Normalast i hela världen

(Inlägget uppdaterat)

I ett avsnitt av det ofta utmärkta TV-programmet ”Annas eviga” togs bland annat upp vad som egentligen menas med att något/någon är ”normal”. Psykiatern, författaren och professorn i medicinsk psykologi Åsa Nilsonne hade i programmet ett bra exempel på detta. Hon sa ungefär att om man samlar en grupp vuxna människor och frågar hur många som har hål i tänderna så skulle förmodligen de allra flesta ha hål i tänderna och man skulle då kunna hävda att det är normalt att ha hål i tänderna, trots att det otvivelaktigt är en ”defekt” och alltså kan det defekta ibland vara normalt. Om alla var, såg ut, lät och tänkte lika vore lika kul som att lyssna till en konsert där alla spelade samma ton hela tiden och det på samma instrument, typ blockflöjt. Uha!

Det pågår en ständig diskussion om vad som är normalt och hur man skall vara, se ut, bete sig klä sig, tycka och tänka för att vara just normal och att känna eller tro att man inte tillhör ”de normala” ger väldigt ofta upphov till en känsla av utanförskap, mobbing, usel självkänsla och i förlängningen psykisk ohälsa och i värsta fall till att man helt enkelt inte vill vara med en dag till. Ordet ”norm” härstammar från latinets ”norma” som egentligen betyder ”vinkelhake” och möjligen från grekiskans γνώμων (gnomon=döma) alltså antingen ett verktyg som ser till att något/någon blir riktigt fyrkantig eller något som dömer den/det som inte är det.

Skulpturen ”Fyrkantiga huvudet” (Tête au Carré) av Sascha Sosno i Nice,

Att känna sig ”alienerad”, inte känna sig ”hemma” eller att man inte ”tillhör” är en jävligt jobbig känsla att bära och att hela tiden försöka anpassa sig för att höra till är inte lätt det heller. I synnerhet om man känner sig tvungen att bli någon annan än den man är för att tillhöra. Exempel på detta är alla de kulturella och subkulturella grupper som hela tiden möter oss så fort vi sticker näsan utanför grinden till vår egen lilla värld. Vi ställer också genast krav på att alla som kommer hit skall anpassa sig till vår kultur och i utbyte erbjuder vi en ”kultur” som vi ofta inte själva begriper oss på och samtidigt som vi vill att ”dom” skall släppa sina kulturer tar vi sällan emot dom i ”vår”

Dessutom har vi alla ”subkulturer” som många söker sig till för att ”bryta med normen”, men som oftast bara har sina egna normer att följa för att man helt skall accepteras inom den gruppen. Punkare, ”emosar”, hårdrockare, nördar, skogsmullar, queer, svennar, kostymnissar, whatever…. Allt är på sitt sätt subkulturer med egna kläd- och andra koder som signalerar tillhörighet eller inte. Rädda Barnen har gett ut ”Annorlunda” och DN:1 DN:2 DN:3 har nu (jan-feb 2011) en artikelserie om att vara ”Ung och Annorlunda”. Jag har definitivt också försökt (ibland också lyckats) hitta mer eller mindre löst sammanhållna grupperingar där jag kunnat råda lite bot på min egen alienering, så jag vet hur tungt det kan vara, både att försöka anpassa sig och att vara utanför.

Vem är normalast i hela världen?

Socialdemokraterna verkar ha svårt att bestämma sig för om deras politik var för mycket ”vänster” eller för mycket ”höger” vid senaste valet. Man konstaterar dock att eftersom man fick få röster så måste man ju ha ”fel” politik (SvD AB GP DN). Utan att tycka att just Socialdemokraterna hade en så värst bra politik, inte ens jämfört med de andra som ställde upp i valet, så ställer jag mig ändå frågan om det är helt självklart att den politik, den idé, den linje som får mest gehör alltid är den ”bästa”. Det är naturligtvis i grunden en fråga om demokrati om det som är mest populärt hos majoriteten alltid är det som är bäst, eller om man istället skall driva det man tror på och sedan försöka övertyga väljarna.

