Snömos

Nu har visst vinterns första snö fallit i Sverige, uppe i Tornedalen. Eller rättare sagt, igår föll den första snön i vad meteorologerna kallar låg terräng” och vad som menas med det kan man ju fråga sig. SMHI använder sig av mer än 950 olika ”mätstationer” över hela landet och de allra flesta av dessa ligger lägre än 600 m.ö.h. Så det där med att det var säsongens första snö är antagligen en sanning som kräver viss modifikation. Högt uppe i fjällvärlden har det förmodligen snöat redan långt tidigare.

I den stora staden där jag befinner mig (varför bor jag här?) är det fortfarande höst och det känns inte som snön är på väg riktigt ännu. Men förra året kom den första snön redan den 14:e oktober och även om just den inte låg kvar så var det väl ändå lite väl tidigt. Snötäckta landskap är ju annars helt otroligt vackra, jag älskar verkligen Antarktis snötäckta vidder, men den snö vi får i här i staden är mest en slaskig, smutsig sörja som bara är ett hinder för allt och alla. Det är väl lite som det blir i polarområdena om vi inte kan vända den globala uppvärmningen snabbt. Tro inte att klimatet bara drabbar isbjörnar (DN SvD GP Syds)

Så här ska det faktiskt inte vara i isbjörnarnas värld (Bild: D. Crosbie)

Men trots att den snö vi, för det mesta, får i storstaden snabbt blir nedsmutsad av trafik och annan skit och därför sällan är så ”snövit” som man skulle hoppats, så är det inte snön som är det mest påfrestande med den skandinaviska vintern, utan mörkret och kylan. Att under flera månader knappt se dagsljus och att vänta på ett, förmodligen inställt, SJ-, T-bane- eller pendeltåg  i snålblåst och 14 minusgrader, det kan väl knappast göra någon människa lycklig (DN svt SvD). Det är inte underligt att hundratusentals Svenskar reser bort, bara dom kan (DN SvD GP). Själv kan jag t.o.m. längta till Antarktis, där det är sommar då.

På många platser i Antarktis är det under den ”Antarktiska sommaren” (november-mars) ofta strålande sol, nästan ingen natt och flera värmande plus-grader. De fyra årstider som vi talar om här är ett helt okänt begrepp i både polarområdena och i tropikerna. I polartrakterna finns det egentligen bara två, sommar och vinter och det är temperaturen och ljuset som skiljer dom åt. I det tropiska Thailand delar man istället upp året i tre ”säsonger”, den ”torra” (nov-febr), den ”varma” (mars-juni) och den ”regniga” (juli-okt). Men det ”snövita” ”Wat Rong Khun-templet” i Chiang Rai ser lite väl lite ”vintrigt ut:

”Vintrigare” än så här blir det aldrig i Thailand. Templet Wat Rong Khun

När vi nu ändå är inne på det här med snö så kan vi ju passa på att slå hål på ännu en av dessa myter som upprepats och som vi hört så många gånger att vi tar dom för en sanning, den här om att inuiterna har hundratals olika ord för snö. Det där bygger i själva verket på att deras språk är uppbyggt på ett annat sätt än t.ex. svenskan. Istället för att använda flera ord för att beskriva saker så böjer man och sätter ändelser på ett ”grundord” här några exempel: ”snö flyter på vattnet=qanisqineq”, ”djup, mjuk snö=muruaneq, ”snöformation som håller på att rasa=navcaq”.

Egentligen har inuiterna bara två ord för snö, dels ”qanik” som betyder ”snö i luften” och ”aput” som betyder ”snö på marken”. Att detta fantastiska naturfolk däremot har en kunskap om och en känsla för snö som vida överstiger en storstadsmänniska som mig, det är det ingen som helst tvekan om. Alla som förresten inte läst Peter Høegs ”Fröken Smillas känsla för snö” har en fin läsupplevelse framför sig. Filmen är också helt okej, men jag är möjligen lite färgad av att jag är rätt svag både för de underbart vackra polarområdena och för Julia Ormond.

Annat som jag kommer att tänka på och som på ett eller annat sätt är relaterat just till ordet snö är det kinesiska ölet ”Snow Beer”, ett av de lokala kinesiska ölmärken vi serverade i den bar jag för några år sedan hade i de tibetanska delarna av Kina (läs mer om det under ”Resumé”) I stort sett alla kinesiska öl är ljus ”lager” och dessutom rätt smaklösa sådana. Jag tror bara jag stötte på ett enda mörkt kinesiskt öl under de drygt tretton månader jag tillbringade där och då var jag trots allt ”i branschen”

Det är absolut inget fel på det kinesiska ölet, inte mer än att det som sagt är smaklöst, men det finns ju fler länder som producerar den sorten. De mest kända amerikanska ölmärkena ”Schlitz”, ”Millers” och några till är som sagt kända, men inte för att vara några  smakupplevelser. Även en del svenska ölsorter tillhör ju den här gruppen. När det gäller just det kinesiska ölet ”Snow Beer” så smakar det i stort sett just som…..snö. Ibland kunde jag själv tycka det t.o.m. smakade som det vi brukar kalla ”gul snö”.

