Förvånande fiskar och pudlar

Att inte bli uppriktigt förvånad lika ofta som förr är naturligtvis delvis ett ålderstecken. Rimligtvis bör man ju stött på fler underligheter i livet när man har levt i 50 år än när man gick i förskolan. Jag tillhör t.ex. generationen som alltid tagit telefoni för givet, men som var väldigt fascinerad och förvånad när mobiltelefonen i mitten av 90-talet inte bara blev möjlig utan dessutom möjlig för kreti och pleti. Jag förvånas dagligen över utvecklingen inom mobiltelefoni men en telefon som ”Kobran”, eller som den ju egentligen heter, ”Ericofonen”, som funnits sedan jag var två år känns fullständigt naturlig.

Fullständigt naturligt för mig som är född på 50-talet. Ja…telefonen alltså.

Lite luttrad har jag otvivelaktigt blivit med åren, men det innebär absolut inte att det inte ständigt dyker upp saker som förvånar. Det går inte en dag utan att undertecknad förbluffas över något, från att hitta förpackningar med onödiga produkter som denna i affären (ägg och vatten liksom), till att läsa att ett gammalt par som levt tillsammans i 66 år nu skall tvångssepareras av Varbergs kommun och detta trots att det finns ett domstolsutslag till parets fördel (AB DN svt). I Varberg är moderaten Jörgen Warborn kommunstyrelsen ordförande och så här profilerade han sig i det senaste valet. Nåväl, att politiker ljuger är väl kanske inte egentligen så förvånande, men det borde göra oss mycket mer förbannade.

Stockholms nytillsatta idrottsborgarråd Regina Kevius (m) och frågan om föreningsstödet förvånar också. Kevius drev ett förslag om kraftig minskning av stödet till stadens idrottsföreningar som skulle varit fullständigt förödande för stora delar av föreningslivet. Kritiken mot förslaget blev enorm och hon gjorde då en total ”kungspudel” i frågan. Det som förvånar mig mest är att det nu nästan framställs som något bra att hon ändrade sig, när det istället var ett helt huvudlöst förslag från en politiker som nu glatt hävdar: ”jag har mycket att lära” (SvD) men får 89.000 kr/mån under tiden hon lär sig. Dyra läropengar för skattebetalarna.

Regina Kevius och en pudel. OBS pudeln är inte den som nämns i inlägget

Att förvånas av både det ena och det andra är väl egentligen ett sundhetstecken, ett tecken på att man inte blivit fullständigt avtrubbad. Jag har i tidigare inlägg beskrivit hur omtumlande min första närkontakt med några pyttesmå revhajar var, efter mer än 3.500 timmar under vattnet är det inte längre så ofta jag stöter på något som förvånar mig där nere. När jag första gången fick uppleva Antarktis blev jag sådär otroligt fascinerad och trots att jag varit där många gånger nu så upptäcker jag varje gång något nytt, om inte alltid förvånande så alltid fantastiskt och helt fascinerande.

Hajar upphör visst aldrig att fascinera. För inte länge sedan skrevs det spaltmeter om hur en eller ett par hajar skadade och t.o.m. dödade några olyckliga turister i Röda Havet och de inlägg där jag tagit upp hajar är fortfarande de mest lästa på den här bloggen. Hajar är fantastiska djur, men när det gäller undervattensvärlden finns det mycket mer förvånande, både djur och växter att upptäcka. Att få se otroliga sjöstjärnor jag inte ens trodde fanns i Antarktis eller att få se en ”Hairy Frogfish”, eller som den kallas på svenska, ”Tångulk” (Antennarius striatus) i Indiska Oceanen gjorde mig väldigt förvånad.

Hairy Frogfish (Antennarius striatus)

Däremot undrar jag ibland när Gatukontoret (DN) och Stockholms Lokaltrafik (DN SvD) ska sluta förvånas över att det kommer snö på vintern. Just nu dividerar Stockholms Gatukontor med fastighetsägarna om den is och snö som kommer ur stuprännorna och lägger sig på trottoarerna är fastighetsägarnas eller Gatukontorets ansvar (svt DN). Under tiden ökar köerna med halkskadade fotgängare på akutmottagningarna i länet lavinartat (DN) och andra patienter får vänta (SvD) Det är det klassiska dilemmat med att om man sparar i en ände så kostar det i en annan. Dessutom innebär det usla underhållet att många äldre inte ens vågar sig ut.

Det kostar naturligtvis att hålla gator och trottoarer framkomliga och om den borgerliga majoriteten i Stockholm skall kunna undvika att höja kommunalskatten med de 60 öre som oppositionen förslog måste man dra in på en del. En skattehöjning i Stockholm med 60 öre skulle fortfarande ge en lägre kommunalskatt än vad t.ex. Ekerö-borna betalar, men dom kanske bågnar under sitt skattetryck, vad vet jag. Vad som dock förvånar i denna ”spariver” med ”medborgarnas pengar” är när man läser att de sju ledamöterna i något som kallas ”Regeringens råd för statligt ägande” fick ett arvode på mellan 100.000-220.000 kr per person för att delta i ett enda möte och äta en gratismiddag (AB exp)

                                                       Blir man förvånad?                 Bild: Robert Nyberg

Men trots allt är det nog nyttigt att vi blir förvånade. Det är fantastiskt att få bli positivt förvånad ibland, att upptäcka att något var ännu bättre än vi hoppats på även om det antagligen lutar aningen åt en övervikt för lite mer negativa överraskningar, i alla fall när man, som undertecknad, har varit med i leken mer än 50 år och då har jag ändå försökt göra en del för att få uppleva lite mer överraskande intryck och för att lite oftare bli förvånad. Men alla de där sakerna som förvånar i negativ riktning, alla dumheter som vi matas med hela dagarna, politiska dumheter, fåniga TV-program, onödiga produkter vi uppmanas lägga pengar och energi på, det är där det är viktigast att vi inte blir blasé och så luttrade att vi inte ens reagerar.

För 150 år sedan påstods att religionen var folkets opium, men den rollen har i Sverige för länge sedan övertagits av infantila TV-program, skvallerpress (inklusive kvällspress), shopping, ”home-styling” och liknande. Allt mer eller mindre klassat som underhållning eller som tidsfördriv (ett fruktansvärt begrepp) där vi skall bli förvånade över tv-sända experiment där mediekåta människor frivilligt förnedras (AB GP DN SvD) att någon Madeleine hittar en ny pojkvän, att ”Dressman” och ”Rolling Stones” gängar varandra (AB GP Resumé) (okej, det var kanske lite förvånande) eller vad som blir årets inredningsdetalj (svt). Man blir bara trött och önskar sig bättre och betydligt roligare överraskningar och att fler av oss förvånades över dumheterna omkring oss och gjorde något åt dom.

Väx inte från förmågan att förvånas

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Förvånande fiskar och pudlar

  1. Krönikören skriver:

    Bra timpenning, den vill jag också ha! Det kanske var ob-tillägget som gjorde det…

    Har du protesterat mot hajfensfisket idag?

  2. Krönikören skriver:

    Nu har jag läst ditt gamla inlägg om hajar. Välformulerat! Jag skulle antagligen bli livrädd om jag mötte en haj, men för det tycker jag inte att de ska plågas eller utrotas. Då påverkas ju dessutom så många fler arter.

    Tack för snäll kommentar, den värmde!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s