I munnen

(inlägget uppdaterat)

Även vi människor har en viss faiblesse för att stoppa saker i munnen och då tänker jag nu inte i första hand på livsmedel. När vi är riktigt små så stoppar vi ju allt från våra egna fingrar, fötter och nappar till allt vi får korn på i munnen, men det är ju ett enkelt sätt att få reda på om det är gott när man inte vet. Senare i livet stoppar vi glatt andra saker i munnen, trots att vi nu vet vad det är. Det kan vara allt från snus, pennor och tuggummin till andra människors tungor och intimaste kroppsdelar. Det där kan ju vara hur fint som helst, så länge det sker frivilligt. Men så snart vi får något instoppat i våra munnar som vi inte vill ha så blir det genast väldigt obehagligt och dessutom fruktansvärt kränkande.

På Sandbyhovs äldreboende i Norrköping har några ur personalen ägnat sig åt att stoppa händer, spyor och annat i de gamlas munnar (GP DN SvD exp svt) och eftersom det inte ansågs vara jättebra så hade ledningen för boendet samtal med personalen och sedan var det inte mer med det. Kan ni se det framför er, hur ledningen säger: ”Hörni, på det här äldreboendet tycker vi inte att det är jättebra att stoppa spyor och händer i munnen på dom gamla och ni får inte slå, förnedra och nypa dom heller”, varpå vårdarna svarar: ”Nähä….jaha, men okej då, varför sa ni inte det från början?” Ledningen försvarar oviljan att polisanmäla övergreppen med att ”ord står mot ord”. Skulle det vara unikt på något vis när det gäller rättsfall?(DN HD SvD GP)

Det finns, så vitt jag vet, bara ett enda sätt att undvika att bli gammal och det är döden. Det är bara att välja, antingen blir det det ena eller det andra, ”just face it and embrace it!”. Att då visa en sådan komplett brist på respekt, för de som tagit sig igenom ett helt liv, som dessa  s.k. ”vårdare” (?) gjort och som deras arbetsgivare dessutom gör genom att låta dom jobba kvar är inte förenligt med FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Jag begriper att det finns lagar, regler och annat som måste följas vid avskedanden, men att det, enligt arbetsrätten, skulle varit enklare att få bort de här personerna om dom stulit något än när dom plågar gamla är inte okej (SvD). Det är fan inte okej alls!

I veckan har politikerna visat upp sig och sin politik. Vård är en politisk fråga. Är privat vård bäst, eller om den sköts av samhället? Det hade inte gjort någon skillnad för det som hänt på just Sandbyhov, där det handlar om andra saker, men annars är jag tveksam till att vård av barn, sjuka och gamla skall ha privata vinster som ett incitament. Almedalsveckan var urbota trist, Maud Olofsson grät för att hon skall sluta (DN SvD exp GP svt), men det tycker varken centerpartister eller vi andra är tråkigt (SvD). Partierna tycks rädda att profilera sig och lägga alla ”ägg i samma korg” utan värper, kackar och kacklar lite för, och i alla väljargrupper. En som inte har alla ägg i samma korg utan i munnen är hannen hos käkfiskarna: (Opistognathidae)

Käkfisk-hanne med munnen full med ägg. Foto:  Jim Chambers

Den krabaten lever på korallreven och honan lägger alla ägg i munnen på hannen som ruvar dom i c:a en vecka. Där gäller det att hålla hungern i schack  och tänka på annat i en vecka. Vi människor skulle ju ha svårt att ha ägg i munnen på det där viset, i alla fall höns-ägg. Människo-ägg skulle kanske fungera, rent teoretiskt i alla fall. Olika fiskars ägg däremot, eller rom då, har många av oss inga problem med att stoppa munnen. Stenbitens, löjans och inte minst störens ägg anses ju vara en delikatess värd att betala en förmögenhet för, den iranska kaviaren Almas säljs (visserligen i burk av guld) för mer än 160.000 kr/kg. Det är inget för undertecknads budget ska ni veta.

Men fisk-rom kan vara gott även i andra prisklasser. I länderna runt östra medelhavet använder man ofta karpens rom, som på grekiska heter ”ταραμάς” (taramas). Man kan röra ihop den med mosat bröd, citronsaft, olivolja och lite vinäger och så får man ”taramosalata”, en mumsig rätt på meze-bordet och att doppa brödet i. Det smakar lite som ”Kalles Kaviar”, men är mildare i smaken och krämigare i konsistensen och är smaskens till ett glas riktigt iskall retsina. Det behöver naturligtvis inte vara karp-rom, det går fint med torsk- eller någon annan fisks rom, men det är slöseri att använda ”Almas” eller ”Kalixlöjrom” eller annan ”fin” rom till den här geggan. Recept finns här:

Taramosalata

Ordet ”rom” är ju en homonym i svenskan och kan alltså betyda flera olika saker. Förutom fiskägg också karibiskt sockerrörsbrännvin, italiensk huvudstad,  ”Read-Only-Memory” i datavärlden, en figur i Star Trek och säkert en massa annat. När vi ändå är inne på språk så lärde jag mig nyligen att det finns ett språk som heter ”Kannada” som talas i en av Indiens provinser. I landet Kanada talas mest franska och engelska och så förstås massor av mindre språk som t.ex. ”halkomalem” och ”innukitut”. Men inte ”kannada” minsann för det talar man i Indien.

