Mindre modiga män

”Rädda pojkar får aldrig kyssa vackra flickor” brukar det sägas. Men jag vet inte jag hur mycket sanning det ligger i det där egentligen. Jag skulle nog våga påstå att jag har haft förmånen att få kyssa fler vackra kvinnor än vad som ryms i uttagningen till ”Årets Lucia” och det har blivit väldigt många fler än jag ens vågade drömma om i början av puberteten. Och då skall gudarna veta att jag inte är särskilt modig. I synnerhet inte när det handlat om kärlek och kvinnor.

Det är inte glasögonen det beror på, det är bristen på mod.

Men vad som är modigt kan ju diskuteras. Vad någon uppfattar som modigt kanske bara är trams för någon annan. Själv har jag t.ex hållit på med dykning  i snart 20 år, såväl i det kalla och nästan döda Östersjön som i Indiska Oceanens hajrika vatten och t.o.m. i Antarktis. Men för det krävs mindre mod än att t.ex. stå för att man inte tror på dumheter som evig exponentiell ekonomisk tillväxt. När det gäller hajarna så var jag i början rätt skakis om jag mötte en som var större än en tax. Men läser man på, lyssnar till andras erfarenheter och är observant lär man sig rätt snart hur relativt ofarliga hajar är(DN). Rädsla beror ju oftast på okunskap. De enda rädslor vi föds med lär vara rädslan för att falla och för höga ljud.

Det finns förresten inga hajar i Antarktis, det är för kallt (ännu) t.o.m. för Laxhajen (Lamna ditropis) trots att den är ”endotermisk” (kan ha annan kroppstemperatur än omgivningen) och kan höja sin kroppstemperatur med 15 °C. Men där finns Leopardsäl (Hydrurga leptonyx) och dom är, till skillnad från hajar, nyfikna på människor och undersöker dig gärna och noga. Stor som en tigerhaj, stort gap och vassa tänder jagar den pingviner och sälar. Det finns bara  ett dokumenterat fall där den dödat människor, men jag har själv haft bl.a den här honan på sådär 350 kg stirrande in i mina ögon både vid ytan och under, så jag har respekt, minst. Paul Nicklen här om sitt fantastiska möte med en leopardsäl:

Men nu skulle det ju egentligen inte alls handla om djur, utan om mod. Winston Churchill har sagt att: ”Courage is what it takes to stand up and speak; courage is also what it takes to sit down and listen. Ofta definieras mod som att våga göra något som innebär stora risker, men så enkelt är det verkligen inte. Jag tycker t.ex. att det är modigare att skaffa barn än att hoppa bungy-jump och håll med om att trots att det är riskfyllt att pedofil-surfa på nätet, så inte fan är det modigt! Och att investera sina privata pengar eller statens i SAAB Automobil är väl riskabelt så det räcker men är det modigt, bra eller är det bara dumt?

Inom så kallad KBT (Kognitiv Beteende-terapi) är en av grundstenarna att man skall lära sig att hantera sin rädsla bl.a.  genom att inse, förstå och sedan ”portionsvis” utsätta sig för orsaken till rädslan. Jag är övertygad om att det är effektivt, men förutsättningen för att det ska fungera är ju att man har helt klart för sig vad det är man är rädd för. Alla är vi väl rädda för något, för att dö, bli sjuka, fattiga, bli lämnade, för ormar, spindlar, vargar eller kanske för att förlora makten. Frågar ni mig så är jag t.ex. mycket mer rädd för resultatet av borgerlig utslagnings-politik och för dummerjönsar som Carl-Henrik Svanbergs totala brist på klimatkunskaper (svt exp AB SvD AV) än för någon skräckfilm jag kan komma på.

Jag är mer rädd för Ulf Kristerssons politik än för fiktiva monster!

Men att vara modig är inte alls det samma som att inte vara rädd. Att visa mod är snarare att göra något, trots att man faktiskt är rädd. Att vägra vika ner sig trots att det kommer att bli jävligt jobbigt. Det mod folket i Nordafrika, Syrien m.m. visar just nu för att få mer frihet och mer kontroll över sina egna liv är väldigt mycket större än det NATO:s och andra soldater visar genom att sitta i sina högteknologiska JAS-plan och annat och göra knappt timslånga patrull-raider över ett land där människor, t.o.m. barn riskerar allt, hela tiden. Det är viktigt att resten av världen hjälper till, men det verkliga modet finns trots allt hos folket (DN GP DN).

