Höstkänslor och ”rump-pingis”

Visserligen sa dom nyss i TV att det de närmaste dagarna kommer att bli medeltemperaturer ”mycket över normalt”, men det lurar minsann inte mig. Jag vet nog att hösten är på väg och att den kommer med så mycket mer beslutsamhet än t.ex. sommaren gör.

regnlöv

Nu är det inte själva hösten jag har något emot. Inte alls. Hösten är en härlig tid, vacker på sitt melankoliska sätt och med alla sina färger. Hösten får mig oftast att samla ihop alla intryck och alla minnen jag samlat på mig under sommaren. Det är mindre hysteriskt och man måste inte bli nyförälskad som under våren och man måste inte åka till stranden. Man måste inte ens gå ut.

För även om hösten är en underbar tid att promenera, i synnerhet om man är förälskad (trots att det inte är vår) och även om det ofta är svalare, friskare, lugnare och mer meditativt att vara ute på hösten så är det ändå mycket  mer accepterat att vara inomhus än under sommaren.

På hösten behöver man inte slåss om en plats på uteserveringen och man behöver inte svalka sig med fjolligt öl och sippiga drinkar, utan man kan tryggt kura ihop inne i någon murrigt upplyst och mysigt uppvärmd pub med ett glas mörkt öl. Öl mörkt som oktobernatten.

Öl, mörkare än oktobernatten

Öl, mörkare än oktobernatten

Nej det är absolut inget fel på hösten. Den har bara otur med placeringen. Den kommer nämligen som en förlöpare till vintern. Vintern är något helt annat. En 5-6 månader lång död. Ingenting som inte har tjock päls eller ”funktionella kläder” kan leva utomhus under vintern. Därför har vintern ingen som helst plats i det civiliserade samhället. Man kan inte ha den till någonting.

Dessutom är det mörkt. Det är mörkt när man går till jobbet och det är mörkt när man går från jobbet och sätter man inte väckarklockan på helgerna så är det stor risk att man sover lite för länge och då är dagen redan slut när man vaknar. Man kan ju bli galen av mindre.

I många år gjorde jag allt för att slippa vintern. Det var en av de tyngst vägande anledningarna till att jag blev dykinstruktör och guide. Att kunna arbeta i något annat land där det inte var vinter. Eller nu blev det fel, det är ju faktiskt vinter både i Thailand och på Maldiverna samtidigt som det är vinter i norra Europa. Det är bara det att där är vinter inte synonymt med att det inte finns någon värme och inget ljus.

Prae Ae Beach, Koh Lanta, Thailand. Och det är i Januari.

Prae Ae Beach, Koh Lanta, Thailand. Och det är i Januari.

Någon kanske protesterar här och påpeka att jag gärna arbetar i Antarktis under vintrarna. Det är riktigt, men det är den antarktiska sommaren, med midnattssol i december. Långa ljusa dagar och obefintliga nätter. Dessutom kan det vara riktigt varmt när solen skiner. Ja inte i vattnet då förstås.

Nej det krävs verkligen att man tar hand om det lilla ljus och den lilla livskraft man förhoppningsvis kan bevara inom sig under den skandinaviska vintern. Om man inte skall ”go bananas” fullständigt. Lite måste man ha kvar inom sig, lite liv. Om det så bara är en enda liten glöd eller kanske en enda lite blomma som lever kvar där inne med ett löfte om ett slut på vintern, en dag där långt inne i framtiden. Jag tappar själv bort den där gnistan och glöden helt vissa dagar och jag letar febrilt efter något levande hopp om vår. Men ibland går det att hitta och då gäller det ta mig fan att se till att vårda det så gott man kan. Ända fram till islossningen. Både den mentala och den i naturen.

Man måste vårda det lilla som finns kvar.

Man måste vårda det lilla man har kvar.

Många ser till att skaffa sig en hobby under hösten och vintern för att ha något att syssla med. Det är kanske inte alls någon dum idé. Det finns uppenbarligen en hel uppsjö av mer eller mindre intressanta saker man kan göra, lära sig och ägna sig åt för att glömma kylan och mörkret under vinterkvällarna. En av de underligare sysselsättningarna jag stött på är den här. Jag har inte den blekaste aning om vad det är och inte vad det går ut på, men alla inblandade verkar uppenbarligen uppskatta det. Kan det möjligen vara ”rump-pingis”?

Rump-pingis?

Rump-pingis?

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Höstkänslor och ”rump-pingis”

  1. Egoinas mamma skriver:

    Hon hade nog varit busig! 😀

    Vackert och fint skrivit. Personligen gillar jag egentligen vintern också om man bor där det är snö, den lyser upp tillvaron och gör att det finns mer sysselsättning utomhus. Tyvärr blir jag lite ”nere” på den tiden och det kan vara jobbigt, men man vänjer sig och det är inte värre än att man överlever (alla runt om överlever också).:)

    Inte ofta jag tar mig tid att läsa så här långa inlägg, men du fängslar med ditt skrivande! Tack!

  2. Jag har en ljusterapilampa, den gör underverk när solen börjar lysa med sin frånvaro!

  3. sv: Innan man har en så känns det som att man skulle behöva bo i en. Men skaffar man en så brukar det räcka med en stund varje dag. Det är fantastiskt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s