Inte direkt viktlös

Jag tycker rymden är lite läskig. Inte så att jag går runt och är rädd för den, drömmer mardrömmar om aliens eller tror att rymden bryr sig om mig tillräckligt för att göra mig något, men jag är absolut inte avundsjuk på Christer Fuglesang som måste vara där uppe nu.

Däremot älskar jag att känna mig viktlös, inte i rymden då, men i havet. När man dyker och är rätt avvägd under vattnet är det som att sväva i fritt i vattnet. Inte kan man ramla ner heller, bara flyta upp lite för fort, men det ska man låta bli. Ju klarare vatten desto mer känslan av att sväva. Ett av de klaraste vattnen jag känner till finns vid Thingvellir på Island. Vattnet som kommer upp ur djupa sprickor i kontinentalplattorna är kallt och otroligt klart. Sikten är ungefär som i ett glas mineralvatten, men utan kolsyra.

Dykning i isländska Thingvellirs kristallklara vatten

Dykning i isländska Thingvellirs kristallklara vatten

Det är nog det närmaste känslan av viktlöshet jag någonsin får uppleva. Rymden blir det i alla fall inget av med. Vad ska man där att göra? Det är ju bara kallt och mörkt och inte finns det växter, vackra fiskar eller musik där ute heller. Och inga björnar och inga pingviner. Urtråkigt!

Även om jag nu inte kommer att bli viktlös på ett tag, så skulle det inte skada om jag blev något lättare. Det senaste halvåret har jag fläbbat på mig några kilo för mycket och även om jag påstår att jag börjar likna en romersk eller grekisk gud så är det ju ingen tröst när guden ser ut så här:

Jag liknar snart en grekisk gud. I alla fall den här guden.

Jag liknar snart en grekisk gud. I alla fall den här.

Det håller inte. Det frestar både på humöret och min byx-budget. Skall jag dessutom tillbaka till Antarktis om ett halvår måste jag  verkligen komma tillbaka i form. Så nu får jag se till att tillbringa mer tid med att jogga än att blogga. Annars kommer jag antagligen ta mig fram på de antarktiska stränderna på ett sätt som liknar den här lilla elefantsälungens.

Det har faktiskt gått förr att bli av med några av dom där bekvämlighets-kilona, men det blir inte lättare med åren, No Shit!!! Nu i internet-åldern finns det en massa hjälp och råd och tips och viktklubbar och jag vet inte vad som man kan få hjälp av för att gå ner i vikt via datorn. Men det är ju där, vid datorn, jag senaste månaderna tillbringat mycket mer tid än jag tränat så jag är skeptisk mot att det skulle passa mig. Så jag slutar blogga för idag, loggar ut och packar ner träningskläderna istället.

bannet

 

Detta inlägg publicerades i Okategoriserade och märktes , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Inte direkt viktlös

  1. Egoinas mamma skriver:

    HAHAHA! Du hinner både jogga OCH blogga!! Dessutom är det svårt att gå ner i vikt enbart vid att motionera, men måste äta mindre kalorier än vad man förbränner. Håller med dig att det blir svårare med åldern och om kilona hindrar en att göra det man vill skall man ta tag i det. Annars är lite extra bättre och snyggare än för lite när man inte är 18 längre. 🙂

  2. Broder Anders skriver:

    Jag har alltid drömt om att lära mig dykning. Inte så mycket för att uppleva viktlösheten som för att nyfiket kunna se mig omkring och undersöka alla spännande organismer som håller till under ytan.

    Men jag tror att mina möjligheter är små då jag närapå ser ut som den där grekiska guden och har usel kondition.

    Dessutom ogillar jag fysisk ansträngning/träning och har allmänt dålig karaktär.
    Så jag får väl fortsätta att snorkla och spana längtansfullt ner mot djupen.

    Faktisk så skulle jag gärna prova paragliding (skärmflygning)också.
    En sorts omvänd dykning som kanske inte är helt
    riskfritt det heller när man är ett fetto.

    Fast vem vet, kanske även jag en dag lyckas slita mig från datorn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s