Att sedan undertecknad ibland kan bli lite förvirrad när det gäller vem som stöttar vem, när och var är en annan sak. USA, Frankrike, NATO, Sverige och andra var snabba att erbjuda militär hjälp åt Libyens, Egyptens och Tunisiens uppror och det är självklart att folkmord ska bekämpas. Men lite konfunderad har man väl rätt att bli när t.ex. det burmesiska folket inte får samma stöd och när man minns hur Frankrike betedde sig i Algeriet på 1950-talet, hur USA stödde odemokratiska regeringar i Indokina, Latinamerika och andra ställen under 60-70-talet och hur samma nation, i början av 1990-talet, stödde och beväpnade och t.om. beväpnade Osama Bin Laden:

USA:s (dåvarande) rådgivare Zbigniew Brzezinski hjälper Usama Bin Laden

Nu blev det visst storpolitik och sådan är ofta mer komplicerad än det är att lyckas med en klar oxsvanssoppa första gången man försöker. Så jag ska försöka backa bandet lite och koncentrera mig på det där med mod och rädsla. ”Fear has its use but cowardice has none” sade en gång Mahatma Gandhi och det är väl egentligen exakt vad det hela handlar om. Att vara rädd för det ena eller det andra är verkligen inget att skämmas över utan snarare ett bevis på att man inte är helt dum i huvudet. Det är bara fegt att inte våga erkänna att man är rädd ibland. Och att vara feg, det är något helt annat det.

Vi människor ju ganska speciella när det gäller det här med rädsla, feghet eller mod. Det är svårt att säga om vi är en modig art eller inte, inte minst för att det varierar så mycket från individ till individ. Vi har och har haft otroligt många verkliga hjältar bland oss, sådana som tagit sig igenom ofattbara strapatser, sådana som offrar sig för andra och inte minst alla som kämpar i vardagen med att ta hand om sig, sina familjer och andra. Men många är jävligt fega fähundar GP). En Honungsgrävling (Mellivora capensis), som kanske är det tuffaste och mest orädda däggdjuret, är däremot ingen fegis. Kolla bara här:

Jag blev plötsligt väldigt trött på att det är så mycket av allt som händer och allt vi tycker om det som händer som är grundat på rädsla. Vissa är livrädda för vargar och vill utrota dom (DN SvD exp svt) men inte alla (DN), andra är rädda för människor med annan kultur och vill, om inte utrota, så i alla fall jaga iväg dom så långt bort som möjligt (svt) och i vår egen regering sitter det, förhoppningsvis normalbegåvade människor, och är så rädda för att behöva göra skattehöjningar att dom t.o.m. vägrar låta sjuka människor få ut sin sjukförsäkring (SvD exp). ”Rädsla urholkar själen” exakt som Fassbinder sa.

När det gäller just politiker så är dom alltid rädda för att förlora makten och det där skall vi utnyttja mycket och ofta, vi som har turen att leva i en någorlunda fungerande demokrati. Inte ska vi väl låta dom hålla på hur länge som helst att strypa välfärdssystemen, bygga nya kärnkraftverk (DN), påskynda klimatförändringarna (exp), göra Arktis till ett oljefält (SvD DN svt) och sänka skatterna mest för de av oss som har högst lön. Vi får inte glömma att det är vi som anställt dom, inte tvärt om. Själv ska jag ta tag i mina egna rädslor, stora håriga spindlar, konstiga ljud när man flyger och möjligen också det där med kvinnor. Så farliga kan dom ju inte vara……spindlarna alltså.

Lite läskiga är dom nog allt

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Mindre modiga män

  1. EmO skriver:

    Kära Nån – det där var en salva svår att smälta men håller med om ”hemskt” mycke…

  2. Anonym skriver:

    Fantastiskt fint skrivet!

    Lite vår-glädje-musik-inspiration kommer här:

    youtube.com/watch?v=8pa1QvSD440

  3. Krönikören skriver:

    Ja, gränsen mellan mod och dumdristighet är hårfin, brukar man ju säga.

