Jag har blivit tvungen att omvärdera en av grundbultarna i synen på min omvärld lite de senaste dagarna. Under ett helt liv, eller i alla fall hela mitt liv så här långt, har jag älskat sol och värme omåttligt och mer eller mindre önskat att mina föräldrar varit tuareger eller i alla fall fött och låtit mig växa upp i en värld där kokos-palmer är vanliga och minusgrader ovanligare än pålitliga politiker.

Men efter två veckor i en varm stad, trots allt omgiven av både Mälaren och Östersjön, är jag redo att omvärdera denna livslånga ”hang-up”. Vårt land, våra hus, vårt sätt att leva är inte anpassat till dessa temperaturer. I alla fall inte min lägenhet. Under natten har jag vaknat insnärjd i klibbiga lakan och trots att fönstren stått vidöppna har jag sömndrucket famlat efter kontrollerna till mina icke existerande luftkonditionerings-anläggningar och fläktar

Det är naturligtvis fullt möjligt att jag äntligen blivit så trygg i min egen mansroll att jag vågar släppa fram mina kvinnliga sidor och därför drabbats av klassiska klimakteriebesvär och det är även möjligt att jag efter alla turer till Antarktis blivit känsligare för värme. Men det troligaste är väl att min tolerans mot värme med åren blivit sämre, på samma sätt som min tolerans mot allehanda dumheter. Det där får jag nog fundera över under nästa värmebölja (SvD)

Skall det vara så här varmt så skall det vara mindre än 100 meter till stranden, mindre än en armlängd till en iskall gin-tonic och inga krav på att man skall sitta framför en dator, i en bil eller trängas i bussar. Tro nu bara inte att jag längtar efter vintern, den är ungefär lika efterlängtad som en hudsjukdom, men är det +30 grader vill jag slippa bo i lägenhet, slippa bo där beslutsfattarna redan täckt eller snart kommer att täcka jorden med svart asfalt istället för grönt liv.

”Med fler och större vägar bygger vi bort bilismen”. Så tänker Centerpartiet

”Men sitt i skuggan då din gnällspik” säger ni. ”Var tror ni jag har befunnit mig på min lediga tid?” svarar ”gnällspiken”. Så fort alla absoluta måsten avklarats har jag sökt mig till stadens parker, satt mig i skuggan av ett tryggt träd och ganska snart efter att allt larm lagt sig har det åter blivit plats för fria tankar i min hjärna. En av dessa tankar i skuggan av ett träd rörde själva ordet ”skugga”. Att se träd, verkligen se trädet är balsam för stressade själar (DN GP svt exp)

”And I was green, greener than a hill
Where flowers grew and the sun shone still
Now I’m darker than the deepest sea
Just hand me down, give me a place to be”

Så sjunger Nick Drake i ”Place to be”. Nick Drake, ännu en medmänniska som inte orkade med livet riktigt hela vägen, men som kunde skriva låtar om saker och på ett sätt som har en alldeles unik förmåga att bosätta sig i de delar av mitt innersta dit enbart väldigt speciella saker ens får tillträde eller lyckas hitta in. Lyssna på honom här om hur livet påverkar oss, det är också ord och en röst vi behöver höra. Klicka på ikonen här och lyssna:

Nick Drake, 1948-1974

I Nick Drakes språk engelskan gör man t.ex. skillnad på ”shadow” och ”shade” medan vi svenskar bara har ordet ”skugga” som väldigt ofta anspelar på något hotfullt eller negativt: ”leva i skuggan av någon”, ”skuggfigur”, skuggornas land”, ”mörka skuggor” m.m och har antagligen samma ursprung som ordet ”skygg”. Medan betydelsen av engelskans ”shade” är mer ”skyddande” t.ex: ”I skydd från solen”

Att begripa vitsen med ett solskydd är förstås en förutsättning

Den där typen av meningsfulla tankar får liv, tid och plats i min hjärna när det inte är för varmt och för mycket oljud, ibland i sällskap med ännu djupare funderingar. Vilka temperaturer vi människor egentligen är skapade för är en annan sådan intressant fråga. Visserligen är vi fantastiska på att anpassa oss och på att tillverka skyddande kläder, bygga isolerade hus och annat, men det finns väl antagligen också någon ”idealtemperatur”.

Om vi då bortser från våra skyddande hjälpmedel och uppfinningar, så kan vårt ideala klimat inte vara minusgrader. Vi skulle frysa ihjäl efter bara några minuter nakna i så låga temperaturer. Inte heller kan det vara temperaturer upp emot +30 eller mer. Då orkar vi inte utföra ens de enklaste och nödvändigaste vardagsuppgifterna. Inte ens de vi egentligen har lust med. Som att passa kaffepannan:

En ”kaffe-gök” i ökenhettan kanske

Men när det nu ändå är alldeles för varmt för att sova, vad finns det då som man kan fylla nätterna med? Ja, är ni två i samma säng så kan ni ju försöka ett och annat, trots att det kanske är t.o.m. för varmt för dessa aktiviteter (DN). Är man som undertecknad ofta själv i natten får man försöka fylla den med andra upplyftande sysselsättningar. Att se om älskade filmer är ett blekt men inte helt värdelöst substitut. Gissa om jag sett gamla favoritfilmer under den gångna veckans sömnlösa nätter.

