Meh….förlåt då för fan!

Jag har verkligen en väldigt stor skepsis mot världens alla religioner och inte minst den ”kristna” som jag av födsel och tradition matats mer med än andra. Ett av de begrepp inom såväl kristendomen som andra religioner och filosofier som jag inte kan låta bli att fundera över är det här med ”förlåtandet”. Jag måste dock erkänna att Buddha hade en ”point” när han sa: ”Förlåtelse kan aldrig förändra historien, men det kan förbättra framtiden”

”Förlåtelse kan aldrig förändra historien, men det kan förbättra framtiden”

Jag har ärligt talat inte full koll på begreppet ”förlåt” inom kristendomen och ännu mindre när det gäller andra religioner och filosofier, men jag är fullständigt övertygad om att det här inom katolicismen att, de som hade råd kunde köpa ”avlatsbrev” för dyra pengar, avlatsbrev som gav dem syndernas förlåtelse, det har varken något med ”gudomlighet” eller förlåtelse att göra.

Detta var helt enkelt ett förbannat otyg, inte minst mot de som saknade ekonomiska förutsättningar. Ett ”förlåt” kostar aldrig något. Inget annat än en verklig, ärlig önskan om att verkligen bli förlåten.

Det är fullständigt självklart att det finns saker, handlingar och människor som är svåra att förlåta. Det finns t.o.m. handlingar som kanske inte skall förlåtas, utan helt enkelt betraktas som genuint vidriga handlingar. Handlingar och ageranden som det står helt utanför oss människor att förlåta. Om ”gudarna” eller andra sen gör det så må det väl vara så. Jag är i alla fall inte ”gudomlig” nog att sträcka mig så långt.

Både historien och nutiden är allt för full av saker som inte kan och inte heller bara skall förlåtas. Ibland kan oförmågan att förlåta bygga på oförmågan att förstå, men ibland behöver man faktiskt inte ens förstå allt. Som när det gäller den här mannen och hans hantlangare. Jag lägger in en bild med ett löjets skimmer, men det är verkligen inte för att jag tycker denna man är det minsta löjlig. Han var genuint vidrig, men jag vägrar att visa honom ur ett på något som helst positivt eller ”upphöjande” perspektiv.

Oförlåtlig människa i löjlig huvudbonad

Men för det allra mesta när vi i vårt liv ställs inför frågeställningen: ”förlåta eller inte förlåta” så handlar det om helt andra saker. Det kan handla om förlåtelse för att man kommit försent, förlåtelse för att man inte orkat något eller helt enkelt förlåtelse för att man inte riktigt räckt till hela vägen. Trots att man verkligen gjort sitt bästa.

Att vara den som förlåter, den som kan förlåta, kan få en att framtså som lite ”mesig”, lite svag och lite utan ryggrad. Men det måste verkligen inte vara så. Förmågan att kunna förlåta är en stor egenskap. Det är något eftersträvansvärt och något man kan vara väldigt stolt över att besitta. Att kunna förlåta är ibland så svårt att det är ett tecken på verklig storhet att kunna göra det.

Jag lovar er att jag utsatts för saker som borde ha krävt ett förlåt. Men jag lovar också att jag under mina år gjort saker som skulle behöva förlåtas. Det är inte lätt att vara människa. Det är inte heller lätt att alltid göra rätt. Men om vi vet att vi gör fel och ändå inte kan be om förlåtelse då är det ett riktigt, riktigt dåligt sätt att vara människa.

Om vi kan se vår otillräcklighet, våra svagheter och vill försöka övervinna dom och dessutom ber om ärlig förlåtelse för vår otillräcklighet, vår obetänksamhet och vår ofullkomlighet. Ärligt förstår det dåliga i vårt beteende och anstränger oss för att det aldrig skall upprepas. Då förtjänar vi faktiskt ett förlåt också.

Om nu dom här två gynnarna, en isbjörn och en släd-hund, som faktiskt naturligt och genetiskt är dödsfiender verkar kunna förlåta varandra, då kan väl vi människor som är mycket mer släkt, åtminstone försöka, förlåta varandra.

Förlåt, mot alla odds, är stor kärlek.

Jag avslutar med två videoklipp. Det första visar två chimpans-syskon som antagligen älskar varandra på chimpansers vis och där den ena ändå ställer till det lite. Jag är fullständigt övertygad om att han/hon ångrar sig och vill bli förlåten av både sin familj och alla andra. Det syns verkligen att han är förtvivlad för sitt tilltag. Men han tänkte efter för sent. Förlåt!