I ett tidigare inlägg tog jag upp frågan om hur det skulle påverka valresultatet om ett parti lovade alla som röstade på just dom en I-phone och det är en fråga som jag hoppas vårt demokratiska system aldrig behöver ta ställning till. Men håll med om att det finns paralleller mellan det vi kallar normer, det som vi har lättare att acceptera och en fråga som denna. Ett beslut som är nödvändigt för vår fortsatta existens, eller för framtidens fortsatta existens, som innebär att det ”svider lite i skinnet” kommer aldrig att få majoriteten med sig. Ett sådant förslag har oftast lika svårt att bli accepterat av majoriteten som det är för en ”onormal” person att bli accepterad av de som tror sig vara ”normala”.

Fullständigt normal hund av rasen Weimaran

Nej vet ni vad, det är hög tid att vi börjar undersöka det här med vad som kan betraktas som normalt eller inte och skärskådar seglivade ”sanningar” som att  de flestas utseende och beteende, det som majoriteten tycker och hänger sig åt är norm och skall vara det som är mest acceptabelt, eller ännu värre, det som alltid är det enda rätta. Mango är den frukt som äts mest i världen, den mest spelade låten i radio genom tiderna lär vara ”You’ve Lost That Lovin’ Feelin” med ”The Righteous Brothers” och Ahlgrens är Sveriges mest köpta bil. Men betyder detta att dom är bäst? Har majoriteten alltid rätt? Är det alltid rätt att följa majoritetens vilja trots att det är ”fel”? Jag har skrivit om detta tidigare bl.a här.

Nu är ju kanske inte ”vanlig” och ”populär” synonymer till ”normal” men när det gäller dom här begreppen och det dom står för så tror jag på mer skepsis, eller kanske t.o.m. en varningsflagga istället för att se det som ett ”rättesnöre”. Vi får inte glömma att folk fängslats för att dom hävdat att jorden är rund och att den går i bana runt solen och att än idag tror massor av människor att Bermudatriangeln är särskilt olycksdrabbad, att ordet lagom är unikt för svenskan, att vi bara använder 10% av vår hjärna och att kinesiska muren kan ses från månen trots att inget av detta stämmer.  Så visst skall vi ibland vara skeptiska mot majoriteten, men inte alltid och inte bara för att det känns ”jobbigt”, som t.ex. att ta klimathotet (SvD) på allvar :

Ibland kan det vara bra att lyssna till nya idéer.

Egentligen hade jag tänkt att detta skulle handla ännu mer om normer och vår ängslighet inför att inte vara ”som alla andra”. Eller för den delen att få vara hur som helst, bara inte som ”dom”. Men ”dom” är ju en ganska odefinierbar grupp. Några av ”dom” från, andra samhällsklasser, från andra länder, i andra åldrar och med annan musiksmak håller på samma fotbollslag eller röstar på samma politiker som ”oss” och är alltså ”dom” bara ibland. Knepigt det där. En sak som slagit mig är hur jag känt någon sorts gemenskap med andra svenskar när jag mött dom på väldigt avlägsna platser utomlands, personer jag knappt skulle ägna en tanke om jag mött dom här i Stockholm.

Indelningen i vi dom, normal/annorlunda o.s.v.  bygger på svagare fundament än vi tror. Vi klamrar oss fast i vår inbillade grupptillhörighet av rädsla för att bli lämnade utanför. Det är lite som EU, vi tror vi får mer gemenskap genom att hålla ihop Europa trots att nästan 90% av jordens befolkning lever utanför Europa. Jag har i tidigare inlägg tagit upp att skillnaderna mellan individerna i en grupp oftast är större än skillnaden mellan individer från olika grupper. Ända tills vi begriper det kommer vi att se varandra som normala, annorlunda, avvikande istället för att skita i yttre attribut och ”etiketter” och istället hitta det som verkligen förenar oss.

Så vad säger ni, är det normalt att en VD tjänar 75 miljoner om året (DN exp AB GP SvD), är det normalt att det skall vara så kallt och mörkt som det är nu, det bor ju faktiskt folk här (GP SvD DN svt exp), hur normalt är det att bygga fler bilvägar för att minska trafiken? Allt detta är ju i alla fall accepterat. Vad ska man ha för skolbetyg för att betraktas som normal och är det verkligen normalt att det ska vara så illa som det ser ut om man klickar på rutan ”Hur går det för oss” i spalten till höger här på sidan? Ja ni ser själva, det är inte så svårt att få reda på vad dom flesta av oss gör och hur dom flesta av oss har det, men om det är normalt bara för att det är vanligt eller om det faktiskt istället vore mer normalt om det istället var tvärt om, där finns en del att fundera över.

