Innan det blev före

Inte sällan när jag skriver uppstår situationer när jag blir osäker på mitt eget modersmål. Jag tror att jag utan att behöva skämmas kan påstå att jag, som det står i en del jobbannonser: ”behärskar svenska i tal och skrift” och ändå dyker det upp minnen från grundskolans obegripliga svensklektioner, lärare som pratar om konsekutiva bisatser, konditionalis, determinativa pronomen, predikatsfyllnad och konjunktioner så att språk, inte minst svenska, blev så komplicerat att jag istället koncentrerade mig på om flickor som ”Maria” i tv-serien ”Kråkguldet” kunde finnas i verkligheten och hur man i så fall blev ihop med dom.

Ett språkproblem som vägrat släppa taget genom åren är när man skall använda ”innan” och ”före”. Det enda jag helt säkert vet är att man inte skall skriva:Det gick sämre att åka skidor före det blev bättre innan”. Jag kollade upp det där och Språknämnden säger att man oftast kan använda båda men rekommenderar ”innan” som konjunktion och ”före” som preposition och plötsligt är jag tillbaka i det där klassrummet 1969, dock blir jag idag sällan förälskad i fiktiva personer och om det händer så är det i vuxna kvinnor som ”Connie Mills” i filmen ”The Mothman Prophecies” och ”Kate Reynolds” i ”The Family Man” och det får väl i alla fall ses som någon sorts utveckling.

Finns sådana som”Connie Mills” och ”Kate Reynolds” i verkligheten?

Det här med ”före” och ”innan” får mig att tänka på snacket om att det var ”bättre förr”, samtalsämnet ökar markant allt eftersom undertecknad med bekantskapskrets blir äldre. ”Musiken var bättre förr”, ”det var tryggare förr”, ”det var mänskligare förr”, ”det var roligare förr”, ”det var…..jag-vet-inte-vad, förr”, men bättre var det. Det enda som var bättre förr var väl möjligen alla vi som hävdar detta, om ens det. Vissa saker var bättre förr, Sverige hade ett människovärdigt socialt skyddsnät (GP DN AB), det var färre giftiga ämnen i miljön, färre av oss var deprimerade(DN) och det fanns mer fisk i haven(DN), men det mesta av det där beror ju inte på att det var ”förr” utan på att vi betett oss som idioter under tiden.

Förresten, när var ”förr”? Igår? Förra veckan? På medeltiden? Under Paleozoikum? När vi själva var unga? Det råder ingen tvekan om att de flesta japaner och alla världens kärnkraftsförespråkare anser att det var bättre för bara några veckor sedan (SR DN GP SvD svt AB), (mer om det i mitt förra inlägg) men generellt har vi det bättre nu, vi lever längre och vi har bättre möjligheter än någonsin tidigare att förbättra levnadsstandarden för jordens fattigaste befolkning, trots den stora befolkningsökningen, om vi hjälper till en del med utbildning, med att minska spädbarnsdödligheten, med förnybar energi och om vi fördelar jordens resurser bättre. Se gärna någon av Hans Roslings inspirerande föreläsningar i ämnet på TED (Läs mer om honom DN). Här är bara ett exempel, klicka och fascineras:

Att allt inte var bättre förr betyder ju inte att vi inte har rätt att vara nostalgiska ibland. Nostalgi, inom rimliga gränser då förstås, kan vara en mental rastplats. Någon eller något vi saknar och som vi med minnet kan återvända till, inte minst för att påminna oss själva om att vi faktiskt upplevt minnesvärda saker. Själv kan jag ibland ha lite svårt att hålla nostalgin i tillräckligt strama tyglar, det ska man passa sig för eftersom det tenderar att övergöda dumheter som att det just var ”bättre förr”. I synnerhet är det slöseri med livstid att klamra sig fast vid minnen som det inte finns något användbart i. Något vi kan använda oss av idag och i morgon.

