I den fornsvenska kalendern kallades månaden Mars för ”vårmånad”. Man undrar ju om den ”forn-svenne” som skrev den kalendern i själva verket befann sig i Arkadien. Men idag har det faktiskt varit dagsmeja och lite av snön har smält bort, i alla fall här söder om Dalälven och häromdagen tyckte jag att jag hörde en fågel, men det kan ha varit en mobil-signal. Det var väl till att skärpa till sig lite för vädret nu när miljöministern tog bladet från munnen och krävde att vädret skulle stämma bättre med väderprognoserna (exp HD DN SvD AB GP svt)

När sedan SMHI envist hävdar att det inte alltid är lätt att sia exakt om framtiden så fanns det inget annat alternativ än att själva vädret ryckte upp sig lite och försökte göra miljöministern lite nöjdare. Man kunde önska att samme miljöminister lade ner tid, kraft och pengar på att göra något åt den skenande klimatförändringen också och inte bara klagade på prognoser. Men varför inte lägga ner SMHI helt, så kan skatten nog sänkas ytterligare något. Det finns ju billigare alternativ:

Men det är ju så mycket man önskar sig. En önskan som slagit rot under senaste tiden är t.ex. att det s.k. ”världssamfundet” hade visat lika stort intresse för folkupproret i Burma 2007 som för de som pågår i arabvärlden för närvarande. Det var trots allt många tusen burmeser som dödades den gången i sin kamp för demokrati. Jo jag vet att länder som Libyen, Egypten och Jemen är intressantare strategiskt och att de har olja, men någon gång kunde ju USA och EU och andra överraska lite och inte enbart se världen och människorna genom strikt ekonomiska glasögon.

”Det är rätt att göra uppror” sade Mao Tse Tung, men det är antagligen inte det mest upprepade citatet under den just nu pågående kongressen för det Kinesiska kommunistpartiet (DN GP svt) Det är knepigt det där med att välja rätt sida när folket reser sig mot förtrycket i sina länder. Jag minns när stora delar av den radikala rörelsen i världen stödde den iranska revolutionen och istället för den diktatoriske Shahen så fick det iranska folket Ayatolla Khomeini och det är inte det enda exemplet i historien. Men den byxångest som uppvisas mot Aung San Suu Kyis och det burmesiska folkets förtryckare är frapperande.

På hemmafronten händer det också konstiga saker, några fullständigt oviktiga men samtidigt ganska skrattretande. Svt blandade ihop telefonnummer i omröstningen inför andra chansen i Melodifestivalen, så ringde man för att rösta på den ena artisten så hamnade rösten på den andra och man undrar hur det är möjligt och om det är möjligt även i andra sammanhang. Typ: röstar du mot ”Förbifart Stockholm” så räknas det i själva verket som en röst för eller något annat liknande. ”Nu får det vara så här, vi kommer inte att backa bandet” som Melodifestivalens tävlingsansvarige säger (DN exp SvD AB)

Men det är ju lite som det brukar i folkomröstningar. I den folkomröstning som hölls om Sverige skulle gå över till högertrafik vann vänstertrafik-anhängarna med 82,9%, de som ville ha högertrafik var bara 15,5%. Med facit i hand var det förmodligen helt rätt att gå emot folkmajoriteten, i alla fall i den frågan. Men det ger lite perspektiv på svårigheterna med demokrati. Det är knepigt det där, för om alla skall vara med och besluta så måste ju alla se till att skaffa sig ett relevant faktaunderlag att basera sin åsikt på och tänka igenom vad det innebär för en själv och andra, men det har man ju ofta varken tid eller lust med, eller?

Men det finns ju nya sätt att utse vinnare idag, typ ”Robinson-rådet” och liknande, kanske kunde några av dessa överföras på politiken. Socialdemokraterna verkar ju ha osedvanligt svårt att förnya någonting överhuvudtaget (SvD exp). När det gäller politiken och visioner så trampar dom vatten och när dom beslutar sig för att ”förnya” partiets ledning så använder man sig av urgamla, stockkonservativa nomineringsmetoder, som hittills inte lett till annat än att man istället för Mona Sahlin bl.a. har förslagit ”förnyare” som Österberg, Östros och (hör och häpna!) Per Nuder, men hallå, ”hej tomtegubbar”! (DN exp GP SvD). Till slut blev det en ”gubbe”  (DN SvD AB exp GP svt) men en kvinna fick i alla fall bli (parti-)sekreterare. Förnyelse?

Det är tragiskt att det största oppositionspartiet beter sig som en blind höna och rusar runt och vet varken ut eller in. Ett förslag är att helt enkelt upplösa hela partiet och så kan medlemmarna och väljarna ansluta sig till något av de andra partierna. Det skulle bli en intressant spridning, några skulle gå till ”det nya arbetarpartiet”, några skulle närma sig SD, Miljöpartiet skulle få en hel del och likaså Vänsterpartiet och förmodligen även de andra partierna. Så ideologi-löst är tyvärr Socialdemokraterna idag (svt) Det viktigaste är att SAP inte tar alla de fina krafter, medlemmar och väljare dom har, för det är jättemånga, med sig i fallet.

Inom idrotten brukar det ibland sägas att ”det viktigaste inte är att vinna, utan att kämpa väl”. Nu är det väl inte så värst många vare sig aktiva, sponsorer eller supportrar som håller med om det där, att göra bra ifrån sig får maka på sig mer och mer för vinnarna i dagens värld. Om detta, att det bara är segrar som betyder något och inte hur man beter sig i största allmänhet, bara vore en trend så vore det inte så förfärligt. Men jag börjar ana att det inte alls bara är en trend utan att det rotat sig så starkt i många av oss och i allt vi möter att det snarast blivit en del av vår kultur.

Detta, att det blivit en del av kulturen, är faktiskt riktigt obehagligt. Det betyder att det är något som ses som fullständigt naturligt och att alla som inte har som mål att ta sig upp till toppen kommer att betraktas som avvikande. Den som månar om ideal som gemenskap, solidaritet, omtanke och som inte utnyttjar andra och naturen för sitt eget syfte och sin egen vinning ses som en udda figur som inte fattat och ses som något som mest är i vägen för alla andras framgångar. Kruxet är ju bara att de allra flesta inte vinner.

Det gäller att vinna.

Människor som hellre vill ha kortare arbetstid än mer pengar, som värnar mer om sin hälsa än sina saldobesked, som vill vara med sina barn så mycket det går (AB) eller som inte glatt trampar på andra för att komma lite högre upp, betraktas som människor utan ambitioner och som en belastning för samhället. Tillväxt, framgång, lönsamhet, vinst-varje-gång och andra förödande drivkrafter kommer kanske inte att ta död på mänskligheten inom den allra närmaste tiden, men dom kommer att ta död på det mänskliga i oss och då får vi en köld som ingen dagsmeja eller vårsol i världen kan rå på: