Leendets land och lite om Lanna

Det händer saker i Thailand men svenskarna fortsätter resa dit i oförminskad styrka enligt DN. Första gången jag själv kom dit, det är väl 25 år sedan nu, var planen att i lugn och ro resa från norra Thailand, genom hela landet, vidare genom hela Malaysia och ner till Singapore. Jag hade några månader på mig och en rätt begränsad budget. Jag tyckte så mycket om Thailand redan då att jag blev kvar hela tiden (eller kanske hela budgeten, jag minns inte).

Under 90-talet bodde och arbetade jag sen där så gott som varje vinterhalvår och jag har fortfarande svårt att se något annat land med så mycket att erbjuda. Det är naturligtvis ”snobberi” att säga: ”Thailand är inte som det var”, men när det gäller Phuket, Krabi och öarna i söder så är det inte bara lögn. Det behöver man inga speciella glasögon för att se, men annars kan man köpa glasögon i Thailand enligt den här lite roliga thailändska reklamfilmen:

Har man bara 1-2 veckors semester, mitt i den svinkalla skandinaviska vintern förstår jag att man vill till södra Thailand. Vädret är underbart från december till slutet av april. Dagarna badar i sol, nätterna är ljumma, stränderna obeskrivliga och havet salt, ljuvligt varmt och skiftande i alla tänkbara blå nyanser. Folket är dessutom, generellt sett, öppna, vänliga och välkomnande och maten är underbart god.

Det är färre som upptäcker andra delar av landet än Bangkok och de södra delarna. Tar man sig norrut från Bangkok passerar man genom urgamla kungadömen som Ayutthaya och Sukhothai där fortfarande många av de 7-800 år gamla templen och buddha-statyerna finns bevarade, även om naturen på vissa platser med tiden alltid tar tillbaka sin position.

 Buddha och ”Banyan-träd” vid templet ”Wat Mahathat”, Ayutthaya

Längst upp i norra Thailand hette det gamla kungadömet ”Lanna”. Jag tänkte vi kunde stanna där ett tag. De flesta som varit i Thailand känner till och har kanske också besökt landets näst största stad Chiang Mai, jag har skrivit lite om staden förr, bl.a här. Chiang Mai var huvudstad i kungadömet Lanna ända fram till 1774 då staden införlivades med ”Siam” (dagens Thailand).

Men Lanna är mer än bara Chiang Mai. Jag tänker generalisera vilt här och påstå att folket här uppe är ännu vänligare än i södra Thailand, maten är godare och klimatet behagligare. Hade det inte varit för avståndet till havet hade det varit helt oslagbart. En spännande och betydligt mindre besökt stad i provinsen är Mae Hong Son, nära gränsen till Burma.

Man kan flyga till Mae Hong Son, men flygplatsen är inte så stor.

Bilden ovan visar den lilla stadens flygplats inklämd mellan bergen. Staden kallas ibland ”Muang Sam Moke som betyder ”De tre dimmornas stad” och det är ofta dimma, så ni kan ju själva räkna ut hur det känns för en lite lätt flygrädd person som mig att landa i dimma på en flygplats som är kortare än en slips och ligger inklämd mellan berg. Flygresan från Chiang Mai tar å andra sidan inte mer än 35 minuter och kostar 400 kronor. Idag tror jag nästan bara ”Nok Air” flyger sträckan, men flyger man medNok Air får man flyga med världens sötaste flygplan.

Ett av Nok Airs söta flygplan

Jag har själv flugit dit någon gång, men jag har åkt motorcykel från Chiang Mai också, det kändes säkrare (!?) Det finns en lagom tur med start och mål i Chiang Mai. Det tar ett par dagar att ta sig runt de c:a 60 milen. Landskapet är kulligt, vackert och grönt och det är inte mycket trafik (förutom strax före och efter Chiang Mai) och man passerar fina platser bl.a. Pai på vägen. Klicka här för en karta över rutten

Dessutom kan man köra ända upp till toppen av Thailands högsta berg Doi Inthanon. Toppen ligger på 2.565 m.ö.h. och det är högre än något berg i hela Skandinavien. Första gången jag gjorde den där turen, över en helg 1992,  minns jag som en av de bästa weekend-trippar jag någonsin gjort. Men ni vet hur det är, 37-åriga ”pojkar” och motorcyklar och 37-åriga ”pojkar” som tror dom är coola för att dom har solglasögon och bandana.

