Jag har läst sådana där enkäter där dom frågar: ”Vad är viktigast i ett förhållande”? Det är intressant att se vad det är som gör att folk lever tillsammans. Själv tror jag naturligtvis på kärleken. Varför skulle jag inte göra det? Jag tror ju t.ex. på att svampar fortplantar sig och kan ha upp till fyra olika kön och på att att det funnits en pingvin som var 1,5 meter hög och på en massa annat som jag inte heller har sett så många övertygande bevis på.

Sen är det en annan sak att det inte alltid är så lätt det här med att älska någon i nöd och lust och dessutom hela tiden annars också. Ta bara det här som ett exempel:

Men åter till dom där enkäterna. Ett av de allra vanligaste svaren är ”Man måste kunna ha roligt tillsammans”, ”Skratta åt samma saker” och ”Man måste ha humor”. Jag håller helt med. Jag har en gång varit tillsammans med en kvinna som var en av de roligaste människor jag träffat och om ett gott skratt förlänger livet så förlängde antagligen den tid vi var ihop mitt liv med ett decennium eller mer.

Men det går inte att bygga ett helt liv tillsammans på humor? Det är klart att det måste finnas andra saker och det är klart att det skulle bli ganska frustrerande om man levde tillsammans med någon som aldrig kunde ta någonting på allvar utan bara skall skoja till allt hela tiden. Själv tycker jag det låter nästan lika mycket som en mardröm som att leva med någon som aldrig kan skratta. Jag lånar här, helt fräckt, en teckning av Jan Stenmark för att illustrera att humor kanske inte alltid är absolut rätt i en kärleksrelation:

Humor är kanske inte allt i en relation. (Teckning Jan Stenmark)

Självklart tror också jag att en av de viktigaste ingredienserna i en relation är att man har kul tillsammans. Det är ju trots allt så, att hur mycket man än älskar varandra, så dyker det upp roliga saker som man måste kunna skratta åt tillsammans. Det dyker också upp mindre roliga situationer som man också mår bra av att skratta åt ibland. Men även lösa seriöst och ta sig igenom tillsammans utan att det går att skratta hela tiden. That’s life, liksom.

Sen är det ibland svårt att ha riktigt roligt när man är själv. Humor kräver någon slags kommunikation. Ja, man kan skratta åt något på TV, man kan ha roligt åt en bok eller något man ser eller hör, men jag vill genast dela med mig av det till andra som kanske också tycker det är roligt. Då kan det ju vara bra med bloggen.

Men det är klart, om man är två redan när man upplever det och kan skratta tillsammans så är det ett jätte-plus. Är man helt själv och inte vet vad man skall göra för att muntra upp sig så kan man ju alltid klä ut sig till ekorre eller nå’t. Men det är ju kanske inte särskilt kul om ingen får se det.

Att klä ut sig till ekorre är kanske inte så kul om ingen får se det.