Ö som i höstmedicin

Höstmedicin

Frågor som: ”vad har hänt med vår favoritskribent?” har (i olika varianter) varit en, om absolut inte mejl-bomb, så ändå förvånansvärt förekommande fråga i min inkorg under de senaste veckorna. Jag inskränker mig blygsamt till att hålla med om att sidan har legat i träda men är tillbaka. Att lägga något i träda lär ju generera EU-bidrag, några sådana har jag dock inte sett. Nåja, att inte få EU-bidrag är helt okej, jag tror ändå inte på någon specifik ”Europeisk gemenskap”. Jag tror i så fall på ”global gemenskap” och tycker att ”vi” och ”tillsammans” faktiskt är väldigt underskattade ord. ”Europa” och vi, dess s.k. ”européer”, är trots allt inte mer än 10% av planetens människor och vi kan bara förlora på att utestänga 90% av världen.

Ingen är en ö” brukar betyda att ingen är oberoende av andra och annat. Vi är alla beroende av andra människor och av miljön vi lever i. Men nu har det plötsligt blivit lite komplicerat, för nu är det inte längre självklart vad som menas med en ö. Öland är t.ex inte längre en ö utan fastland enligt EU (exp AB DN GP). Detta EU som tycks vilja se Europa som någon sorts politisk, kulturell och ekonomisk ”ö” isolerad från övriga världen. Det går väl sådär och vad är egentligen Europeiskt? Spanjorer och portugiser har förmodligen mer gemensamt med latinamerikaner än med estländare och irländare mer med människorna i Nya Zeeland än med t.ex. cyprioter och då tänker jag inte bara på språket. Själv har jag definitivt mer gemensamt med flera av mina kinesiska vänner än med min granne.

Meh…….det här är väl trots allt en ö, eller?  (Vestmannaöarna, Island)

Nog om detta. Trots vissa indikationer (GP DN SvD) så packar sommaren nu så sakta ihop sina pinaler och kommer obevekligen snart att lämna oss ensamma kvar. Vad kan man göra? Finns det ”höstmedicin”? Jag försöker ”gilla läget” för att det inte skall bli alltför överjävligt tungt. ”If you can’t be with the one you love, love the one your with” sjunger Stephen Stills och eftersom vi inte har mycket val när det gäller årstidernas växlingar så blir det väl till att försöka älska hösten. På franska heter höst inte ”höst” utan ”automne” och det är tur eftersom ord som börjar med ”h” före vokal inte uttalas i franskan och inte heller ”st” i slutet av ord uttalar fransoserna och bokstaven ”ö” existerar ju inte ens i detta språk och det vore urbota dumt att ha ett ord i sitt språk som inte kan uttalas.

Om vi tänker oss hela livet som ett år, där vi föds på nyårsdagen och dör på nyårsafton, så befinner sig undertecknad just nu någonstans i vecka 37 och och det är väl kanske inte fy skam, även om min allra bästa tid, enligt detta synsätt, nog var någonstans i mitten av juli. Min egen personliga relation till hösten är klart ambivalent. Hösten förebådar vintern, en årstid med få förmildrande drag, men samtidigt är hösten en underbar tid. Lite lugnare och med mer erfarenhet än den lite barnsligt uppsluppna våren. Det är lite som för de flesta av oss som lever i slutet av livets sensommar, 50-60-års åldern. Nåja, hösten är kanske inte alltid sådär skitkul och behaglig, men det är ju inte 57-års åldern heller. ”Gilla läget” var det.

Man får försöka se det positivt. (Bild: Sara Granér)

Alfabetets allra sista bokstav, om vi nu ska återvända till den, är ju inte unik för varken svenskan eller de andra nordiska språken. Bokstaven ”Ö” förekommer även i estniskan, finskan, azerbajdzjanskan, turkiskan, tyskan, ungerskan och säkert i en massa andra språk som inte jag känner till. Det här att förändra uttalet av en bokstav genom att sätta dit en ring, en krok eller en prick eller två kallas ”diakritiska tecken” och är kanske ingen dum idé, man slipper ju bland annat hitta på en massa nya former till nya bokstäver. Vissa språkvetare anser att just å, ä och ö inte är diakritiska tecken utan helt egna bokstäver. Själv kan kan jag inte bry mig mindre om vilket.