Undertecknad i närheten av Pai 1992. Köra i flip-flops är ju urbota idiotiskt

I Mae Hong Son ligger dimman tät varje morgon till långt frampå förmiddagen, men sen kommer solen oftast fram och den lite kyliga nattluften byts mot riktigt varmt väder. Då är det underbart att ta sig till den lilla sjön ”Jong Kham” som ligger nästan löjligt vackert mitt i staden med sitt lilla tempel i burmesisk stil. Men frågan är väl om inte templet är ännu vackrare på natten när det är illuminerat, klicka här för att se templet på kvällen

De flesta av stadens invånare tillhör ”Shan-folket” eller ”Tai Yai” som dom kallas i Thailand, men tidig morgon på marknaden syns många olika folkminoriteter i färggranna dräkter som kommit ner från bergen för att sälja sina varor. Bland annat kan man köpa flådda burmesiska bergsgrodor att ha med sig i matsäcken.

”Ej öron, ej öron…ej svansar hava de”

En liten bit utanför staden och in i djungeln lever sedan många år den del av Karen-folket som kallas ”Long-neck” men heter Padaung. Dom är flyktingar från Burma och har funnit en, om än ibland lite tveksam, fristad i Thailand. Det är naturligtvis idag en turistfälla och det går massor av turer varje dag till deras by. Där tar dom betalt för att bli fotograferade tillsammans med turister.

Frågan är om det är traditionen som fortfarande får Padaung-kvinnorna att förlänga sina halsar med ringar, eller om det bara är ett sätt att tjäna pengar. Det är förresten inte halsarna som tvingas uppåt av ringarna utan nyckelbenen som tvingas nedåt. Skit samma förresten, det har i alla fall blivit ett spektakel i deras by. På tyska kallas dom ”giraffen-frauen”, men det är ju tyskar det. Läs lite mer om Padaung här

I unga år får dom 3-4 ringar som sedan ökas år efter år.

Första gången jag såg dessa kvinnor och deras manipulerade kroppar tyckte jag det var förfärligt. Idag tycker jag kanske inte att varken jag eller någon annan skall lägga sig i deras kultur, deras traditioner och seder. Det är däremot förfärligt om det är turisternas pengar som gör att den här sedvänjan inte försvinner naturligt med tiden i och med mer influenser från yttervärlden.

När det gäller manipulerandet av våra kroppar för att uppnå det ena eller andra skönhetsidealet så skall vi ”civiliserade” människor verkligen inte kasta stenar i vårt glashus. Det är inte utan att jag tycker att manipulerandet med ringar för att få lite längre hals är mindre sjukt än mycket av det vi i västvärlden håller på med.

Israeliska modellen Orit Fox & skådespelaren Mickey Rourke. Varför?

Om vi återgår till det här med de olika kungadömena som tillsammans idag bildar dagens Thailand så vet man att de olika delarna av landet fortfarande skiljer sig väldigt mycket åt både kulturellt och historiskt och inte minst ekonomiskt. De fattigaste delarna i nordöstra Thailand,det gamla kungadömet ”Issan” och även ”Lanna” har inte alls fått lika stor del av den ekonomiska utveckling Thailand genomgått de senaste åren.

Thailand hade faktiskt den snabbaste ekonomiska utvecklingen i hela världen åren 1985-1995, men den största delen av dessa pengar hamnade i fickorna på medelklassen och överklassen i Bangkok med omnejd. Inte heller är det den ursprungliga befolkningen i södra Thailand som fått alla turisternas pengar. Det är redan rika thailändare och utlänningar som äger de största hotellen, restaurangerna och andra ekonomiska ”mjölk-kossor” där turisternas pengar hamnar.

Inte mycket av Hilton Phuket Arcadias vinst stannar i Phuket

Trots att jag bott i Thailand och försöker följa med begriper jag inte en bråkdel av vad som händer i landet just nu, men när den förre premiärministern Thaksin Shinawatra, som naturligtvis var precis lika korrupt som både sina företrädare och efterträdare, genomförde några  reformer som hamnade hos de thailändare som aldrig tidigare fått något alls blev han omåttligt populär. Dock inte bland de redan privilegierade. Men det finns såväl historiska, kulturella som ekonomiska motsättningar i landet.

Thailand är inte en stabil demokrati, militären har alltid haft ett ord med i laget och så sent som 1992 var landet en ren militärdiktatur, så mycket ligger bakom oroligheterna mellan ”rödskjortor”, ”gulskjortor”, regeringen och militären. Thailand har samtidigt problem med terroristiska separatister vid gränsen mot Malaysia, ett område som var självständigt ända in på 1900-talet.  Thailand må vara ett ”leende land” men makten och militären är alltid den samma, där som i de flesta andra länder.

Inte bara ”leendets land”

Det är inte alltid lätt att vara turist och samtidigt bry sig. Många av världens vackraste och mest intressanta länder har en politisk situation som gör att man inte alltid vet om man hjälper eller stjälper folket genom att resa dit. Det skadar inte att jag och alla andra som älskar att resa lägger in det perspektivet i vår semesterplanering och inte bara tittar på priset, vädret och på hur många stjärnor hotellen har.

