Um smokkfiskur og kolkrabbi

(inlägget uppdaterat 24/7)

Den här veckan avslutas två lite olika spektakel, det ena i Almedalen och det andra i Sydafrika. Almedalsveckan kommer mest att kommas ihåg för ett mystiskt minister-avhopp med fallskärm (svt)(AB)och det Sydafrikanska fotbolls-spektaklet kommer i alla fall jag mest att minnas för vuvuzelas och för bläckfisken ”Paul” (AB) (Sydsv) som spådde utgången av matcherna med en exakthet som vida överträffar vad alla opinionsinstitut lyckas med när det gäller utgången av det som pågick i Almedalen.

”Paul” (ST) har varit de senaste veckornas mest kända blötdjur, om än med viss konkurrens från vissa aktörer i Almedalen. För de av er som inte känner till Paul så är det en åtta-armad bläckfisk som förutsagt utgången av matcherna i fotbolls-VM. Resultatet är kul och förvånande, men inte bråkdelen så uppseendeväckande som det faktum att någon människa faktiskt kom på idén med hela bläckfisk-grejen. Nu ska det visst göras en film om det stackars djuret också (DN) (AB). Paul är visst pensionerad nu (DN) men nu kommer efterträdarna

Bläckfisken ”Paul” förutsäger att Tyskland slår England i fotbolls-VM

I det här inlägget ska jag försöka undvika både Almedalen (det står mer om det i förra inlägget) och fotbolls-VM och istället svamla lite om bläckfiskar. Vi får väl se hur det går med det. Rubriken till inlägget är isländska, detta härliga språk, den betyder ”om tio-armade och åtta-armade bläckfiskar”. ”Smokkfiskur”, smaka på det ordet. Vi svenskar kallar dom bara bläckfiskar trots att dom egentligen är blötdjur och mer släkt med den svarta skogssnigeln (Arion ater) än med fiskar.

Väldigt många ”källor”, både tryckta och på nätet, hävdar att bläckfiskar bara lever i varma vatten och därmed inte finns i Antarktis, men nu avlivar jag detta för alltid. I dessa iskalla och näringsrika vatten lever nämligen såväl den gigantiska tio-armade jätte-bläckfisken(Mesonychoteuthis hamiltoni) (Bild) som den betydligt mindre åtta-armade (Pareledone turqueti)(Bild). Fråga vilken ”weddelsäl” (Leptonychotes weddelli) som helst, dom har Pareledone turqueti som en av sina ”favoriträtter”

Weddelsäl-unge som kommer att äta bläckfisk / Photo © Samuel Blanc

Bilden ovan, tagen av Photo © Samuel Blanc http://www.sblanc.com, tyckte ni var söt, va? Men nu är det slut på däggdjur för idag för nu var det blötdjur det gällde och inte vilka blötdjur som helst utan ”Cephalodpoder” (Huvudfotingar). Alla som varit barn, det är väl i alla fall några av oss, har någon gång ritat en ”huvudfoting”, en figur som ser ut ungefär så här och det är ju ett passande namn på bläckfiskarna.

Bläckfiskar betraktas ibland som väldigt intelligenta varelser och på sätt och vis är dom väl det. Utan tvekan har dom den största hjärnan bland blötdjuren (inräknat vissa talare i Almedalen) men jämfört med däggdjur har dom en pytte-hjärna. Däremot har dom dels en imponerande inlärningsförmåga och förmågan att anpassa sitt handlande efter det problem dom står inför.

Nej, den här bilden är lögn och förbannad dikt

Att bläckfiskar har fantastiska ”förmågor” är däremot ingen lögn alls. Förutom att dom t.ex. har tre olika hjärtan, med olika funktioner, så kan dom både simma långsamt åt ett håll och plötsligt, blixtsnabbt förflytta sig i motsatt riktning genom att använda en ”jet-stråle”. Den åtta-armade är väldigt stark i förhållande till sin storlek, jag har på skoj haft små dragkamper med dom vid flera tillfällen och varit glad att det varit små exemplar jag hade som motståndare.

