Fula ankungar

Våren gjorde reklam för sig själv idag och på väg hem tog jag ett ”stickspår” för att ta vara på några timmar av det. En värmande sol glittrade på Mälarens grod-gröna vatten och väckte nästan min libido till liv igen. Under Liljeholmsbron ligger ”Loopen” och en öl i solen vid ett av deras bord gav lätt lite mer guldkant på onsdagseftermiddagen.

Sval öl glimmade som guld i glaset och solens strålar glittrade som en nyförälskads ögon på den lätt krusiga sjön. Några vilt skränande fiskmåsar, en kvartett gräsänder, en ensam sothöna och två ståtliga svanar simmade fram och tillbaka och verkade njuta av solen minst lika mycket som jag. Svanarna var riktigt imponerande.

”Loopen” ett riktigt bra ”after-work” ställe.

I sagan ”Den fula ankungen” får den lilla simfågeln höra att han (eller om det nu är en hon) är ful, fel och annat för att han inte ser ut, låter och beter sig som andra. Det där känner man ju igen när det gäller alla som har annat utseende, annat sätt att tänka eller ett annat sätt att bete sig och uttrycka sig. ”H.D. Thoreau” skrev i boken om ”Walden” ungefär så här: ”Den som inte går i samma takt som alla andra kanske bara lyssnar till en helt annan trumma”. Jag tycker det är lite skrämmande när alla går i samma takt.

Svanen, som den bespottade fågelungen sen växte upp till, är en tillräckligt intressant fågel för att få några rader på den här bloggen. Om just svanens ungar skulle vara särskilt fula är mina ornitologiska kunskaper för små och min ork att bry mig om oväsentligheter för liten för att svara på. Jag tycker det är väldigt vackra fåglar. Både som ungar och som fullvuxna.

Fula?

Svanar har och har haft en stor symbolisk plats i de flesta kulturer, inte minst vår egen. Den omnämns både i ”Eddan”, i ”Kalevala” och idag är den symbol för miljömärkning av produkter. I flera kulturer har svanen ibland fått symbolisera erotik och om detta har med beteendet, utseendet eller något annat är jag verkligen inte rätt person att svara på.

I den antika grekiska myten om ”Leda och svanen” där den grekiske ”överguden” Zeus förvandlade  sig till en svan för att kunna förföra Leda och göra henne gravid, trots att hon var gift, så anar jag nog ändå att det har en hel del med formen på svanens hals att göra. Lite som med ormen i paradiset, obelisker, slipsar och korv med bröd?

”Leda & svanen” av den amerikanske konstnären C.A. Holland

Till relativt nyligen har det hävdats att svanar är helt monogama, lever med samma partner hela livet ut och aldrig skaffar en ny om deras ”gemål” dör eller försvinner. Det är ju romantiskt (och antropomorfiskt). Men idag har forskarna konstaterat att det där inte är helt sant. Även om svanarna oftast är ”trogna” finns det ”skilsmässor” och ”omgifte” även där, men det är fortfarande mycket mer sällsynt än hos oss.

På kinesiska heter svan ”Himlens gäss” och man skriver ordet svan just genom att kombinera tecknen för ”Himmel” och ”Gäss”. Det är väl vackert? Vårt eget ord ”svan” lär härstamma från det indo-europeiska ordet ”swen” som betyder ”att sjunga” och det är ju faktiskt också fint. Mycket finare än ord som ”slutförvaring”, ”bonusoptimering” och ”arbetslinjen”.

”Himlens + gäss” = svan, på kinesiska

Om det nu ens finns ”fula” svanar det vet jag faktiskt inte, men det kan jag inte tänka mig. Svarta svanar finns det i alla fall, åtminstone i västra Australien, men i Australien finns ju å andra sidan allt möjligt underligt och helt fantastiskt när det gäller djurriket. Hoppande djur med ficka på magen, näbbdjur, emuer, tasmanska pung-djävlar och jag undrar om ens Gud vet vad man kan hitta där.

Men om nu både kinesernas och vårt eget ord för svan är vackra att det känns skönt i hörselgången så är väl ändå frågan om inte den australiensiska urbefolkningens ord för denna fågel är det coolaste av dom allihop. Aboriginerna har förstås olika språk beroende på var dom lever men de som talar ”Nyungar språket” kallar ”Den svarta svanens plats” för ”Kurrabup”. Vilket helt underbart ord. Kurrabup!

Australiens svarta svan (Cygnus atratus)

Inom ”finkulturen” har vi ju baletten ”Svansjön”. Här vill jag framhålla att dans definitivt inte är en av mina starka sidor. Klassisk balett om möjligt ännu mindre än både slowfox och schottis. Jag ska kanske inte gå för hårt åt balett, det finns ju de som uppskattar den. Men ärligt talat, är inte klassisk balett lite av en kvarleva från en tid när hästdroskor, grosshandlare och snörliv var mer vanliga än de är idag.

