Den gode, onde, fule….och alla vi andra

I april 1968 gick Sergio Leones spaghetti-western ”Den gode, den onde & den fule” upp på den svenska biorepertoaren. Undertecknad hade då mer än ett år kvar till sin femtonde födelsedag och ansågs därför av dåvarande ”Statens Biografbyrå” inte vara mogen för de filmiska våldsamheter som filmen innehåller. I backspegeln är det inte omöjligt att dom hade rätt. I vilket fall som helst bestämde sig tre grabbar, inklusive mig, att försöka lura biografvaktmästaren och ta chansen att komma in och se filmen trots vår ofullständiga ålder. Till saken hör att mina kamrater hade ännu längre till sin 15-års dag än jag själv.

Det gick bra och vi blev insläppta och fick platser alla tre. Jag har sett filmen minst en gång till senare och tack vare det har jag fortfarande minnesbilder av densamma för av första gången minns jag mest att jag var väldigt stolt över att ha kommit in på en barnförbjuden film. Filmen handlar (tror jag) om en bandit på jakt efter en skatt och två prisjägare på jakt efter banditen och sen är det en massa utdragna revolverdueller. Vem som är ondast, godast och fulast är inte alltid lätt att veta. Dessutom är  Contreras söder om Burgos i Spanska Kastilien, där filmens slutscener spelades in, så typiskt medelhavsländerna att jag nästan skäms över att en gång ha trott det var Amerika.

”Blondie” i Kastilien

En annan film med olika karaktärer är ju ”Snövit”, där sju småväxta filurer besitter olika karaktärsdrag, allt från blyg till butter finns representerat och dessutom en stackare som antagligen är allergisk. På italienska heter dom bl.a. ”Brontolo”, Mammolo” och ”Pisolo” vad det nu kan betyda. Men nu får jag ta mig samman lite för det är naturligtvis något jag försöker komma fram till, nämligen detta: är det inte i själva verket så att alla de där olika egenskaperna, eller vad vi nu skall kalla det, ond, god, blyg, butter, är något vi alla bär på i olika stora proportioner? Alla har vi väl mer eller mindre alla egenskaperna i oss och det är lite upp till oss själva vilka av dom vi vill framhäva och vilka inte.

Hur mycket vi har av olika karaktärsdrag beror bland annat på vad vi har upplevt, vad våra föräldrar har understött respektive förtryckt hos oss och det har dessutom att göra med vilka erfarenheter vi har fått med oss. Men när vi nu står där med alla dessa karaktärsdrag och olika ”personligheter” och skall gå vidare, då är det upp till oss själva vilka av dom vi väljer att framhäva. Man kan ju t.ex. tycka att den som inte har så mycket att avvara, generellt skulle vara snålare och mindre villig att hjälpa sin omgivning än den som har ett visst överflöd. Vad tror ni, är den som har det väl förspänt mer generös än andra och mer mån att hjälpa andra för att han kan, eller är alla lika benägna att trampa på andra för att själva få det bättre?

Är den vita ankan snäll eller bara dum? Är den andra smart eller elak?

Det har varit mycket om Juholt och hans misstänkt mystiska ersättning för bostad. Undertecknad kan lika lite som andra veta vad som är uppsåt och vad som är slarv, men tycker ändå att det är underligt att en fyra på 100 kvadratmeter kan betraktas som ”övernattningslägenhet” och dessutom inkludera sambo (som står på kontraktet) att bo där gratis. Varför kan Juholt med sina 144.000/mån och andra som han inte betala hyran själva. Arbetslösa som tvingas till Stockholm för att få jobb får inte sin bostad betald. Det här är verkligen inget socialdemokratiskt fenomen. Socialministern Ulf Kristersson (m) har fifflat till sig lägenhet som var menad för hemlösa (SvD exp AB) och moderaternas partisekreterare Sofia Arkelstens har gjort vinstgivande  lägenhetsaffärer med svartmäklare (exp AB AfV)

DN listar några myglare här (DN) och det är en brokig samling partifärger. Den som inbillar sig att maktens män och kvinnor, oavsett partifärg, inte skor sig när dom kan riskerar lång näsa. Jag tror att det har att göra med att de som nått en viss ”positionshöjd” får för sig att dom är utvalda och ”speciella” och att vanliga människors regler inte riktigt gäller dom och att ”tillfället gör tjuven”. De väljer att ta fram karaktärsdragen egoism och girighet i sig, istället för empati, solidaritet och generositet. Var nu inte så säkra på att vi, ni och jag, skulle vara mer renhåriga i samma situation. Hur många av oss imponeras inte av och tycker att de som gjort en ”smart lägenhetsaffär” eller fått igenom ett mystiskt avdrag i deklarationen är lite hjälte. Alla har vi en tendens att tro att allt finns där för att vi ska ta för oss och att vi själva är jordens medelpunkt.

