Själva ordet ”höst” är omöjligt att säga på franska språket. Bokstaven ”h” i början på ett ord uttalas inte i franska språket, bokstaven ”ö” finns inte i franskan och när ett ord i franskan slutar på bokstäverna ”st” så uttalar man inte dessa. Icke desto mindre finns hösten.

Jag hoppas alla ni som läser detta inte har lika stor ångest inför hösten och de närmaste sex månaderna som jag själv har, men vi kanske kan vara överens om att det inte direkt är den festligaste tiden på året, för oss som bor här i norra Europa. Ulf Lundell beskriver den kommande tiden väldigt bra i sången ”Connemara”

Text: Ulf Lundell

Men vad ska vi då göra med detta mörker? Jag har inga svar på den frågan. I över 50 år har jag försökt hitta en hållbar mening med att vi här har sex månader utan ljus, värme och utan tecken på liv i naturen. Underbara människor i min närhet ( härligt mycket mer positiva än jag själv) talar om mysiga kvällar, ”kurande”, varm choklad och jag vet snart inte vad. Det låter rätt fint när dom berättar, men det fungerar inte mycket bättre än ett plåster i pannan på ett barn som förlorat all livslust.

Det är inte bara mörkret, inte bara kylan, inte bara det att inget annat än vi människor, och våra omhändertagna växter och djur, kan överleva vintern. Det är bara så ofattbart onödigt. Man hävdar att det är en livscykel, att vi måste ha höst och vinter för att  få vår och sommar. Men det är inget annat än sublimering. Jag har tillbringat åratal på andra platser där årstiderna visserligen skiftar lite (och alla inte är lika behagliga) men det finns inget som är så dött, så kallt, och så mörkt som det skandinaviska vinterhalvåret.

Ärligt talat....hur kul är det här på en skala? I ett halvår!

Det är för mig en gåta hur våra förfäder kunde bosätta sig på de här breddgraderna. Det måste helt enkelt vara så att dom vandrade in söder ifrån och kom hit i ungefär i maj månad. Tyckte allt verkade grönt, bördigt och på alla sätt underbart och började bygga upp sina byar och boställen. När sedan sanningen gick upp för dom var det för sent. Det gick inte att ge sig av utan det var helt enkelt nödvändigt att stanna och försöka överleva.

Hedenhös, ni skulle aldrig ha stannat här! Jag förlåter er aldrig!

Det känns väl som ett kul blogginlägg hittills, va? Jag har som sagt ingen plan för hur vi skall kunna justera jordens rotationsaxel så vi skall  få ett mänskligare klimat. Och jag är verkligen ingen anhängare av den globala uppvärmningen, den är en värre katastrof än våra vintrar och den kommer ändå inte att påverka mörkret. Allt jag idag kan göra är att ge er alla några tips, som gentjänst för alla jag fått genom åren.

Det första tipset är till de av er som har ekonomiska och andra möjligheter till det: Res bort! Det finns alltid någonstans där solen kan smälta er till att bli ”mänskliga” igen, det finns alltid någonstans man kan vakna på morgonen och gå barfota ut och äta sin frukost under en blå himmel:

Bild tagen i slutet av november 1998 på Maldiverna

Men kära läsare, jag önskar inget mindre än att ”smitta” er med min höstdepression. Så jag avslutar dagens blogginlägg med några tips på saker som kan vara lite balsam för våra vinterfrusna själar i mörkret. Jag skall ge några tips på böcker, musik och filemr som kan ta er igenom detta trots allt och få er att orka till nästa underbara vår.

Eftersom jag själv både läst, hört och sett mina tips (hur skulle jag annars kunna rekommendera dom?) så får jag hitta nya inför denna vinter. Men ni som inte upplevt dom än kan ha hjälp av dom i det kommande mörkret.

Tre böcker som är bland det bästa jag läst på många, många år, är Håkan Nessers senaste om kommissarie Gunnar Barbarotti. Underbara!

Tre av de bästa böcker jag läst på mycket länge

Två filmer som kan hjälpa igenom hösten skulle kunna vara dels den vietnamesiska ”När solen står som högst”  (den har jag nog nämnt tidigare) och filmen ”Once”. Det är visserligen två helt olika filmer, den ena från Vietnam och den andra från Irland, men båda är så fulla av känsla, liv, skönhet, kärlek och bra musik att jag lovar att båda kommer att hjälpa er lite med detta mörker.

Två filmer som är som balsam mot höstmörkret.

Sen när det kommer till musik som kan lätta upp, eller hjälpa oss genom hösten och vintern, så finns det så otroligt mycket. Här kommer fyra album som kanske inte alla hört men som är helt underbar höstmusik. Tre är väl mer musik som ackompanjerar hösten och förmedlar en känsla av lite skön melankoli. Medan den tredje, den med ”Polyphonic Spree” är musik för när man känner att ”nu skiter vi i det här förskräckliga höstmörkret, nu ställer vi oss upp tillsammans och springer rakt in i solen”, trots att vi inte ser den för ögonblicket. Musik som är ren livslust.

"Yo La Tengo"/"Popular songs". "Grand Archives". "Conor Oberst & The Mystic Valley Band" "/ "Outer South" . "Polyphonic Spree"/"Fragile Army"