Det kinesiska ölet ”Snow Beer” är inte det tyngsta skälet att resa till Kina.

När det gäller kinesernas dryckesvanor så är den populäraste drycken fortfarande är grönt te. Ni kan inte föreställa er vilka mängder av denna. antagligen nyttiga dryck, dom kan sätta i sig. Grönt te morgon, middag, kväll som måltidsdryck, sällskapsdryck och mittemellan. Kaffe är på frammarsch i landet och det anses lite ”fint” att dricka kaffe, men det får absolut inte vara starkt kaffe, utan ska helst se ut som te i koppen. Dessutom marknadsförs mjölkprodukter väldigt hårt i Kina och det är ju kanske lite underligt med tanke på asiaters låga tolerans mot laktos. Öl och vin finns som sagt och en del röda viner, inte minst några från norra Yunnan-provinsen är faktiskt helt okej.

Men nu var det snö det gällde (lite konstigt ämne, det erkänner jag). På latin heter snö något så fint som ”nix” och på maltesiska heter det visst ”borra” och i mikroskop är det ju otroligt vackert (SvD). Att ge saker och företeelser namnet ”snö” kan vara ett marknadsföringstrick. Tvättmedel har t.ex. genom åren påståtts tvätta ”snövitt” och ofta ser man snöflingor på saker som smakar frisk mentol. När fåglarna fjällripa och dalripa skall ätas kallas dom plötsligt ”snöripa” och den Antarktiska fågeln, tillsammans med undertecknad på bilden här, heter visserligen på svenska ”Gulnäbbad slidnäbb” (Chionis alba) men visst låter engelskans ”Snowy sheathbill”  rätt mycket finare?

Antarktisk ”Snowy Sheathbill” (Chionis alba) undersöker undertecknads vante

Så här långt in i inlägget har jag nästan glömt vad det var som fick mig in på det här med ”snö”, men det var ju det faktum att det redan fallit snö någonstans i Sverige och då är det väl också antagligen ett förmodligen ganska resultatlöst försök att ”tala om trollen tills dom spricker” eller hur nu det talesättet är. Jag har alltså börjat förbereda mig för den svenska vintern och det lär ju antagligen behövas en del förberedelser i år också. Till att börja med är det kanske dags att byta ut mina sköna Dr Marten’s-sandaler mot mina sköna Dr Marten’s-kängor innan jag får snöflingor mellan tårna.

”Herregud” tänker många av er som läser detta, ”Hur hopplös pessimist är den människan egentligen, som skriver om snö flera veckor innan den ens kommit?”. Det kan man verkligen fråga sig. Jag tycker nog ändå att jag ”lurades” in lite på ämnet av ”riksmedia” som rapporterade om att den första snön fallit i uppe i Lappland och det vet vi ju vad det betyder, just det, ”Snart”. Men jag håller med, man ska inte gråta över spilld mjölk och att då gråta över mjölk som inte ens spillts ut än, det får väl nästan betraktas som på gränsen till patologiskt. Eller kanske kan det vara bra att ha det gjort, som den här snubben:

Bild: Berglin

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Snömos

  1. frunatmaken skriver:

    Jag fastnade på det sista jag. Skönt att ha veckans gråt avklarad.

  2. Gun skriver:

    Snö ja, det är inget jag längtar efter än, men framåt november är det bara skönt om den kommer. Det blir ljust och fint och härligt.
    Det vore ju skönt om även SJ var förberedda på att det kommer snö i år, så helt fel är det inte att prata om den. 😉

  3. Stattinskan skriver:

    Haha, vilket underbart avslut … tror jag ska anamma detta 🙂
    Snö längtar jag efter men att man redan har affärerna fyllda med julsaker ger mig ångest :-/
    Gomorron Peter 🙂

  4. Svorskan skriver:

    Men snö är ju underbart! Så länge man inte behöver ta sig fram någonstans förstås. Snö kan barnen leka i och sen är det underbart att sitta inne i värmen och titta ut på det vita. Pigan har pyntat till jul (jag förbereder maten :D) och mannen i huset tar hem massor med pengar så vi kan köpa lyxiga julpresenter till varann. Sen åker vi alla ut i skogen och hittar världens finaste julgran som får stå och dö i vardagsrummet till ingen nytta. .. — .. Nu blev det lite fel.. 😀
    Sv: Tack! 😉

  5. Ulrika skriver:

    Här kom den igår morse, snön alltså. Rätt tidigt, till och med för att vara här. Vi har också rätt många ord för eländet…;D

  6. Bara Jag skriver:

    Och här sitter jag och LÄNGTAR till snön lägger sig! Nu är det bara mörkt och trist ute – men när snön kommer DÅÅ livar det upp! Å andra sidan befinner jag mig på breddgrader där snön får vara just snö och inte slask ända fram till våren (förhoppningsvis). Denna lilla ”diskussion” har vi visst haft en gång tidigare 😉 Jag erkänner – jag är en inbiten vintermänniska!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s