Målsnöret

(Inlägget uppdaterat)

När jag såg den här lappen så kunde jag inte låta bli att ta åt mig och skratta gott. Det är ju alldeles sant, den här bloggen har en ganska blygsam (men väldigt uppskattad) läsekrets och eftersom lappen dessutom varit publicerad på tjuvtittat.se har den bara där haft månghövdat fler läsare än det jag skriver.

Den gav mig alltså ett gott skratt och tog ner mig på jorden igen efter att ha studerat senaste månadens läsarstatistik. Men den gav  samtidigt ingången till följande text där jag tänkte vrida och vända lite på det här med ”kvantitet” och ”kvalitet”, vad man skall eftersträva av dessa två och om den ena alltid är bättre än den andra. Är dom omöjliga att kombinera och i så fall varför? Vad är det vi vill ha egentligen? Nog? Eller mer än nog? Eller bara mer och mer?

I den av mig nyss lästa (lyssnade), fjärde boken om kommissarie ”Gunnar Barbarotti”, ”De Ensamma” av Håkan Nesser (se förra inlägget) är en av frågeställningarna om vi skall stäva efter ”Lycka” eller ”Meningi livet och den frågan är väl i alla fall en avlägsen släkting till den om ”kvantitet eller kvalitet”. Jag är övertygad om att vi kan få nog av saker i livet, frågan är väl bara hur mycket ”nog” är och om vi har förmågan att någonsin bli nöjda. Att lycka alltid är det samma som pengar betvivlar jag starkt (SvD)

I såväl människor som alla andra djur finns en djupt rotad och nedärvd drivkraft att alltid förbättra vår situation. Det är utvecklingsfientligt att påstå annat. Vi vill och vi skall alltid sträva efter att få det bättre. Om detta är det samma som mer av allting eller alltid det samma som högre ”ekonomisk” standard, att ständigt kunna köpa fler och mer av allt, det är en helt annan fråga. Efter att ha bott i Kina över ett år och besökt landet flera gånger är jag otroligt imponerad av den ekonomiska utvecklingen där.

Att kineserna under det senaste decennierna fått aningen större personlig frihet och en, generellt sett, mycket större kunskaps- och medvetande-nivå är tveklöst. Den materiella standarden är i (stora delar av) Kina högre än i delar av Europa. Inflyttningen till städerna är enorm, i städerna finns arbeten som ger löner som i sin tur ger möjlighet att skaffa sig det som var omöjligt bara för några decennier sedan. Men är det enbart positivt? Alltid, för alla och på alla sätt? (DN)

Innebär högre lön & högre materiell standard alltid lyckligare kineser?

Nu ska ingen ingen inbilla sig att undertecknad inte är en överkonsument. Här har det konsumerats ska ni veta. Förutom det verkligt nödvändiga har jag konsumerat musik, böcker, resor, ”upplevelser” och inte minst mp3-spelare, mobiltelefoner, datorer och annat ”absolut nödvändigt” för att överleva i informationssamhället. En hel del av detta dessutom mer än genomsnittsmedborgaren.

Hur svårt är det inte att hålla isär vad det är man helst vill ha från det man mest behöver? Ni vet det där ”usch, jag känner mig lite deprimerad. Jag köper en CD, ett par skor eller entrådlös digital pruttmaskin så blir jag nog gladare”. Det gäller att ligga på topp, eller hur? Nej, självbedrägeri är väl kanske inte en av människans svagaste egenskaper och det gäller ju att vinna, att komma först till ”målsnöret” (!?)

Det gäller vinna, att bryta målsnöret först…………..Målsnöret?

Men herregud, det är väl klart att vi måste köpa saker. Alternativen skulle ju vara att tillverka själva (inte alltid möjligt), jaga, fiska och odla (sällan möjligt) eller att stjäla (inte bra). Det som jag hänger upp mig på är att det här att köpa, köpa nytt och köpa mer har fått grepp om oss. Inte nog med att vi uppmanas av producenterna att hela tiden köpa, handla och konsumera mera så har nu politiker och samhällsfunktioner börjat hävda att detta inte bara är kul, utan nödvändigt. Slutsats: Den som köper mest är bäst. Eller?