Nu på 2000-talet borde vi väl kanske ändå försöka gå vidare lite och istället njuta av……t.ex.”The Triffids” fantastiska album The Black Swan” eller något annat som är lite mer nutid och inte bara en kvarleva från det feodala samhället. Klassisk balett ska självklart få finnas, men hör den inte mer hemma på muséerna, tillsammans med krinoliner, pudrade peruker och illegala aborter.

Inte riktigt min grej

Frågar ni mig så tycker jag att riktigt stora, svarta korpar är ännu vackrare än svanar. Men även om vi tycker olika där så kan vi väl enas om att det där med att vara ”ful ankunge” handlar om främlingskap, rädsla, osäkerhet, makt, okunskap och oförmåga att tillräckligt förstå det vi inte är så vana vid? Förändring det är otäckt det, eller hur? Trots att vi inte alls vill ha det som det var för 150 år sedan så tycker vi ofta att ”det ska vara som det alltid har varit”.

Förändring  är kanske inte alltid enkelt, men fullständigt omöjligt att stoppa. Det är som att försöka stoppa tiden. Visst kan man fördröja förändringar lite men till slut brister det och då blir det sju resor värre. Rädsla för förändring och rädsla för det annorlunda hänger ihop. Vi tycker att vi är så ”moderna” och ”fria” men är ändå ofta rädda för ”det nya”. Det gäller världen i stort och det gäller ”den lilla fula ankungen” i vår närmiljö. Det är väl inget att vara rädd för, det är antagligen bara en svan.

Bild: Jan Stenmark

Bild: Jan Stenmark

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Fula ankungar

  1. Em skriver:

    Svanar är otäcka, de är väldigt revirtänkande. Min fd hund Madde älskade att bada, simma och dyka och var omöjlig att kalla in den första halvtimmen hon var i vattnet. En gång samarbetade sex svanar och närmade sig Madde jämnt fördelad från havsidan, simmade långsamt mot Madde som var nära stranden och när jag började fatta upplägget så tänkte jag ”nu är det kört”. Jag hade en väldans tur, Madde kom när jag kallade. De såg verkligen ut att vara på väg att attackera henne.

    Sen gillar jag historien om den fula ankungen. Ett bevis på att vi alla kan bli eller är vackra.

  2. Gun skriver:

    Nej, det är ingenting att vara rädd för alls. Trots att svanar är läskiga.:)

  3. Tänktebara skriver:

    Det är underligt att vi människor är så rädda för det nya. Vi svenskar är livrädda för invandrare men åker gladeligen kors och tvärs över jordklotet och ääälskar all mat och exotiskt leverne. Varför kan vi inte ha dom ögonen här hemma oxå. Om inte annat så skulle det bli billigare både för plånboken och miljön =)

  4. Bara Jag skriver:

    Jag tror att ”det var bättre förr” är ett uttalande som kommer utan närmare eftertanke. Hur många vill EGENTLIGEN att det ska bli som förr? Man behöver ju inte gå särskilt långt tillbaka i tiden för att ex. vara tvungen att ändra sina sätt att kommunicera drastiskt – vem vill vara utan dator/mobiltelefon? Det är en enorm motsägelse att de flesta hela tiden ”strävar” mot något men samtidigt vill ha det som ”det alltid har varit”.
    Fantastiskt vilka tankar en öl vid vattnet kan generera 😉

  5. frunatmaken skriver:

    Efter en sommar när mormor hade gäss och jag rumpan precis i höjd med deras huvud är jag lite skeptisk till stora fåglar. Jag är rätt skeptiskt till dans också, inte att dansa det är kul när det funkar men som åskådare till diverse dansföreställningar. Näe, det griper inte tag. Det säger mig ingenting. Lite tråkigt men så är det.

  6. Bara Jag skriver:

    Vet du. Det klassas som slag under bältet att skriva orden
    ”barn på avstånd”
    ”alldeles tyst”
    och
    ”sova”
    i en och samma kommentar till en fyrabarnsmorsa! Skäms du inte 😉

  7. Bara Jag skriver:

    Ärligt så känner jag mig ofta som en vardagshjälte för mina barn 🙂
    Det var snällt skrivet av dig – tack. Det värmde verkligen.

  8. Ulrika skriver:

    Små duniga andungar är väl bland det sötaste som finns, även för en fågelfobiker som jag..;D
    Om man tycker att allt okänt är skrämmande, och av den anledningen väljer att undvika det riskerar man att få leva ett utomordentligt fattigt liv.
    Jag älskar att dansa, dock varken balett eller klassiskt…Herregud, vad jag har dansat i helgen! Ända in på morgonkulan, tills jag på allvar trodde att benen skulle ramla av!! Jädrar, vad skoj!

    SV: Mitt vardags-knasspråk är Västerbottniska, med viss inblandning av Burträsk-mål! ;D
    Så du bor i Göteborg? Vi kanske kan ha bloggträff i höst när jag ska på bokmässan?

  9. Susanne F skriver:

    Nej, förändring är inte otäckt. Det är en del av livsluften. När jag deltog i en arbetsplatsflytt för några år sen gladde jag mig över att få komma till nya fräscha lokaler medan ångesten rev i somliga kollegor. Det var en lärorik upplevelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s