Alla fina bloggläsare, idag är det den första oktober och vi kommer nog snart att få lite svårt att förneka att hösten är här. Jag har tidigare påpekat bl.a. i inlägget ”Höstkänslor och Rump-pingis”, att det enda jag inte tycker om med hösten är att den är vinterns förebud. Just detta ligger hösten lite till last. Jag menar vi har här en årstid som ofta brukar symboliseras av känslor som, lugn eftertanke, nostalgi m.m. Allt detta är känslostämningar som jag känner mig hemma i. Ändå kan jag inte riktigt jubla nu när hösten är här på riktigt.

Vad gör vi med hösten?

Jo, det här med att hösten kanske är en tid för eftertänksamhet, det köper jag. Det är väl något vi kan behöva. En egen tid att tänka efter, reflektera och se över vad det egentligen är vi håller på med. Kanske smida planer på att ändra något inför nästa år. Jag vet ju inte hur ni har det på era arbetsplatser, men om det ens är i närheten av hur mannen i detta videoklipp har det så är det nog hög tid att se över jobbet och den egna själen. Sådant kan just hösten vara bra till.

Jag presenterar idag på bloggen tre saker som jag tycker mycket om, alla med någon höstanknytning och hoppas få några av er att hamna i rätt höststämning. Jag kommer själv att försöka använda hösten 2009 till (ännu en) reflektion över frågorna: vad vill jag med mitt liv, vad kan jag göra åt det och vad GÖR jag åt det? Jag tror det är rätt tid att ställa dom frågorna just på hösten.

Men nu till tre vackra saker med höstanknytning. Det första är en dikt av den kinesiske multikonstnären Wang Wei som levde mellan åren 701-761, det var under Tang-dynastin, översättningen är min lite egna tolkning av dikten (nej vet ni vad, verkligen inte från kinesiska, bara från en engelsk version):

Samtidigt som Wang Wei skrev ner detta, sprang folk på våra breddgrader mest runt och grymtade. Det tål att tänkas på. Den andra saken jag vill försöka trösta höstångesten med är en bild. Det behöver nämligen inte alls vara tråkigt med höst. Om jag bara visste var man får tag i det här paret så skulle dom säkert kunna intyga detta.

Oktober kan också vara kärlek

Till sist en sång. En höstsång. Kanske den vackraste höstsång jag vet. ”Autumn Leaves” med Eva Cassidy, live på klubben Blues Alley i hennes hemstad Washington DC i januari 1996. Eva Cassidy var bara 33 år och visste då inte att hon bara 10 månader senare skulle vara död av sviter av en galopperande cancer. Det är nästan smärtsamt vackert, även om inspelningen inte är så bra som man skulle vilja. Lyssna, njut, betrakta livet nu i höst och ta vara på höstens färger.