I svenska språket, med ord som rotblöta, nävgröt, ödetorp, rötmånad, grönmögel, nödår, göl, gös, gök och göteborgare, hade vi behov av vissa speciella bokstäver och då tog vi helt enkelt A:et och O:et och satte dit en liten krumelur ovanpå dessa bokstäver och vips var vi tvungna att ha speciella tangentbord till våra datorer. Från början var det egentligen ett litet ”e” som sattes dit ovanför o-et för att beskriva ö-ljudet, men långt innan ämnet ”välskrivning” togs bort i skolundervisningen hade vi slarvat till det och det blev bara ett streck, en krumelur eller ett par prickar. Faktum är t.o.m. tibetanska språket använder sig av det här knepet, här är det tibetanska alfabetets tecken för bokstäverna som beskriver ljuden för O respektive Ö:

Tibetanska tecken för O och Ö

Inbilla er nu inte att jag kan tibetanska också. Jag bodde visserligen drygt ett år i en liten tibetansk stad, i ett hus där alla grannar var ”Kham-tibetaner”, men jag lärde mig aldrig något annat på deras språk än att säga ”ha ko-masong” som skall betyda ”jag förstår inte” och ett av skälen (dock inte det enda) till att jag inte stannade kvar där och gifte mig med en tibetanska är att det i stort sett är omöjligt att säga ”jag älskar dig” korrekt på tibetanska, det lär heta något i stil med: ”Nga kajrang-la gåwpo yö”. Inte det lättaste att viska i örat på sin älskade när jakarna råmar i bakgrunden på det tibetanska höglandet. I alla fall inte om man som undertecknad är född i Göteborg. På-kinesiska heter denna kärleksförklaring ”wuo aj ni”, så vem har sagt att kinesiska är så svårt?

Är ni, mot förmodan, intresserade av lite mer om när jag bodde där borta och varför, så hittar ni lite om det en bit ner i texten under ”Resumé” uppe till höger på den här sidan. Där finns förresten lite om när jag bodde på Maldiverna också. Under ett år befann jag mig på ön Kuredu som med sina c:a 300.000 m² är en relativt stor ö (med maldiviska mått mätt då alltså) men trots det bara ungefär lika stor som Årsta partihallar. Det tog sådär 45 minuter att gå runt ön i maklig takt Hur som helst vore det lättare att hantera den kommande hösten på en tropisk ö i Indiska Oceanen än där jag nog blir tvungen att göra det. Det blir till att gilla läget i år också. Men precis som i den här underbara musikvideon med ”Lambchop” är ju årstiderna del av ett kretslopp och minst ett varv till skall väl även jag få vara med.

PS: Det där i inledningen om alla mejl jag fått från folk som saknat mina texter, det var allt en jävla överdrift 🙂 Men det hade förstås varit kul om det varit så och det vore minst lika trevligt att få höra att det är positivt att jag är tillbaka.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Ö som i höstmedicin

  1. Krönikören skriver:

    Numera tycker jag rätt bra om hösten, de klara krispiga dagarna, färgprakten i skogen.

    EU ja. Eller EU nej. Det är rätt mycket lustigt som kommit från EU. Så Öland är ingen ö. Nähä. Jag känner mig inte riktigt övertygad.

  2. krulli skriver:

    Gôtt att du är tillbaks.. det påhittade paradisets solstol har varit tom!

  3. krulli skriver:

    PS jag har också varit på Kuredu, fast bara 14 dagar 🙂 (ochungefär många hundra år sedan) .. och.. och.. Tibet ska jag till om 6 veckor ungefär!

  4. Selma skriver:

    Det är kul att du är tillbaka!

  5. Krönikören skriver:

    Svar: Det var inte meningen att göra dig orolig. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s