Floppf!! sa det och så gick glödlampan i hallen och jag var innehavare av något som är helt värdelöst, en trasig glödlampa. Det ligger förstås en hel del näst intill odugliga prylar i lådor och andra utrymmen här hemma men frågan är om inte trasiga glödlampor är något av det mest värdelösa som finns. Knepiga att källsortera är dom också, glas eller metall eller….ja vadå? Nåja, nu ska ju den gamla ohederliga och framför allt opålitliga glödlampan försvinna och ersättas av ”lågenergi-lampor” (som ju tyvärr innehåller kvicksilver) och av LED-lampor.

De här modernare ljuskällorna är naturligtvis väldigt mycket bättre, inte minst ur miljösynpunkt. Lågenergilampor har dessutom en utlovad livslängd som ungefär motsvarar livslängden hos en engelsk bulldog. LED-lampor skall visst kunna leva ännu längre, kanske lika länge som en tax. Men till slut har naturligtvis även dessa lampor gjort sitt och man står där med dessa helt värdelösa saker och vet inte om man vågar slänga det bland vanliga sopor eller blir riktigt klok på hur det skall källsorteras. Det är väl just sådant som knepig källsortering vissa tycker är ett ”miljö-problem”

Solen lyser även i en trasig glödlampa

Det här med värde, vad som är värt något och vad som är värdelöst verkar dra till sig mycket intresse, inte minst i dessa tider när allt verkar gå ut på ekonomi. Men det finns en lite mer komplicerad aspekt på det där. Vad är egentligen värde? Ibland får man höra att det är efterfrågan som styr hur mycket något är värt och det stämmer nog till viss del t.ex är det ju svårt att höja sin lön när det finns ett överskott på arbetslösa som hellre än att gå arbetslös, aspirerar på samma arbete till (nästan) hur låg lön som helst. Samtidigt ser vi hur bostadspriserna är lägre i områden där det finns fler tomma bostäder än bostadssökande (svt). Men denna teori verkar inte stämma när det gäller allt.

”Gamla” riksdagsmän, som vi i valet tydligt inte längre ville ha kvar, kan det väl inte vara större efterfrågan på, trots detta värderas dom högt och får massor av pengar i ”inkomstgaranti” (DN SvD E24 exp svt). Jag påstår inte att dom är värdelösa, bara hur olika vi värderas. Skolminister Jan Björklund, som vill betygsätta barn redan i koltåldern (DN SvD svt), vill också att Bibeln studeras mer i skolan och hänvisar till: ”….det enorma inflytande som just kristendomen haft i vårt land, och fortfarande har i vår del av världen”. I 3:e Mosebok 27:3 värderar Gud människor i valutan ”Shekel” och inte är det mycket vi var värda. Så nog har Bibeln inflytande även idag. Jag har gjort ett mer lättläst diagram av det här.

Människors värde enligt 3:e Mosebok 27:3

Det där får man ju ta med ungefär lika stor nypa salt som allt annat som står i den typen av skrifter, men det är ändå uppenbart att skillnaden i värde på oss i kvinnor-män, äldre-yngre har riktigt gamla och rätt ruttna rötter. Nu diskuterar vi ju dessutom om vi har olika värde om vi har den eller den hudfärgen och annat som är minst lika ovidkommande som ålder och kön. Men har alla samma värde då? Spetsar man till frågan lite kan man t.ex. undra om Hitler, Stalin och liknande verkligen hade lika stort värde som t.ex. Moder Theresa och min farmor? Har Peter Englund lika mycket värde som Björn Ranelid (SvD DN AB exp svt GP) och är en kinesisk bonde i den fattiga Guizhou-provinsen lika mycket värd som Carlos Slim Helú?

Det kan ni ju klura på, det heter ju att ”alla människor har lika värde”. Det där är är frågeställningar som i alla fall inte jag har några enkla svar på. Jag kan naturligtvis lätt ranka vilka som är värdefulla för mig, men om man bara ser till det så har det nog funnits och finns antagligen fortfarande de som anser att Hitler och andra kräk var värdefulla, så helt enkelt är det inte. Om vi bara ser till vår kropp och dess värde i form av olika ämnen så lär den inte vara värd mer än 10-15 kr, men har vi friska organ och det var möjligt att sälja dessa till högstbjudande lär vi, eller snarare någon annan då, kunna få mer än 500.000 kr för oss. Det där är ju ett väldigt skralt sätt att värdera människor och nästan lika inskränkt som att bara se till vårt eventuella reklamvärde.