När vikingarna, som var dom första européer som hittade till Kanada (inte dansbandet då alltså) kom så bodde där ett urfolk som vikingarna kallade för ”Skrälingar”. Men sen fick vikingarna stryk av ”skrälingarna” och gav upp Kanada och först flera hundra år senare kom italienaren Giovanni Caboto dit och döpte det till ”Newfoundland” (rätt fantasilöst). Just Newfoundland (och för den delen Labrador som ligger ”nästgårds”) har ju gett namn till hundraser och det måste ju kännas bättre att vara en Newfoundland än att vara en Gammel Dansk Hönsehund.

Newfoundland

Nu blev det visst lite väl mycket fart i associations-delen i undertecknads hjärna och jag har helt tappat vad det här inlägget egentligen skulle handla om, om det nu var något. Det var väl något om munnen, eller hur. Om man går in på Wikipedia så står det bl.a.: ”Munnen sitter vanligen i huvudet” och den typen av påståenden är ju inget vidare när man försöker styra upp sin associationsförmåga. Sen finns det ju djur som, i stort sett, bara består av en mun, som ”Pelikan-ålen” eller ”Paraply-mun-ålen (Eurypharynx pelecanoides). Den kan svälja byten som är större än den själv. Men oroa er nu inte för den när ni badar nästa gång, den håller sig på flera tusen meters djup. Den är inte så noga med vad äter, man får inte vara kräsen om man lever på flera tusen meters djup.

Andra djur som sällan är särskilt kräsna är hundar. Man brukar säga att hundar bara kan känna tre smaker: gott, likgiltigt och äckligt. Jag vet inte om det där är riktigt sant för trots att hundars smaksinne är rätt kass jämfört med vårat, dom har visst bara en tiondel så många smaklökar som vi, så har dom ju ett fantastiskt luktsinne och det måste väl ändå spela in. Å andra sidan har dom ju kanske lite annan uppfattning om vad som luktar gott och inte än vad vi har. Nu upptäcker jag att det varit rätt mycket om hundar i det här inlägget så det får väl bli det här inläggets röda tråd (väldigt svagt röd, det skall villigt erkännas), så jag slutar med ett videoklipp som jag tycker är härligt, barnsligt roligt.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till I munnen

  1. Krönikören skriver:

    För jävligt hur de gamla behandlas. Man måste ju undra vilken sorts urvalsprocess de har, om de har någon. Sånt kan jag skriva kilometerlångt om.

    Kul uttryck om hundar!

    Svar: Hämnden är ljuv…

    ”upp sin associationsförmågan”?

    Jag nöjer mig med en. Storsint va? 😉

    Jag är inte speciellt mörkrädd, men nojjan tog tag i mig den där natten. Du får tänka på att jag gärna spetsar mina texter lite. Ibland. Ironiskt eller skönlitterärt. Men det mesta är sant. 😉

    • peterlarson skriver:

      Tack för den rättelsen från en annan språkpolis 😀
      PS. Lite spets ger mervärde, det gäller absolut mig också.

      • zoega59 skriver:

        Urvalet sker nog inte efter erfarenhet inom området
        (ser bara till mig själv med över 23 år i samma bransch – jag får inget jobb)
        När jag var ung, och det var inte på 1800-talet – var man provanställd, då kunde man visa vad man gick för

      • peterlarson skriver:

        Svar till zoega59:
        Jag tror dig. Det gäller även andra branscher (som mina egna), men är allra viktigast när man har med barn, gamla och sjuka eller andra som är försvarslösa att göra.
        Tack för din kommentar

  2. Krönikören skriver:

    Svar: Var läste du det någonstans? Och, om…

  3. Krönikören skriver:

    Svar: JAG gräver upp den?!?!? Vem var det som började (och vips är jag tillbaka i sandlådan)? 😉

    Nåd? Yxa? Grop? Glömt? Vem är du?

  4. Krönikören skriver:

    Jag tror att måttet på ånger som krävs varierar mellan jättemycket och gigantiskt mycket.

    Den grävde du ner i botten av din ordtunna, till höger om filippinska uttryck och snett under det latinska namnet på en alg. Plättlätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s