller på att hända med planeten och vad som oundvikligen kommer att vara en katastrof inom 1-2 generationer.

Där har ni den verkliga risken för ett ”helvete på jorden”. Det verkar ibland som om vi inbillar oss att jorden och naturen skulle ”ta hand om” eller visa ”barmhärtighet” mot just oss människor, men inget kunde var mer felaktigt. Naturen tar inte ”hänsyn” till någon enskild art och hade den det så hade den med säkerhet inte ansträngt sig över hövan för just mänskligheten. Till sist vill jag avsluta med att Maya-kalendern på bilden överst i texten påminner lite om ett ”Oreo-kex”. Oreo-kexet fyller förresten 100 år just i år och det kan säkert tolkas som ett varsel för något det också av någon foliehatt där ute.

Oreo-kexet 100 år (1912-2012)

Rättelse: En läsare har påpekat att stenen på bilden överst i inlägget inte alls är ”maya-kalendern” utan den aztekiska solstenen. Detta är helt korrekt och jag har nu ändrat detta i bildtexten. Det blir lite tråkigare då den verkliga Maya-kalendern inte alls liknar ett Oreo-kex lika mycket som den aztekiska stenen gör. Men rätt skall vara rätt och jag tackar ”Andries” för tillrättaläggandet

Publicerat i Okategoriserade | Märkt "profetisk" höna, 21/12 2012, Apokalyps, Jordens undergång, Jul, Julhysteri, Köphysteri, Les Propheties, Maya-kalender, Milleniumskiftet, Nostradamus, Oreo, Påven Innocent III, ryttare på gulbleka hästar, Strutsar, tax-free-försäljning, Y2K problemet | 2 kommentarer

Reklam

Publicerat den 7 december, 2012 av peterlarson

Visdomens ord från Banksy

Den här sidan får då och då sporadiska förfrågningar om att ta upp produkter och tjänster i utbyte mot mer eller mindre skamlös ersättning. Undertecknad svarar alltid att den här sidan inte är särskilt intresserad av att göra reklam, utan mycket hellre är ”PK” och flaggar för företeelser som på ena eller andra viset bidrar till att förbättra olika situationer och förhållanden här hemma och ute i världen. Nu gör jag ett enstaka undantag, dels för att återgälda en liten sak och dels för att det är en himla fin reklamfilm.

Återgäldandet gäller bilden av snögubben och snögumman i förra texten, den kommer ursprungligen från en reklamfilm för det brittiska varuhuset ”John Lewis”. Dom har ofta fina reklamfilmer och deras julfilm från förra året är så fin. Musiken är” Slow Moving Millies”, eller Angela Warner som hon egentligen heter, version av The Smiths ”Please, Please, Please, Let Me Get What I Want”. Så här kommer alltså ett sällsynt undantag från det tjuriga motståndet mot reklam på den här sidan:

Publicerat i Okategoriserade | Märkt "Please, Angela Warner, Banksy, Barn, Glädje, John Lewis, Jul, Julklappar, Let Me Get What I Want", Musik, Reklam, Reklamfilm, Slow Moving Millie, The Smiths, Väntan | 2 kommentarer

Snögubbar och snögummor

Publicerat den 2 december, 2012 av peterlarson

Inlägget uppdaterat 8/12

I min enfald hade jag påbörjat en text som skulle hetat ”Innan snön kommer”, men det fick jag av naturliga skäl kassera (SvD DN GP) och istället fick jag börja om från början igen. Det är med snö som så mycket annat, det ser alltid så härligt ut på bild. I verkligheten är det inte alltid lika fantastiskt. Andra företeelser i den kategorin är t.ex. den där öde stranden i resekatalogen som när man (om man) tar sig dit visar sig vara öde på grund av att sanden kryllar av otäcka sandloppor eller är invaderade av andra obehagliga kryp så ingen människa har lust att befinna sig där ens i ett par minuter. De där bilderna på hur hamburgerrestaurangernas produkter ser ut är ännu ett exempel på hur stor skillnaden kan vara mellan bild och verklighet och här är ytterligare ett förskräckligt exempel

