Växtvärk

Jag ska sluta tjata om Urkult nu, men efter att ha sett alla lyckliga barn under festivalen skratta, leka, busa, ja helt enkelt vara barn till 100% måste jag helt enkelt få in några rader om dessa små krabater. Barn, ja ni vet alla dessa underbara små varelser som så småningom kommer att bli dom som tar hand om vårt kärnkraftsavfall. Vad vore världen för en svagsint plats om vi inte hade dom springande runt med sina mjölktandsleenden och med ögonen fyllda av förväntan på livet. För unga för att ha haft tid att fylla sina själar, sinnen och samveten med allt solkigt vi vuxna haft tid att dra på oss.

Lijiangflicka

Ett av våra barn. Lien tjej i Lijiang, Kina.

Hur länge behöver vi vara vuxna för att gömma och glömma barnet vi har byggt resten av vår person runt? Två år? Tio år? Längre? Det är så himla lätt att se barnen som en belastning istället för en tillgång. Det är så lätt att glömma bort att till en värld som är så komplex, så invecklad och på många  sätt så obegripligt orättvis som vår kan det inte vara lätt att komma som en liten parvel utan några som helst erfarenheter. Det enda dom har med sig är föräldrarnas DNA och en outtröttlig önskan om att lära sig allt. Det är vi som skall lära dom det. Inte bara allt vi kan och allt vi själva lärt oss, utan helst och förhoppningsvis mer och mycket bättre saker och ett bättre sätt att leva. No shit!

EP-8312-L

Jag blir så trött på barn ibland, nästan lika trött som jag blir på mig själv och andra vuxna. Men dom har lika lite bett om att få komma hit som vi har det och dom har inget som helst ansvar för att världen ser ut som den gör. Inte ännu. Inget barn skulle kunna hitta på saker som barnarbete, pedofili, barnmisshandel och andra vuxna påhitt. Det är bara vuxna som kan hitta på sådant och det är bara vi vuxna som kan få våra barn att inte utveckla sådant och annat skit ännu mer när dom växer upp.

Det är vår förbannade plikt att försöka ge våra barn goda förutsättningar att få ett ännu bättre liv än vi haft. Att ge dom en bättre värld att uppfostra sina barn i än vi haft. Det är förresten inte bara en plikt, det är det enda sättet vi kan betala av lite av vår skuld för allt dumt vi hittat på innan dom ens kom hit. Det gäller inte bara våra barn, det gäller alla barn.

Vi som redan är vuxna kan inte göra något för att bli lyckliga barn igen, men vi kan göra mycket för att barnen ska bli lyckliga vuxna. Det är svårt att vara förälder, det är svårt att vara vuxen, men det är bara vi som har erfarenhet av att vara både barn och vuxna. Även om vi ibland har lättare att glömma bort det än multiplikationstabellen. Tack BRIS för att ni finns.

42-19673217

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Växtvärk

  1. Mia skriver:

    Fint skrivet.
    Du är klok som en bok!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s