(Inlägget uppdaterat)
En kall kväll i vintras var jag på Moderna museet tillsammans med några konstintresserade vänner från Kina. Det var väldigt mycket konst som jag inte begrep ett dugg av, men det var en hel del både roliga och intressanta konstverk också så det var ganska kul ändå, t.o.m. för en konst-novis som jag. En av målningarna jag minns särskilt var Peter Tillbergs ”Blir du lönsam lille vän” från 1972.
Jag hade sett den tidigare i böcker och på nätet, men aldrig i original. Den föreställer en skolklass i ett tidstypiskt klassrum och Tillberg menar väl att vi redan som barn börjar ”rättas in i ledet” för att bli så lönsamma som möjligt som vuxna. Barnen på tavlan torde väl idag vara ungefär i 45–års åldern och jag kan inte låta bli att fundera över hur många av dom som ”lyckats i livet” och hur många som fallit ur.
”Blir du lönsam lille vän?” målning av Peter Tillberg
I DN kunde man läsa om en kvinna i Danmark som av arbetsförmedlingen skickades på praktik på en bordell (!?) och förutom att jag faktiskt inte vet om jag egentligen borde skratta gott eller gråta åt denna fullständigt huvudlösa ”arbetsmarknadsåtgärd” så poppar frågan upp i mitt huvud, frågan om det här med ”lönsamhet till varje pris” och om människors värde enbart kan mätas i ekonomiska termer och ”produktionskapacitet”.
Jag vet inte hur den danska arbetsförmedlingen tänkte här och jag vet inte ens om jag vill veta det. Antagligen är det så att dom bara följde direktiv från ”högre ort” som på samma sätt som i Sverige trummar ut budskapet att den som inte arbetar, t.o.m. den som inte kan arbeta skall heller inte äta, som t.ex. den här ”fuskaren”: HD. Kvinnan i Danmark är född i Vietnam så kanske var det så dom tänkte ”Det vet man ju vad kvinnor från Asien är för några” och ”Det passar ju henne perfekt”?
Praktikplats? / Bild: Jonathan Taylor
Missförstå mig inte nu, arbete är en mänsklig rättighet (eller borde i alla fall vara det) och det är också var och ens skyldighet att göra rätt för sig, vara skattebetalare och försöka att i möjligaste mån sörja för sitt eget uppehälle. I möjligaste mån alltså. Om man inte kan erbjudas andra arbeten än som prostituerad eller varför inte smugglare eller hälare så är det bara att sätta igång. Om inte annat kan ju arbetsgivaren få lönen subventionerad med skattepengar.
Självklart är inte alla arbeten roliga, inte desto mindre finns det en massa uppgifter som måste skötas och det är en väldig tur att det finns människor som utför dom. Det underliga är bara att ju tråkigare, smutsigare eller hårdare ett arbete är, desto sämre är ofta lönen. Det där har jag aldrig fått ihop riktigt. Som om det enda som skall premieras är arbetets status. Hög status = hög lön, låg status = låg lön. Borde det inte vara tvärt om? I alla fall ibland?
Jo det är klart att många med lång utbildning bakom sig har väldiga skulder i form av studielån och detta ska dom naturligtvis kompenseras lönemässigt för. Men hur stora studieskulder kan man egentligen ha? Ta t.ex. generaldirektören för just Arbetsförmedlingen, Angeles Bermudez-Svankvist, har ju studieskulder från sin tandläkarutbildning, men har idag en lön på över 133.000 kr/månaden. Hur motiverat är det egentligen?
Ansvar är ju också något som naturligtvis ska premieras, men hur bedömer man ansvar? Har en sjuksköterska mindre ansvar än en medelmåttig riksdagsman? Så måste det väl vara eftersom riksdagsmän har minst 49.000 kr i lön medan en sjuksköterska sällan kommer upp i mer än 25.000. Där är det ju inte heller studieskulderna som är avgörande, många politiker, i alla partier, har ingen utbildning och därmed inga studieskulder alls.
Fullt sjå i riksdagen.
