Empati

(Inlägget uppdaterat 17/9 2010)

Det känns ärligt talat lite tråkigt att behöva ta upp det här med sjukförsäkringen igen, men det lämnar mig ingen ro. Debatten på bloggar och på dagstidningarnas kommentar-sidor glöder för närvarande med argument både för och emot t.ex här. Väldigt många inlägg är, snällt sagt, rent idiotiska, andra är mer genomtänkta (SvD). Det gäller faktiskt lite oberoende av vilken ståndpunkt man har i frågan. Levande exempel på effekterna dyker upp hela tiden (AB)

Mina åsikter är förmodligen också idiotiska i mångas ögon och öron, men jag kan ändå inte låta bli att se den här debatten i ett större sammanhang. Jag tycker den handlar väldigt mycket om empati, eller brist på densamma. Empati´= inlevelseförmåga, förmåga till inlevelse eller medkänsla; att förstå en annan människas känsloläge och behov (Nationalencyklepedien)

En slurk till frukost skulle kanske inte skada.

Så vitt jag kan tolka debatten handlar den väldigt mycket om att i jakten på fuskare i sjukförsäkringssystemet köra alla genom samma köttkvarn och på så sätt tro sig kunna sålla agnarna från vetet. De verkligt sjuka från de som utnyttjar systemet. Så vitt jag kan begripa är detta ett synsätt som väldigt mycket liknar att döma alla misstänkta till straff för att man är ”säker” på att det finns någon av dom som är skyldig.

Någon är skyldig så för att vara säkra tar vi allihop

Jag är också helt övertygad om att det finns skyldiga. Precis lika övertygad som jag är om att det finns de som försöker undvika skatt genom att inte redovisa alla sina inkomster och ändå utnyttja såväl sjukvård, vägar, barn- och äldreomsorg och mycket annat som finansieras av skattepengar.

Frågan är bara om man verkligen kan införa ett system som ”straffar” alla för att några fuskar. Enligt den nuvarande regeringens egen undersökning är det 1-1,5% som fuskar med sjukförsäkringar och liknande. Det är för många, men det är en förtvivlad majoritet som inte fuskar. Men nu skall alla snart, inte bli friska, men testas mot arbetsmarknaden.

Teckning: Robert Nyberg

Den som har ansvaret för detta är vår Socialförsäkringsminister som heter Cristina Husmark Pehrsson. Hon är självklart inte ensam om detta, hon har en hel drös av supportrar i regeringen för sitt agerande. Hon har naturligtvis inte ensam skulden för alla de förändringar som nu skall genomföras, men hon har betalt för att vara den ansvariga och då får hon också bära den största delen av ansvaret. Men det är oundvikligt att i längden inte se ett samband mellan Allianspartiernas skattesänkningar och mindre pengar och resurser till vården. Att läkare tvingas välja billiga, sämre mediciner trots att det finns mycket bättre och effektivare för att det ”inte finns pengar”, det känns inget vidare när man samtidigt vill sänka skatter på alla nivåer utom för de som är sjuka (DN)

Cristina Husmark Pehrson, vår Socialförsäkringsminister

Det skulle vara väldigt enkelt att kalla Cristina Husmark Pehrsson för ”elak kossa”, ”häxa” och en massa annat. Men det vore fel. Cristina Husmark Pehrsson är helt enkelt en politiker. En politiker som, tillsammans med många andra, har lite andra åsikter än jag om vad som är viktigast i ett modernt, utvecklat och demokratiskt samhälle. Sänkta skatter eller generös välfärd.

Nu ska vi inte förledas helt och inbilla oss att varken sjukförsäkringssystemet eller annat fungerade ett dugg tillfredsställande under den andra regeringen. Det fanns förskräckliga brister och det var mycket av våra inbetalade skatter som spreds hit och dit och t.o.m. försvann där ingen ens letade. Inte sällan där det inte behövdes.

”Vi måste väl prova nya vägar”

Jag hakar hela tiden upp mig på detta med att det inte är graden av sjukdom och lidande som skall bedömas utan ”arbetsförmågan”. Det finns säkert arbeten som bara kräver att man kan röra höger hand eller vänster fot och därmed skulle väl i princip alla som inte ligger i koma teoretiskt sett ha någon ”arbetsförmåga”. Melinda här t.ex, hon kan ju uppenbarligen gråta och skulle ju när hon blir i arbetsför ålder kunna söka arbete som röst-påläggare till tecknade filmer eller dataspel.