Under Sveriges stormaktstid (1611-1718) betraktades nostalgi som en dödlig sjukdom och det förstår man ju att den som just under vårt lands ”storhetstid” längtade tillbaka i tiden betraktades som sjuk. Att ofattbara idiotier som trettio-åriga kriget pågick under den här tidsperioden kan förmodligen förklara den tidens nostalgi. När i stort sett halva befolkningen tvingats ut i ett tröstlöst krig och den andra halvan var kvar hemma i ovisshet är det inte konstigt om längtan till en annan tid var stark. Så kul var det alltså under Sveriges ”storhetstid”. De enda som kan längta tillbaka till den tiden är väl möjligen tok-nationalisterna i riksdagen och deras långa ludna svans (DN).

”The Miseries and Misfortunes of War” av Jaques Callot, 1633

”Retro” är ett annat begrepp som, ibland felaktigt, blandas ihop med nostalgi. För att uppskatta något som är retro måste man inte nödvändigtvis ha varit med ”när det begav sig”, man kan ju tycka att möbler, klänningar och annat från 1950-talet är snyggt trots att man inte ens var född när de skapades. Däremot blir det kanske lite konstigt om man är nostalgisk och klamrar sig fast vid minnen som man inte ens har upplevt, eller har jag fel här? Så har vi, det nu i TV så populära, antikviteter och där verkar gränserna för vad som egentligen skall få kallas en antikvitet vara mer elastiska än ett genomsnittligt samvete.

Länge ansågs det som var tillverkat före (eller ska det vara ”innan”?) Skråväsendets upplösning (1846) vara ”antikt” och det som tillverkats senare betraktades mer eller mindre som skräp. Senare har en tidsgräns på 100 år använts och ibland t.o.m. bara 50 år, men det är väl kanske att ta i, för i så fall är det ju bara 49 år tills Ipad är en antikvitet och inte mer än drygt 10 år tills kärnkraftsverket Oskarshamn 1 är antikt. Det kanske annars kan vara något för framtidens ”Antikrundan” eller så  kommer det att finnas nostalgiska kärnkraftsivrare som är intresserade av gammalt avfall och det kan säljas på ”Blocket”:

Gammalt japanskt radioaktivt avfall, något för ”Blocket” i framtiden?

Ordet ”nostalgi” kommer av grekiskans ”nóstos” (komma hem) och ”álgos” (smärta) så den ursprungliga betydelsen är väl ”hemlängtan”, även om vi idag använder det för att beskriva längtan och saknad av en händelse i det förflutna. Nostalgi, längtan och saknad är vanliga teman inom kulturen. Aktuell på filmrepertoaren just nu är ”Norwegian Wood” av Tran Anh Hung byggd på Haruki Murakamis underbara bok. Det är en film om hur tiden, oåterkalleligt, tar med sig mycket vackert till det förflutna (DN SvD exp GP svt). Men säger någon: ”lev i nuet istället”, ”carpe diem”, ”fånga dagen och sluta älta”. Jo tack, det där är jätteviktigt, men har ni försökt fånga dagen? Hur bra tycker ni att det gick?

Det där ”nuet” har ju en fantastisk förmåga att försvinna just när man skall lägga vantarna på det och det är minst lika svårt att behålla nuet som det är att bli av med ”dået”. Vi har ju rätt många hjälpmedel för att återskapa våra minnen, vi har bilder, musik, saker, brev och annat, men när det gäller fungerande fällor att fånga nuet i så finns det inte mycket att ta till. När det sedan gäller framtiden, för oss och allt annat, så handlar det en hel del om att vi ser till att inte ”hoppa i galen tunna”, att vi inte bara har en enda tunna att hoppa i och att det är tunnor där alla kommer att få plats. Jag tycker nog det ibland känns lite så här med den saken:

Det var inte bättre förr och inte innan det heller, även om jag själv just nu kan längta lite tillbaka till när jag trodde jag visste vad det här inlägget skulle handla om. Det viktigaste är att det blir bättre sen och då inte bara under vår egen livstid, det är exakt där frågor som exploatering av naturen och av tredje världen, frågan om kärnkraften, fördelningspolitiken, utfiskningen av haven, klimatförändringar m.m. får riktigt stor betydelse (SvD. De flesta av oss som lever nu har, i alla fall vissa, möjligheter att klara oss skapligt, men om inte framtiden skall förbanna vår dumhet och t.o.m. hata oss och vårt kortsiktiga tänkande hänger på hur vi beter oss idag och imorgon.

