Här bor vi

Det är en ganska fin plats tycker jag. Eller skulle i alla fall kunna vara det. Hur som helst känns alternativen inte så där jätteattraktiva. Nu skall det väl sägas att grannsämjan inte alltid är den bästa och man kan ju fråga sig hur det egentligen skulle vara möjligt. Jag menar vi tjafsar och bråkar ju rätt häftigt inom våra egna familjer och vi bråkar om ludd kvar i torktumlaren i så små grupper som den som delar på en tvättstuga, så det är ju ett rätt stort projekt att få de närmare 7 miljarder individer som vi delar hem med att hålla sams. De flesta av oss känner ju inte varandra eller vet ens om varandras existens

Vi är olika och har helt olika, förutsättningar, drömmar och ambitioner. Rättvist är det inte. Rättvist kommer det aldrig att kunna bli. Inte minst med tanke på att vi inte ens tycks kunna  komma överens om vad rättvisa innebär. Men det kan alldeles säkert bli mer rättvist. Ibland kan jag känna det som det inte riktigt är åt det hållet vi är på väg, utan det bara blir ett tyngre lass att bära för vissa.

Vem får bära det tyngsta lasset?

Jag har verkligen ingen lösning på det här. Men en sak som slår mig är detta med tolerans och förståelse, förmågan att se saker ur andras perspektiv. Det är vi rätt dåliga på tycker jag, var vi än befinner oss på den här lilla/stora (välj själv) planeten. Det går naturligtvis inte att sätta sig in helt i hur andra upplever sin situation. Jag vet själv hur svårt det ofta har varit när jag försökt förklara för folk i Asien att jag inte alls är en ”förmögen” människa i mitt hemland. För dom är jag ju omåttligt rik, bara genom att kunna resa så långt som till deras land.

Men jag undrar om inte det är, i alla fall en väg, att vi ibland försöker se saker lite oftare ur ett annat perspektiv än vårt eget. ”Kan det jag gör eller säger uppfattas annorlunda av någon annan”, ”Om jag var den andra personen, hur skulle jag då se på mig själv”,  ”Hur skulle jag uppfatta situationen om jag var i deras situation”. Om inte annat skulle det kanske kunna minska missförstånd som leder till tjafs inom familjen (och kanske få bort luddet i torktumlaren)

Hur kan man vara så elak så man rakar en apa? (från argalappen.se)

Att visa hänsyn när man bor i samma lägenhet, samma trappuppgång eller på samma planet är nog en förutsättning för att det skall fungera någorlunda. Att visa förståelse för att det kan uppstå missförstånd likaså. Och att kunna förlåta. Det där sista är visst  inte heller en av mänsklighetens starkare sidor.

Det är ju också så att vi har väldigt olika nivåer på vad vi betraktar som ordning och reda och fint på alla sätt. Det måste vi ju få ha, om vi lever själva och inte andra behöver dela vår syn på det. När vi delar på något, en tvättstuga eller en planet, så får vi nog se till att vi håller en nivå på sakerna som passar alla och inte bara oss själva. Annars ser det snart för jävligt ut överallt. Och när det gäller vår gemensamma planet så är det ju inte lätt att flytta någon annastans bara för att man inte trivs med grannarnas sätt att hantera den.

Sen tycker jag slutligen det är fantastiskt att vi människor har så många olika idéer, drömmar, ambitioner, kunskaper och färdigheter. Det är nog därför vi har kommit så här långt och inte bara ägnat oss åt att äta och fortplanta oss. Men det där sista är ju förstås också rätt mysigt.

Olika ambitionsnivåer