    För många många år sen var jag på en kurs i presentationsteknik. En extremt blyg kvinna där var helt panikslagen bara av tanken att tala inför en grupp. Men hon gjorde det. Hon grät, rösten brast hela tiden, OH-bilderna hamnade fel, hela hon skakade – men hon gjorde det. Det tycker jag är modigt.

    Vad sur jag blev på mediernas rubriksättning vid ”vargattacken” i Norrtälje. Ingen sanning alls.

  4. frunatmaken skriver:

    Kan bara hålla med.

  5. Ping: Svanberg har rätt, och åt helvete fel! « Sverige är inte världens navel!

  6. Bara Jag skriver:

    Blev helt tårögd av att se klippet med Leopardsälen – så vackert! Vad som är modigt är jättesvårt att sätta fingret på – en handling som är mod i ena situationen är raka motsatsen i en annan, trots att det är samma agerande… Face your fears kan hjälpa oss att vinna över rädslan i många sammanhang – ta tillbaka det som vi en gång släppte på grund av rädsla.

    Rädsla för kvinnor?? Det handlar ju egentligen om samma som rädsla för vargar, hajar, spindlar eller Leopardsälar – när man inte vet vad man kan förvänta blir man lätt rädd 😉 Män som är rädda för kvinnor kanske är rädda mest för att de inte förstår sig på dem??

    Glad påsk!

  7. Krönikören skriver:

    Stickade mössor?! Nej jösses, det är varningsskylt på att köpa såna, det är inte dig det är fel på. Antingen så klär man i mössa eller så glädjer man sin omgivning när man har mössa på.

    Nja, det går väl så där för Metrobloggen. Tänkte avvakta till efter helgen och se om de, eller rättare sagt han, får ordning på saker och ting. Den rullar ju, men det är en massa som saknas.

    Glad Påsk!

  8. Svorskan skriver:

    För mig är mod helt klart att övervinna sina egna rädslor och att våga stå för det man tror på. Det gäller mig själv och alla andra. Sen är det rätt att ibland skall man knipa käft, men inte för att man inte vågar höja sin röst, men för att resultatet blir bättre på det sättet. En fin balansgång..

  9. Sara skriver:

    Helt otroligt fin blogg. Håller med om varenda stavelse. Och njuter av klippen och den intelligens som djuren visar. Vi har så mycket att lära av dem.

  10. jeppen skriver:

    Rädsla och kärnkraftverk… Där fanns en intressant koppling som du missade. Människans bedömning av risk lämnar tyvärr mycket i övrigt att önska. Just nu håller Tyskland mfl på att överge vårt enda klimathopp pga rädslan för radioaktivitet.

    • peterlarson skriver:

      Svar till jeppen:

      ”Vårt enda klimathopp”
      skriver du. Det var väl ändå ett rejält magplask av okunskap? Du utgår från att vi är helt beroende av kärnkraft för att rädda klimatet och utgår med största sannolikhet då från utgångspunkten att vi ständigt måste öka energiförbrukningen exponentiellt. Det är det väldigt få klimatforskare som håller med dig om att kärnkraften skulle vara ”vårt enda klimathopp”.
      Valet står naturligtvis inte mellan en fortsatt höjning av CO2 i atmosfären eller risken för ytterligare kärnkraftsolyckor i de kärnkraftsverk som är i drift eller i det slutförvarade kärnbränslet under 100.000-tals år framöver, ”vårt enda klimathopp” är istället en, i alla fall någorlunda, vettig energipolitisk fördelning av jordens energiresurser kombinerat med en rejäl satsning på och utveckling av förnyelsebara energikällor.

      Det är mest tröttsamt att det fortfarande är så många, ofta annars förnuftiga, som inte besitter förmågan att se klimat- och miljöfrågan i det perspektiv dom faktiskt måste betraktas för att vi skall ha en chans att rädda planeten.
      Tror du verkligen på fullt allvar att kärnkraft, kol och fossila bränslen är de enda alternativ som står till mänsklighetens förfogande?
      Tror du på fullt allvar att Tyskland kommer att bli ett CO2 utspyende U-land om dom stoppar utbyggnaden av kärnkraften och hur många fler olyckor räknar du med skall behöva inträffa, med strålskador i generationer framöver, innan vi fattat att det redan finns teknik att lösa energiproduktionen på annat sätt, om det inte vore för att de ekonomiska vinsterna för såväl de som förstör klimatet med koldioxidutsläpp som de som investerat astronomiska summor i kärnkraften.

