Få sina fiska varma

(Inlägget uppdaterat)

Just nu pågår en gigantisk konferens i Köpenhamn, med representanter från väl i stort sett hela jorden. De rikaste ländernas representanter är där, de ganska rika ländernas och de lite fattigare ländernas också. Låt oss hoppas att alla medverkande åtminstone har klimatkompenserat för sina resor och all den övriga energi dom förbrukar under mötet.

Miljömötet i Köpenhamn, men det verkar som dom har lunch.

Men det har dom kanske gjort. Om inte annat för hotet att få motsatsen uppkörd i näsan av någon nyfiken journalist. Man önskar att det förbrukades mer av en helt annan energi under mötet också. En uppriktigt ärlig energi, kraft och en vilja att försöka minska vår påverkan på och vårt katastrofala utnyttjande av vår världs begränsade resurser och ”läknings-förmåga”

Det snackas hit och dit om huruvida klimatförändringarna bara beror på oss människor eller inte. Det är väl ändå ett hårklyveri värdigt vår mänskliga inskränkthet. Oavsett om det finns andra klimatologiska orsaker inblandade är det väl ändå minst ” klockan fem i tolv” att vi tar hand om den del som trots allt beror på oss. Vare sig det nu är hela biten eller en bara del av den.

Oavsett om vi bär hela skulden gör vi inte saken bättre i dagsläget.

Jag har försökt följa debatten med mina bristfälliga vetenskapliga kunskaper men brinnande känslor och jag får hela tiden en känsla av att ingen i första hand verkar argumentera för ett räddande av vår gemensamma jord utan mest försöka få ”dom andra” att ta en större del av bördan. Rika länder mot fattiga, utvecklade länder mot utvecklingsländer.

Men det är ju så det är. Vi kan, i teorin, vara rörande eniga om att giftiga utsläpp, rovdrift på naturtillgångar, slöseri med energi m.m. är förödande, men när det kommer till den punkt där det drabbar just oss är vi inte så villiga att hålla igen. Varken som nationer eller individer.

Alla som kör bil ”i onödan” kan inte tänka sig att lämna bilen för att de som är helt beroende av bil skall kunna använda den lite mer. Hur många av oss skulle kunna tänka sig en eller två tv-fria kvällar per vecka för att de som bor i Bangladesh ska få färre översvämningar i framtiden och är jag själv beredd att avstå en av mina datorer för att ge folk i vissa områden bättre skördar i framtiden eller villig att hoppa över flygresor för att vissa djurarter ska överleva?

Jag tror jag ärligt kan svara ja. Jag kan avstå från en hel del och även om jag kommer att ha svårt att avstå helt från att flyga till avlägsna platser när jag har möjlighet, så betalar jag alltid klimatkompensation. Jag betalar gärna dubbel sådan. Men och det är ett stort MEN, jag är ingen gigantisk ”miljöbov”. Många sådana som jag blir däremot en jätte-miljöbov och därför måste vi vara många som tar vårt ansvar. Men de stora ””bovarna”, hela nationer, industrin, bilismen och allt får också se till att  hålla igen. Annars blir min och andras uppoffring ju bara av symboliskt värde och ger ett lite renare samvete. Inte en renare värld.

Vi kan bygga fina saker, men inte en ny sådan här.

Det svider att avstå från saker, men det är väl ingen tvekan om att vi skulle kunna ha rätt bra liv även om vi tvingades återgå till en standard vi hade för låt oss säga 15 år sedan, det var ju inte direkt stenåldern. Med tanke på den tekniska utvecklingen skulle vi dessutom kunna ha modernare och bättre prylar nu än då, utan att behöva krama ur världen på onödiga resurser. Men vi vill kanske bara ha mer och mer och mer..? Är det så är nog loppet rätt kört.

Det är dessa frågor och ställningstaganden i dessa frågor som måste prägla miljökonferensen i Köpenhamn. USA:s representanter är rädda om sin opinion som vill ha bilar och air-condition. Kinesernas värnar om sina möjligheter att höja den ekonomiska levnadsstandarden för sitt folk (eller i alla fall delar av det) och tredje världen vill inte vara den som gör de största uppoffringarna från en redan väldigt underlägsen position.

Det kommer att bli översvämningar och det kommer att bli områden som blir fullständigt uttorkade. I båda fallen blir det omöjligt att leva i dessa områden. Det handlar inte om ifall vi här i Sverige ska få det lite varmare eller om vi ska få färre snöfria jular. Det handlar om hela jordens och naturens överlevnad. Kanske inte i morgon men ändå.

Det handlar inte om fler eller färre badplatser.

Vi här i västra och norra Europa, precis som i USA och Japan och några till har nått upp till ett materiellt välstånd utan like, till stor del på grund av att vi lagt beslag på naturtillgångar och använt dom till att utveckla våra länders ekonomier, men det har kostat naturen massor.

