”Pump-up your EQ”

Jag fick ett erbjudande från någon nystartad träningslokal. Annars brukar det vara tre gånger om året som det är kampanj på träningskort på gym och träningscenter. Efter nyår, då man riktar sig till oss som satt i oss lite väl mycket kalvsylta och julgodis och till alla som glatt champagneberusade avgett nyårslöftet: ”I år….i år ska jag förändra mig själv och min kropp”. Sen är det alltid en kampanj inför ”beach-säsongen” och en höstkampanj för oss som under den just avslutade ”beach-säsongen”  bittert ångrat att vi inte hoppade på någon av de tidigare kampanjerna (SvD). Att media ständigt tipsar om hur man får ”snyggare” kropp på kortast tid har vi också vant oss vid.

En annan ”träningsform” som får allt mer utrymme i media är olika ”IQ-tester” och uppmaningar att lösa sudoku, olika ”kunskaps-tester” m.m., samtidigt som reklamfilmer, reklamblad och ”pop-ups” och spam på nätet om magiska preparat som skall göra oss smartare, snabbare, kåtare, smalare, klokare, vackrare och annat. Gott så, det är inte fel att bli starkare, friskare, få bättre kondition och inte heller med varken sexuell lust eller kapacitet och förskräckande mycket talar för att en rejäl höjning av både vår individuella och kollektiva intelligens (eller i alla fall ett bättre utnyttjande av den) inte bara är önskvärd, utan helt nödvändig.

Glada ”beach-bodies”och dessutom en liten tax.

Men nu kommer det som jag ibland kan tycka är lite underligt: att det inte verkar vara lika intressant att ”träna”, bygga upp, vårda och ta hand om det hos oss människor som brukar kallas ”EQ” eller ”Emotionell Intelligens”, alltså förmågan att förstå och på ett fruktbart sätt kunna sätta sig in i och känslomässigt anpassa sig till mänskliga och omgivande förhållanden. Det här lär t.ex. enligt många ”experter” vara nästan lika efterfrågat på arbetsmarknaden som utbildning. Fan tro’t. Intressanta böcker i ämnet är bla. Bodil Wennbergs ”Känslans Makt” och ”Emotional Intelligence”av Daniel Goleman.

Att vi har en medfödd emotionell förmåga som såväl kan skadas redan i barndomen som den kan byggas upp och utvecklas hos oss som vuxna, bara den blir uppmärksammad och vi blir medvetna om den och samtidigt är villiga att stärka den hos oss själva, det borde väl vara minst lika viktigt som att vi tränar oss och anstränger oss för att få mindre rynkor, blir bättre på att räkna, lyfta skivstänger, springa fort och att knulla ofta och länge. Att förstå och kunna sätta sig in i andras situation, känslor och behov är vi kanske inte alltid så briljanta på. Inte ens inom den egna familjen.

”Communication breakdown” i familjen

Det finns lite olika tolkningar av vad detta med ”emotionell intelligens” och att känna empati är. Emotionell är detsamma som ”känslomässig” och ”empati” har sitt ursprung i grekiskans ord ”ἐμπάθεια” (empáthia) som i princip betyder ”känna lidande”. Termen togs upp av den tyske filosofen Robert Vischer som använde ordet ”Einfühlung” (ungefär ”känna in”) som så småningom översattes till engelskans ”empathy” och till vårt svenska ”empati”. Det är alltså, enkelt uttryckt, förmågan att kunna se, sätta sig in i och förstå andra människors problem och svårigheter och vara villig att göra något för att minska dessa, trots att det inte gäller en själv.

I slutet av 1990-talet började, framför allt i Washington D.C, en gren av den ”post-punkiga” ungdomskulturen utvecklas till något som idag kallas ”emo” eller ”emotional hardcore” och ett tag trodde jag nästan att det skulle kunna utvecklas till något riktigt emotionellt bra. Men det visade sig rätt snart att det mest var en mode-grej, en klädstil som glatt blandar svart, läder, rosa tyll och smink för unga som lyssnar på band som ”Jimmy Eat World”, ”Dashboard Confessional” och i viss mån ”My Chemical Romance”. Det hade i slutändan inte ett dugg med empati i sig att göra, eller i alla fall inte mer än t.ex. ”Bluegrass-musik ”har med blått gräs att göra.

”Emo-kids”

En hel rad undersökningar, från fler trovärdiga forskningsinstitut och fina universitet än jag ens hört talas om, har kommit fram till att den här förmågan, att ta hand om och bry sig om andra än sig själv, är, generellt sett, mer förekommande och utvecklad hos kvinnor och det köper jag rakt av. Generellt sett alltså. Men att det skulle vara lika typiskt kvinnligt som att ha menstruation, bli gravid och att inte onanera lika ofta som män, det tror jag inte en sekund på. Det kan vara minst lika stor skillnader mellan två mäns olika ”EQ” som det kan vara mellan en mans och en kvinnas. Om primater, delfiner och elefanter kan vara empatiska så skall väl vi män inte behöva vara sämre. Läs gärna Frans De Waal‘s bok ”The Age of Empathy”.