      Du skriver också att ”Människans bedömning av risk lämnar tyvärr mycket i övrigt att önska”, vilka människor åsyftar du här? Sådana som jag eller företrädarna för Tepco, Hitachi Nuclear eller kanske något annat företag som ”garanterar” kärnkraftens säkerhet?

      Var och en har naturligtvis rätt att tro vad man vill i den här frågan, men antingen så kommer kärnkrafts- och CO2-ivrarna att bli överraskade och förvånade eller så kommer klimatet och/eller radioaktiva utsläpp att förstöra den enda planet vi känner till någorlunda.

      Ett tips: Börja med att läsa den här rapporten:
      http://www.nirs.org/mononline/nukesclimatechangereport.pdf
      Jag kan förse dig med fler om du är intresserad, dock är många på en relativt teknisk nivå, men mycket läsvärda om man tar sig tid

  11. jeppen skriver:

    Tack för svaret, Peter.

    Det är ett faktum att Tyskland nu ökar kolförbränningen för att kompensera för kärnkrafts-stoppen. De har alltså bestämt att kol är bättre än kärnkraft, för annars skulle de börjat i andra änden, med nedlagda kolkraftverk.

    Detta gäller för kärnkraftsmotståndare i stort. Så länge de inte kräver att fossilerna ska stängas ner först, så har de gjort ett val. I Sverige, exempelvis, så medför kärnkraftsnedläggningar som Barsebäck att vi medverkar till att hålla kvar kol i andra länder både genom utflyttning av elintensiv industri och genom förändrad elhandelsbalans.

    Tyvärr är det så att kostnadsbilden samt intermittens, dvs att energikällorna levererar tämligen slumpmässigt, gör att förnybart har begränsad potential. Samtidigt är energihungern i utvecklingsländerna enorm, självklart, eftersom de vill ha vitvaror, tv-apparater, transportmedel, datorer och ett modernt liv precis som vi andra. Vidare ska vi bli 9 miljarder människor och Kina är idag största CO2-utsläpparen. Vårt största hopp är att de har ett seriöst kärnkraftsprogram.

    Sen är det rätt tydligt att du överdriver farorna med kärnkraft. Kärnkraftsolyckor mm är givetvis illa, men de begränsade skadorna i Fukushima har visat att de inte är så illa att vi bör hantera risken som helt oacceptabel. Däremot är klimathotet en reell existentiell utmaning.

    Den rapport du länkar till är en vilseledande partsinlaga. Jag har redan skrivit rätt mycket och ska därför inte gå in på detaljer där, men vi kan ta det lite i taget om du skulle vara intresserad av en kritik.

    • peterlarson skriver:

      Svar till jeppen:
      Det blir i princip omöjligt att ha den här diskussionen om rapporter och undersökningar som stödjer våra respektive ställningstaganden kallas ”vilseledande partsinlaga”. Här är det dock ingen skillnad på oss då det är vad jag själv flera gånger kallat rapporter som talar emot mitt resonemang. Det finns idag en sådan uppsjö av undersökningar som talar för respektive emot kärnkraften och det är otvivelaktigt så att många av dessa är just ”vilseledande partsinlagor” och jag har inte tillnärmelsevis tillgång till tillräcklig kunskap och tillräckliga fakta för att sålla ”agnarna fån vetet” här.

      Att däremot klimathotet är reellt och ett nära förestående jätteproblem börjar de flesta forskare nu inse, även om det har funnits många och fortfarande finns ”vilseledande partsinlagor” även här. Där tycks ju du och jag också vara överens. Trots våra olika åsikter om kärnkraften som ”vårt enda klimathopp” ser även jag idag klimathotet som akutare än hotet från kärnkraftsolyckor. Jag har dock väldigt svårt att, som du uppenbarligen gör, se olyckan i de japanska kärnkraftverken Fukushima på samma sätt som du när du skriver ”de begränsade skadorna i Fukushima har visat att de inte är så illa” Vad som är att betrakta som”relativt begränsat” är naturligtvis just relativt, men jag skulle nog vilja betrakta ett sådant uttalande som ltie lätt hånfullt mot de hundra tusentals människor som tvingats evakuera sina hem inom ett område på närmare 300 kvadratkilometer runt kärnkraftverket. Om denna evakuering räcker och hur länge den kommer att gälla är fortfarande oklart.