Det andra videoklippet är gruppen ”Dixie Chicks” som sa att dom faktiskt skämdes för George Bush’s politik och blev mordhotade för detta. Här framför dom sitt svar på det och dom varken ber eller skall be förlåtelse för sin ståndpunkt. Grymt bra låt om att inte alltid be om förlåtelse. För vi skall inte alltid förlåta allt. Men kanske mycket oftare än vi gör.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Meh….förlåt då för fan!

  1. Gun skriver:

    Ja, det är en styrka att kunna förlåta och att kunna be om förlåtelse. Men som du säger så är det inte allt som går att förlåta och man ska inte behöva förlåta vad som helst heller. Om man blivit utsatt för ett brott behöver man inte alls förlåta den skyldige för att kunna gå vidare, som det länge sagts, utan det kan räcka med att försonas med händelsen för att man ska kunna gå vidare.

    Sv: Japp, jag är smart på nåt sätt…;)

  2. Em skriver:

    Som vanligt kör du igång mina små grå. Hitler är ett bra exempel, likaså de olika varianter av fångvaktare i koncentrationslägren under andra världskriget. Man kan försöka granska deras bakgrund, man kan försöka se vad som gjorde att de gjorde som de gjorde. (jag och ord..=gjordex3). På så sätt kan man förstå (ibland) och med vissa (inte Hitler) kan jag förlåta personen, men inte gärningen. Jag har läst på lite om hur Hitler kunde få med sig det tyska folket som han trots allt gjorde och jag kan förlåta folket, men som sagt inte Hitler. Han utnyttjade folkets svaga punkt och hans gärningar fick alldeles för stora konsekvenser.

    Jag är för att vi skall förlåta i så stor utsträckning som möjligt, till och med när personen i fråga inte ens ber om ursäkt. Men om min förlåtelse riskerar i att samma sak upprepar sig, då vare sig vill eller kan jag förlåta. Hur man bedömer det blir helt individuellt från sak till sak och person till person och ibland förlåter man en gång för mycket och en annan gång en gång för lite. Men som sagt, för mig är förlåtelse något jag gärna gör om jag anser att misstaget inte upprepar sig.

    Att förlåta är stort, det är en styrka, inte en svaghet, precis som du skriver.

    Vad gullig apan var!! 😀

  3. Nanna skriver:

    Hej hopp! Här fanns det mycket intressant läsning..och Dixie Chicks! Gillar dom för att dom vågar ta ställning! Ha en fin söndag! 🙂

  4. Tänktebara skriver:

    Att förlåta någon som ber om det är att trösta den som gjort fel. Att plåstra om såret. Den som inte märker att de gjort fel har ju inte ont och kan inte förlåtas. Det är först när de kommer till insikt som det gör ont.

  5. Ulrika skriver:

    Det är klart man som människa gör dumheter.
    Det gör vi nog alla mer eller mindre hela livet igenom. En dumhet utan ondskefullt uppsåt är lättare att förlåta än motsatsen, som är nästan omöjlig. Oförstånd är en sak, illvilja en annan.
    Otroligt så lika varandra vi är, apor och människor!
    Med den skillnaden då, att apor aldrig är onda…

    SV: Jo, den luktar fräscht och gott, och det gör jag också..;-) Ha en mysig kväll!

  6. Stattinskan skriver:

    För mig som också är sorgterapeut innebär ”att förlåta” att man inte låter sig själv upptas av någon annans misstag och tarvligheter. Att förlåta för mig är att inte ödsla kraft och energi på någon som gjort en illa utan gå vidare. I vardagen har det väl en annan enklare betydelse för mig. Jag brukar säga att man ska BE om ursäkt och GE förlåtelse … Hoppas du fattade min röriga kommentar. Skitgo film om chimpanserna…. så snabbt föräldern var på plats och skyddade sin avkomma ;-D Kram till dig!

  7. Bara Jag skriver:

    Att ärligt och utan beräkning be om ursäkt för något man gjort som sårat och skadat visar att man erkänner mitt misstag och tar ansvaret för det man gjort. Samtidigt upplever jag att det är viktigt att förlåta någon för sin egen skull när handlingar eller ord är riktade direkt mot en själv, även om motparten inte ber om ursäkt och tar på sig sitt ansvar eller erkänner sitt agerande. Att förlåta befriar det egna jaget. Däremot är det inte nödvändigt att förlåta någon för sin egen skull om skadan riktats mot någon annan/andra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s