Nej hur jag än vrider och vänder på det här så får jag det inte till någon riktig rättvisa. Jo, jag vet att rättvisa är ett väldigt luddigt begrepp, det är ju inte rättvist att alla ska ha lika mycket av allt. Vissa behöver verkligen mer och ska naturligtvis ha det. Men det där stämmer ju inte heller riktigt för det är ju sällan de som behöver som får mer, utan ofta de som inte behöver, dom som redan har. Nej, jag kan inte låta bli att tro att det ligger någonting annat bakom det där resonemanget om arbetslinjen också. Nu är naturligtvis inte alla moderater ”elaka”, här är t.ex. en som trots ryggmärgsskada har mer ryggrad än många (AB)
Den som faktiskt kan bidra skall också göra det och inte bara håva in bidrag och leva på oss andra, det kallas moral. Men ”arbetslinjen” verkar inte vara en fråga om moral, för då skulle ju t.ex inte Hans-Åke Lindberg i Söderhamn, som har lungcancer och två hjärntumörer och är på strålbehandling fem dagar i veckan vara utan sjukpenning för att man i tolv veckor nu hållit på och utrett om han inte kan arbeta: se klipp här. Eller att dra in på assistenter till svårt sjuka för att man anser att ”dom kan föra handen till munnen” (svt), det är väl knappast moraliskt eller empatiskt, läs gärna mitt inlägg om empati här. Dessutom innebär ”arbetslinjen” i vissa fall att andra tvingas arbeta extra (med risk för ytterligare sjukskrivningar) för att hjälpa sjuka anhöriga som inte får ut sin sjukförsäkring (DN)
”Kan man hålla i en droppställning så kan man hålla i en mopp”
Det är viktigt för samhällsmoralen att avslöja bidragsfuskare, skattefuskare, TV-licens-fuskare, de som har svart städhjälp, nolltaxerare och andra som utnyttjar systemet utan att göra rätt för sig när dom egentligen kan. Det kan vara på sin plats här att påpeka att skattefusk kostar statskassan minst 7 gånger mer än bidragsfusk. Men det verkar vara viktigare att jaga arbetslösa, sjukskrivna och andra än skattefifflare och allehanda skumraskfigurer. Nu säger Fredrik Reinfeldt: ”Folk kan komma i kläm” (AB), det är uppenbarligen mer acceptabelt att folk ”kommer i kläm” än att enstaka får sjukpenning trots att dom teoretiskt sett kan utföra en arbetsuppgift. Det där är inte rätt.
Det har inget med moral att göra att jaga de lite mer sårbara med blåslampa och i jakten ”skjuta med hagel” så även helt oskyldiga blir ”skadeskjutna” för att man inte orkar hitta instrument med större precision. Jag har tagit upp det förr, att hela idén med att ”dra alla över en kam” för att hitta de 1-2% som faktiskt är fuskare och snyltare är som att döma hela publiken på en fotbollsmatch för att vara säker på att komma åt en handfull huliganer som man har svårt att hitta annars.
(Det här inlägget skrevs ursprungligen i juni 2010 men är lika aktuellt idag. Jag har sedan dess gjort några närmast omärkliga förändringar i texten. Förändringar som dock är gigantiska i jämförelse med de alliansregeringen nu presenterat i frågan om utförsäkringarna SvD exp)
***
Det är ju kanske inte heller alltid så att de som har ett ”riktigt arbete” och i Sverige är berättigade till ”jobbskatteavdrag” alltid arbetar så händer och hjärnceller glöder:
Från ett påhittat paradis 
Du har ju så rätt!
Jag har oxå retat mig på tjafset om högre lön för studieskulder. Lätt att komma ifrån. Ge lön under studietiden och arbetsplikt i landet 5 år efter studierna. Ge och ta.
Hög lön för ansvar? Vilket ansvar tog bankdirektörerna under förra krisen? Politiker på toppnivå som gör bort sig får ju gå med bibehållen lön eller skyhög pension efter bara några år. Om jag gör bort mig på jobbet lär jag få bita på naglarna för att bli mätt och den dagen när det är dags för min pension så finns det inga pensionspengar kvar.
Urk! Vad negativ jag är.
Förresten, vem är tjuven?
Den som importerar billiga produkter producerade Kina och säljer svindyrt i Sverige. Eller den arbetslöse som stjäl produkten av importören och säljer billigare på blocket?
Men å andra sidan så plockar du endast upp dem resonemangen som passar ditt argument om att lönefördelningen är orättvis.
Hur vore det om du inkluderade den mest uppenbara:
Basic supply & demand. Alla är i princip kapabla att städa, laga mat och köra buss. Det finns alltså ett stort utbud som pressar ner priserna på dessa sorters arbete. Däremot finns det färre antal personer som klarar av att leda en stor organisation och/eller sätta sig in i komplicerade system som kräver en lång högskoleutbildning (har ni ens någon aning om hur mycket man måste prestera för att klara kurserna på Handelshögskolan i Stockholm, för att inte nämna att ens komma in där?). Alltså är utbudet litet och det pressar upp lönerna pga den relativt mycket störra efterfrågan på högutbildade. Vad som däremot är mindre svårt än att plugga hela natten är att hoppa av gymnasiet och öppna en tobaksbutik på hörnet. Därav den låga lönen. Därav uppdelningen i högstatus- respektive lågstatusjobb.