Finns det verkligen inget annat som är värt något än det som kan sättas en ”extrapris-lapp” på? Det är klart att det gör säger jag och säkert ni också. Men hur ska vi värdera sådant som kärlek, vänskap, lycka, mening? Hur mycket är en oplockad kantarell värd, en havsbotten som inte är genomborrad av en oljeborr, en ännu inte slaktad val eller ett osmält isberg som de flesta ändå aldrig får se? Är det helt värdelöst ända tills det går att omvandla till en säljbar produkt? Vad kostar det i så fall? Vem skall ”betala”?

Osmälta isberg, oplockade hjortron, vänner, oskjutna vargar. Värdelöst?

Skillnaden mellan hur unga (18-29 år) och äldre röstar är markant (A SvD expr svt DN AB). Kan detta ha något att göra med att unga har minst ”3.000 meter hinder” att springa innan dom når målsnöret, till skillnad från oss lite äldre som bara har ett kort ”100-meters-lopp” dit? Är det så att många yngre är mer intresserade av hur det kommer att vara att leva i framtiden än av att få ytterligare en 100-lapp i plånboken? Frågan aktualiseras i stor studie:(GP DN SvT AB)

Om det beror på något annat har jag ingen aning om, men för alla yngre, mina barn-barn och resten av världens barn skulle det i så fall vara en strimma av hopp. Själv har jag under mina levnadsår konsumerat mer än jag behövt göra, under många år flugit kors och tvärs utan att klimatkompensera, suktat efter den senaste programuppdateringen m.m. Jag har ett solkigt samvete för den värld jag lämnar efter mig. Min skuld kunde varit större, men den kunde absolut varit mindre också.

Varsågod barn och barn-barn, stafettpinnen är er.

Men som sagt, även om vi absolut kunde vara lite mer eftertänksamma med vår konsumtion, köpa färre onödiga saker för att skona miljön, köpa färre saker som måste transporteras  och därmed förbruka massor av energi som måste borras upp ur havets botten för att sedan släppas ut som kolväten i atmosfären, lägga minst lika mycket energi på livskvalitet som på falskt ångestdämpande prylar, mode och annat och oftare försökte se kvaliteten och värdet i det som inte är prissatt i pengar så måste vi naturligtvis fortsätta köpa saker.

Men det finns ju flera olika sätt att köpa saker på och det måste inte bara vara tråkigt och dyrt för att även det skall bli lite roligare. Till sist kommer en liten video om shopping som dessutom propagerar för att köpa ”Fair Trade-varor”, alltså produkter som producerats på ett sätt så att inte de som befinner sig först i produktionsledet blir allt för utnyttjade. Mer ”Fairtrade” (SvD GP), mer miljövänliga produkter och mer livskvalitets innebär, om inte en helomvändning, så en underbarare framtid för nästkommande människor och att vi andra kan bryta ”målsnöret” med ett renare samvete.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Målsnöret

  1. Hemimamma skriver:

    Hejsan Peter Larsson. Jag såg att du kommenterat hos mig med uppmuntrande ord. Jag blev så glad, för jag kände inte ens till att du läste mig. jag har sett att du läser och kommenterar hos Varghjärta. Du verkar vara en sympatisk själ, och jag kommer framgent att besöka dig.

    Får jag ”låna” din bild på jorden i detta inlägg?

    MVH och hemikramar!!

  2. Svorskan skriver:

    Jag läste någonstans ”Det som denna generationen anser som lyx, anser nästa generation som ett måste” (fri översättning) och det ligger nog mycket i det. Därför ligger ansvaret på att nuvarande generation måste dra ner på sina ”måste ha” och hitta det verkliga värdet med livet. Man kan börja med det lilla, till ex micron? Äggkokare? Det handlar ju mycket om tänket också, lär man sina barn att tänka efter vad som är nödvändigt eller inte, så påverkas de automatisk.
    Sv: Hahaha! Du hittade mig! Gun var snäll och hjälpte mig lite på traven. Undrar vart min blogg tog vägen.. Räknar med att blogg.se fixar det i morgon.