Det handlar snarare om helt andra saker än att vi män, av genetiska orsaker, skulle vara mindre förmögna att känna empati. Det är inte bara troligt, snarare sannolikt, att vi påverkats av och anammat det som allt för ofta framställs som ”manligt”. Stora muskler, stor snopp, fysisk dominans, snickarglädje och lite lätt nonchalans och ibland t.o.m. likgiltighet inför det som kan betraktas som empati och ”emotionell intelligens”. Media och reklamvärlden är i alla fall inte oskyldiga till att denna ”image” av manlighet förstärks, på samma sätt som bilden av kvinnlighet. Det har gått drygt 50 år mellan dessa två reklambilder, har vi inte kommit längre än så här? Har vi ens gått åt rätt håll?

Då, hustrun knäböjer för sin man. Idag är det visst gruppvåldäkt som slår.

Kan vi då träna upp vår emotionella och empatiska förmåga på samma sätt som vi kan träna upp rumpa och biceps? Är vi ens intresserade av att förbättra en förmåga som varken ger direkta ekonomiska fördelar eller ökar chansen att bli uttagen till ”Paradise Hotel”? Det är ingen tvekan om att det går att utveckla, träna och förbättra även dessa förmågor och om vi är intresserade så är det ju inte direkt ont om tillfällen att ”motionera” och praktisera den sidan (SvD). ”No pain, no gain” brukar man prata om när det gäller fysisk träning, när det gäller ”emotionell träning” så är det ”ännu svårare” för då är det ”bara” andra som får ut något av vår egen uppoffring och vi själva som får vänta på andras.

Filmen ”Pay it forward” handlar om den ”icke-ortodoxa” idén att om man gör något för tre människor, utan att be om något annat i retur än att de som fått något, någon gång gör något för tre andra, som i sin tur gör något för tre människor o.s.v. Teoretiskt sett skulle det innebära att redan i 20 ”ledet” har alla människor både gjort något för andra och själv fått del av det. I praktiken skulle det naturligtvis inte gå fort och inte ens lyckas helt ut. Filmen bygger på en bok av Catherine Ryan Hyde som även driver ”Pay it forward Foundation”. Hela den här idén är lika enkel som den är naiv, men det är verkligen inte den naivaste eller dummaste idé som skapats av en mänsklig hjärna.

Hästbyxan, inte heller människans dummaste idé, men rätt högt på listan

Jag har buntat ihop ”empati” och ”emotionell” i den här texten, det är inte riktigt samma sak även om dom har ett nära släktskap. Jag undrar bara, rätt ut i ”cyberrymden”: Är vi intresserade av vårt ”EQ”, eller intresserar vi oss mest för ”yttre attribut”, tills dom är lika överdimensionerade som påfågelns stjärt eller vissa hjortdjurs horn, d.v.s. tills dom helt saknar praktisk funktion och istället blir ett hinder. Jämför t.ex. med muskelbyggare som har svårt att gå p.g.a för stora muskler, men också med extremt högklackade skor. Intressant läsning om hur vi förändras, såväl fysiskt som psykiskt och känslomässigt är professor Johan Frostegårds bok ”Nästan allt om människan; evolutionen, generna, moralen och lite till”.

En bra början för att bli mer empatisk och höja sin egen ”EQ” är nog att begripa vad det är och varför det är något bra. Det senaste valresultatet indikerar kanske inte att dessa egenskaper är särskilt prioriterade (AB GP). Idag tycks allt handla om ekonomisk tillväxt och pengar och att ”köpa” sig empatiska ”poäng” har inget med empati att göra, bara med dåligt samvete (DN). I den bästa av världar har tidningar ”empati-bilagor” istället för ”ekonomi-bilagor” och vi får fem minuter ”empati-nytt” som stående inslag i nyhetsprogrammen. Om följande helt osannolika videoklipp verkligen beskriver empati eller något helt annat, det vet jag faktiskt inte, men visst är det här en helt underbar sekvens:

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till ”Pump-up your EQ”

  1. Svorskan skriver:

    Empati är för mig konsten att kunna leva sig in i hur något känns för någon annan. Det kan man träna, det är jag övertygad om. Jag har själv tränat det, bland annat lärde jag mig mycket när jag läste olika böcker om buddism för en del år sen. Empati är ju inte att säga vad någon VILL höra, det är att säga vad personen behöver höra. Det är svårt det där, för vem är jag (eller du eller vem som) att avgöra vad som är rätt?

    Sen finns psykopater som sägs inte ha någon empati, men jag läste någonstans att det finns en teori att de bara utvecklar den sidan väldigt långsamt. En psykopat utan empati kan visa sig ha utvecklat empati som en 30-åring när h*n är 70.

    Detta är ett inlägg som jag kan göra världens längsta kommentar till. 😉

    Sv: ”Inte ett dugg” sägs väl som ”inte en töddel” på danska? Då undrar jag vad ”töddel” betyder. Vet du?

  2. Svorskan skriver:

    SV: Aha! Och ”inte ett dyft” blir det samma som ”inte en töddel” då. Nu lärde jag mig något nytt.

  3. Gun skriver:

    Nä det är nog inte lika intressant att träna upp sin EQ tyvärr, fast man kan tycka att det borde vara det.
    Filmen ”Pay it forward” är lite gullig tycker jag. Idén är inte dum alls, även om det såklart inte fungerar fullt ut i praktiken.

  4. Tänkte bara skriver:

    Det är oerhört viktigt att träna upp sin EQ. Där jag arbetar har vi EQ på schemat och vi börjar alltid med att benämna olika känslor och lära att se skillnaden på dem. Läsa av olika ansiktsuttryck och det ger väldigt fort resultat.
    Fantastisk film, undrar hur det gick sedan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s