Mod och valmöjligheter.

Någon har sagt: ”Det är långt mellan lycka och leda”. Men det behöver inte alls vara så långt. Varken i tid eller rum. Dessa två bilder är tagna på i stort sett på samma plats, ja i alla fall i samma land. Tidsmässigt skiljer det bara drygt 48 timmar mellan bilderna (även om det är över tio år sedan). Jag kan lova att det finns ett svårt beslut mellan bilderna. Idag får minnet av dom att framstå som om dom var tagna i två olika liv och som samma jag omöjligt kunnat vara närvarande vid båda tillfällena.

Mycket kan hända på 48 timmar.

Mycket kan hända på 48 timmar.

Det intressanta är att just i detta exemplet så är faktiskt den vänstra bilden, den med kvinnan, tagen c:a 48 timmar efter den högra. Alltså inte i den ordning jag placerade bilderna här. Man skulle kanske annars kunna tro att det var t.ex. en kärlekshistoria som inte fungerat och som på den högra bilden ältas med ett tungt sinne. Istället befann jag mig faktiskt först på ett trist hotellrum i Bangkok och kände mig helt lost och ensam, när jag trots tveksamhet bestämde mig för att åka tillbaka till den del av Thailand som jag i princip just ”rymt” ifrån.

Nu skall det erkännas att man när det gäller mig kan lägga bilder som dessa varannan bild  i en liten rad och beskriva sanningen rätt bra. Men det är en annan historia. Precis som att jag på den tiden var betydligt mer benägen att våga saker än vad jag är idag.

Jag vågade mer när jag var yngre

Jag vågade mer när jag var yngre

Det är underligt det där med att vara ”modig”. Dels det att man blir lite ”fegare” med åren, men också hur man kan vara ”modig” i vissa situationer och ”feg” i andra. Jag har skrivit om det tidigare, hur jag ibland kan vara lite ”modig” som håller på med dykning i Antarktis, har hand-matat-matning stora hajar i Indiska Oceanen, flyttat till Kina för att driva en bar och annat. Men jag är lite rädd för att ge mig in i nya relationer med nya människor. Jag har inte alls svårt för lite mer ”ytliga” relationer och är rätt social. Nej, här talar jag om riktigt djupa relationer. Nya, djupgående, vän- och kärleksrelationer.

Jag undrar om det har att göra med att jag har blivit besviken? Men herregud, vem har inte det? Kanske har det att göra med att det är något jag känner att jag inte helt kan kontrollera, det går ju inte att kontrollera vare sig sina egna eller andras känslor. Eller så är det så enkelt att jag är ganska kass på det. Alla kan ju inte vara bra på allt och det här med att lämna ut hjärtat är rätt obehagligt.

Hjärtat till allmän beskådan

Hjärtat till allmän beskådan

Hur som helst, så var det jag ville ha fram med det här att jag faktiskt vill lära mig att våga saker igen. Våga andra saker än dom jag känner att jag redan törs. Jag är ingen ungdom längre (inte helt en gubbe heller kanske) och i min ålder har man något färre chanser kvar att försöka och att misslyckas på än när man är i 25-års åldern. En del möjligheter har dessutom försvunnit helt, som att få gå på skoldans och förlora oskulden m.m.

Men inte alla. Och om jag nu hade stannat kvar i det miserabla hotellrummet i Bangkok, så hade jag gått miste om ett minne för livet. Även om det nu inte blev mer än ett minne, så kommer jag att ha kvar det fina minnet längre än hårddisken på min nyaste dator. Ibland tror jag faktiskt att detta, att skaffa sig en stor samling minnen, det är vad det hela går ut på. Men man ska förstås helst överleva händelsen man vill minnas.

Ung och modig kan också vara ung och dum.

Ung och modig kan också vara ung och dum.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Mod och valmöjligheter.

  1. Egoinas mamma skriver:

    Personligen tror jag vi är här för att lära. Det finns en bank någonstans där vi alla har ett konto. På kontot finns de saker vi har lärt oss att hanter och övervinna i tidigare liv. Detta livet utsätter oss för det vi inte redan har i banken. Rökte du i ett tidigare liv och inte klarade av att sluta, får du ett beroende även i detta livet och nästa och nästa och nästa fram tills du hanterar det. Kanske DIN utmaning ligger i att hantera nära relationer? Eller kanske du har fixat det tidigare så att du rent av inte behöver om du inte vill.. Mitt ”bank”-tänkade gör inte att man kan ta något för givet..
    Som alltid skriver du bra och trissar i gång mina små grå och det är alltid välkomment! 😀

  2. ballonsaft skriver:

    Jag tycker du gjorde helt rätt som valde ”bilden till vänster” – det hade jag nog också gjort om jag vore du!
    Jag känner också igen det där att man blir lite fegare med åren. Lite tråkigare och lite fegare. Eller är man bara bekvämare?
    Mår du bättre idag förresten?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s