Nu slutar vi det här domedagssnacket med lite musik och egentligen borde jag väl lagt upp ”Bättre och bättre dag för dag” med Ernst Rolf eller ”Optimist” med Lady Gaga men så var det ju det där med min svaghet för längtan och saknad och i ett försök att visa att det ju finns en njutning i nostalgi också så blir det istället fado-sångerskan Mariza med ”Ó gente da minha terra” från en konsert i Lissabon. Den innehåller så mycket längtan och så mycket saknad och sånger om detta blir sällan vackrare och starkare än så här. Om några år kommer den här sången dessutom att handla om längtan till det som är idag för oss som är mitt i nuet:

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Innan det blev före

  1. frunatmaken skriver:

    Bättre förr, nej det var det inte. Jag känner mig till och med snyggare nu i allt mitt förfall än vad jag gjorde när jag rent objektivt sett borde varit som snyggast i min ungdom. En sak jag dock funderar en del på är när jag ska bli vuxen och bestämma själv. Det trodde jag länge skulle inträffa men än så länge är det pin fullt med saker som göra att jag inte nåt dit.

  2. Hemimamma skriver:

    Hej Peter, det var trevligt att se dig hos mig igen och nu har du upptäckt min nya blogg.

    Jag läser hos dig ofta även om jag inte alltid kommenterar (jag prenumerera ju på dina inlägg)

    Men denna gång kommer jag att ta med mig klippet av Rosling härifrån…

    Hemikram

  3. Krönikören skriver:

    Att fånga dagen och leva i nuet är svårt. Jag tycker mest att det blir stressande att misslyckas med det hela tiden.

    Jag har heller aldrig lärt mig skillnaden på innan och före (så språknörd jag är!), så nu slog jag upp det. Haha – tack för den sparken i baken!

    ”Många har lärt sig att det heter före midsommar men innan midsommar kommer, att det heter före före en substantivfras och innan före en verbfras. Det här är vad språkvården rekommenderade tidigare, men regeln slog aldrig riktigt igenom bland språkbrukarna. Idag anser språkvårdarna att före och innan är helt utbytbara i meningar som dessa. Du kan alltså fritt välja mellan dem i meningen ovan.

    En liten brasklapp kan ändå vara på sin plats. Det finns fortfarande många människor som har lärt sig den gamla regeln och som kanske kommer att haka upp sig på en text där det står innan midsommar. Du som vill vara extra säker på att läsningen flyter som den ska kan alltså välja att följa den gamla regeln.
    Detta har jag kopierat från iklartext.se.

  4. Svorskan skriver:

    Som Svorsk är det rätt skönt att inte behöva bry sig så mycket om vad som är språkligt korrekt. Och att det inte var bättre förr (eller innan) är jag övertygad om. Det verkar som att ”alla” generationer säger att det var bättre förr, men för mig visar det på att man ogillar förändringar. Vissa saker blir bättre och sen uppstår det nya problem och så fortsätter det igen och igen. Ungefär som de fel man själv gör i uppfostran av sina barn, de gör (förhoppningsvis) inte barnen själva när de blir föräldrar, men de gör ANDRA fel etc etc.

    Det var länge sen! Jag skäms lite. 😉

  5. Svorskan skriver:

    Sv: Okej, jag låter bli att skämmas då. Men enbart för att det är våffeldagen! 😀

  6. Krönikören skriver:

    Hahaha! Till ”thinking/sinking”-videon alltså.

  7. Bara Jag skriver:

    Gillar verkligen formuleringen ”det mesta av det där beror ju inte på att det var ”förr” utan på att vi betett oss som idioter under tiden” – så absolut rätt! En hel del av det som var bättre har vi ju själva förstört…
    Ha ha – att fånga dagen är minsann inte lätt, man måste vara snabb som en vessla och kvick som en kobra annars försvinner dagen – igen – utan att man hunnit upptäcka att den ens kom….