Nu tycker jag inte vi ska sluta åka till Thailand (än) och vissa andra platser. Men vi ska tänka oss för innan vi reser till alla ställen i världen och vara medvetna om att det alltid finns några som tjänar mer på att vi kommer och andra som t.o.m. förlorar på det. Dessutom ska man klimat-kompensera för flygresan. En bok som tar upp turismens baksida är ”Välkommen till paradiset” av Jennie Dielemans & Sahab Salehi, det är ganska skakande läsning om turistindustrin och jag skämdes själv när jag läste den.

Men trots allt; samtidigt som resandet och turismen aldrig kommer att förbättra förhållandet för den fattigaste delen av befolkningen i första hand, så kan resandet ändå skapa större förståelse mellan folk och olika kulturer. Det är obeskrivligt viktigt i dessa främlingsfientliga tider, inte bara från ”vårt” håll sett. Men det är klart, då skall man ju också möta lite ”vanligt folk”. Inte tillbringa hela tiden instängd i en inhägnad ”All-inclusive-resort”.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Leendets land och lite om Lanna

  1. Bara Jag skriver:

    Jag tycker det är intressant att se och upplev andra kulturers sätt att se på livet och vilka prioriteringar de gör (för att det passar dem bättre). Kulturella skillnader är en rikedom! Tyvärr blir den också rikedom på fel sätt och i fel fickor……

    Vi i väst tror jag ändå tar priset vad gäller kroppsmanipulation – utan konkurrens!

    Bandana, solglasögon och flip-flops – vilken hunk! 😉

  2. Bara Jag skriver:

    Sv. Ungdomens dumhet byts ut med berikande erfarenheter 🙂 Inte lika ung men lika mycket hunk?!? 🙂

  3. Stattinskan skriver:

    … jag vet inte varför jag fastnade för den där bilden med ”en kille i flip-flops” ;-D
    Har själv aldrig varit i Thailand och har haft kluvna tankar och känslor kring turismen där och den sexhandel som pågår. Sonen kom hem för någon månad sedan efter att ha rest runt där nere i sex veckor … sista veckan hamnade de mitt i stridigheterna, där döda låg utanför ders hotell. Han var hänförd över naturen. Barnens pappa flyttar i höst ner för gott till Thailand … det blir långt för dem om/när de vill ses.
    Kramar

  4. frunatmaken skriver:

    Jag lyssnade på ett långt reportage på P1 om bakgrunden till situationen i Thailand för ett bra tag sen. Trots de stora ambitionerna var det svårt att riktigt förstå. Man inser att man är hårt färgad av det egna politiska systemet som ram och mall för hur man försöker förstå. Det fungerade inte trots ett bra reportage.

  5. Em skriver:

    Jag har aldrig varit i Thailand av den orsak att jag vill de skall få ordning på sin barn-prostitution först. Det har de kanske nu, det har inte varit aktuellt för mig de senaste åren. Jag försöker vara medveten vart jag lägger mina pengar, inte enbart när det gäller vart jag reser, men även att till ex handla i närbutiken ibland för att de skall hålla sig kvar etc etc.

    • Tess skriver:

      Em, jag håller med dig, när det gäller de små lokala närbutikerna osv!
      I Thailand har det blivit en stor boom att öppna starbucks och seven eleven. Det finns i varje hörn snart.
      Jag försöker hålla mig till de lokala thailändska små supermarket och de thailändska cafeerna.
      Gillar när folk tänker som du!

  6. Gun skriver:

    Jag förstår inte heller det som händer i Thailand. Har aldrig varit där, utom en mellanlandning, men däremot i grannlandet Malaysia, som verkligen var helt underbart.
    Wow, vilken snygging i bandana! ;D

  7. Susanne F skriver:

    Britt-Marie ”Malee” Bergman, bosatt i Thailand, skriver mycket om det aktuella läget där. http://gingmalee.blogspot.com/

  8. Stattinskan skriver:

    Hoppas du får en riktigt skön helg Peter!
    Kramar

  9. Ulrika skriver:

    All inclusive-anläggningar kan väl inte göra någon människa glad förutom hotelldirektören… Om alla turisterna spenderar sina pengar innanför murarna istället för på lokala restauranger och serveringar gynnas ju inte människorna på plats. Såna resor väljer jag bort. Och Brasilien har jag svårt att tänka mig att åka till pga gatubarnens avskyvärda situation. För övrigt flyger jag hellre än åker motorcykel.. Men jag håller med alla övriga om att bandana-hunk-bilden på den 37-årige pojken var fullkomligt oemotståndlig!! Grrrr…;D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s