Nu för tiden är det rätt sällan som undertecknad är passionerat förälskad men är detta i så fall normalt eller motsatsen och något man skall akta sig för om man skall vara ”normal”? De senaste dagarna, när iskylan kramar ur oss den sista värme vi har kvar från sommaren, har jag värmt mig med portugisisk fado-musik. Om detta är normalt för någon som inte kan ett ord portugisiska och aldrig ens varit i Portugal, det kan man ju verkligen undra. Men vad tar man inte till för att försöka fylla ett novemberhjärta med lite värme. Här en av fado-musikens absoluta drottningar ”Mariza” med ”Gente da minha terra”, från en konsert i Lissabon, som hon framför med en inlevelse och med en känsla som knappast kan betraktas som normal och det tackar vi alldeles extra mycket för:

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Normalast i hela världen

  1. ali skriver:

    Vilket fint inlägg, vad skönt att se att det finns människor i Sverige som tänker stort! Vi är trots allt bara människor, varken mer eller mindre. Och det kan man tycka är både helt fantasiskt eller fruktansvärt. Beroende på person, humör osv.

    Det finns så mycket rädsla i den här världen att vi alla berörs av det och vi blir sjuka. Och vi måste kämpa för att inte drabbas av den.

    Det jag kan göra är att försöka göra det yttersta för att JAG ska vara lycklig. Jag tror att är jag lycklig så smittar det av sig på dem i min närhet, genom mina handlingar, kärlek etc, etc. På det sättet kan jag bidra till en bättre värld.

  2. Bara Jag skriver:

    Det är verkligen intressant att läsa dina tankegångar och jag känner mig uppmuntrad av att kunna läsa många av mina egna tankar i skrift. Frågan om vad som är normalt och inte, vad är norm och inte har ofta irriterat mig eftersom det är helt beroende av situation eller var man befinner sig. Det irriterande i sammanhanget är nog mest att många av oss är så insnöade i vår egen lilla värld att vi inte ser att det onormala ofta är lika normalt som det normala beroende från vilket håll du tittar. Kanon exempel i början på att det normala faktiskt inte alltid är det optimala (om man inte är tandläkare då förstås) 😉 Jag önskar att så många som möjligt av oss kunde se den stora bilden istället för att begränsa oss själva och andra till den lilla bilden…

  3. Krönikören skriver:

    Intressant. Det lustiga är att man säkert skulle kunna anordna en tävling i vem som är den normalaste svensken och någon skulle vinna (om nu det skulle vara något att sträva efter). Precis som vi har tävlingar i den vackraste, den sexigaste osv. Det är bara ibland som vi säger att det ”ligger i betraktarens ögon” eller att ”smaken är som baken”.

    Tråkigt att du känner dig alienerad. Är du okej?

  4. lulla skriver:

    Ja vad är nu normalt, alla människor enligt min mening har kännts sig utanför, oförstådda och ensamma. Är inte detta mänskligheten? Sen att vissa personer har ett behov av att synas, och då menar jag att det är en rättighet, ska de väl inte ställas ut som onormala, eller ? Att bekräfta sin person skulle jag mer se som något sunt, istället för att hänga med strömmen. Detta utvecklar ens fantasi, ger ett radikalt tänkande och utvecklar människan. Stå upp alla ”onormala”, det är ju ni som för fram vårt samhälle !!

    • lulla skriver:

      Obs, är normalt något som har ett värde? jag bara undrar ?

      • peterlarson skriver:

        Fråga inte mig. Jag vet ju inte alls vad som är ”normalt”
        Men om det känns bra att vara på något sätt ”normalt” eller inte så är det väl så man ska försöka vara.
        Man ska förstås vara försiktig med att inte skada andra och annat med sitt onormala beteende.

  5. Jack Sparrow skriver:

    Vet inte jag betraktas inte som normal iaf… är konstig som inte tycker om folk iaf i andras ögon själv tycker jag det är normalt att inte vara ett får i skocken

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s