    Om du nu skulle känna dig tveksam så anser jag å det bestämdaste att du med god marginal behärskar det svenska språket i både tal och skrift (talet gissar jag mig till genom att titta på skriften).

  8. kervennic skriver:

    Jag skulle bara säga om Rosling att han är ganska fell. Det är överdriven. Vi behöver inte alls vad vi har här i västvärlden. Han tar exemple av tvätt maskin. Ingen svarar att han använder inte tvättmaskin, men vilken människor år de i sverige. Jag har överlevde många månander UTAN tvättmaskin och det var ju bättre, mycket bättre, ingen stress alls, det är bara att få plats i en lägenhet, annars ingen problem. Nu bor jag med någon i en små lägenhet och arbetar sent så måste jag tvätta i tvättstugan för att inte stora.
    Men min bror som bor i Paris har inte anvand tvätmaskin i 10 år oc arbetar som advokat i en kontor. Det tar bara några minuter att tvätta kalsonger varje två eller tre dagar. Han tror att det tar för mycket tid att boka tid i gatans tvättstugan och det är faktiskt smutsig. Och föredetta Tvaätt maskin gick sönder i nägra år, och det tar mer tid att ta hand om tvättmaskin an ta hand om kläderna.
    Om man är vetenskaper eller behöver inte kostym, det är även lättare: man köper bara ull. Till exempel ice breaker garanteras utan lukt alls. Och det stämmer. Man kan ha den på sig varje dag och nat utan utan problem för ett år. So med en jeans som tvättas varje 2 eller3 månader, det är bara att sätta strympor och kalsonger i vatten… Ingen behov av tvättmaskin.Och jag kan slå fast att man ska inte får mer plats på spårvagnen om man gör så här… Ingen lukt då, tyvärr

    Jag hoppas att ”fattiga” länder ska inte hamna i samma stressig skitig värld… och faktiskt tror jag inte att de ska följa oss.

    • peterlarson skriver:

      Svar till ”kervennic”:
      Jag läser din kommentar och det är uppenbart att du är en stor vän av miljön. Däremot verkar du inte vara någon direkt vän av tvättmaskiner och det behöver man ju verkligen inte vara om man inte vill. Dock kan jag, efter att ha levt åratal utomlands i bl.a. platser sydvästra Kina, i den tibetanska prefekturen Deqing och i andra delar av världen, garantera dig att av alla de människor jag mött är det ingen som inte har tvättmaskin som inte vill ha det och ingen som har tvättmaskin som vill gå tillbaka till att tvätta för hand. Möjligen har det funnits män som kunnat tänka sig att byta tvättmaskinen mot en surfplatta eller en färg-tv, men det beror på att dom inte behöver tvätta vare sig i maskin eller för hand.

      Att med utgångspunkt från resonemanget att ”vi inte behöver tvättmaskin” hävda att Hans Rosling ”har fel” är inte lite världsfrånvänt. Var och en som vill tvätta för hand skall naturligtvis få göra det, men om man på ett seriöst sätt vill förändra energislöseriet och förhindra en klimatkatastrof så är det otvivelaktigt bättre att istället tillverka miljösnåla, återvinningsbara, energisnåla tvättmaskiner och miljövänliga tvättmedel än att hoppas att världens befolkning, såväl de som har tvättmaskin som de som inte har, kommer att vilja tvätta sin och hela sin familjs tvätt för hand i evigheters evighet.

      Det finns massor av miljöfarliga och energislukande produkter och tjänster om vi människor mycket väl kan klara oss utan, men tvättmaskinen ligger knappast högst upp på den listan.
      Om vi skall ha en chans att få miljarder människor att bli miljövänliga är det nog viktigt att vi är lite realistiska och att vi tar till oss verklighetsfakta. Just fakta om verkligheten är ju dessutom en av Hans Roslings käpphästar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s