Men tillbaka till det där med snö, eller ”nix” som det heter på latin, till undertecknads och andra vinternegativas glädje. Jag håller helt med om att det är näst intill outsägligt vackert när solen reflekteras i gnistrande vita snökristaller som ligger som ett mjukt täcke över ett vinterlandskap, men är man av olika orsaker nödd och tvungen att framleva sina dagar i en storstad är det väldigt sällan vintern ser ut sådär i den så kallade verkligheten. Här vill man oftast att någon skall komma med någon stor maskin och få bort den grå-gula sörjan som gör det näst intill omöjligt för såväl människor, bussar, tåg och t-banor att ta sig fram och komma i tid. Jo jag vet, bilarna har också problem, men jag har aldrig riktigt förstått vitsen med att använda bil i städerna när det är snökaos (DN)

”Hej mitt vinterland, nu är du här…”

En fråga som jag vill kasta ut till er läsare i samband med detta är hur det kan komma sig att det sedan den så kallade ”trängselavgiften” infördes i Stockholm i för 5-6 år sedan har varit en prishöjning på 14% eller 2280 kr/år för den som väljer att åka kommunalt istället för att ta bilen, medan ”trängselavgiften” (som väl i alla fall delvis hade som mål att folk skulle lämna bilen ibland) inte har höjts någonting. Det har sålunda blivit billigare att ta bilen i förhållande till att åka kollektivt in och ut till Stockholm city. Hur tänkte dom här? De där höjningarna av månadskortet på Stockholms Lokaltrafik motiverades med att ”folk gärna betalade för bättre service”, men om det har blivit 14% bättre service de senaste 5-6 åren får väl var och en som åker kommunalt själv fundera över.

Trafik är känsliga saker och ordet ”trafik” får oss att acceptera sådant som vi aldrig annars skulle ha gjort, det gäller vägtrafik och det gäller telefon och datatrafik. I det senare fallet har vi accepterat att ”upp till 8Mbit/sekund” är lika med c:a 1-2Mbit/sekund och att ”upp till 80 Mbit/sekund” är lika med c:a 10 Mbit/sekund. Ponera att vi köpte annat på samma sätt: ”upp till 1 kg köttfärs i förpackningen”, ”upp till till 75 cl i flaskan”, ”upp till en hel film på DVD:n” eller ”upp till en veckas resa till Thailand ”. Hade vi accepterat det? Men trafik är känslig, känslig för störningar och känslig för diskussion. Alla någorlunda upplysta människor är fullt medvetna om bilarnas allvarliga miljöpåverkan, såväl när det gäller utvinnandet av drivmedel som utsläppen av CO2 och annat, trots detta är det lättare att få uppslutning runt devisen ”Rör inte min bil” än ”Rör inte min kompis”. Bilister borde hålla ögonen på vägen, även vägen in i framtiden.

”Håll ögonen på vägen…”

Ovanstående bild tarvar ett litet klargörande. Svenska kvinnor lär leva och tänka mer miljömedvetet än svenska män (DN Ct TH) och detta tvivlar inte undertecknad en sekund på, men om vi bortser från det faktum att färre kvinnor kör bil än män gör, så blir knappast bilens miljöpåverkan mindre för att man sitter på passagerarplatsen istället för bakom ratten. Faktum kvarstår dock att 58% av resenärerna med Stockholms Lokaltrafik är kvinnor (SL), 84% av kvinnorna anser att det är mycket viktigt att stoppa klimatförändringen medan motsvarande 67% av männen gör det (NVV). Men att enbart ”genus-generalisera” den här livsviktiga frågan vore osedvanligt dumt. Vår miljöminister heter Lena Ek, är kvinna och befinner sig just nu i Doha för att hjälpa vår lilla planet och dess invånare, men med hennes och regeringens flata argument är genus helt oväsentligt (IDG SvD sr)

Lena Ek skall ha lite beröm (trots att hon senare backat där) för sin kritik av biståndsministern Gunilla Carlsson som tar pengar som skulle gå till bistånd och använder till klimatomställning (DN SvD). Därmed blir det, i princip, biståndsbehövande som ”betalar” för klimatomställningen, håll med om att det blir lite konstigt. Nu är (kvinnorna) Lena Ek och Gunilla Carlsson ”i luven” på varandra och vi kan (i alla fall här) konstatera att ”genusperspektiv” på klimat- och miljöproblemet inte räcker. Om det nu är så, vilket undertecknad faktiskt tror, att kvinnor generellt känner större ansvar för liv och livsmiljö, då har vi män ännu mer att lära oss. Men klimatet är inte en genusfråga, inte ens en ”människo-fråga”, det är oändligt mycket större och viktigare, så alla ”snögubbar” och ”snögummor”, nu får vi skärpa oss (DN). Vattnet och temperaturen stiger mycket snabbare än tillväxten! (SvD DN AB DN AB)

Klimatet gäller livet för oss allihop

Uppdatering:
Klimatmötet i Doha blev, dessvärre som väntat, ett praktfiasko och från flera håll hörs uttalanden som: ”Man får vara glad att det inte bröt samman totalt”(DN HD SvD GP) och det är ju lite som den där låten av Lars Demian, ”Man får vara glad att man inte är död”.

https://peterlarson.files.wordpress.com/2012/12/lars-demian-man-fc3a5r-vara-glad-att-man-inte-c3a4r-dc3b6d.mp3%20

Publicerat i Okategoriserade | Märkt "Man får vara glad att man inte är död", Bistånd, Genus, Global uppvärmning, Gunilla Carlsson, Hamburgare, Klimatet, Klimatförändring, Klimathotet, Kollektivtrafik, Lars Demian, Lena Ek, Miljö, Politik, Sandloppa, Snö, Snögubbar, Snökaos, Trafik, Trafikkaos, Trängselskatt, Vinter | 1 kommentar

Onda och goda

Publicerat den 19 november, 2012 av peterlarson

Leonard Cohen, 2012

För snart femtio år sedan, 1964, när Leonard Cohen var trettio år skrev han följande rader i dikten ”All there is to know about Albert Eichman”:

ÖGON: Medium
HÅR: Medium
VIKT: Medium
LÄNGD: Medium
UTMÄRKANDE EGENSKAPER: Inga
ANTAL FINGRAR: Tio
ANTAL TÅR: Tio
INTELLIGENS: Medium

Vad trodde du?
Klor?
Överdimensionerade framtänder?
Grön saliv?
Galenskap?

Jag kommer att tänka på de där raderna om nazisten Eichmann när det kom fram att svenska riksdagsmän i kostym beväpnar sig med järnrör, ljuger polisen rakt upp i ansiktet och går omkring på stan och kallar folk för ”hora”, ”babbe”, ”blatteälskare” och annat moget(?!) Det blir nästan komiskt när just dessa personer, i sina fina kostymer, som ständigt trumpetar ut att yttre attribut som hudfärg, klädsel, språk och kulturell bakgrund är avgörande för om man skall bli accepterad eller inte av samhället. Det är helt obegripligt att det ska vara så näst intill omöjligt att bedöma en medmänniska utifrån inre kvaliteter som vänlighet, empati, medmänsklighet och viljan att leva tillsammans med andra, istället för att stigmatisera hela folkgrupper, som man aldrig ens mött, utifrån yttre kännetecken.

En bra människa är en bra människa och en skitstövel är en skitstövel. Punkt. Det finns massor av skitstövlar i andra kulturer, antagligen nästan lika många som i vår västerländska, ”kristna” kultur. I veckan kunde man läsa att en blind flicka blivit rånad utanför Gallerian i Stockholm(AB) och att en 87-årig kvinna blivit nedsparkad av ett ungdomsgäng för att hon sa åt dom att inte plåga en hund(KvP) . Jag har ingen aning om och jag struntar i om dessa handlingar utfördes av ”etniska svenska” idioter, ”etniska danska” idioter eller av idioter med annan kulturbakgrund och vad spelar det för roll. Det utfördes av individer som helt saknar empatisk förmåga, respekt för andra och som på ett eller annat sätt måste hindras från att vistas bland folk tills dom ändrat beteende. Det gäller även riksdagsmän som springer omkring på stan med järnrör och kallar folk ”hora” och annat.

”En liten bok om ondska” av Ann Heberlein

I Ann Heberleins intressanta bok ”En liten bok om ondska” analyserar författaren ondskan som företeelse och ställer många intressanta frågor och ger en hel del svar och förklaringar om begreppet. Den grundläggande frågan är dels om det finns människor som föds genuint onda och om handlingar som inte begås i ”ont uppsåt” egentligen är ondska, eller om det är något annat. Författarens slutsats om vad som är en ond person blir ungefär: ”en person som medvetet gör ont för det ondas skull”. Undertecknad håller inte helt med Ann Heberleins alla slutsatser, men boken är otvivelaktigt intressant läsning. Jag har alltid haft svårt att tro att någon människor skulle födas som ”onda” eller ”goda”. Men jag inte bara tror utan vet att människor gör onda och goda handlingar