Jag har sett om en helt bunt med filmer som jag vet får mig att tillfälligt lämna min rätt torftiga verklighet för ett tag. Jag har bl.a. sett om ”Havanna” med Robert Redford och Lena Olin, jag har sett om den helt underbara vietnamesiska pärlan ”När solen står som högst” och jag har sett om Wong Kar-Wai’s absolut fantastiska ”In the mood for love”. Vilken film det är, kvinnans vackra klänningar, beskrivningen av omöjlig kärlek, bilderna, blickarna och regnet. Regn är romantiskt och regnet, i både den filmen och i den vietnamesiska, får mig alltid att sakna Asien (och romantik).

Men redan idag är det något svalare och regn på väg (DN) Det stramar på något vis upp min verklighet något. Jag ser vad som borde tas tag i och i vilken ordning jag borde börja. Dags att kliva ut ur skuggorna av värmen och ta tag i några av de nödvändiga saker som så sent som igår kändes nästan motbjudande, betala månadens räkningar, boka tvätt-tid, defragmentera hård-disken, stryka mina strumpor (trodde ni verkligen det?)

När hjärnan svampat sig tillräckligt länge i värmen och jag börjat tvivla på om tankarnas trögflyt verkligen beror på värmen och inte på åldern, blir det lite svalare och då utkristalliseras en prioriteringsordning. En hel del som faktiskt går att att styra och annat som måste lämnas till den s.k. ”slumpen”. Just ”slumpen” är väl kanske inte min bästa polare och skulle aldrig få komma med på min ”Facebook” (om jag nu hade någon).

Facebook

Nej vet ni vad, nu är det helg och även om den tillfälligt tropiska värmen i luften dragit sig tillbaka så är havet och sjöarna mer badvarma än dom varit på länge, så låt oss ta oss samman och packa ”pic-nic-korgarna” med allsköns godsaker, ladda mp3-spelaren med upplyftande låtar och ta med några fina vänner, den vi håller kärast tar vi mjukt i handen och sedan så tar vi oss ner till närmaste vattendrag som ännu är badbart, (DN) (GP) (ST) och njuter av mat, dryck och vänners värme. Gå inte vilse allt för mycket bara (DN)

Värmen är trots allt en gåva från solen, medan kyla ”inte är något annat än avsaknad av värme” som Hans Alfredsson sagt. Regn är inte heller något att bli nedslagen för. Jag slutar med en kulturell skrev-spark till alla som envisas med att tro att vi skandinaver är någon sorts glasyr på historiens kulturella tårta. Vad hade vi svenskar för poeter att komma med under Vendeltiden? Följande dikt skrevs av den kinesiske diktaren Du Fu, som levde på 700-talet (tolkningen till svenska är min egen):

”Det goda regnet vet sin tid,
faller mjukt under våren,
smyger sig in med vinden om natten,
sveper in allt i fukt och tystnad.

I natt var stigen mörk av moln,
endast ljus från båtarnas lanternor.
När gryningen kom lutar blommorna i Chengdu,
daggtyngda sina röda kronor”

Idag är staden Chengdu som nämns i dikten en gigantisk storstad med över 11 miljoner invånare och är kanske mest känd för att det i närheten av staden finns ett naturreservat där jordens sista vilt levande jättepandor lever och idag gör den kinesiska regeringen allt dom kan och lägger stora summor på att att få dom att överleva (HD) (expr) (GP). Det är en lite annan metod än vår miljöminister Andreas Carlgrens ”Vi skjuter en massa vargar så blir dom kanske fler på något vis”.

Badande panda utanför Chengdu. Den riskerar inte att bli skjuten i alla fall

Nå, har ni packat picknick-korgen ännu, ringt era vänner och hittat närmaste badplats med hjälp av ”google maps” eller vad ni nu använder för program för att hitta rätt väg i livet (!?). Det är ju faktiskt inget jätteprojekt vi talar om. Det finns betydligt svårare problem i livet varav dom flesta genererar betydligt mindre minnesvärda ögonblick än en picknick.

Om regnet kommer ska ni se till att ha paraply med er (expr.) picknick i regn är också sommar. Ge fan i att elda bara, ha färdig mat med er. Vill ni ha tips på bra sommarmusik så får ni tre godbitar här: först och överst: ”Swimming” med The Nits,därefter: ”Summertime” med John Squire och underst: ”Life is a beach” med Touch & Go. Mycket bättre blir det inte. Klicka och lyssna här: