Jag har bott lite mer än ett år i Kina och jag kommer säkert att återkomma med lite episoder från den tiden. Idag blir det några ord om en av de största svårigheterna med att vara i Kina. Språket. Inte så att jag förstår språket i andra länder jag besökt, men i t.ex. Thailand klarar man sig ju skapligt med engelska, i alla fall i de större städerna och på turistorterna. Det finns nästan alltid någon eller några som man kan göra sig hjälpligt förstådd hos. Under den tid jag tillbringade i Grekland, som sammanlagt är ungefär lika lång som den jag tillbringade i Kina, lyckades jag lära mig lite grekiska. Men i Kina är det verkligen hopplöst och man känner sig väldigt ofta ungefär så här:

"Confusious"

Det finns väldigt få kineser som kan fler engelska ord än ”Hello”. Jag har varit på stora ”Tourist Informations” i miljonstäder där ingen av personalen kunnat ett ord engelska. Det förbättras visserligen väldigt snabbt nu med den uppväxande generationen och samtidigt har jag träffat många som varit väldigt duktiga på engelska, minst lika bra som jag. Men ett verkligt problem var deras skrivtecken. I många länder där jag inte heller förstår språket kan jag i alla fall hjälpligt begripa vad skyltar betyder eftersom dom använder latinska alfabetet. Men i Kina är det helt hopplöst.

På nästa bild finns några exempel. Bild 1: Ibland är det bara kinesiska skrivtecken på skyltar som man anar är viktiga eftersom det finns en polis med, men man vet inte vad det är som är viktigt. Bild 2: Här har dom i alla fall skrivit det med latinska bokstäver, men vad hjälper det. Bild 3:  Ibland har dom översatt till engelska men man begriper i alla fall ingenting, ”Akta dig för en försvunnen fot”??  Bild 4:  Men ibland är det minsann tydligt, ingen kan undgå att förstå vad som är innehållet i denna låda.

Men även om kineser inte pratar samma språk som vi är dom, i vilket fall i Yunnan som är den provins jag känner till, väldigt trevliga. Visserligen nyfikna på västerlänningar, men det är inget konstigt att dom tycker vi är annorlunda, ser annorlunda ut och beter oss annorlunda än dom. Det gör vi ju. Jag mötte nyfikenhet men aldrig, som jag minns, någon främlingsfientlighet. Nu har jag hört att  just i Yunnan är dom mindre skeptiska mot ”annorlunda” människor eftersom där lever så många som 51 av alla de 56 minoritetsgrupper som finns i Kina. Dessutom har Yunnan alltid haft handelstrafik från Laos i Söder, Burma och Indien i väster och Tibet i norr. Dom är vana vid ”annorlundingar”.

Några av de finaste människor jag mött har varit kineser. Och svenskar och indier, amerikaner, marockaner,  thailändare och tyskar och allt möjligt. Det är samma sak med elakingarna, dom kan se ut hur som helst och finnas överallt. I slutändan kommer det alltid ner på individnivå, inget annat. Den som skrivit följande skylt kunde vara precis vem som helst. Det har funnits dagar när det skulle kunna ha varit jag.