Att vår väldigt komplicerade hjärna redan från födseln kan ha dysfunktionella skador som kan ge olika sorters handikapp, fysiska eller känslomässiga, är naturligtvis en sak, men då talar vi om skador och inte om friska hjärnor med genuint onda avsikter. Dessutom är det naturligtvis inte ovanligt att ungdomar och vuxna med hjälp av alkohol eller andra substanser kan, tillfälligt eller för alltid, skada de delar av hjärnan som normalt borde svara på signaler som rör empati, medkänsla och medmänsklighet. Men att vissa, fullt friska människor skulle födas ”onda” det blir det nog ett svårt och väldigt långvarigt arbete, förmodligen helt utsiktslöst, att övertyga undertecknad om.

Att en föds god och en annan ond, det tror jag inte alls på

Det är den ständiga frågan om förhållandet mellan arv och miljö. Vad får vi genetiskt från våra föräldrar, hur mycket påverkas vi av den miljö vi växer upp och lever i och hur mycket är vårt eget val? Det råder ingen tvekan om att väldigt mycket är genetiskt men hur mycket och framför allt vad? Är det särskilt troligt att ett adopterat eller föräldralöst barn kommer att ha liknande förhållanden till empati, solidaritet, elakhet, vänlighet, politisk och religiös övertygelse som sina biologiska föräldrar eller är det troligare att det mesta av dessa och andra ”personlighetsdrag” är beroende av var och under vilka omständigheter man växer upp, vilka alternativ man får presenterat för sig och vad man sedan själv väljer av dessa?

Undertecknad lutar väldigt mycket åt att miljön är viktigare än genetiken här, men att väldigt mycket också beror på vad vi själva väljer av det som vi har att välja mellan. Slutsatsen man, om man håller med, kan dra av detta är att den som växer upp med väldigt få och begränsade valmöjligheter riskerar att oftare hamna i s.k. ”dåligheter”. Valet att bli kriminell, bryta mot regler och bete sig illa för att höras, synas, räknas, märkas, ”finnas”, det valet kan alla göra oavsett vilken miljö eller samhällsklass man växer upp i. Men om alternativen till detta enbart är osynlighet, fattigdom, utstötthet, hopplöshet och maktlöshet så är risken att man väljer en ”osedlig” livsbana betydligt större än om man växer upp i miljöer där förutsättningarna och valmöjligheterna är oändligt mycket större och fler. Det är efter födseln som vi formas mest:

Vi formas mest efter födseln

Den där bilden skulle kunna illustrera barnmisshandel om det inte vore för att jag visste säkert att det är med mycket mjuka händer pappan håller om sitt älskade barns huvud. Men trots detta tycker jag verkligen inte man ska göra sådär. Barn och då menar jag inte enbart dom minsta barnen, har inte en chans. Inte en enda chans att få ett bra liv om inte vi vuxna går med på det. Maktlöshet. Varför har Sverige inte gjort FN:s Barnkonvention till lag? Andra länder som t.ex Norge gjorde detta för snart tio år sedan. Så länge Barnkonventionen inte är likställd med svensk lag är påföljderna, om man bryter mot den, svåra att lagföra och det är bland annat därför många beslut ”till förmån för barnets bästa” gång efter annan blir konstiga och ofta direkt motsätter sig just barnets bästa.

I sjätte paragrafen i FN:s barnkonvention står det: ”Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling” och utan att ha någon enkel lösning på Israel/Palestina konflikten ringer ändå det där i mitt huvud när jag hör Israels inrikesminister Eli Yishai säga att: ”Målet är att skicka Gaza tillbaka till medeltiden” (AB HD YLE) Det betyder även att målet är att skicka palestinska spädbarn tillbaka till medeltiden och varken Hamas eller Israel tycks bry sig om att i alla krig är det barnen som drabbas svårast. Det är alltid barnen som, förutom att dödas, skadas, blir föräldralösa, hemlösa och traumatiserade för livet. ”Krigsminister” Eli Yishai är jude och vill bomba barn och vuxna ”tillbaka till medeltiden”, Leonard Cohen är jude och skriver och sjunger om kärlek och fred. Samma kulturella och religiösa bakgrund, olika val. Vi måste lära oss att betrakta människor som individer och inte kollektivt, alla svenska riksdagsmän är ju inte rasistiska huliganer.