Något som är lätt att glömma är också det faktum att för första gången i världshistorien så jobbar de högavlönade i snitt längre än lågavlönade.
That’s right, jag sitter och analyserar grafer när ni kollar på Let’s Dance.
Däremot ska jag inte sticka under stol med att många yrken har trots detta ändå en orättvis lön. Sjuksköterskor är ett exempel. Postens vd Lars G Nordström ett annat. Men då kommer vi in på andra, mycket mer komplicerade faktorer som utmärker dessa extremfall. Politisk verklighet i det förra fallet, simpel (och väldigt mänsklig) makt- och pengakåthet i det senare.
Att vara nyanserad är bra, Peter. Testa det.
Svar till Miko:
Jag håller absolut med dig om att det finns jättemånga arbeten och positioner som berättigar till väldigt höga löner. Jag var verkligen inte ute efter att argumentera för att alla ska ha lika mycket oavsett ansvar, arbetsuppgift, kompetens o.s.v. Jag bara ”spånade” runt det faktum att lönesättningen ibland baserar sig på en hel del tvivelaktiga grunder. Som du säger kan inte alla komma in på Handelshögskolan eller andra högre utbildningar och dessutom ta sig igenom utbildningen med bra studieresultat, att göra det ska självklart premieras. Jag bara funderar på om inte att få ett arbete man är intresserad av och trivs med och t.o.m. har valt är lite av ”lön för mödan” också.
Det är ju inte heller så att alla som har s.k. ”lågstatusarbeten” per automatik är mindre smarta och som du skriver ”hoppat av gymnasiet”.
När det gäller efterfrågan på folk till utsatta och krävande positioner så håller jag också med dig, i alla fall delvis. Det är kanske inte ett helt fungerande system det heller, eftersom det trots allt är stor efterfrågan på t.ex förskollärare (som också kräver tre och ett halvt års högskoleutbildning) men det påverkar knappast lönebilden.
Men jag håller även med dig om att det visst finns arbeten med krav på kompetens och ansvar och där man heller inte alltid bara kan släppa jobbet när man ”stämplar ut” och det skall också kompenseras, annars vore det inte många som åtog sig den typen av arbeten. Dock kvarstår frågan om det inte ofta är så att vissa av de arbeten som idag är väldigt högavlönade fortfarande skulle vara attraktivare än många låglönearbeten även om löneskillnaderna inte var så stora.
Slutligen: ”att vara nyanserad är bra” skriver du, jag håller med dig där också, men det är trots allt så att detta att vara allt för nyanserad har inte varit särskilt framgångsrikt när det gäller att styra upp många av de faktiska orättvisor, t.ex. vårdpersonalens beklämmande löner, som du själv nämner. Din egen ”nyansering” med fraser som ”hoppa av gymnasiet och öppna en tobaksbutik på hörnet” är kanske å andra sidan inte heller fullkomlig.
Men du ska veta att jag önskar dig lycka till med dina studier och att jag förstår att det är fruktansvärt tufft, inte minst att motivera sig till det under en tid med rejält knapert studiestöd. Jag skulle själv inte haft en chans på Handelshögskolan eftersom jag tillhör gruppen som ”hoppade av gymnasiet” (dock inte enbart p.g.a bristande intresse eller bristande inlärningsförmåga)
Roligt att du ville skriva lite här, trots att vi kanske inte är helt överens så är det bra att det diskuteras.
(ser att du fick en mindre käftsmäll också)
Haha, det är kanske inte läge med ett skratt här men jag fnissar ändå åt dina beskrivningar …
Empatin och medmänskligheten har tappats bort. I en kommentar ovan tycker jag mig ana lite ”stoppa huvudet i sanden”. Det finns långt fler grupper i samhället idag som inte klarar av sin försörjning … och då tänker jag inte på pensionärer, missbrukare, sjukskrivna eller utförsäkrade utan på ensamstående kvinnor med barn, som trots 100 procents arbetstid, kanske t o m med flera jobb som hamnar långt under exestensminimum. En skrämmande undersökning (2009) visar att vart tionde barn lever i fattigdom i Sverige.
