Jag kastar in ett kort inlägg här med en julhälsning till alla som, mot förmodan, har tid att titta in här en dag som den här. Jag önskar naturligtvis alla en god jul, vare sig ni nu tror på Jesu födelse, tomten, något annat eller bara tänker njuta av att sitta inomhus i värmen och göra något mysigt ändå. Men när vi nu sitter där och stryker farmors hemlagade senap på ännu en skiva skinka och fingrar förtjust på den senast öppnade julklappen så går det faktiskt samtidigt alldeles utmärkt att tänka på att BRIS har öppet som vanligt och att det förra julafton var hundratals barn som hörde av sig dit. Rädda barn, ensamma barn, misshandlade barn, förtvivlade barn. På julafton!
När jag tittar ut genom fönstret och ser hur snön ligger i ett tjockt lager över hela landet och rekordkylan får det att knäppa i fönsterrutorna (DN GP SvD svt) så har jag svårt att inte fundera på varför det ska behöva finnas c:a 20.000 hemlösa, varav ungefär 5% sover utomhus och i trappuppgångar, i ett land som detta. Det går alltid att säga att dom ”får skylla sig själva”, men det är väl knappast troligt att alla, om ens någon, valt att sova utomhus en dag som den här. Den som har det bäst förspänt förtjänar inte alltid att ha det så och alla som har det svårt förtjänar inte alltid detta. ”Ödet”, ”slumpen” eller vad man nu skall kalla det, är alltid där och petar med sitt finger(GP DN).
Jag avslutar med Pogues och Kirsty MacColls ”Fairytale of New York” (den lär ju ligga på många bloggar idag). Den kan förresten i sig illustrera just ödet eller slumpen. Den tandlöse sångaren Shane MacGowan har knarkat och supit som ett svin i stort sett sedan innan han blev tonåring och även om man verkligen kan undra vad det är för liv han lever så lever han fortfarande och fyller 53 år i morgon. Kirsty MacColl däremot, som dels var född två år senare än Shane och som, i alla fall jämfört med honom, får betraktas som en hälsosam nyponros, omkom vid 41 års ålder när hon under mystiska omständigheter blev påkörd av den mexikanske skumrask-miljardären Guillermo González Novas båt ”Percalito” i Cozumel i december 2000.
Från ett påhittat paradis 
God fortsättning till dig också!
Sv: En bädd av sallad skulle det kanske vara.. Men en bädd är ju samma sak en som en säng? Oavsett har jag tur, som svorsk kommer jag undan med det mesta. 😉
God fortsättning! Detta med hemlösa har jag grubblat flera gånger. När patienter/klienter jag mött har supit/knarkat bort den tredje lägenheten de fått då undrar man vilka krafter styr.
Men kan skryta att mina ”tjejer” hade alla en bostad och jobb när jag avslutade kontakten. Men inga droger – det är nog en nyckel för mångas situation.
Gott nytt är!
Hear hear. Vi som har det bra, bör bidraga till de som har det sämre. pissenisse ger minst 500 spänn per månad, mao minst 6000 per år av beskattade pengar. Ändock kan inte pissenisse sluta undra om han borde ge mer.
Det lustiga (läs sorgliga) är att när pissenisse berättar detta för sina arbetskamrater i ett försök att få även de att bidra, så säger de: ”Det är för att du tjänar så djäkla mycket pissenisse”. Men det är inte pissenisse som har sommarstuga, två bilar, båt och tre snöskotrar, för det har pissinisse inte råd med.
Nu lät pissenisse riktigt äckligt självgod, men syftet var snarare att uppmuntra andra att ge en slant eller två när man har möjlighet.
Jag blir gråtfärdig när man tänker på alla dem som tycker att julen är förfärlig… Det är så tragiskt att vissa barn måste frukta högtiderna!
God fortsättning!
Önskar dig ett riktigt gott nytt år! Tack för alla tänkvärda tankar under året som gått!