”Opposites attract” är en sådan där klyscha vi brukar dra till med när vi inte riktigt kan begripa hur två väldigt olika människor kan falla för varandra. Vad det sedan är som gör att, ungefär lika ofta, två väldigt samstämmiga personligheter kan falla för och älska varandra under lång tid, det har vi andra klyschor för.

Som gjorda för varandra…..inte!

Hela den där grejen om de ”ideala motsatserna” är verkligen inget ”typiskt svenskt” (se där, en klyscha till). Det är i allra högsta grad en stor grej i Kina också. Där det härrör ända från till Taoismens ursprung, c:a 500 f.k. Nästan alla har väl hört talas om ”Yin & Yang” och har sett en bild av ”Taijitu” – symbolen för Yin & Yang i harmoni. Det finns en massa varianter av den där symbolen. Här är en som jag själv gillar:

Yin & Yang

Hela idén bygger på att ”den perfekta helheten” måste bestå av allt för att bli komplett och att inget egentligen är viktigare eller ”bättre” än något annat. Allt behövs. Yin sägs bl.a. symbolisera , långsamhet, lugn, mjukt, diffus, köld, väta, kvinnlighet, födelse och natten. Yang å sin sida symboliserar snabbhet, hårdhet, styrka, torrhet, fokus, värme, aggressivitet, manlighet och dagen.

Enligt Taoismen är det inget av Yin eller Yang som är ”bättre” än den andra. I vissa lägen är lugn och långsamhet att föredra och i andra snabbhet och värme. Vi skulle gå under utan det ena men dör om vi inte har det andra. Natten och dagen är lika viktiga delar av livet och självklart också kvinnor och män.

Lika viktiga. Minst.

Gott så. En hel del av det där begriper även jag. Men så är det ju som det alltid är med alla dessa förnumstiga filosofier, religioner och livsvisdomar. Rent schematiskt kan det låta både ganska enkelt, självklart och bara att ta in och börja efterleva. Men det är bara det att det fungerar ju inte när det kommer till den så kallade ”kritan”.

Det är så mycket mer komplicerat. Det gäller hela jävla spektrumet. Hör vi någon påstå det ena eller andra låter det ofta bra och läser vi en bok med ”livsvisdomar” så är vi lätt benägna att anamma hela klabbet. Åtminstone tills vi slagit igen boken och allt ”det andra” börjar pocka på vår uppmärksamhet. Eller snarast slita och dra i den. Och det är så lätt att halka av den där nyss så fint utstakade vägen

”Shit, pommes frites”! Här var det visst halt.

Jag har tidigare skrivit en del om min stora skepsis mot allt religiöst dravel, men också att jag kan köpa att det finns guldkorn även i allt det där gruset. Det är när man drar det hela för långt som det lätt bli både tragiskt och skrattretande. Och inte minst farligt!

Det ligger alltid en ”extremism” och lurar om man sväljer hela betet utan att tänka sig för. Sen kan jag ju hålla med om att det är något mindre störigt om man t.ex. är extrem anhängare av ”Amish-sekten”. I alla fall för alla oss som inte är med och faktiskt för naturen också.

Amish-folket är ju trots allt inte så störiga för omgivningen

Buddister anses ju också vara ett synnerligen ”fredligt” gäng, som inte gör en fluga för när. Vi har väl alla en bild av buddister som näst intill oförmögna att ta till våld. När det gäller det kan jag bara säga att när jag bodde i Zhongdian i tibetanska Kina, så fanns det ett stort buddistiskt tempel där, ”Zongsanlin”, med över 600 munkar och två gånger under det dryga år jag bodde där fick man stänga hela klostret i flera dagar eftersom det hade brutit ut regelrätta slagsmål mellan stora grupper av munkarna.

Zongsanlin-klostret i Zhongdian fick stänga. Munkarna slogs för mycket.

När vi nu ändå hamnade i Asien igen i den här bloggen (surprise!) så kan vi ju återvända till det där med ”Yin & Yang” och att allt har sin plats och sin betydelse i helheten. Det är bara det att det även i Asien finns en massa företeelser som jag inte för mitt liv kan begripa det positiva med. Trots att det är en del av världen som är så full av ofattbar skönhet. Den här bilden är t.ex. från ”Tiger Leaping Gorge” som jag skrivit mer om här

”Tiger Leaping Gorge” i Yunnan i sydvästra Kina

Ändå finns det, som sagt, saker jag inte blir klok på i Asien. Som trafiken i asiatiska storstäder. Är man lite stressad och reser till Asien för att få lite lugn och ro, kanske meditera eller ta en rofylld paus i någon zen-trädgård. Då är det stor risk att man hinner bryta ihop fullständigt innan man ens kommit fram p.g.a. trafiken. Titta bara på det här klippet: