Det är något med Asien

Asien får väl betraktas som en världsdel. Precis som Europa då. Men för mig ligger det något annat också i själva ordet ”Asien”. Förutom allt det där andra med att dom som lever där ser lite annorlunda ut, äter lite annorlunda mat och pratar andra språk. Men det gör dom ju egentligen på många ställen i Europa också. Men är det inte något visst med Asien, Fjärran Östern eller vad man nu vill kalla det?

2079199682_ad3b7dad02

Jag har alltid tyckt det är det. Även om det finns andra kulturer som på många sätt är lika fascinerande, exotiska och spännande. Navajo-indianernas t.ex. eller Aztekernas. Eller Aboriginerna i Australien som man vet så lite om eftersom vi européer tog livet av dom eller i alla fall tog livet ifrån dom när vi kom dit.

Men för mig är det ändå Asien som är mest spännande och trots att jag väl tillbringat sammanlagt 4-5 år där borta så framstår det på många sätt som fullständigt obegripligt. Men på ett spännande sätt.

Jag är inte riktigt på blogg-humör i kväll och tänker därför inte ens försöka tränga in i några djupare reflektioner om Asien (som naturligtvis lika lite som Europa kan ses som en homogen kontinent), utan jag skall bara komma med några små reflektioner över saker och företeelser som skapat nya frågetecken när jag stött på dom där borta. Jag lovar mer ”djupa” asien-inlägg längre fram i tiden. Men ta bara en sådan här sak som att man i Asien sätter upp skyltar som förbjuder det att regna.

norain

Kinas regering styr mycket, men vädret?

En annan sak är allt ovanligt man kan köpa där borta. Vi ska inte ens gå in på vad man kan hitta i mataffärer och på marknader. I ”övriga Kina” brukar man halvt på skoj säga att i de delar av Kina där man talar kantonesiska så äter folk ”allt som har ben och som inte är ett bord”. Men i ”övriga” Kina äter man också underliga saker, jag har själv ätit bl.a. både grillade tuppkammar, friterade anktungor och grishjärna (även om jag bara tog en mycket liten smakbit av det senare)

Men även när det gäller annat än mat så finns det ett förbryllande sortiment av varor. En sak som jag när jag såg den var fullständigt skrattretande, men som jag kanske kommer att önska mig vissa kvällar i vinter är den här kudden, eller vad man ska kalla det:

kudd

Ett knä att ligga i för lite tröst

Sen är det ju alla dessa ritualer och kulturella arv som det är väldigt svårt för utomstående att förstå både djupet och vidden av. Men som ändå kan fascinera. Hur skall förresten någon från ett annat land kunna förstå när vuxna människor i Sverige dansar ”små-grodorna” runt midsommarstången. Helt sjukt egentligen, eller hur?

Det finns fantastiska thailändska traditioner och en av de vackraste jag vet är ”Loy Krathong” i november. Då tillverkar (eller köper) alla sin egen lilla ”farkost” av blommor, bananblad och trä. Farkosten lastas med, om jag inte minns fel, ett mynt, en bit av ett klädesplagg, ett hårstrå eller en nagel och något mer. Sedan tänder man ett ljus på farkosten och låter den flyta iväg på vattnet. I en å, en flod eller från en strand. Farkosten tar enligt traditionen med sig alla misslyckanden och all skuld och sen kan man börja om igen och göra ett nytt försök under nästkommande år. Otroligt vackert.

Vid "Loy Krathong" låter man allt det jobbiga flyta bort med vattnet.

Vid "Loy Krathong" får alla årets svårigheter flyta bort med vattnet

Men alla traditioner är inte lika sagolikt vackra. I Phuket i Thailand håller man t.ex. varje år något som kallas ”Vegetarian Festival”. Det är en tradition bland Phukets stora kinesiska befolkning och det kallas på det lokala kinesiska dialekten (Hokkien) för ”Ja Chai”. Jag har sett det där spektaklet några gånger och det är både förskräckligt och fascinerande. Först äter dom bara vegetarisk mat i flera dagar för att rena kropp och själ och sedan avslutas det hela med en parad där många kör, nålar, spjut, kedjor, knivar eller något annat ännu mer spektakulärt genom kinderna. Både den som gör detta och de som tittar på skall visst enligt traditionen få lycka det kommande året. Fan tro’t.

cyklo

En cykel genom kinden för ett bra kommande år.

Som sagt det man kan få uppleva i andra kulturer är otroligt fascinerande, förvånande, fantastiskt och kanske ibland också förskräckligt. Men förskräckligt kan det faktiskt också vara med fulla svenskar som med haklappar, fåniga hattar och simmiga ögon suger och sörplar i sig innandömet i kokta kräftdjur, skrålar förskräckliga snapsvisor och tafsar på grannens fru.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Det är något med Asien

  1. Egoinas mamma skriver:

    Det är spännande med andra kulturer och försöker man vara fördomsfri och ta det för vad det är så vidgar man sina vyer hela tiden. Roligt att du går in på hur andra eventuellt ser oss. Jag försöker ofta se mig, de mina eller våra liv utifrån en främlings perspektiv och det är rätt roligt faktisk. Det skapar lite humor ivardagen som jag har alldeles för mig själv i mitt huvud.

    Sen kan man också fundera på vad som står i historie-böckerna om 500 år om oss alla..

  2. Ulrika skriver:

    Ja alla är vi olika, kulturer och sedvänjor skiljer sig verkligen åt i olika delar av världen, och det är ju det som gör resandet till ett fascinerande äventyr. Vissa platser i världen omges för mig av ett särskilt, mytiskt skimmer – jag är fullt medveten om att det bygger på romantiska fantasier mer än på verkligheten:
    Bagdad (Tusen o En natt ligger nog bakom)
    Istanbul (Är fantastiskt på riktigt)
    Marrakesh (Guld o flygande mattor?)
    Singapore (en TV-serie på 70-talet(?) ”Möte i Singapore”- spänning och opiumhålor)
    Ha en trevlig kväll!

  3. ballonsaft skriver:

    Den där konstiga festivalen där dom kör alla möjliga konstiga saker genom kinderna var äldsta bonusdottern med på när hon var i Thailand för några år sen. Hon kom hem och visade dom mest horribla bilder hon tagit. Hu!
    Ang. att dom äter konstiga saker i asien kan jag meddela att det äts mycket märkliga saker även här hemma. En bekant som jobbar på ett av Sveriges större slakterier hade med sig grisblygdläppar när vi skulle grilla hemma i somras. Jag blev erbjuden att provsmaka den grillade ”delikatessen”, men tackade artigt men bestämt nej. Nån måtta får det ju ändå vara på konstigheterna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s