(Inlägget uppdaterat)

Uttrycket ”overkill” kommer ursprungligen från det helt obegripligt idiotiska faktum att den sammanlagda sprängkraften av kärnvapnen i världen idag, trots viss blygsam nedrustning, är mer än nog för att fullständigt utplåna hela jordens befolkning tio gånger om.

Men uttrycket används ofta också i betydelsen ”onödiga överdrifter” eller att man lägger en massa kraft på att göra mer, lägga mer än nödvändig tid och kraft på något. Eller att man gör helt onödiga tillägg till något som redan är alldeles utmärkt och fungerar helt perfekt.

Overkill

Man kan få mer än nog av både det ena och det andra, men när man ser en del medmänniskors inkomster, bonusar och annat så kan man ibland undra. Det är inte alltid bara summorna i sig som är uppseendeväckande, utan hur dom används och hur dom fördelas.

Klassiska exempel på onödiga överdrifter är den förre filippinska presidenthustrun Imelda Marcos och hennes mer än 3.000 par skor. Eller, för att ta ett något blygsammare och mer lokalt exempel, statsminister Fredrik Reinfeldts renovering av bastun på sitt officiella rekreationspalats Harpsund. En bastu-renovering för c:a två miljoner. Även om två miljoner i sig är en skitsumma så finns det ju trots allt billigare alternativ:

Bastu-byxor (?)

”Less is more” är ett annat relativt modernt uttryck, ursprungligen myntat av den tyskfödde arkitekten Ludwig Michael Mies van der Rohe som förutom den ganska kända fåtöljen ”Barcelona” har designat en hel del riktigt snygga skapelser som  t.ex. ”Farnsworth house” i Illinois, USA.

Det är en villa som jag ärligt talat antagligen skulle ha rätt svårt att tacka nej till så värst många gånger om jag fick chansen att bo i den. Men det må vara att designen är ”less”, priset är det definitivt inte. Inte på fåtöljen och definitivt inte på huset.

Farnsworth house

Men uttrycket ”less is more” har även använts flitigt av konstnärer, författare, musiker och flera än en klädskapare har gjort förhållandevis enkla och avskalade kläder, men då oftast till ett pris som definitivt varit betydligt mer ”more” än ”less” och också möjliga för betydligt ”less” än de flesta av oss. Det tycks aldrig slå fel, valmöjligheterna kommer alltid vara fler för de ekonomiskt starkare. Det börjar nu dessutom gälla, vård omsorg och andra områden som naturligtvis borde vara lika för alla.

Regeringspartierna pratar sällan öppet om ”less is more”-principen, trots att man på något sätt försöker att få det till att sämre ersättningar till sjuka och arbetslösa ska leda till fler arbetstillfällen. ”Less” här som ska bli ”more” där. Få ihop det den som kan. Dessutom visar nu tydliga siffror att det s.k. ”utanförskapet” ökat under hela den borgerliga regeringens tid, trots att just att minska ”utanförskapet” var deras absolut viktigaste mål. Det var väl kanske inte så lyckat.

Less is more.

”Sköt dig själv och skit i andra” är en filosofi som har fått lite väl mycket fäste i västvärldens kollektiva medvetande under senare tid. Nyliberarlism, självförverkligande, personlig framgång och för att inte tala om uttrycket ”survival of the fittest” eller ”den starkaste överlever” ett uttryck som ofta läggs i Darwins mun och därmed påstås vara mer eller mindre en naturlag.

Men dels var det inte Darwin som hävdade det, det var filosofen Herbert Spencer. Darwin själv talade inte alls om att den starkaste överlever utan om att den som har lättast att anpassa sig till förändringar gör det. Det kan ju vara ytterligare en sak att tänka på för dagens makthavare, konservativa åt det ena eller det andra hållet.

Aj!?

* * *

Dolksvansen (Limulus polyphemus), är antagligen det nu levande djur som överlevt längst på jorden, i över 400 miljoner år. Dolksvansen (eller hästsko-krabban) är varken särskilt stor eller stark, verkligen inte snabb och inte ett dugg aggressiv. Den är visserligen hård på ovansidan, men mjuk under skalet och är väldigt besvärlig att få att lägga sig på rygg.Alltså ett djur med en hel del egenskaper att fundera över.

Dolksvansen (Limulus polyphemus) hård utanpå men mjuk under ytan

Men tillbaka till det där med ”overkill”, överdrifter och onödiga excesser i både det ena och det andra. Ska man nu inte få bo hur man vill och äta, dricka och konsumera ihjäl sig om man nu känner för det? Ska man inte i alla fall få försöka maximera både sin inkomst, sina bonusar och sitt resursslöseri om man har möjlighet och gärna vill?

När det gäller resursslöseriet är det ett solklart nej. Den samlade planetens resurser är gemensamma och till låns under vår livstid. Sen kan man hävda hur mycket man vill att man har köpt, fått, ärvt eller på annat sätt skaffat sig äganderätten över delar av planeten. Det är ändå bara en tidsfråga innan vi får lämna den ifrån oss till kommande generationer (GP)

Vi ska väl inte dra ur proppen för oss själva.

Om det är helt rimligt och upp till var och en att ta för sig så mycket dom bara kan av ”kakan” och om det är rimligt att i Sverige (som då ändå är ett av världens mest ”jämlika” länder) en så liten del som 1%  av befolkningen äger 40% av allt. Det tål väl kanske att, lite sansat, diskuteras i alla fall.

En sak ska man i alla fall ha klart för sig och det är att det alltid är någon som får betala. Plus här blir alltid minus någon annanstans, det är ofrånkomligt och det är just här vi måste välja hur vi vill ha det.

Bild: Robert Nyberg