Frågan är väl bara om någon kommer att vilja anställa den som är så svårt handikappad och hur mycket ökade kostnader det skulle innebära att anpassa arbetsplatsen till en handikappad men ”arbetsför” människa. I konkurrens med alla fullt friska arbetssökande känns det som rätt tveksamma chanser. Dessutom är det väl rätt tveksamt om det är så värst empatiskt att krama ut den sista ”arbetsförmågan” ur de som redan har det väldigt besvärligt. Även om dom rent teoretiskt nu kan utföra någon form av arbete.

Handikappad cykel-reparatör i Kina

I debatten i den här frågan påstås förbluffande ofta att de värsta ”fuskarna” är invandrare och ”norrländska kvinnor”. Det finns invandrare som är långtidssjuka. En del för att dom kommer från krigsområden och har förlorat ett ben, eller kanske sina föräldrar. Det finns också invandrare som ”fuskar”. När det gäller ”norrländska kvinnor” är det förmodligen samma sak. Det gäller män i mellan-sverige också.

Men de ”invandrare” eller ”flyktingar” som verkligen lider och de svenskar som faktiskt har svårt att ta sig igenom dagen utan smärta eller psykiska problem. Vad ska vi göra med dom? Om dom nu inte är tillräckligt starka för att bidra till vår ekonomiska tillväxt. Straffa dom? Döda dom? Skicka tillbaka dom till kriget?

Kurdisk mor och barn dödade av gas. Utan arbetsförmåga. (Daily Mail)

Det här att inte bedöma människors lidande utan istället deras ”arbetsförmåga” det ger mig kväljningar. Jag drar verkligen inga som helst paralleller men kan ändå inte låta bli att erinra mig två citat, dels: ”Humanitarianism is the expression of stupidity and cowardice. (ur Mein Kampf av Adolf Hitler) och: ”He who does not work, neither shall he eat” (ur Staten och Revolutionen av Lenin).

Jag är fullt medveten om att detta är en extrem hårddragning som delvis beror på att jag är upprörd. Vi har trots allt viss möjlighet att påverka våra politiker eller byta ut dom. Men det är som jag skrev i början mer än bara en ”politisk” fråga. Det är en fråga om vår egen moral, vår medmänsklighet och det är en fråga om att hellre fria än fälla. Även om vi själva inte tjänar på det. Helt enkelt en fråga om empati. Läs även gärna detta inlägg i debatten.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Empati

  1. Ulrika skriver:

    Brist eller avsaknad av empati är en personlighetsstörning av allvarlig art, ett psykpatiskt drag. I takt med att samhället blir allt hårdare behövs en större dos av medmänsklighet.
    Förmågan att tänka sig in i andra människors tillvaro och svårigheter samt en vilja att jämna till nivåskillnaderna så att alla kan leva ett drägligt liv. Och för att nå dit måste man nog vara beredd att hellre fria än fälla.

  2. Em skriver:

    Ja, om de lade ner lika mycket energi på att ta de som fuskar istället för att straffa alla så hade problemet varit mindre än någon gång. I dag blir man mer sjuk än man redan är när man hamnar i byråkratin.

  3. Gun skriver:

    Det är sogligt och jag förstår att du har hakat upp dig på frågan. Jag skulle kunna skriva om det här varenda dag, men jag orkar inte för jag blir så arg. Jag förstår inte hur de resonerat när de infört dessa regler. Det kan väl inte vara så att vår regering lider av empatibrist? Det kan väl inte ens vara ekonomiskt försvarbart? I längden får vi nog fler långtidssjuka med de här reglerna.

    Ps: Det snöar ju i din blogg!! Mysigt:)

  4. Tänktebara skriver:

    Jo, ibland undrar jag vart vi är påväg. Vem kan rimligtvis vinna på den här utslagningspolitiken. Sjuka ska tvingas in på arbetsmarknaden som inte kan ta hand om de friska arbetsökande. Friska människor ska arbeta i en sådan rasande takt att de blir sjuka och helst över pensions strecket. Sjukvården skickar hem sjuka människor så att dom tar livet av sig i hemmet för att de inte orkar längre. När man frågar ungdomar idag vad dom tror om framtiden blir man mörkrädd.
    Tack för alla dina blogginlägg. Jag läser dom dagligen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s