      Problemet med kärnkraften är dock inte enbart risken för olyckor i själva kärnkraftverken utan även risken i samband med slutförvaringen av de radioaktiva restprodukterna i några hundra tusen år framöver. Låt oss utgå ifrån att människan inom de närmaste tusen åren hittat lösningar som effektivt tar till vara solenergin, det får väl med dagens tekniska utveckling anses vara relativt troligt, då har mänskligheten fortfarande flera hundra tusen år kvar att skydda det radioaktiva avfallet som lagts ner i berget eller i jorden. Är det ett pris vi kan ta på oss att låta framtiden betala för vårt onödigt stora energislöseri?

      Att tredje världen mycket riktigt kommer att kräva mer energi i samma takt som den utvecklas är sant. Men det är inte alltid så att utvecklingsländerna måste gå exakt samma väg som vi gjort, ett exempel på detta är att många länder aldrig kommer att bygga ut ett fast telefonnät utan hoppa direkt in i mobiltelefonåldern. På samma sätt är det inte nödvändigt för alla att göra om många av de misstag vi gjort med onödigt energislösande produkter. Hur mycket detta kommer att påverka energiuttaget globalt är omöjligt att spekulera i, men jag är övertygad om att det kommer att krävas ett minskat energislöseri i ”vår” del av världen för att balansera det hela. Delvis genom att vi använder energisnålare produkter, men dessvärre får vi nog även finna oss i att avstå från en del ”bekvämligheter”.

      Att kostnadsbilden för alternativa energikällor är förhållandevis hög i initialskedet, är också sant. Men det är otvivelaktigt så att kostnadsbilden för kärnkraften inte är direkt oväsentlig den heller. I synnerhet inte om man räknar in kostnader för saneringar efter ett antal kärnkraftsolyckor och de ökande kostnader som hela tiden tillkommer för slutförvaring och när man försöker öka säkerheten så gott det går. Det har hittills varit en ganska stor obalans mellan de summor som globalt satsats på kärnkraft och utvinningen av fossila bränslen i jämförelse med vad som satsats på förnyelsebara energikällor. Du tar även upp intermittens-problemet och det är mycket riktigt fortfarande ett problem för förnyelsebara energikällor, men inte olösligt och att det inte blåser överallt, alltid eller att solen inte skiner överallt, alltid är knappast mycket större ”intermittens-problem” än att kärnkraftverk, inte minst de svenska, väldigt ofta har driftstopp p.g.a. det ena eller andra. Det inträffar i stort sett hela tiden.

      Slutligen vill jag säga att när man har två så diametralt olika synsätt som du och jag har i frågan om kärnkraftens nödvändighet för mänsklighetens väl är det väldigt svårt att komma vidare i diskussionen här och nu. Det blir väldigt mycket att diskutera och det är intressant och givande, men precis som du själv skriver blir det långt och kommentarsfälten på en sådan här sida är inte riktigt rätt forum för detta. Men diskussionen kommer, skall och måste fortsätta även om det inte är här.

      Vi är båda väldigt oroade för klimatförändringarna och det tycker jag är bra. Vilken väg bort från det hotet som är den tryggaste, säkraste och bästa för både oss och kommande generationer av människor skiljer oss däremot åt. Jag hoppas för kommande människors skull att världen kommer att välja rätt väg, vilken det nu är.

      Tack för dina inlägg i debatten dom har varit grundliga, genomtänkta och sansade, det uppskattar jag hos en meningsmotståndare

      • jeppen skriver:

        Tack för ett öppet och vänligt svar. Jag dristar mig till en replik – försöker hålla den så kortfattad jag kan.

        Angående Fukushima så har det inget med hån att göra. Jag uttrycker bara något jag håller för sant. De avstängda kvadratkilometrarna (som kommer krympa) är illa, men långt ifrån ett globalt existentiellt hot.

        När det gäller slutförvaret, så är det närmast onödigt säkert. 100,000 år må låta mycket, men för en berggrund så är det ett ögonblick. SKB har tagit fram ”naturliga analogier” där man jämfört med hur saker legat still, opåverkade, i hundratals miljoner år i naturliga miljöer som liknar de man tänkt skapa i slutförvaret. Och dessutom så är slutförvaret ett problem vi måste lösa varesig vi lägger ner kärnkraften eller inte. Att dubbla mängden avfall gör varken från eller till.

