Jag har verkligen en väldigt stor skepsis mot världens alla religioner och inte minst den ”kristna” som jag av födsel och tradition matats mer med än andra. Ett av de begrepp inom såväl kristendomen som andra religioner och filosofier som jag inte kan låta bli att fundera över är det här med ”förlåtandet”. Jag måste dock erkänna att Buddha hade en ”point” när han sa: ”Förlåtelse kan aldrig förändra historien, men det kan förbättra framtiden”

”Förlåtelse kan aldrig förändra historien, men det kan förbättra framtiden”

Jag har ärligt talat inte full koll på begreppet ”förlåt” inom kristendomen och ännu mindre när det gäller andra religioner och filosofier, men jag är fullständigt övertygad om att det här inom katolicismen att, de som hade råd kunde köpa ”avlatsbrev” för dyra pengar, avlatsbrev som gav dem syndernas förlåtelse, det har varken något med ”gudomlighet” eller förlåtelse att göra.

Detta var helt enkelt ett förbannat otyg, inte minst mot de som saknade ekonomiska förutsättningar. Ett ”förlåt” kostar aldrig något. Inget annat än en verklig, ärlig önskan om att verkligen bli förlåten.

Det är fullständigt självklart att det finns saker, handlingar och människor som är svåra att förlåta. Det finns t.o.m. handlingar som kanske inte skall förlåtas, utan helt enkelt betraktas som genuint vidriga handlingar. Handlingar och ageranden som det står helt utanför oss människor att förlåta. Om ”gudarna” eller andra sen gör det så må det väl vara så. Jag är i alla fall inte ”gudomlig” nog att sträcka mig så långt.

Både historien och nutiden är allt för full av saker som inte kan och inte heller bara skall förlåtas. Ibland kan oförmågan att förlåta bygga på oförmågan att förstå, men ibland behöver man faktiskt inte ens förstå allt. Som när det gäller den här mannen och hans hantlangare. Jag lägger in en bild med ett löjets skimmer, men det är verkligen inte för att jag tycker denna man är det minsta löjlig. Han var genuint vidrig, men jag vägrar att visa honom ur ett på något som helst positivt eller ”upphöjande” perspektiv.

Oförlåtlig människa i löjlig huvudbonad

Men för det allra mesta när vi i vårt liv ställs inför frågeställningen: ”förlåta eller inte förlåta” så handlar det om helt andra saker. Det kan handla om förlåtelse för att man kommit försent, förlåtelse för att man inte orkat något eller helt enkelt förlåtelse för att man inte riktigt räckt till hela vägen. Trots att man verkligen gjort sitt bästa.

Att vara den som förlåter, den som kan förlåta, kan få en att framtså som lite ”mesig”, lite svag och lite utan ryggrad. Men det måste verkligen inte vara så. Förmågan att kunna förlåta är en stor egenskap. Det är något eftersträvansvärt och något man kan vara väldigt stolt över att besitta. Att kunna förlåta är ibland så svårt att det är ett tecken på verklig storhet att kunna göra det.

Jag lovar er att jag utsatts för saker som borde ha krävt ett förlåt. Men jag lovar också att jag under mina år gjort saker som skulle behöva förlåtas. Det är inte lätt att vara människa. Det är inte heller lätt att alltid göra rätt. Men om vi vet att vi gör fel och ändå inte kan be om förlåtelse då är det ett riktigt, riktigt dåligt sätt att vara människa.

Om vi kan se vår otillräcklighet, våra svagheter och vill försöka övervinna dom och dessutom ber om ärlig förlåtelse för vår otillräcklighet, vår obetänksamhet och vår ofullkomlighet. Ärligt förstår det dåliga i vårt beteende och anstränger oss för att det aldrig skall upprepas. Då förtjänar vi faktiskt ett förlåt också.

Om nu dom här två gynnarna, en isbjörn och en släd-hund, som faktiskt naturligt och genetiskt är dödsfiender verkar kunna förlåta varandra, då kan väl vi människor som är mycket mer släkt, åtminstone försöka, förlåta varandra.

Förlåt, mot alla odds, är stor kärlek.

Jag avslutar med två videoklipp. Det första visar två chimpans-syskon som antagligen älskar varandra på chimpansers vis och där den ena ändå ställer till det lite. Jag är fullständigt övertygad om att han/hon ångrar sig och vill bli förlåten av både sin familj och alla andra. Det syns verkligen att han är förtvivlad för sitt tilltag. Men han tänkte efter för sent. Förlåt!

Det andra videoklippet är gruppen ”Dixie Chicks” som sa att dom faktiskt skämdes för George Bush’s politik och blev mordhotade för detta. Här framför dom sitt svar på det och dom varken ber eller skall be förlåtelse för sin ståndpunkt. Grymt bra låt om att inte alltid be om förlåtelse. För vi skall inte alltid förlåta allt. Men kanske mycket oftare än vi gör.