Nu är det tidig morgon och dessvärre inte bästa tiden för mig att ta tag i djupa 😉 … viktiga organ har liksom inte kommit igång 🙂
SVAR: Haha, jag antar att det är samma person som kommenterar och skickar mail … fast bara under annat namn. Tycker det är lite tragikomiskt faktiskt, att man sitter och läser bloggar trots att man inte gillar själva fenomenet 🙂
Ojojoj, vad långa kommentarer! Jag fattar mig kort, jag skulle önskat att alla fick den lön de förtjänar utifrån våra värderingar, men å andra sidan fungerar kanske även arbetsmarknaden på samma sätt som i djurvärlden, den som är som mest slug och vågar satsa på rätt sätt är den som överlever som bäst. Inget vi kanske tycker om, men det verkar fungera så.
Sv: Nja, jag saknar den norska naturen ibland, men har lärt mig uppskatta den skånska också. Synd vi inte tillhör ramen för ”global uppvärmning”. 😀 😀 God morgon!
Givetvis länkar jag. Intressant och bra bloggpost! Och visst måste vi hjälpas åt att få bort regeringen!
P.S. Nu hoppas jag att länken funkar!
Sv: 40 väskor till HELA norska kungafamiljen är inte så farligt. Antagligen innehåller 10 av de damernas hatter. 😀
Oj vad mycket intressant du skriver denna gång! Dessutom frågor som kan få mitt blod att koka om jag tänker efter för länge……Visst måste det finnas löneskillnader men de ska på något sätt också vara rimliga – det är inte rimligt att någon på en månad tjänar mer än vad någon annan tjänar på ett år – och då kanske det egentligen är den lägsta lönen som ligger helt åt skogen fel istället för den högre.
Att skuta med hagel för att kanske skada ”fifflaren” känns som ett bevis på ”lathet”, man orkar inte anstränga sig för att fånga den felande länken.. Kan man inte fånga den som fifflar ska han i alla fall blöda – men det gör alla som stod runt omkring också…..
Bra skrivet – igen! Jag gillar verkligen ditt sätt att se på livet och verkligheten!
Ledningen för Försäkringskassan kräver bättre underlag, men sätter inte av tid för att vi handläggare ska kunna få bedöma underlagen, alla bedöms enligt en löpandebandprincip. De som lider är trefalt: läkarna, patienterna, handläggarna på Försäkringskassan. För oss handläggare så blir det hela till sist en lönefråga: allt ansvar för snabb OCH korrekt handläggning läggs på handläggaren, ju mer kompletterade intyg och ju fler handlagda ärenden = högre lön, och tvärtom. McDonaldifiering av Kassan..
Svar till Ursamen:
Ja, det är oerhört viktigt att vi inte lägger skuldbördan på de enskilda handläggarna, det räcker mer än väl att regeringen och ledningen för FK gör det.
Samtidigt är det viktigt att handläggarna också vill, orkar och vågar göra sina röster hörda mot det allt mer hårdnande systemet. Jag är fullt medveten om att i tider när det är ont om arbete är mänskligt att man ligger lågt istället för att ”bråka”. Det är egentligen fruktansvärt att de som får bära i stort sett hela bördan är dels många handledare och svårt sjuka, vilket är om möjligt ännu värre.
Den ultimata konsekvensen av de nya reglerna och F-kassans inställning vet jag tyvärr alltför väl vad den är efter att min fru tog sitt liv i början av året. För den som är intresserad av lite detaljer så skrivs det om det här: http://gt.expressen.se/nyheter/1.2024159/liza-knackt-av-de-harda-sjukreglerna
Jag tycker absolut vi lever i ett samhälle som värderar oss efter hur mycket vi tjänar. Min chef brukar alltid säga något i stil med ”alla människor är lika mycket värda, förutom de som drar in mycket pengar, de är värda lite mer”.
Tycker det sammanfattar svenska systemet rätt så bra.
Nu är det än värre, nu lägger man hela världen på barnens axlar genom att tala om globaliseringen och alla krav den ställer på den enskilde att få så bra betyg som möjligt (som om dagens betygssystem skulle vara något sorts obestridligt mått på ”den enskildes kvalité”). Det blir mer och mer mainstreaming, allt fler betraktas som excentriska, allt fler diagnostiseras som autistiska, allt fler faller utanför i denna modernitetens mardrömsskepnad. Marknadslogiken blir allt mer dominant och totalitär, offentlig sektor finns så gott som bara i namnet, och mångfalden och de olika sätten att vara på reduceras allt mer i dessa strukturer där det mer och mer gäller att vara ”på ett visst sätt”.