Jordens medelpunkt förevigar sig själv. Bild: Banksy

Nu får Juholt en massa medialt spö och det förtjänar han. Det tragiska är att det, vare sig det nu gäller sossar eller andra partier, aldrig blir någon bättring. I mitt förra inlägg tog jag upp det fullständigt hårresande i att de som drivit igenom arbetslinjen själva lyfter löjligt stora inkomstgarantier utan att vilja söka arbete och listan över den här ta-för-mig-mentaliteten kan göras nästan hur lång som helst och den sträcker sig långt utanför politikens gränser, in i näringslivet och ner på vår egen individnivå. Gemene man har dock oftast färre möjligheter att roffa åt sig. Det är tragiskt att i samma veva som vi sekulariserats och slutat vara rädda för ”Guds straff” så faller uppenbarligen alla etiska och  moraliska spärrar som ett korthus i en höststorm.

Det finns ytterligare orsaker till det ”solidariska förfallet” och det är att ”folksjälen” idag kapitulerat för kapital- /ego-ismen. Den ofta utomordentliga Lena Andersson beskriver i en kolumn i DN på ett briljant vis hur detta ser ut och hur Socialdemokraterna idag hänger efter Alliansen, som en, möjligen vagt viftande svans, i jakt på väljarsympatier. ”Folksjälen” har blivit borgerlig och då är det där röster skall fiskas. Skillnaden mellan regeringen och vårt stora oppositionsparti är idag inte mycket större än, som Lena Andersson skriver: ”ett halvt rut-avdrag”. Miljöpartiet verkar även dom snegla lite på röstsiffror och eftersom ”folksjälen” är borgerlig så…..ja…..man vill ju ha röster. Men hallå! Ideologin? Politiken? ”Politik är att vilja” sade Olof Palme. Vilja vadå? Vinna val? Och sen?


Politiker och andra makthavare har precis samma möjlighet att välja vilka av sina karaktärsdrag dom vill framhäva och vilka dom vill trycka undan. Det är inga konstigheter alls och dom har, i alla fall när det gäller demokratiskt valda makthavare, faktiskt sin position för att tjäna sina väljare så mycket dom kan, inte för att tjäna pengar så mycket dom kan. Jag hyser ingen som helst tvekan om att makt korrumperar, det finns alldeles för många exempel på detta. Dessa maktens män och kvinnor är varken godare, ondare eller fulare än vi andra, men uppenbarligen är det, efter ett tag i maktens glans, lättare att se till sig själv än till de som en gång valde dom som sina representanter. Jag har ingen aning om den politiska moralen är mer urvattnad än förr, men den behöver en rejäl uppsträckning. Snarast!

Som alla säkert förstår är mitt förtroende för parti-politik förhållandevis blekt och jag försöker övertyga mig själv om att alla dumheter som politiker och andra med maktposition hittar på inte beror på ondska och elakhet. Men det är inte alltid lätt. Det är faktiskt inte så lätt alla gånger att övertyga sig själv om detta när det gäller ”vanliga människor” heller. Haj-fiskare på den franska ön ”Réunion” (som tillhör EU) använder levande hundar som bete, jag fick ett mejl från organisationen ”Sea Shepherd” (som jag stödjer helhjärtat) om detta och när jag ser bilderna på den sex månaders labrador-valpen med en stor krok genom nosen undrar jag om människan inte trots allt är ond och om det egentligen finns något annat hopp än vår egen utrotning. Det gäller i annat fall att vi verkligen tar fram allt det goda i oss, allihop.

Hund som skulle använts som levande haj-bete räddas av veterinär

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Den gode, onde, fule….och alla vi andra

  1. Svorskan skriver:

    Hej! Usch! Jag hinner inte läsa ditt inlägg nu, eller rättare sagt så sitter dottern och jag och myser. Men använda hund som levande haj-bete – det är inte klokt vad folk får för sig att göra.
    Sv: Jag har mejlat till hittehund, men det har legat ute på Internet i typ två veckor, så jag tror nog att de redan jobbar aktivt med en familj. De är riktigt seriösa. Kollar upp referenser, kommer hem till en och intervjuar etc. Jag försöker intala mig att ödet får avgöra. 🙂 Hon bor förresten i Stockholm. 😀

  2. Selma skriver:

    Usch, den där sista bilden fick mig helt ur stånd att kommentera vettigt. Det känner jag att jag borde göra men jag behöver klappa den egna hundtussen lite länge.

  3. Krönikören skriver:

    En text som gör mig både förbannad och ledsen. Jag tror att de som har minst är mest generösa. Tyvärr. Som tur är finns det ju undantag som t.ex. paret Gates som donerar miljoner.

    Levande hundar som bete får mig att må illa. Hur kan de bara?! Är det så att de sen bara tar fenorna på hajarna och låter dem drunkna, så är det ännu värre. Hur kan människan bli så grym?

  4. Krönikören skriver:

    Svar: Tack för det! Det värmer ska du veta.

    Förresten har ju Robert fått lite av en töntstämpel på sistone, så det är nog inte mycket att stå efter. Inte namnet i alla fall, men det finns ju annat 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s