Från vanlig apa till blogg-apa på bara några år

Nu har det blivit så pass med inlägg och ord på bloggen att det med största sannolikhet smugit sig in ett och annat fel. Jag vill naturligtvis gärna att rätt ska vara rätt. Hittar ni faktafel så hör av er. Då får bloggen i alla fall en kommentar. Hittar ni stavfel får ni också höra av er. Även om jag uppriktigt älskar när Kanin i Nalle Puh säger: ”Man kan inte annat än respektera någon som kan stava till Tisdag, även om han inte stavar det rätt” så är jag ju varken kanin eller sagofigur. Även om kanske åtminstone något av det ibland skulle vara att föredra.

Innehållet och de ämnen jag tar upp är däremot helt omöjliga att påverka. Det ska vara som det blir. Tänk på att detta med bloggande kanske också har ett visst terapeutiskt värde för mig. Åtminstone ni som träffar mig regelbundet har ju i så fall också viss behållning av att den terapin får lite verkan. Vi ska t.ex. inte ha sådant här:

Att tänka fritt är alltid bäst och dessutom roligast. Att göra rätt, eller i alla fall så rätt man bara kan är däremot alltid mycket större än att göra fritt. Hej på er regeringar!

Resten av det här inlägget handlar om festivaler. Jag skall i år jobba på ”Urkult-festivalen” i Näsåker. För er som inte känner till den så är det en festival med 15 år på nacken och som har som tema folkmusik från hela världen. Jag är inte så väldigt insatt i den sortens musik men nog finns det en del folk- och ”världs-musik” i min samling och som jag nämnde tidigare är min musiksmak väldigt bred. Men det är inte bara musiken under festivalen som drar. Det är minst lika mycket stämningen och det helt knäckande vackra festivalområdet där uppe. Dessutom är det en härlig mix av åldrar och aktiviteter för alla, från småbarn till…..ja, sådana som jag. Här en länk till festivalen: Urkult-festivalen

Dessutom har jag med åren blivit lite allmänt festival-blyg (festival-feg?). Det finns många festivaler med musik jag väldigt gärna lyssnar på, men jag har fått svårt att känna mig helt bekväm på festivaler. Inte så att jag har problem med att bo i tält eller att gå på baja-maja. Nej det är inte det. Det är bara att när man är i min ålder så blir det lätt att man går omkring och känner sig som en ”klass-morfar” på festivaler. Roskilde behöver inte alltid bli så och Urkult är det inte, men många andra. Det sitter säkert mest i mitt eget huvud, men det är ju faktiskt mitt huvud och hur lämnar jag det hemma när jag skall på festival?

På festival utan huvud.

Det finns alldeles säkert ett korn av nostalgi i allt det här också. Har man passerat 50-årsåldern har man väl olika sätt att hantera det och kanske är detta med festivaler ett av mina. Jag har varit med tillräckligt länge för att ha upplevt den tredje ”Gärdetfesten” 1971 och någonstans finns det väl kvar ett, om än väl inkapslat, minne av hur det kändes just då. Hopp, glädje, framtidstro, kärlek och annat mycket mindre barntillåtet. Så visst finns det delar av detta som spelar in när jag vill åka på festival.

Men det är något annat också, en viss känsla, som alla som varit på festival känner till. Dessutom är det kul att både kunna delta och hjälpa till lite, att använda lite av det man ju faktiskt fått just genom att man varit med ett tag, erfarenhet. Jag ska dessutom jobba i puben på Urkult i år och det är ju ytterligare en nostalgisk tripp efter att ha drivit en bar, även om den låg i Kina. Då vet ni var ni hittar mig mellan 29/7 – 2/8. See you there!!

Tredje "Festen på Gärdet", 1971