Det är väl i princip två saker som dominerat nyhetsflödet senaste veckan. Dels WikiLeaks som bekräftar skumraskspelet som ständigt pågår i maktens dunkla korridorer, överallt i världen. Det är i stort sett samma taskspeleri vare sig vi talar om demokratier eller diktaturer, tjuv och rackarspel bakom folkets rygg försiggår ständigt och överallt. Krav på att Julian Assange skall fångas in och ställas inför rätta höjs från flera håll. Själv tycker jag absolut att han skall höras, och om han är skyldig dömas, för den våldtäkt eller det eventuella sexuella griseri han anmälts för(AB), men att han skall ställas inför rätta för att ha medverkat till att sanningen publicerats är inget annat än rena diktaturfasonerna (DN SvD svt AB GP).

Med hänvisning till det samarbete mellan bland annat USA och Sverige som avslöjas i dokumenten kan man ha viss förståelse för att Assange hållit sig undan (SvD DN svt DN exp). Våldtäkt är ett vidrigt brott. Inte mindre vidrigt om det utförs av ”nyttiga idioter”. Jag vet inte om Assange är skyldig till den påstådda våldtäkten, är han det så skall han dömas hårt. Men då för våldtäkt och inte för att WikiLeaks uppmärksammat allmänheten på den smutsiga byk som kokas ihop bakom lyckta dörrar av de som slår sig för bröstet och talar om öppenhet. Vi kan ju inte ge Nobels fredspris till Liu Xiaobo för att han sprider sanningen om Kina och samtidigt fängsla Assange för att han sprider sanningen om andra stater.(svt SvD DN)

Om vi ska få se sanningen så måste den gå att hitta.

En annan nyhet är de haj-attacker på simmande och snorklande turister utanför Sharm El Sheik i Egypten (DN GP svt). Turistindustrin har fått sig ett par rejäla smockor senaste tiden, är det inte kubmaneter i Thailand så är det hajar i Röda Havet. Just hajar är ett ämne jag har rätt stor erfarenhet av. Jag har visserligen under mina drygt 4.000 dyk (c:a 3.500 dyktimmar) inte stött på mer än kanske 12-13 av de drygt 400 arter av hajar som finns, de flesta ofarligare än en cykelpump. Men jag har mött dom ofta, studerat, läst och hållit kurser om dessa djur. Jag har liten erfarenhet av hajar i just Röda havet, men svårt att se att t.ex. en Vitspetsad Oceanhaj (Carcharhinus longimanus) skulle bete sig annorlunda där än i Indiska Oceanen, där jag varit i närkontakt med densamma. (Jag tar upp mer om hajar i dessa inlägg.)

Eftersom jag varken dykt vid Sharm El Sheik, varit där nu och vet minst lika lite som de på plats så vet inte jag heller vad som är sanning här. Men spekulera kan även jag. Att vissa dykföretag ”betar” (matar) hajar för att deras gäster ska få se dom är ett faktum. Om dessutom ett fartyg dumpat hundratals kadaver i vattnet kan det förändra hajarnas normala beteende och locka dom till nya ”jaktmarker”. I media spekulerar olika experter i vilken art det kan vara (svt AB), om det bara är en, om det är fel på den och jag har t.o.m. hört stolligheter som att israeliska Mossad (svt) skulle ha placerat hajarna där. Ett tips är att ta till er vad Niklas Funk, den dykinstruktör flera media refererar till, säger. Han vet vad han pratar om (DN SvD AB GP)

Är det en sådan här? (Carcharhinus longimanus). Bilden från Maldiverna

Jag spekulerar minst lika mycket som alla andra, men det som talar för att det är en Vitspetsad Oceanhaj är att en dykinstruktör i Sharm El Sheik säger sig ha sett den vid den första attacken, det som talar mot är att det är en art som ogärna håller sig nära stranden. Att det skulle vara en Mako, den haj man fångat verkar osannolikt då dess tänder inte motsvarar de skador offret fått, möjligen skadorna på någon av de överlevande. Närheten till land och attackernas intensitet tyder lite på tjurhaj, som också finns i närområdet, men jag spekulerar bara vilt. En sak är i alla fall helt klar, det är varken en ”dödshaj”, en ”skräckhaj” eller en ”mördarhaj”. Vad trött man blir. Mord förutsätter väl dels att det utförs av en människa och dels att det ligger en planering bakom dådet. Djur är aldrig mördare. Idiotiska media!

Det är naturligtvis väldigt tragiskt att människor som besöker hajarnas normala miljö blir skadade och t.o.m. dödade. Men det kan aldrig göra dessa djur till ”skräck-monster” eller ”mördare”, det är ju helt befängt. Hajen är ett rovdjur som lever i havet. Var finns det vi så stolt kallar människans logiska förmåga? Vi vill ha kontroll över marken vi går på, luften vi flyger i och haven och allt, alla företeelser, alla djur, alla situationer och alla miljöer som vi inte kan kontrollera fullständigt betraktar vi som ett problem. Människan och effekten av oss är naturens verkliga problem. För i helvete….vi är en del av naturen, varken dess skapare, dess herre och definitivt inte en referens resten av naturen skall dömas eller rätta sig efter.

Människan får, om vi nu vill det, vara en del av naturen

Men visst, ibland är det ju lite oklart vad som verkligen är sanningen och dessutom om det alltid är det bästa att säga och uttrycka (det vi själva anser vara) sanningen. Det kan ju vara subjektivt. Om jag står här och du står där så är det sant för mig men för dig är sanningen tvärt om. Det finns lägen när det kan vara svårt att veta vad som är sant eller inte, ”är glaset halvfullt eller halvtomt?” den och många andra frågor kan ju ges två helt olika svar och det är omöjligt att hävda att den ena är sann eller falsk. Det är helt beroende av hur vi som faktiskt ser det med egna ögon upplever det. Det gäller också svaren på frågor som ”var det kallt i vattnet”. Man kan inte alltid säga att någon ljuger bara för att man upplever något olika.

Så har vi också det som skulle kunna kallas ”vardagslögner” och s.k. ”vita lögner”, när vi fipplar lite med sanningen för att vi antingen inte tycker att det spelar någon roll, eller för att det i just det ögonblicket och i just den situationen känns som att sanningen skulle göra större skada en en liten lätt korrigering av densamma. Exempel på detta kan ju vara när vi svarar på frågor som när chefen, om något helt oväsentligt säger: ”är det någon som inte håller med”?, när barnet frågar oss ”finns tomten?”. Eller när någon närstående frågar: ”ser jag inte förskräcklig ut i håret” eller ”Jag hoppas att du tycker om presenten, jag tyckte den var såååå du”. I sådana lägen är kanske inte alltid ”sanningen” enbart en befrielse:

Så där står vi med sanningen, lögnen och dess konsekvenser och blir ibland tvungna att inse att det i vissa fall kan vara betydligt enklare att hålla käften än att säga sanningen. Ibland för att rädda oss själva eller något annat värdefullt(?) och ibland för att det faktiskt inte spelar så stor roll. Jag tror det är Mark Twain som en gång har sagt: ”Sanningen är mäktig och kommer att segra. Det är inget fel med detta, förutom att det inte är sant” och det låter ju lite skrämmande. Att bedöma och att värdera värdet av ”sanningen” är ibland svårt, helt enkelt eftersom vi är människor och har svårt att se sanningen, helt befriad från tyckande, uppfattningar, åsikter, vilja, tro, förhoppningar och önskningar. Vi behöver verkligen inte en massa lögner, men vi behöver lära oss att bedöma sanningen bättre.

När jag skriver detta nås jag av nyheten att Julian Assange har gripits för att stå till svars för våldtäktsanklagelserna (DN SvD). Kan det bevisas att han är skyldig så hoppas jag att han döms hårt (GP). Samtidigt hoppas jag att WikiLeaks fortsätter att dra ner brallorna på makten och dess företrädare i såväl redan avslöjade lurendrejar-stater som i stater som fortfarande försöker inbilla oss att ”allt går så rätt till det bara kan”. Sverige inkluderat (svt). Vi andra får under tiden vässa våra sinnen och se på alla uttalade ”sanningar” med minst lika stor skepsis och noggrannhet som vi gör på matvarornas innehållsförteckningar. Här sjunger Karen Elson: ”The truth is in the dirt on the ground, Not in your poison tongue or your acid tears, Let the truth howl in your ears” i låten ”The truth is in the dirt”