Bumerangeffekten

Bumerangen är en intressant sak, inte minst för att den är mest känd för ett misslyckande. Den är ju i första hand ett vapen och torde vara menad att träffa sitt mål, men det först är när den missar som den blir intressant eftersom den då återvänder till utgångspunkten. Förutom att den är genialisk är den snygg, ofta ett riktigt konstverk både i färg och form.

Bumeranger, snygga och genialiska.

Bortsett från alla andra aspekter liknar den här bloggen och dess upphovsman en bumerang och har kommit tillbaka igen. Om detta beror på ett misslyckande eller något annat är jag inte riktigt helt klar över. Men jag hade som vanligt gärna tillbringat längre tid i Antarktis.

Den senaste resan har inte riktigt bearbetats färdigt inne i mig och jag får återkomma mer till den längre fram med mer bilder, både fotografiska bilder och minnesbilder. Jag kan i alla fall säga så mycket som att den här resan helt klart varit den jobbigaste jag varit med om och att det ända till sista minuten var oklart om den ens skulle bli av.

Det började redan här

Det började krångla redan under flygresan ner. När Boeing-777 från Paris till Buenos Aires (med bl.a. undertecknad ombord)  just skulle lyfta från marken small det till i höger motor och den började ryka och dog. Piloten lyckades med möda stanna planet och efter diverse släckningsarbeten och rätt mycket osäkerhet fick alla övernatta i Paris.

Bättre det än att motorn dog två minuter senare förstås. Men inget vidare om man har en båt på väg till Antarktis som väntar i andra änden av resan och ett rätt snålt schema. Nästa dag kom jag iväg (i ett annat flygplan) men fick då istället meddelandet om att den båt jag skulle varit på fått motorhaveri och att alla de dykare jag skulle ta hand om flyttats över till ett annat fartyg, ”M/V Plancius”

M/V Plancius i Pleneau Bay, Antarktis

Expeditionsfartyget ”M/V Plancius” är döpt efter den holländska astronomen och kartografen ”Petrus Plancius” som i sin tur själv var döpt till ”Pieter Platevoet” d.v.s. ”Pieter Plattfot”, man kan ju förstå att han bytte namn.

Han bytte förresten inte bara namn utan tvingades också fly till Amsterdam eftersom kyrkans inkvisatörer ville steka, bränna eller kanske koka honom levande för att han påstod saker som att jorden inte var platt, inte universums centrum eller någon annan sanning som inte kyrkans ledning kunde stå ut med att höra.

Karta ritad av Plancius 1594

”M/V Plancius” är annars ett alldeles utmärkt fartyg för att ta sig till Antarktis med och dessutom helt nyrenoverat inifrån och ut. Men fartyget var inte förberett för dykning i dessa vatten inför just denna resan utan var ett ”reserv-fartyg” som fick ta hand om passagerare från det trasiga andra fartyget.

På grund av flygförseningen hade vi som skulle arbeta med dykningen ombord heller inte tid att förbereda så som var tänkt, utan båten avgick så fort vi satt fötterna på däck och vi fick temporärt lösa alla problem med dykningen ombord, parallellt med det ordinarie arbetet med guidningen på land, i och under vattnet.

Det gäller att hålla ordning på dykare bland isflaken.

Det blev c:a två intressanta veckor med 13-14 timmars arbete varje dag. Fylla 66 flaskor med luft, hjälpa 33 dykare i och ur båtar två gånger per dag, köra gummibåtar i is-sörja, hålla koll på allt och alla ur säkerhetssynpunkt och förklara vad allt är och hur det fungerar. Varje dag. Det känns i kroppen och knoppen, jag garanterar.

Men även om jag inte orkar gå in på alla positiva intryck just idag så var dom många. Intryck från Antarktis själv, dess härliga ”invånare” och alla underbara kollegor och passagerare ombord. Jag lägger upp ett litet filmklipp här med ett sammandrag av resan till Antarktis med ”Plancius”, så återkommer jag med mer detaljer en annan gång. Det är bara att klicka och titta.

Det ser väl rätt okej ut? Det är det också, även för oss som arbetar ombord och i gummibåtarna och som nästan aldrig har varken tid eller ork att tillbringa tid inne i båten någon annan stans än några timmar i sängen i hytten. Men jag åker ju inte heller dit för att äta och sova.

Men, som sagt, som en bumerang är jag och bloggen tillbaka nu och om det beror på att jag på ett eller annat sätt missade målet, det vet jag faktiskt inte. Det är kanske ”resan som är målet”. Jag vet bara att jag varit där nere igen och att både isbergen, valarna, sälarna och pingvinerna är kvar fortfarande. Och att jag gärna åker ner till dom igen om jag får chansen.

Tjolahopp!!

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Bumerangeffekten

  1. Gun skriver:

    Men blev du inte rädd när motorn började ryka? Jag som är så flygrädd hade nog svimmat av tror jag.
    Det låter som ett riktigt äventyr på flera sätt, och det ska bli kul att läsa mer om alltihop.

  2. Susanne F skriver:

    Se där, tillbaka ur ”radioskuggan”. Det verkar inte ha varit en picknick i parken du varit på. Jobbigt när allt verkar köra ihop sig men tur att allt gick väl till slut.

  3. Em skriver:

    Hahaha! Gullig pingvin! (Inlägget du kommenterade hos mig är från augusti 2009!!?? :D) Själv fick jag (vi – det var några fler med Boeingen) mellanlanda i Bordeaux (och övernatta) när det visade sig att det var fel på bromsarna på planet. Det informerade de om INNAN vi landade… Men jag har i varje fall (hade – jag har ju förnyat passet sen dess) en stämpel i passet som visar på att jag har varit Frankrike. Wow! 😀

  4. Bara Jag skriver:

    Välkommen hem!
    Låter onekligen som att resan har varit händelserik på ett sätt som du inte hade önskat. Trots detta kan man väl säga att du inte missade målet – du fick ju arbeta hårt alltså var du där 🙂 Du verkar ha upplevelser i bagaget som vi vanliga dödliga bara drömmer om, nästa spännande resa du åker iväg på följer jag gärna med som ett märke på din jacka – eller nåt!

  5. Em skriver:

    Sv: Jasså? Du gillar att jag vill ha naturliga ägg? 😀

  6. Ulrika skriver:

    Välkommen hem!! Herregud, vilken resa! Vilken tur att allt gick bra och att du kom hem helskinnad!!!
    Jag förstår att strapatserna känns i kroppen.
    Du är ju värsta äventyraren!
    Vad var syftet med expeditionen? Vad dök dom efter?
    Vila upp dig ordentligt nu, och ha en riktigt skön helg!

  7. Tänktebara skriver:

    Hej och välkommen hem =)
    Ja, det låter som om du fick lite extra äventyr på köpet. Skönt att isberg, pingviner, isbjörnar och annat finns kvar. Då kan jag väl ta bilen till jobbet ett tag till? Bara tills kollektivtrafiken funkar tillfredställande.

  8. Filip skriver:

    Jag såg precis klart den prisbelönta dokumentären The Cove. Efter det förstärktes känslan av att det måste vara nästintill obegripligt och smått världsomvälvande att dyka bredvid en val.

  9. elina skriver:

    Du åker gärna tillbaka … det finns fler som bär drömmen om isen. Sonen seglade mot Antarktis men segelbåten motor krashade i Argentina. Båten står där och skall vidare efter reparation (= jobba extra). Du är en lyckost – vet du det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s