Kina har gjort ett fantastiskt arbete med att generellt sett höja sitt folks levnadsstandard de senaste åren, tro mig jag har bott där och sett en del av det och den delen är väldigt imponerande. De är inte lika imponerande när det gäller demokratin och miljön.

Kineserna har producerat och förbättrat ekonomin till ett högt pris. Bristande miljölagstiftningar och negligerande av miljöeffekterna. Väldigt få kineser har något som helst miljömedvetande. Det är bara ekonomiska framsteg som räknas och det är naturligtvis inte lätt att bromsa en utveckling mot ekonomiska framsteg när kineserna, som ju faktiskt är en femtedel av alla människor, plötsligt ser ett ljus i slutet av tunneln av sin fattigdom.

Kinesisk ekonomi och levnadsstandard har förbättrats, men inte miljön

Jag brukar ofta och gärna skriva om naturens och djurens påverkan av miljöförstöringen och jag tycker på något sätt att både träden, isbjörnarna, blommorna och atmosfären borde ha egna delegater på den där miljökonferensen, läs mer här. Men nu är det vi människor som bestämmer i dagens värld. Så vi får se till att försöka ta hänsyn till helheten (om vi nu vill ha helheten) och tänka lite mer än bara på jag, mig, oss och vårt.

Vi är trots allt också en del av det här klotets liv och även den som struntar i isbjörnar och alla andra djur som är hotade får nog ta och ta sig en rejäl funderare och vara beredd att begränsa sitt slöseri en del annars kommer vi garanterat att få våra ”fiskar varma” i framtiden eller på ett eller annat sätt vi inte alls vill ha, vare sig dom eller något annat.(DN)

Tar vi inte ansvar lär vi få våra ”fiskar varma”. Eller kanske döda

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Få sina fiska varma

  1. Ulrika skriver:

    Ja, något måste göras, det är helt klart.
    Klockan är, som du säjer fem i tolv.
    Läste i Expressen om en kvinna vid namn Diane Francis som lägger fram ett förslag om enbarnspolitik.
    Vet inte om det är rätt väg att gå.
    Men det är en väg att gå.

  2. Gun skriver:

    Det är konstigt att människor inte tar frågan på större allvar. Snart är det väl försent och då står vi där.

  3. Tänktebara skriver:

    Det är mycket ekonomi i det här med miljötänkande. Jag känner oxå att jag kan avstå från en massa om det förbättrar miljön. Promenera eller åka kollektivt istället för att ta bilen, färre flygresor, inhemska varor m.m.
    Men det känns som om politikerna bara svamlar och ändå går näringslivets vägar. Vill man verkligen minska biltrafiken varför inte bygga ut kollektivtrafiken och betala den via skatterna. Som tankarna ligger nu ska bensinpriset höjas och endast de rika har råd att köra bil i framtiden. I Göteborg där jag bor är det ganska krångligt och dyrt att åka kollektivt över kommungränserna därför väljer många bilen istället.
    Varför kan man inte ha privata utsläppskvoter. Allt nytt är jobbigt i början men jag tror på den idén. Då kan jag välja om jag vill gå till jobbat ett helt år föra att kunna åka till Brasilien på semester =) Men jag har ju ingen lust att gå till jobbet ett helt år för att någon annan ska kunna resa hur den vill, och det vill ingen i tredje världen heller.

  4. peterlarson skriver:

    Det finns så många vägar som inte provats och personliga utsläppsrätter är verkligen värt att fundera över.
    Men man ska få en kvot per person och år eller liknande. Det skall inte gå att köpa fler om man har råd.

  5. Em skriver:

    Jag tror på att den enskilde människan måste göra vad DEN kan och när en enskilde människan har fått tänkandet in i blodet så tar man det med sig i skola och på jobb. Sen sprids tankarna både till andra och till chefen (om man inte själv är chef). Påtryckning underifrån brukar ha mer långvarig effekt än uppifrån. Barnen lär sig en del i skolan, det kan säkert bli ännu bättre. Företag är och förblir kommersiella, men på lång sikt kan chefer och de anställa förändra attityder. Till ex kan man byta el-leverantör om den ena är mer miljövänlig än den andra, men det betingar att det inte är stor pris-skillnad. Vissa företag är miljötänkande och det handlar om fler i dag än för 10 år sen. Jag själv har en miljötänkande chef, men det finns en gräns för hur långt vi kan gå om det är dyrt. Jag tror faktisk att den dagen företaget har råd med det så kommer vi inte att spara in på miljö-vänligt tänkande.

  6. Stattinskan skriver:

    … ja, jag läste artikeln om enbarnspolitik … Vi får snegla på Kina? Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s