De flesta (möjligen alla) bläckfiskar har någon sorts gift, men det är bara den ”Blå-ringade bläckfisken” (Hapalochlaena) som är giftig nog att döda en människa. Att dom kan spruta ut ”bläck” det vet vi, ”bläcket” är i själva verket färgämnet melanin, alltså det samma som ger oss människor olika hudfärg beroende på hur mycket vi begåvats med. Bläckfisken sprutar ut det vid fara för att förvilla, men visste ni hur fantastiska dom är på att kamouflera sig genom att kunna ändra färg och form? Titta bara här:

Bläckfiskar har fått ett oförskyllt dåligt rykte bland annat på grund av gamla myter om sjömonstret ”Kraken” och för att den blå-ringade är så giftig, just den figurerade t.ex. i Bond-filmen ”Octopussy”. I filmens värd har ju dessutom både ”Kraken” och den ”bläckfisk-liknande elakingen ”Davy Jones” nyss förekommit i filmerna ”Pirates of the Caribbean” och den är monster i böcker av både Jules Verne och i ”Hafvets arbetare” av Victor Hugo.

Dessutom är vi många som minns den italienska TV-serien ”Bläckfisken” som handlade om maffian i Italien. Så den har det inte lätt, antingen är vi rädda för den, tycker den är läskig eller så friterar vi ringar av den och äter upp den. Det är den tio-armade vi äter som bläckfisk-ringar, ”kalameres”, den åtta-ramade äts också men mer i grytor och stuvningar. Bläckfisk är rikt på mineraler och innehåller ungefär lika många kalorier per gram som ”Risifrutti”.

Kineserna och deras mat. ”Bläckfisk-mustasch” ???

Det finns mycket intressant att säga om bläckfiskar, att hannen hos vissa djuplevande tio-armade bläckfiskar kan få ”erektion” och att den då har ett av de längsta fortplantningsorganen av alla djur i förhållande till kroppen, att den åtta-armade bläckfisken kan bli 4-5 år men dör efter bara några månader när den har fortplantat sig.  Att dom tio ”armarna” i själva verket är åtta armar och två tentakler och att vissa bläckfiskar kan döda vissa hajar.

Är det nog nu tycker ni? Det är varmt och jag som skriver och ni som läser har svårt nog att hålla reda på allt vi måste ta in ändå. Ta nu och sätt er i skuggan med en drink, en bok, lite musik och bara njut så mycket ni har råd med. På tal om musik förresten, vi slutar med ett videoklipp av den irländska gruppen ”The Dubliners” som spelar ”Octopus Jig”. Det är väl mest hur dom spelar den som är intressant. Öl dricker dom också, Skål på er eller ”Sláinte”!

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Um smokkfiskur og kolkrabbi

  1. frunatmaken skriver:

    Jag hade på min höjd fixat att hälla i öl i en farbror. Det känns lagom svårt.

  2. Bara Jag skriver:

    Intressant! Jag tror aldrig jag har sett en bläckfisk i det fria – men å andra sidan kan de ju ha gömt sig så väl att jag inte sett dem 🙂 Många anser att bläckfisk bara är segt och gummiagtigt, vilket i sak kan vara rätt – men jag tycker bläckfisk i en god gryta smakar gott!

  3. Broder Anders skriver:

    Ett mycket trevligt inlägg om de delikata och fascinerande ”huvudfotingarna”, en alltför bortglömd djurgrupp.

    Men jag måste förstås ta chansen att få korrigera en detalj om den tioarmade bläckfiskens
    fortplantningsorgan.
    De flesta blötdjur har, i förhållande till sin storlek, groteskt stora fortplantningsorgan.
    Särskilt sniglar, som dessutom har dem placerade i pannan(!)

    Men det djur som har det längsta organet är ett litet kräftdjur, nämligen havstulpanen.

    Det råkar slumpa sig så att jag just i dessa dagar arbetar med att dokumentera dessa djur och därför är lite extra inläst på just havstulpaner. (Som ju också är helt tokigt namngivna. Linné tyckte väl att de liknade tulpaner men de är alltså kräftdjur)

    Havstulpaner sitter ju fast på hårda underlag i havet, men måste ändå hitta en partner att para sig med.
    Dessa organismer har därför av Gud fått djurrikets längsta penis i förhållande till sin storlek. Den är inte bara stor, den kan även varieras i längd beroende på turbulensen i vattnet (som också regleras av Gud), för att nå så många
    partners som möjligt!

    Nä, jag bara tramsar mig nu. Hur skulle Gud ha tid att reglera turbulensen i vattnet?