        Jag håller helt med om att u-länderna tack vare teknikutvecklingen inte behöver få en lika smutsig industrialisering. Men vi måste också vara realister – 90% av energin i världen är fossil eller nukleär, och varken u-länder eller i-länder kommer rösta för att späka sig i någon stor omfattning. Dessutom är ditt tal om ”balansering” genom att vi i väst minskar vår energianvändning en överspelad 80-talsidé. Nu dominerar Kina och det är inte längre möjligt, om de nu någonsin var det, att parera klimathotet genom fördelning från i-länder till u-länder.

        Alla kurvor och alla prognoser pekar på en ökad energianvändning. Vi måste ha ett alternativ som är konkurrenskraftigt med kol och som saknar praktiska begränsningar. Kärnkraft är det enda vi har i den kategorin idag (vad du än hört så räcker uranet, förresten). Vind och sol, för Tyskland och Danmark, är bara deras alibi för att fortsätta med kol. Medan kärnkraft verkligen ersatt fossiler i Frankrike.

        Och jodå, intermittensproblemet för förnybart är extremt mycket större än för kärnkraft. Frankrike har 80% kärnkraft, medan Danmark har fastnat kring 20% vind, och de klarar den nivån bara för att de exporterar och importerar extremt stora volymer el. Större stam-elnät hjälper bara litegrann, det blir dyrt och ger transportförluster. Vi kan inte/vill inte bygga samhället på el som vi inte kan få vid behov.

        Jag respekterar din politiska vilja – att vi ska komma överens om att ge upp bekvämligheter och göra en samhällsmässig ”power down”. Men det är politiskt osäljbart, och därför riskerar ditt och andras kärnkraftsmotstånd att endast resultera i att fördröja kärnkraften såpass att klimatet pajar helt. Här, som i många andra sammanhang, kan vi konstatera att ”the perfect is the enemy of the good”.

        Många gröna tänkare har kommit till samma slutsats. George Monbiot och Greenpeace-grundaren Patrick Moore, exempelvis.

      • peterlarson skriver:

        Svar till jeppen:
        Som sagt, du och jag kommer inte närmare varandra och det naturligtvis delvis på att vi väljer att tro på olika undersökningar och prognoser, där vi redan konstaterat att vi inte kan veta vilka som är ”vilseledande partsinlagor” men också delvis på att du och jag representerar olika ståndpunkter när det gäller vilka uppoffringar vi kan och måste göra för att inte lämna efter oss ett kärnkraftssamhälle till framtidens generationer och samtidigt inte få drastiska klimatförändringar

        Du har rätt i att de förnyelsebara egnergikällorna idag står för en marginell (om än starkt ökande) energiproduktion, men detta beror i sin tur mycket på att satsningarna på dessa energislag kommit igång väldigt sent och att, som jag skrev, investeringarna i dessa varit försvinnande små i förhållande till de som gjorts på kärnkraft och utvinning av fossila bränslen.

        Jag är och kommer att förbli motståndare till ett framtida kärnkraftssamhälle så länge det finns möjlighet till att på andra sätt tillgodose ett nödvändigt energibehov för hela världen. Detta utan att vara tvungen att påverka klimatet mer än absolut nödvändigt. Jag är väl medveten om att många av de beslut som måste tas för detta är vad du kallar ”politiskt omöjliga” och att det kommer att krävas stort politiskt mod för att nå dit. Jag hoppas att detta politiska mod skall visa sig innan det verkligen är för sent.

        Jag avslutar nu vår debatt här i kommentarsfältet på min sida, men jag och du kommer med största sannolikhet fortsätta att driva våra respektive ståndpunkter och det är viktigt att vi gör det. Det är debatter som dessa som gör det möjligt att ta ställning, både för beslutsfattare och oss ”vanliga dödliga”, för hur vi skall ha det i framtiden. Alla kommer naturligtvis inte att bli nöjda hur det än blir. Jag hoppas dock att så få som möjligt skall bli lidande och då tänker jag inte bara på oss som lever här och nu.
        PUNKT!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s