Min farfar var en rätt lustig kurre, men lyckligtvis kunde han ta sig in i det akademiska och bli professor – på hans tid fanns det nämligen utrymme för en sådan som honom där. Jag tänker som så att i dag hade han kanske blivit uteliggare.
Somliga vill förstås säga att det alltid finns någon som vill säga att det var bättre förr. Låt gå att det var bättre i Sverige på 60-talet enn på 40-talet, men kan det inte vara så att det på somliga områden har skett en regression jämfört med 60-talet, att något har gått förlorat?
Så gott som allt som vunnits tack vare arbetarklassens kamp är i dag under attack. Ryssland och EU samarbetar tätt, nyligen såg jag hur ett franskt företag konstruerar en olaglig motorväg i Ryssland i en brokig allians med rysk big business, stat, polis och nynaziströrelse, lokala protester slås brutalt ner och en människa har redan dödats. Men det är väl helt OK så länge det finns någon form av ekonomisk vinst i det här samarbetet mellan EU och Ryssland? Vem bryr sig sen om att detta samarbete formar framtiden både i Europa och Ryssland, att avsaknaden av avståndstagande så fort EUs elit ser något som kan gynna deras elitprosjekt inger en dyster bild av framtiden?
Skriver lite stort og breder ut kanske, men det blir så såhär i valtider, man är engagerad mot dessa destruktiva, ohållbara krafter både sosialt och ekologiskt, som dessutom får mer och mer grepp om media (kolla bara hur det står till i USA, Italien, Frankrike mer och mer… och Sverige är nog inte riktigt oberoende av det där heller).
Alla behöver inte ha precis lika mycket, men det är inte bra med segregering och samhällen där fattiga bor på ett ställa och rika på ett annat, man behöver social blandning. Det visar inte minst den misslyckade ”integrationspolitiken” som paradoxalt utnyttjas av destruktiva krafter till att uppmuntra xenofobi. Det var vi som trängde oss på genom kolonialiseringen, det är vi som lever i överflödssamhällen, där överflödet visserligen är mycket dåligt fördelat, överflödssamhällen som vilar tungt på kolonialiseringen. Sedan, efter andra världskriget (där man för övrigt inte tvekade med att använda sig av algerier osv.), när man behövde arbetskraft utifrån, lät man folk komma hit och bosätta sig, men man såg helst att de höll sig för sig själva. I Frankrike byggde man egna områden för invandrare, det var ju känsliga frågor det där efter andra världskriget, men på så sätt blev det ju massarbetslöshet där när arbetena var gjorda och grobunden lades för saker man ser i förorter i Frankrike, Sverige osv.
I grunden beror nog detta också på att ett samhälle med det kapitalistiska systemet som ekonomisk bas uppmuntrar segregation, så att folk inte samlar sig osv.
Sedan till den såkallat nyanserade Miko som pratar om att vissa studerar på natten (det behövde aldrig jag göra, förstår inte varför att välja studier måste innebära att studera om natten, det verkar som skrämselspropaganda från någon som vill skrämma bort grupper som är underrepresenterade på universitet och högskolor, som de från arbetarfamilier, invandrare osv.). Det låter knäppt tycker jag det där att någon startar tobaksbutik, medan en annan väljer studier och det skulle behöva avlönas mera därför att det innebär att studera om natten och så där. För det första är det så att olikheterna i samhället är en medverkande faktor i vad folk väljer att göra. Vi lever inte i ett samhälle där alla har samma förutsättningar, även om det inte är lika illa som i USA där fattigdomen bland afroamerikanerna är betydligt värre än på Luther Kings tid (Obama är som bekant inte representativ för den stora majoriteten av afroamerikaner). Att de som studerar inte utgör en representativ bild av Sverige är en av indikatorerna på att den bana man väljer i livet inte är oberoende av varifrån man kommer.
Sedan är det så att de som studerar gärna hamnar i yrken som ger dem en mycket längre livstid än de som arbetar som städhjälp till exempel, och jag förstår inte varför man ska ha så mycket mer i plånboken, när man dessutom lever längre. Och majoriteten av de som studerar hamnar i arbeten som är vare sig i produktionen eller i underhåll, alltså arbeten som inte direkt har att göra med vad som produceras och underhålls, somliga i reklambranchen t.ex., flera av dem i arbeten som är rätt symptomatiska för ett samhälle med det kapitalistiska systemet som ekonomisk bas, inte så få i arbeten som ett samhälle kan klara sig utan (dock kanske inte med det kapitalistiska som ekonomisk bas, som är just vad som ger personer med studiebakgrund en sådan priviligierad position).
