(Inlägget uppdaterat)

Just nu pågår en gigantisk konferens i Köpenhamn, med representanter från väl i stort sett hela jorden. De rikaste ländernas representanter är där, de ganska rika ländernas och de lite fattigare ländernas också. Låt oss hoppas att alla medverkande åtminstone har klimatkompenserat för sina resor och all den övriga energi dom förbrukar under mötet.

Miljömötet i Köpenhamn, men det verkar som dom har lunch.

Men det har dom kanske gjort. Om inte annat för hotet att få motsatsen uppkörd i näsan av någon nyfiken journalist. Man önskar att det förbrukades mer av en helt annan energi under mötet också. En uppriktigt ärlig energi, kraft och en vilja att försöka minska vår påverkan på och vårt katastrofala utnyttjande av vår världs begränsade resurser och ”läknings-förmåga”

Det snackas hit och dit om huruvida klimatförändringarna bara beror på oss människor eller inte. Det är väl ändå ett hårklyveri värdigt vår mänskliga inskränkthet. Oavsett om det finns andra klimatologiska orsaker inblandade är det väl ändå minst ” klockan fem i tolv” att vi tar hand om den del som trots allt beror på oss. Vare sig det nu är hela biten eller en bara del av den.

Oavsett om vi bär hela skulden gör vi inte saken bättre i dagsläget.

Jag har försökt följa debatten med mina bristfälliga vetenskapliga kunskaper men brinnande känslor och jag får hela tiden en känsla av att ingen i första hand verkar argumentera för ett räddande av vår gemensamma jord utan mest försöka få ”dom andra” att ta en större del av bördan. Rika länder mot fattiga, utvecklade länder mot utvecklingsländer.

Men det är ju så det är. Vi kan, i teorin, vara rörande eniga om att giftiga utsläpp, rovdrift på naturtillgångar, slöseri med energi m.m. är förödande, men när det kommer till den punkt där det drabbar just oss är vi inte så villiga att hålla igen. Varken som nationer eller individer.

Alla som kör bil ”i onödan” kan inte tänka sig att lämna bilen för att de som är helt beroende av bil skall kunna använda den lite mer. Hur många av oss skulle kunna tänka sig en eller två tv-fria kvällar per vecka för att de som bor i Bangladesh ska få färre översvämningar i framtiden och är jag själv beredd att avstå en av mina datorer för att ge folk i vissa områden bättre skördar i framtiden eller villig att hoppa över flygresor för att vissa djurarter ska överleva?

Jag tror jag ärligt kan svara ja. Jag kan avstå från en hel del och även om jag kommer att ha svårt att avstå helt från att flyga till avlägsna platser när jag har möjlighet, så betalar jag alltid klimatkompensation. Jag betalar gärna dubbel sådan. Men och det är ett stort MEN, jag är ingen gigantisk ”miljöbov”. Många sådana som jag blir däremot en jätte-miljöbov och därför måste vi vara många som tar vårt ansvar. Men de stora ””bovarna”, hela nationer, industrin, bilismen och allt får också se till att  hålla igen. Annars blir min och andras uppoffring ju bara av symboliskt värde och ger ett lite renare samvete. Inte en renare värld.

Vi kan bygga fina saker, men inte en ny sådan här.

Det svider att avstå från saker, men det är väl ingen tvekan om att vi skulle kunna ha rätt bra liv även om vi tvingades återgå till en standard vi hade för låt oss säga 15 år sedan, det var ju inte direkt stenåldern. Med tanke på den tekniska utvecklingen skulle vi dessutom kunna ha modernare och bättre prylar nu än då, utan att behöva krama ur världen på onödiga resurser. Men vi vill kanske bara ha mer och mer och mer..? Är det så är nog loppet rätt kört.

Det är dessa frågor och ställningstaganden i dessa frågor som måste prägla miljökonferensen i Köpenhamn. USA:s representanter är rädda om sin opinion som vill ha bilar och air-condition. Kinesernas värnar om sina möjligheter att höja den ekonomiska levnadsstandarden för sitt folk (eller i alla fall delar av det) och tredje världen vill inte vara den som gör de största uppoffringarna från en redan väldigt underlägsen position.

Det kommer att bli översvämningar och det kommer att bli områden som blir fullständigt uttorkade. I båda fallen blir det omöjligt att leva i dessa områden. Det handlar inte om ifall vi här i Sverige ska få det lite varmare eller om vi ska få färre snöfria jular. Det handlar om hela jordens och naturens överlevnad. Kanske inte i morgon men ändå.

Det handlar inte om fler eller färre badplatser.

Vi här i västra och norra Europa, precis som i USA och Japan och några till har nått upp till ett materiellt välstånd utan like, till stor del på grund av att vi lagt beslag på naturtillgångar och använt dom till att utveckla våra länders ekonomier, men det har kostat naturen massor.

Kina har gjort ett fantastiskt arbete med att generellt sett höja sitt folks levnadsstandard de senaste åren, tro mig jag har bott där och sett en del av det och den delen är väldigt imponerande. De är inte lika imponerande när det gäller demokratin och miljön.

Kineserna har producerat och förbättrat ekonomin till ett högt pris. Bristande miljölagstiftningar och negligerande av miljöeffekterna. Väldigt få kineser har något som helst miljömedvetande. Det är bara ekonomiska framsteg som räknas och det är naturligtvis inte lätt att bromsa en utveckling mot ekonomiska framsteg när kineserna, som ju faktiskt är en femtedel av alla människor, plötsligt ser ett ljus i slutet av tunneln av sin fattigdom.

Kinesisk ekonomi och levnadsstandard har förbättrats, men inte miljön

Jag brukar ofta och gärna skriva om naturens och djurens påverkan av miljöförstöringen och jag tycker på något sätt att både träden, isbjörnarna, blommorna och atmosfären borde ha egna delegater på den där miljökonferensen, läs mer här. Men nu är det vi människor som bestämmer i dagens värld. Så vi får se till att försöka ta hänsyn till helheten (om vi nu vill ha helheten) och tänka lite mer än bara på jag, mig, oss och vårt.

Vi är trots allt också en del av det här klotets liv och även den som struntar i isbjörnar och alla andra djur som är hotade får nog ta och ta sig en rejäl funderare och vara beredd att begränsa sitt slöseri en del annars kommer vi garanterat att få våra ”fiskar varma” i framtiden eller på ett eller annat sätt vi inte alls vill ha, vare sig dom eller något annat.(DN)

Tar vi inte ansvar lär vi få våra ”fiskar varma”. Eller kanske döda