Vad är egentligen en hjälte? Vem är egentligen en hjälte? Om man klär ut sig till Fantomen, men bara för sin egen skull, är man hjälte då? Mer hjälte än man var innan? Är man inte fortfarande bara en maskerad loser?
Det engelska ordet ”hero”, grekiskans (ἥρωι) ”Iroi” kommer från den grekiska mytologins ”Hera”, Zeus maka och syster och Olympens drottning. Styvmor till Herkules och andra skojare. Vintergatan består enligt myten av hennes bröstmjölk. Vi vet mer om detta idag för vi har varit i rymden, Huh…?
Men nu var det inte antikens bild av hjältar jag var ute efter utan min egen och dagens bild. Är det de i dagarna så omtalade amerikanska astronauterna? Är det ”Robinson-Robinson” eller Lili & Susies ”vågade” återkomst i Allsång på Skansen nu i veckan eller samma Lili när hon räddar ”Kråkan Krax” i djurens ö.
Mina hjältar är de som gör det vi andra önskar vi hade gjort och kunde ha gjort eller borde ha gjort. Man måste inte upptäcka Amerika, penicillinet eller gå på månen. Utan kanske varje dag ta hand om de barn som skall växa upp till framtidens små och stora hjältar. Det blir så lätt en klyscha att tala om ”vardagens hjältar”, men den samlade kraften hos dom spöar lätt alla astronauter.
Att hantera nya situationer på helt nya platser i andra miljöer, situationer och miljöer som man själv valt är förstås inte lätt men inte heller så speciellt, egentligen. Så snart det är en icke självvald situation kan många ”hjältar” nog krypa ihop som darrande sparvar och längta efter situationer dom kan hantera bättre. Att däremot hantera samma situation om och om igen, varje dag för att andra ska ha chansen till ett drägligt liv. Där passar astronauten Neil Armstrongs ord: ”That’s one small step for (a) man, one giant leap for mankind” verkligen in.
Att göra det man bara egentligen måste och ibland t.o.m. lite mer, trots att man varken har superkrafter eller annat, utan bara helt vanliga krafter och tålamod. Att bara ha detta men använda det så mycket man bara kan för andra mål än bara sina egna och trots att det skulle både synas mer och ”löna sig” bättre att göra något helt annat. Det gör hjältarna.
Några som är riktiga hjältar är alla föräldrar som kämpar med sina och därmed också hela världens barn. Barnen själva som kämpar för att få vara barn i en värld som vi vuxna bara krånglar till. Alla som arbetar i organisationer som ”Läkare utan gränser” ”BRIS” och andra. ”Aung San Suu Kyi” i Burma och många andra hör också verkligen till hjältarna. Att om och om igen gå uppför livets uppförsbacke för att det faktiskt behövs. Det mina vänner, det är ett ”stort steg för mänskligheten”
Heja miljöpartiet