Om kallblodiga rackare

(Inlägget uppdaterat)

Jag får ibland frågan ”Vad finns det att äta i Antarktis” och för att svara på det brukar jag ställa motfrågan ”Att äta för vem eller vad”? Eftersom det, i princip, inte bor några människor där nere, om man inte räknar de forskare som i perioder lever på polarstationerna, så skulle svaret på frågan egentligen vara: man äter pingvin-ägg, plankton och råa sjöstjärnor.

Vissa äter också hela pingviner, krill, sälar och i sällsynta fall även fisk. Men då talar jag förstås om Antarktis bofasta, djuren. Alla vi, människorna, som är där bara på kort besök har en helt annan meny, men det är ju inte kanske direkt så att det finns fullt av McDonalds att slinka in på när man blir sugen i kylan.

Det är ont om MacDonalds i Antarktis.

Det är ont om McDonalds i Antarktis.

Man skulle ju kunna tänka sig att det vore ganska enkelt att ge sig ut på isarna och dra upp en och annan fisk. De antarktiska haven är ju faktiskt ett av världens absolut mest näringsrika hav. Näringsrikt nog för att jordens största däggdjur, valarna, tar sig dit bara för att äta sig riktigt mätta under sommarhalvåret.

Men så enkelt är det inte. Det finns flera anledningar till att vi inte fångar vår egen fisk där nere. Dels är det faktiskt väldigt ont om fisk och det skall jag strax komma tillbaka till. Dels är det ju förenat med risk att fiska där. En av riskerna illustreras i följande videoklipp.

Men den verkliga anledningen är att det är totalförbud för alla som besöker Antarktis att på något sätt påverka eko-miljön. Vi får inte skräpa ner, spotta, kissa (ja, ombord på båten förstås) och vi måste desinficera skor och stövlar innan vi går i land. Så det är rätt självklart att vi inte får ge oss ut och fiska.

nof

Självklart är det också totalförbud när det gäller valfångst i Antarktis. Det är ett så klart och tydligt förbud att dom enda som inte kan förstå det är japaner. Dels accepterar japanska valfångare inte resten av världens fördrag mot detta och dels hävdar japanerna att dom bara fångar val av vetenskapliga orsaker. Det finns mer än 5.000 ton valkött lagrat i Japan, kött som man vill att japanerna skall äta (SvD DN GP svt). Vetenskap? Pyttsan!  Här tre bilder av denna ”vetenskap”. Överst en vikval i frihet, underst t.v. japanska valfångare med blödande, döende vikval och nederst t.h. vikvals-kött i en japansk mataffär. Det är inte vetenskap det är vettlöshet!

vikval

Det finns alltså väldigt lite fisk i Antarktis och förklaringen är att det är så vansinnigt kallt i vattnet, nästan två minusgrader. Dumheter, säger alla som vet att vatten fryser när det blir minusgrader. Jo, men om vattnet är tillräckligt salt så fryser det först vid ännu lägre temperaturer. Något som däremot inte är salt är blod. Alltså borde fiskarnas blod frysa till is. Men det finns ett antal fiskar som på det mest underliga sätt anpassat sig till att leva här. Dom har utvecklat förmågan att utsöndra ett ”anti-frysmedel” i blodet. Förutom denna fantastiska förmåga saknar dessa fiskar i stort sett röda blodkroppar och tar upp syre genom huden. Dom har med andra ord vitt, iskallt blod. Snacka om kallblodiga.

Cool krokodil-isfisk i Antarktis

Cool krokodil-isfisk i Antarktis

Det är dessa sällsynta arter, med sin alldeles speciella betydelse i ekosystemet som hotas om människan börjar fiska i Antarktis. Så det får vi allt låta bli. Svaret på frågan vad jag äter när jag är i Antarktis blir därför: Jag äter fisk, kött, grönsaker, pasta och potatis m.m.. Som inhandlats i Argentina innan avfärd och tillagats med precision av duktiga kockar. Och jag äter tillsammans med de andra gästerna i den här matsalen:

Matsalen på den båt jag jobbat mest på i Antarktis

Matsalen på den båt jag jobbat mest på i Antarktis

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Om kallblodiga rackare

  1. Egoinas mamma skriver:

    Så här sitter jag och inbillar mig att när ni är på Antarktis så är allt så barbariskt och rått och så visar det sig att ni äter finare än var jag gör till vardags!! 😀

  2. Gun skriver:

    Vilket otroligt intressant liv du verkar ha. Intressant läsning!:)

  3. Gun skriver:

    Sv: Skönt att höra att även du lever tråkigt Svenssonliv mellan äventyren. Barnbarn är verkligen underbart. Vi fick vårt första, en flicka, för snart fyra månader sedan. En obeskrivlig lycka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s