  3. Bara Jag skriver:

    Jag känner mig både träffad och uppmuntrad av det du skriver! Träffad för att inte heller jag kan svära mig fri från en överkonsumtion som inte gör mig stolt! Uppmuntrad av att tankar jag själv tänkt plötsligt finns i skrift på ett bättre sätt än jag tänkte 🙂 Jag tror att många människor känner att tiden och livet rinner genom fingrarna för att man fyller det med kvantitet istället för kvalitet – då menar jag kvalitet som inte kan mätas pengar men som har ett enormt värde. Vad hjälper det att vara miljonär när man inga vänner har? Kan ångest dämpas av prylar egentligen – och hur lång tid går det innan nya ångestdämpande saker måste köpas?

  4. Svensson skriver:

    Pengar betyder allt !
    Hade jag inga pengar så skulle jag vara olycklig.
    Det enda som betyder något är att samla ihop så mycket pengar det bara går medan man är ung, så att man kan leva gått när man blir gammal, vänner behöver man överhuvudtaget inte i dag.

  5. frunatmaken skriver:

    Sant det du skriver. Dock ligger det en liten fara i att ”missunna” alla kineser det vi själva tycker är självklart. Tycker jag att jag behöver ha en tvättmaskin kan jag inte säga att det är överkonsumtion som inte skapar lycka i Kina. Hoppet ställer jag till en mer resursnål teknisk utveckling och att vi här kan hejda oss i vad vi önskar oss. Ibland känns hoppet större och ibland känns det ynkligt litet.

    • peterlarson skriver:

      Svar till frunatmaken:
      Helt riktigt det du skriver, jag vet hur mycket den materiella utvecklingen betytt för många kineser, tvättmaskiner som du själv nämner och inte minst tillgången till kommunikation med varandra och med ”yttervärlden” i och med mobiltelefoni, internet och TV. Jag tycker Kinas utveckling generellt sett är ett gigantiskt framsteg för kineserna (trots att det som vanligt är några som via ”lagliga” medel eller väldigt olagliga medel lagt rabarber på mycket av det)

      Jag är helt övertygad om att detta gigantiska och på väldigt många sätt eftersatta land och eftersatta folk, är på rätt väg.
      Men det är trots detta otvivelaktigt så att en hel del andra värden i livet kommer att gå förlorade på vägen. Familjer och vänner splittras eftersom alla flyttar till olika städer där arbete erbjuds, miljöförstöringen accelererar och med att närmiljön luckras upp, ”ekonomismen” och grunderna för att värdera livet materialiseras ibland kanske lite väl snabbt och lätt. Vilket är svårt att missunna kineser och andra som nästan inte haft något och tidigare varit förhindrade att få det vi har.

      Min ”hang-up” är bara att utveckling, ekonomisk, industriell, materiell och annat kanske inte alltid är något vi själva och andra folk skall svälja helt ”otuggat” och utan att ”provsmaka” och utan att vara väl medvetna om att det kanske, kanske, kanske ändå finns något värdefullt som går förlorat under vägen. Risken är stor när det går fort.

      Det är jätte-viktigt att vi strävar framåt, men utan att förlora allt för mycket av det som kanske var bra.
      Vi är trots allt väldigt beroende av varandra och av gemenskap och samarbete och av naturen trots vi måste vidare, framåt, högre, mot något bättre och en del kommer att gå förlorat, det är oundvikligt.
      Vi kan ju kanske vara lite försiktiga, medvetna och observanta, så vi inte förlorar något vi egentligen inte vill förlora under vägen.

  6. Gun skriver:

    Ja, vi har all anledning att fundera på vad det är vi håller på med.

  7. Hemimamma skriver:

    Flyger förbi och kollar läget i världen, och den brinner fortfarande ser jag *LER*

    Hemikramar!

  8. Ulrika skriver:

    Att tänka en gång extra (eller två, eller fler..) innan vi köper det där som lockar för stunden, men som vi innerst inne vet att vi inte behöver, kan vara ett litet steg i riktning mot resursslöseriet.
    Om vi lyckas ändra vårt slentrianmässiga vardagsslöseri aldrig så lite, ger det till sist resultat, i den egna plånboken så väl som i större perspektiv. En doftande nyponros en solvarm sommardag när humlorna brummar som naturens vuvuzelor är alldeles gratis, liksom den naturgas som krävs till hemgjorda pruttar…:D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s