    Hursomhelst är det alltså havstulpanen som har det längsta fortplantningsorganet i hela den kända djurvärlden.

    Varför detta nu skulle vara så viktigt att reda ut vet jag inte. Men kanske kan det ge en och annan båtägare glädje att känna till. När dom står och skrapar bort havstulpanerna och längtar
    tillbaka efter forna tiders giftiga båtbottenfärger.

    http://www.sciencedaily.com/releases/2008/02/080206150703.htm

    Jag tror också att jag närsomhelst skulle kunna smälta in i ”The Dubliners”, utseendemässigt alltså.

    • peterlarson skriver:

      Svar till Broder Anders: Hej och tack för korrigeringen. Jo jag misstänkte väl att du satt inne med något jag hade missat. Nästa gång jag tar upp mollusker och andra mer eller mindre odefinierbara havsdjur skall jag kolla med dig först. Jag har ändrat i texten nu.

  4. hemimamma skriver:

    Vilket festligt och intressant inlägg!! Detta visste jag inte, tack för lektionen!

    Tyvärr klarar jag inte att äta bläckfisk även om det är nyttigt…

    Jag kommer att tänka på alla historier om Kraken…

    Hemikramar!!

  5. Em skriver:

    Jag gillar bläckfiskar, tycker de är facinerande, men vill nog inte ha de i badvattnet. 😉
    Sv: Jag håller med dig. Jag tycker däremot att lagändringar etc skall göras oberoende av Littorin, utan att han är dömd är det fel att använda han som ett dåligt exempel (även om jag TROR han är skyldig). Sen menar jag inte att inte media skall ta upp detta, men de frossar i saken pga nyhetstorka känns det som. God morgon i värmen! 😀

  6. Someone skriver:

    Jättebläckfiskarna är verkligen fantstiskt stora, svårt att förstå så här framför datorskärmen. Trevlig läsning! Men nu är det dags för disken!

  7. Someone skriver:

    Förresten; är det så att kaskeloter äter jättebläckfiskar? De simmar ner på stora djup och fångar bläckisarna. Och de kan hålla andan otroligt länge? Hmm…kaskeloter är också rätt häftiga varelser.

    • peterlarson skriver:

      Svar till ”Someone”:
      Visst är det så. Jättebläckfiskar är en av kaskelot-valarnas favoritföda, även om det i vissa fall inte är det lättaste för valarna att få bukt med dessa stora djur. På flera ”aquatic museums” har jag sett bilder på kaskelot-valar med skador orsakade av strider med jätte-bläckfiskar. Kaskelot-valar kan dyka ända ner till 3.000 meter och hålla andan i 90 minuter i jakt på föda och så djupt hittar dom bl.a. dessa stora bläckfiskar. Normalt dyker dessa valar bara till 3-400 meter, men dom kan alltså i vissa fall ta sig väldigt mycket djupare.
      Kuriosa är att ”Ambra” det väldoftande ämne som används i vissa parfymer utvinns ur något som finns i kaskelot-valarnas mage. Troligen något som valarna behöver för att kunna smälta vissa hårdsmälta delar av sin föda som alltså kan vara jätte-bläckfiskar.
      Jag har sett kaskelot-valar från ett fartyg flera gånger och även en gång när jag dykt. Mäktiga djur!!

  8. Gun skriver:

    Vilka häftiga djur de är, och att avliva en myt (att de lever i varma vatten) är alltid kul.

  9. Tänkte bara skriver:

    Jag älskar bläckfisk. När jag bodde i Japan hade vi ett ställe vi alltid gick till när vi var sugna på bläckfisk. Där beställde vi in ett stort fat med kokt, friterad, stekt och rå bläckfisk och det vattnas i munnen nu. Varför finns det inga sådana ställen i Sverige?

  10. Stattinskan skriver:

    Jag stötte på bläckfiskar för första gången som 12-åring på ett träningsläger (simning)i Monaco. Som sann djurvän förfärades jag då jag såg hur man avlivade de uppfiskade bläckfiskarna … genom att slänga dem gång, på gång, på gång i asfalten … jag svor på att aldrig äta bläckfisk … fast mest för att det serverades till middag efter ett hårt träningspass … med synliga sugkoppar :-)… urk!
    Ha det skönt i värmen 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s