Ni som följt min blogg sen jag började i somras, har säkert förstått att jag inte älskar att flyga. Nu är detta med flygning en av mina ”dubbelmoraler”, för inte nog med att det är lite otäckt att flyga så vet jag mycket väl att flyget är en av stor-bovarna när det gäller att öka den globala uppvärmningen, som i sin tur drabbar människor och djur som jag gärna skulle gjort mer för.

Men jag älskar att resa och flyger så mycket jag har råd med. Just nu är det i och för sig typ noll, men det beror enbart på min egen just nu lite svagare ekonomi och inget annat. När det gäller detta är jag på många sätt inget annat än en ryggradslös förrädare, mot bland andra isbjörnarna.

Ja, jag vet, på många sätt förtjänar jag bara ditt förakt.

Jag ska ta upp det där med klimatförändringarna snart igen. Men idag var det en annan sak med flygning jag tänkte på. Nämligen den s.k. ”Svarta Lådan”. Ni vet den där som dom alltid skall försöka hitta när det varit en flygolycka och som innehåller en massa data om vad som har hänt, vad som sagts i cock-pit, hur det kunde gå till och en massa andra fakta om vad som skett under flygningen.

I många år undrade jag hur någon kunde vara så dum att man sparade alla dessa data i en svart låda. Det finns väl ingenting som är så svårt att hitta någonstans som en svart låda. Halva dygnet är det natt och då är ju inte svart det lättaste att hitta och att hitta något svart i havet (som ju täcker mer än 70% av jordens yta) är löjligt svårt, det vet jag från dykningen.

Svart låda

Men ni vet hur det är, man går omkring med sina vanföreställningar. En svart låda tror man är svart, ett vitt begrepp tror man är vitt, långfredag tror man är lång, att ”älska någon i nöd och lust” tror man betyder just det och ett ”one night stand” tror man betyder……också just det. Begreppsförvirring är nog något vi får dras med eftersom även vi som talar samma språk inte alltid menar samma sak med det vi säger.

Sanningen har gått upp för mig nu. I alla fall när det gäller den”Svarta lådan”. Den är nämligen inte alls svart, utan naturligtvis i en sån där stark ”signal-färg” och försedd med allehanda sändare och annat för att kunna hittas så snart som möjligt. Den ser i verkligheten ut så här:

Inte svart, men full av information.

Nu kommer vi till fortsättningen på min tankegång idag. Det diskuteras väldigt mycket just nu om det här med FRA-lagen, signalspaning och att myndigheterna skall kunna bevaka våra telefonsamtal, vår internet-trafik och allt vad det nu är. Jag är verkligen ingen hängiven supporter av all den här ökade övervakningen av dig och mig och alla andra och jag önskade verkligen att myndigheterna kunde lämna oss i fred så mycket som möjligt och bara finnas där när vi behövde dom. Jag vill varken vara bevakad eller vara misstänksam mot er andra (DN)

Bevakning av allt och alla, in absurdum

Jag är verkligen inte heller någon supporter till alla jävla terrorister som bara förstör, skrämmer, dödar och hotar vanliga trevliga människor. Dom hoppas jag verkligen kan sättas åt och straffas, vare sig dom tillhör den ena eller andra förvirrade organisationen eller dom nu är diktatorer och statsterrorister som t.ex den där satans Than Shwe i Burma, eller för den delen någon annan stans, där man använder våld och terror för att skrämma folk i en riktning man själv tjänar något på.

Men idag slog det mig plötsligt att alla vi som använder våra mobiltelefoner flitigt, som pratar, sms:ar, fotograferar och jag vet inte vad. Tänk om allt vi gjort med våra mobiltelefoner lagrades och sparades för alltid. Då skulle mobiltelefonerna kunna bli som vår egen ”svarta låda” och om någon bara kom över den så skulle dom ha tillgång till allt vi sagt, skickat, fotograferat och med den nya GPS-funktionen också kunna ha koll på exakt hur vi har rört oss. Väldigt mycket om våra liv skulle finnas lagrat där i så fall. Men så är det ju inte. Eller?

Privatsamtal, eller....

Vi vet ju redan att det skall bli möjligt att läsa allas mail, vi vet att man redan idag via ”tracking cookies” kan kontrollera vilka webbsidor vi varit inne på, vi vet också att det är tekniskt möjligt att läsa all e-post vi skickar och vi vet att det kommer att bli ännu lättare med nya lagändringar. Vi vet samtidigt att kampen mot terrorister och allehanda andra skumraskfigurer borde bli bättre.

Jag funderar på om jag tycker att det är bara rätt att öka möjligheterna till avlyssning av samtal, kameraövervakning, läsning av e-mail, signalspaning m.m. i jakten på fula fiskar och även samtidigt på oss vanliga, fina fiskar. Kan vi lita på att vi oskyldiga inte också får våra helt privata samtal, mail m.m kontrollerade av myndigheterna.

Och då får vi inte heller glömma bort att ”myndigheterna” inte är något annat än myndighetsanställda, med garanterat samma nyfikenhet och samma svagheter som alla oss andra. Jag kan faktiskt tycka det är aningen läskigt. För även om jag är laglydig vill jag kanske inte bli undersökt ända in på nakna skinnet och i hjärnan hela tiden för att det skall kunna konstateras att jag är just laglydig.

Signalspaning av telefon och nättrafik

Vi ska komma ihåg att bara för att man är paranoid så är det inte säkert att man inte är bevakad och bara för att man vill vara ifred så betyder inte det att man vill andra människor illa. Vi skall väl inte låta terrorister och andra kriminella element ta åt sig äran av att inskränka vanliga, oskyldigas personliga frihet också. Det räcker väl med den skada dom redan gör. Tror ni jag blir ”taggad” som ”möjligen suspekt” av FRA:s kontrollanter nu?

Mina tankar kan väl få vara mina, så länge dom inte skadar någon.