Reinfeldt lär ju ha sagt att han uppmuntrar ungdomar att studera för att undvika arbetslöshet, då kanske han borde ordna så att det ges en mer representativ bild av de som studerar, till exempel genom att göra studier mindre avskräckande för vissa grupper (t.ex. kan man göra så att staten bara ger studiepengar till de som verkligen behöver det, och då uteslutande som bidrag, medan de som kommer från familier som har gott om råd och utan problem kan få sina studier finansierade får lagstadgad rätt att få sina studier finansierade av sina föräldrar vare sig dessa tycker om studievalet eller inte).
Överhuvudtaget tycker jag det är konstigt av den nyanserade Miko att plädera för nyansering på ett sätt som i sådan hög grad verkar präglat av avsaknad av nyansering, som i så hög grad verkar vara skrivet av någon som verkligen tror att det är något naturgivet över människoödena i vårat samhälle.
Jag tyckte också mycket om målningen (som jag inte visste om) och artikeln därtil, tankeväckande med dessa barn, framtiden, och vad som händer i samhället, hur barnen och människan behandlas.
Klargörande:
Så här i valrörelsens sista timmar har jag fått en hel drös kommentarer som aldrig kommer att bli synliga här på min blogg, i synnerhet till ovanstående inlägg.
Det handlar om kommentarer som inte på något sätt försöker komma med konstruktiva åsikter, det må vara för eller emot mina egna åsikter, det handlar om rent propagandistiska kommentarer utan minsta vilja till diskussion utan bara att basunera ut attackerande och aggressiva slagord.
Det handlar också om kommentarer som är riktiga lågvattenmärken i fråga om personangrepp på såväl de röd-gröna som alliansens företrädare.
Det handlar om kommentarer som enbart vill använda min blogg som en plattform för slagord, slagord utan vilja till varken analys, eftertanke eller ens humor.
Denna typ av kommentarer raderar jag bara helt glatt och utan minsta skam i kroppen.
Jag tar med glädje emot kommentarer, både för och emot vad jag skriver (jag har t.ex. släppt fram kommentatorer i diskussionen om en av mima hjärtefrågor, kärnkraften, som varit stick i stäv med mina egna åsikter.
Men kommentarer utan tanke, utan analys, utan vilja att försöka gå vidare, dom tar jag bara bort, vare sig det är för eller emot vad jag själv tycker. Det här är min blogg och jag gör precis som jag vill.
Alla ni som vill ha ut åsikter, från vänster eller höger eller varifrån som helst, men bara trumpetar ut styltiga slagord, ni kan garanterat hitta andra forum än den här bloggen.
Jag vill väldigt gärna ha sansade, genomtänkta och meningsfulla kommentarer och gärna från alla synvinklar och alla åsiktsriktningar.
Men kommentarer som bara vill illa, vare sig det gäller oppositionen, alliansen eller något annat jag skriver om….ni går fet-bort.
Allas vårt gemensamma liv och vår gemensamma framtid är för viktig för att solkas av personangrepp och allehanda annat trams.
Svar till ”Förbättring”:
Oj, det var mycket det.
Ett kommentars-fält är väl kanske inte riktigt rätt forum för så långa texter.
Starta en egen blogg vetja’, du har mycket bra som du vill ha ut.
Tack ändå, men jag kan kanske inte i fortsättningen ta emot hur många kommentarer som helst som är så långa.
All the best!
Hej,
jo jag förstår, är inte riktigt medveten om hur det fungerar i bloggvärlden.
kom annars att tänka på att ”Förbättring” riskerar tolkas som pretentiöst, så passar på att precisera att det syftar på min åsikt att samhället behöver förbättras (då i motsats till ”förruttning”).
synd att vissa reagerade på vad jag skrev på det viset du skriver, erkänner att jag själv kan bli ganska hård i politiska debatter, men är ju inte ute efter att svärta någon person, utan att argumentera för vissa tankar och mot andra osv.
Som du säger: All the best!
Svar till ”Förbättring”:
Det var inte alls bara på din kommentar det kom meningslösa och inte ett dugg konstruktiva kommentarer. Det var på allt möjligt och omöjligt och inte bara på detta av mina inlägg.
”Förbättring” är väl inte alls dumt.