Det finns olika sätt att definiera våra primära behov, de behov som helt enkelt måste tillfredsställas för att vi skall överleva, men den vanligaste brukar innehålla sju stycken: Luft, vila, hunger, törst, sex, undvikande av smärta och att bli av med kroppens avfallsprodukter.

Personligen kan jag  tycka att ”sex” är fantastiskt och en nödvändighet för hela artens fortbestånd men kanske inte nödvändigtvis primärt för individen och att det faktiskt finns de som lever ett helt liv, om än plågsamt, trots kronisk smärta. Men jag köper att det kan finnas avvikande åsikter om detta.

Primärt behov?

När det gäller vårt behov av mat så råder det i alla fall ingen tvekan. Vi måste äta för att leva. Om vi sedan måste ha en matlagande kock i snart varenda jävla TV-program är väl mer tveksamt. Jag börjar bli ordentligt trött på det där fenomenet. ”Nakna kockar”, ”Elaka kockar”, ”Årets kockar”, ”Kändiskockar”, vanliga kockar av båda könen och jag vet snart inte vad.

Den brittiska matlagaren ”Nigella Lawson” är idag mycket mer känd än sin far, som var både energi- och finansminister i Storbritannien under 8 år. Nu tycker visserligen jag att pappan gör sig bäst bortglömd, inte minst som den kritiker av den globala uppvärmningen han är. Men i alla fall.

Nigel Lawson, minister med dotter Nigella, matlagare.

Det intressanta är att, samtidigt som det visas mer matlagning i TV och skrivs och säljs mer böcker om matlagning än någonsin, så köps det mer snabb- och färdig-mat än någonsin. Är det inte lite ”mat-voyeurism” över det hela? Lite njuta av att se det utan att ha tillgång till det.

Alldeles för många av oss är trots allt tvungna att äta det som håller sig inom de gränser som budgeten tillåter och med nästan 1.5 miljoner arbetslösa, sjukskrivna och på andra sätt utanför arbetsmarknaden är det rätt ofta röda prislappar som styr valet av mat.

”Man har inte roligare än man gör sig” / Bild från tjuvtittat.se

Och alla dieter, ”GI”, LCHF” och allt vad det heter. Själv är jag nog lite i behov av någon av dieterna, men det känns inte helt lätt när den ena går stick i stäv med den andra. Det är ett mindre krig med fula påhopp i alla riktningar. Jag tror t.ex. att ”LCHF” är en bra metod att bli av med överskottsfett på kroppen, men hur påverkar den egentligen kolesterol, blodfetter och annat?

Jag är sannerligen varken någon gourmet eller någon gourmand, även om jag verkligen uppskattar god mat när den serveras. Jag tycker också att det är riktigt roligt att äta tillsammans med och att laga mat tillsammans med goda (?) vänner. Att handla mat, laga mat, äta mat och diska allt efteråt när man är själv är väl ett något mer begränsat nöje.

Att laga mat tillsammans är också kärlek.

Men som sagt, en del av det här med mat och matlagning har passerat gränsen rätt mycket. Även om det faktiskt är ett av våra primära behov att äta så undrar jag trots allt om inte en del av det där med mat har dragit iväg lite väl långt.

Det blir lite, jag ville skriva ”löjligt” men hamnar närmare ordet tragiskt, när t.ex en omelett, om än med ”extra allt” kan kosta över 7.000 kronor. Det är nämligen vad denna omelett kostar på ”Le Parker Meridien” i New York. Visserligen består den av sex ägg, en hel hummer och en hög med ”Sevruga”-kaviar, men i alla fall.

Omelett från ”Le Parker Meridien” i New York för 7.200 kr

Jag tycker det där med mat har gått lite långt. Den som vill och har råd skall naturligtvis få äta vad han eller hon vill och har lust med, men det känns väl som att det ibland finns mer intressanta och kanske nödvändiga saker att lägga pengar på, utan att för den skull behöva vara hungrig

I Kina finns det väldigt mycket annorlunda mat. Kineserna har lärt sig att ta vara på och äta det mesta, men i takt med att även vissa kineser får mycket mer pengar än dom behöver, kommer dom garanterat att börja äta en massa ny, konstig och framför allt dyr mat. Fast konstig har dom ju ätit förr:

”The pig neck burns the turnip fucks rice” ???

Men jag är som sagt absolut ingen mat-specialist. Jag äter inte det jag inte tycker om och får ibland möjlighet att äta det jag verkligen tycker om. Det är väl ungefär så min mat-låda ser ut. Jag tycker mat är trevligast i sällskap och i synnerhet i trevligt sällskap. Både hemma och på restaurang.

Mat är till för att stilla hunger, men också till för att vara något att samlas runt. Jag tycker det är både gott och spännande att besöka lite udda restauranger, med annorlunda menyer och provar gärna något nytt. Men den här restaurangen hoppade jag trots allt. Någon måtta på nyfikenheten får det ändå vara.

Nja, inte just idag kanske…..