”Allting går att sälja med mördande reklam”

Inom filosofin talar man om ”intrinsikala” och ”extrinsikala” värden, där något som har ”intrinsikalt värde” är värt något oberoende av omgivningen, medan det som har ”extrinsikalt värde” enbart har ett värde i förhållande till något annat. Det där är naturligtvis, som ofta inom filosofin, både lite hårklyveri och semantik. Men väldigt förenklat skulle man kanske kunna säga att ”miljö-muppar” som jag ibland anklagas för att ge naturen ett eget värde, ett värde som inte är relaterat till vad vi människor har för nytta av den. Jag kan, naturligtvis inte förstå det där alls och hävdar envist att naturen hade ett ”värde” redan innan människan klev in på arenan och kommer att fortsätta ha det när vi en dag kliver av den.

Det där handlar nog mest om hur vi placerar oss själva, i centrum med allt annat runt oss som ett smörgåsbord eller om vi placerar oss själva som en av delikatesserna på detta smörgåsbord. Saknar allting värde ända tills någon vil äga det eller kan lägga vantarna på det ? När det gäller t.ex. vapenfrågan i USA, som ju är superaktuell igen i dagarna (DN SvD exp svt GP) diskuteras det ofta om vapnet i sig har ett negativt värde eller om det först är i händerna på skjutgalningar som det blir negativt och det är väl ingen tvekan om att just kombinationen vapen och galning är helt livsfarlig, men jag tycker nog inte att skarpladdade vapen känns helt ofarliga i händerna på någon överhuvud taget. Men det finns ju andra med motsatt åsikt (AB). Vad ska man tro om människor?

God jul, liksom?!

Att ha någorlunda känsla för sitt eget värde kan ju också vara bra. Att gå omkring och tro att man är alltings kronjuvel kan ju vara rätt påfrestande, i alla fall för omgivningen och att gå omkring och tycka att man är helt värdelös är verkligen inte heller något jag rekommenderar. Men ska vi hitta någorlunda rätt här så är det väl en bra början att fundera över vad värde egentligen är, i livet och i förhållande till omgivningen. En tendens tycks vara att utseende och andra yttre attribut spelar större och större stor roll när vi värderar eller nedvärderar oss själva och varandra.

Hur vi ser ut, om vi är stora, små, runda eller smala och vad vi har för hårfärg, hudfärg, ögonfärg och det yttre i största allmänhet verkar ofta vara viktigare än hur vi agerar och är mot varandra. Det kan man ju annars tycka är lite ”grisen i säcken” och det är ju inte så lite lurigt. I synnerhet om ”säckarna” ser lite olika ut. Ytterligare ett underligt sätt att värdera oss själva och andra är väl att inte ens värdera individen utan istället hans/hennes ägodelar. Vad man har för bil, hur stort hus, var man köpt sina kläder eller vad man har för lön. Borde vi inte ha vuxit ifrån det där lite 2011?

Vad är väl egentligen lycka annat än ett par Blahnik

Nej det här med värde blir bara mer och mer invecklat ju mer jag funderar på det och inte blir det mindre komplicerat när jag tänker på arbetslösa som får samma  ersättning idag som för nio år sedan trots att levnadsomkostnaderna och inflationen ständigt ökar (DN SvD GP) och under dessa nio år ökat med mer än 10%. Samtidigt höjer kommunalråden i Täby(DN) och i Österåker(DN svt) sina egna, redan höga, löner med 10% per år (DN svt). Det är inte utan att man blir både förvånad och förbannad. Men det har kanske inte med vad man är värd att göra och som arbetslös betraktas man väl som helt värdelös, i alla fall av ett samhälle där ekonomiska värden är de som rankas allra högst.

Jag återkopplar till inledningen av inlägget med att citera (en av) glödlampans uppfinnare Thomas A. Edison som har sagt: ”Just because something doesn’t do what you planned it to do doesn’t mean it’s useless” och det är väl något som både arbetsmarknadsminster Hillevi Engström och socialförsäkringsminister Ulf Kristersson borde fundera lite över när det gäller värderingen av sjuka och arbetslösa. Jag tittar lite på min trasiga glödlampa och associerar den med regeringens empati med alla som inte anses vara lika mycket värda som de som är friska och har ett jobb. Men glödlampan åker i alla fall i soporna så snart jag klurat ut hur den skall källsorteras.

Illustration: Berglin