Några av Maldivernas 12.000 öar, sedda från luften

Krumelurerna i rubriken till det här inlägget är skrivna med ”Thaana”, det skriftspråk man använder på Maldiverna. När språket talas heter det ”Divehi” och om man skulle skriva rubriken med vårt skriftspråk så skulle det stå ”Divehi Rājje ge Jumhuriyyā” som betyder ungefär ”Republiken Maldiverna”. En karta över det lilla landet hittar ni här.

Under drygt ett år bodde jag på en av Maldivernas c:a 1.200 öar och arbetade som dykinstruktör. Att jag arbetade som dykinstruktör och inte som t.ex bergs-guide beror dels på att jag vet ganska lite om bergsbestigning och dels på att Maldivernas högsta punkt endast är c:a 2,5 meter. En höjd jag i och för sig nog skulle klara av att ta mig upp på. I alla fall då, det är några år sedan och jag var yngre då.

Nja, inte riktigt så ung kanske.

För den som är intresserad av tropisk dykning eller drömmer om stränder av bländvitt korallmjöl och ett hav som är kristallklart, håller en temperatur runt 30 °C och hela tiden befinner sig i färgskalan blått-turkos är Maldiverna kanske det närmaste schablonbilden av det tropiska paradiset man kan komma. Jag får nog återkomma med lite mer bilder därifrån vid ett senare tillfälle.

Att landet höjer sig så lite över havsytan är däremot helt förödande i perspektivet att klimatförändringen i framtiden, med största sannolikhet, kommer att höja havsnivån med mycket mer än dessa futtiga 2,5 meter och hela landet kommer att försvinna i havet. En fruktansvärd katastrof för landets över 300.000 invånare. Av dessa lever knappt 120.000 i huvudstaden Male, som är en ö i sig själv.

Maldivernas huvudstad Male

Male är en rätt modern stad och har väl det mesta vi förknippar med huvudstäder i den delen av världen, men kanske inte så mycket av det. Men en internationell flygplats har man naturligtvis eftersom turismen står för nästan 30% av landets BNP. Andraplatsen här delas av fiske och tillverkningsindustri på vardera 7% och det ger ju lite perspektiv på hur beroende landet är av turism.

Att man inte skulle få plats med en internationell flygplats i själva Male insåg man rätt snabbt och anlade den på en egen liten ö strax utanför ”huvudstads-ön”. Flygplatsen hette förut ”Hulhulé airport” men har nu bytt namn till det betydligt tristare ”Male International Airport”. Där landade förra året över 13.000 flygplan i olika storlekar, alltså mer än 1000 i månaden och det är en av de mest udda flygplatser jag någonsin landat på. Men det finns andra betydligt läskigare flygplatser (AB)

Maldivernas internationella flygplats, helt omgiven av hav.

När jag bodde på Maldiverna besökte jag bara huvudstaden vid ett tillfälle och det var för en hälsokontroll jag var tvungen att göra för att få arbetstillstånd i landet. Jag har en rätt blek minnesbild av själva staden, jag minns att jag åt glass på ett glass-café och hörde böneutropare från en moské i närheten och jag minns att jag blev godkänd på hälsokontrollen, men det är nästan allt. Däremot har jag minnen från min tid på ön jag arbetade på.

Hälften av dessa är från världen över vattenytan och hälften från undervattensvärlden. Jag har sammanlagt gjort över 4.000 dyk, på olika platser på vår planet, men mitt bästa dyk är fortfarande ett dyk vid ”Fatima kandu” i Lhaviyani-atollen på Maldiverna 1999 tillsammans med en nära vän, som tyvärr dog i en dyk-olycka för några år sedan. Ordet ”Atoll” är förresten ett ord vi fått från just ”Divehi”

Dykare och manta på c:a 30 meters djup, Maldiverna

Maldiverna är ett paradis, inte minst under ytan. Men det betyder ju inte att landet därför ska behöva försvinna helt i havet bara för att vi andra är lata, slösaktiga och utan förmåga att se, eller i alla fall bry oss om, konsekvenserna av vår livsstil och inte kan låta bli att släppa ut en massa skit i haven och i luften som påverkar vår egen och framför allt våra barns hälsa och hela planetens klimat negativt.

Det lilla ö-riket Maldiverna är ett litet land, med lika få invånare som vårt grannland Island och maldivianernas språk ”Divehi” är ett litet språk, även om det är väldigt många fler som talar det än t.ex. ”Pite-samiska”, ett språk som talas i trakten av Arjeplog och som idag bara något fler än 10 (tio) personer fortfarande förstår och kan tala.

”Arjeplog” dels på svenska och dels på Pite-samiska.

Det är naturligtvis både bra och väldigt praktiskt att vi alla har ett gemensamt språk. Antingen det nu är engelska eller något annat. Det främjar möjligheten till förståelse mellan oss människor. Men det är samtidigt lite sorgligt att språk dör ut. För bara några veckor sedan läste jag en artikel om en kvinna som just avlidit och som levt på Andamanerna i Indiska oceanen. Hon var den sista som talade språket ”Bo”.

De sista åren av sitt liv hade hon inte haft någon att tala med alls, ingen talade hennes språk. Nu när hon var borta var språket också försvunnet för alltid. Men maldivianernas språk ”Divehi” lever forfarande och om ni undrar hur det låter när det talas så är kommer här en videosnutt ur ”Den lilla sjöjungfrun” dubbad till just ”Divehi”. Låt oss hoppas och göra vad vi kan för att både landet Maldiverna och maldivianernas språk får fortsätta leva ovanför ytan.