Någon som läste gårdagens inlägg skulle kanske kunna få uppfattningen att jag på något vis är modig eftersom jag håller på med dykning och dessutom i Antarktis. Men som jag nämnt tidigare här på bloggen så är jag inte alls särskilt modig. Jag är snarast en väldigt försiktig person. Ibland kanske i överkant. Jag är däremot väldigt nyfiken och har en stark längtan efter att uppleva, för mig, nya saker och miljöer. Jag vill gärna ha sett, smakat, känt på och upplevt så mycket som möjligt innan jag lägger ner för alltid. Men nog kan jag vara rätt orolig ibland, för allt möjligt.

Inte alltid så modig

För att kunna stilla en del av denna nyfikenhet har det ofta inneburit att jag varit tvungen att flyga. Flygning är inte och har aldrig varit en av mina favoritsysselsättningar. Det har blivit lite bättre med åren och jag kan väl inte påstå att jag är direkt skräckslagen när jag befinner mig uppe i ett flygplan, men jag känner en stor lättnad varje gång planet tagit mark. Flygning är helt enkelt inte min favoritsysselsättning, men det är jag inte ensam om.

Några gör vad som helst för att få flyga. Andra verkar mindre roade.

Chuck Yeager, är f.d. brigadgeneral i U.S. Air Force och bland annat den förste som lyckades flyga fortare än ljudets hastighet. Han är också världens kanske mest ansedda strids- och testpilot och för många är han sinnebilden av mod och djärvhet. Han har sagt:
”I was always afraid of dying. Always. It was my fear that made me learn everything I could about my airplane and my emergency equipment, and kept me flying respectful of my machine and always alert in the cockpit”. Med andra ord, det allra bästa sättet att bli av med sin rädsla är att vara noggrann med allt man gör och framför allt skaffa sig så mycket kunskap som möjligt om den uppgift man skall utföra.

Chuck Yeager med det flygplan med vilket han sprängde ljudvallen 1947

Okunnighet är alltid en orsak till oro och rädsla. Det gäller flygning och det gäller allt annat också. Som t.ex. rädslan för andra kulturer eller rädslan för allt och alla vi inte förstår oss på. En av mina bästa vänner är pilot och hon har varit ovärderlig när jag har försökt bli av med en del av min flygrädsla. Jag har frågat och hon har förklarat. Jag är fortfarande medveten om att det finns risker med flygning, precis som det finns med att cykla, men jag är inte längre lika rädd.

Ju mer vi lär oss om något desto mindre rädda kommer vi att vara, eller i alla fall kommer vi att kunna skilja ut det som verkligen är farligt från det vi tror är det. Det finns naturligtvis områden där ökad kunskap kan öka rädslan. Ju mer jag t.ex. lär mig om hur naturen utarmas och dör enbart p.g.a. vinstintressen och bekvämlighet, desto mer orolig blir jag. Men där är det också bara kunskap som kan ge möjligheter att rädda den.

Jag tycker vi skall sluta vara så rädda för varandra och för allt vi inte förstår och istället, som Chuck Yeager, lära oss hur det verkligen fungerar, vad det egentligen handlar om och hur vi tillsammans kan få det att fungera på ett tryggt och säkert sätt. Det skulle kunna bli mycket roligare då.

Kunskap kan lära oss att känna oss tryggare och ha mer kul tillsammans