Naturen som designer

Det finns en gammal myt om humlor att dom, rent aerodynamiskt sett alltså, inte skulle kunna flyga. Dom skulle vara alldeles för stora, tunga och klumpiga i förhållande till sina vingars storlek och till sin flyghastighet. Med andra ord skulle humlor ha en form och konstruktion som inte passade för det liv de var ämnade för. Det stämmer naturligtvis inte. naturen gör inga ”misstag” och idag vet man att humlornas vingkonstruktion och att vingarnas rörelseschema gör att humlor flyger riktigt bra. Men inte så fort och att kunna glidflyga, det kan humlan glömma.

Kan flyga

Kan flyga

Men man kan ju undra lite över det här med hur naturen ”tänker” när den skapar djur och växter med underliga och kanske inte så självklara former. Att vi människor i alla fall har någon tanke bakom det vi designar kan man ju hoppas. Vi vill ju att det skall vara tilltalande att se på eller funktionellt. Helst både och. Det är väl kanske inte alltid det lyckas så bra och smaken är ju delad (i rätt många delar) när det gäller vad som egentligen är ”snyggt”. Och är det tillräckligt fult eller tillräckligt värdelöst så finns det alltid någon som vill ha det ändå. Bara för att det är kul och diskussioner om ”smak” är alltid lite besvärliga.

Snygg eller ful?

Snygg eller ful? Vad tycks?

Men i naturen, där skulle man ju kunna tro att det åtminstone var funktion som var drivkraften bakom hur allt utvecklas. Ingen får gå omkring och tro att vilda blommor ser ut och doftar som dom gör bara för att vi människor tycker om det. Eller att ett visst djur är särskilt sött och kramgott för vår skull. Det allra mesta i naturen skulle nog se ut som det gör, vare sig vi fanns eller inte.

Men ibland blir man ju inte lite konfunderad över hur någonting i naturen faktiskt ser ut. Man liksom stannar upp lite och tänker: ”Men naturen, hur tänkte du här”? Jag har i tidigare inlägg tagit upp hur mycket konstigt man kan stöta på under havsytan. Bland annat i inlägget: ”Sulor och lite Antarktis” och en av de underligaste filurerna, i alla fall designmässigt, är den Gula Koffertfisken  (Ostracion cubicus). Titta bara hur den ser ut så förstår ni att man undrar lite över det är med ”survival of the fittest”. Ingen som helst strömlinjeform och inget kamouflage alls.

Gul Koffertfisken (Ostracion cubicus). Hur tänkte du här naturen?

Gul Koffertfisk (Ostracion cubicus). Hur tänkte du här naturen?

Trots att jag vet att den inte behöver kamouflera sig eftersom den har ett gift (ostracitoxin) som den kan utsöndra ur huden och då är det ju bättre att den ser ut som den gör så att andra fiskar kan känna igen den och undvika att äta av den. Men varför den är byggd som en flyttkartong, det kan jag inte riktigt begripa. För även om den inte p.g.a. giftet måste kunna fly snabbt, så är det ju en rätt kass form att ha när man lever i vatten. Titta bara på videoklippet hur känslig den är för strömmar och andra rörelser i vattnet.

Men bilföretagen Mercedes och DaimlerChrysler har faktiskt en gång tillsammans konstruerat en konceptbil med koffertfiskens form som grund och det lär visst ha varit förvånansvärt lite luftmotstånd i den bilen. Och varken DaimlerChrysler eller Mercedes brukar ju vara ute och cykla, så det kanske ändå finns någon logik i naturens design även när det gäller den gula koffertfisken. Bara det att jag inte kan fatta vitsen. Men det är ju inte en särskilt snygg form på bilen, eller hur?

mercedes bil, designad med koffertfsiken som förebild

Mercedes, designad med koffertfsiken som förebild

Men om dom som bygger bilar nu ändå skall sno design-idéer från naturen, så behöver dom kanske bara titta några år bakåt och på bilindustrins egen historia. För Mercedes och DaimlerChrysler var inte alls först med att designa en bil som påminner om den gula koffertfisken. Den amerikanska biltillverkaren Nash, som vid den här tiden låg i staden Kenosha i Wisconsin, tillverkade 1935 en bil som var både gul och som påminde mycket om en koffertfisk i formen. Den bilen var dessutom jävligt snygg.

nas35yel03

PS. Ibland undrar jag förstås om inte naturen gör ett och annat litet misstag. Vad är det t.ex. för vits med att mannens spermier inte tål normal kroppstemperatur utan måste produceras i en temperatur som är 1 grad svalare än kropppstemperaturen? Hade det inte varit så hade vi män ju sluppit ha testiklarna i en påse hängande utanpå kroppen. Spooky!

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Naturen som designer

  1. ballonsaft skriver:

    En fråga som vår gemensamme bekant J – frid över hans minne – ofta ställde var denna: ”Varför gjorde gud en så stor avocadokärna och så lite avocado?” Jag tycker den frågan är helt befogad. Det finns mycket i naturen man häpnar över – så mycket fiffiga och finurliga lösningar. Det finns t ex en liten, liten muskel i ögat som är upphängd i en ännu mindre, nästan mikroskopisk, ögla för att kunna vridas på ett speciellt sätt.
    För övrigt har jag bloggsemester idag. 😛

  2. Linda skriver:

    Intressant inlägg! Jag kan lära mig ett o annat om vilda djur 🙂
    Fast egentligen vet jag inte så mycket om att ha boskap, jag lär mig efter hand.
    Läste din presentation, du har gjort många annorlunda saker. Har du slagit dig till ro i Svergie nu?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s