Läcker fruktkropp, möjligen med lite lömsk form.

En av naturens alla fascinerande förmågor är att kunna frambringa svamp och trots att dessa mykologiska utväxter på moder jords yta inte alltid har lika lockande former som på bilden ovan, så är denna organism väl värd några rader på denna sida. Svamparna, i alla fall de där som många av oss nu är på väg att plocka upp från marken, är i biologisk mening varken djur, växter eller protister (”protister” är en annan, encellig, livsform som t.ex alger). Men det vi plockar och lägger i våra svampkorgar är bara svampens fruktkropp (vilket underbart ord, ”fruktkropp”) och man skulle kunna säga att det som är ”själva svampen” ligger som ett nätverk av s.k. ”hyfer”, under markytan. Det är det där nätverket som kallas ”mycel” och som t.o.m. kan vara svårare att hitta än både Herr & Fru Kantarell.

Svamp är gott. Riktigt gott. Men det krävs möjligen även smör, kryddor och kanske lite annat också för att svampen skall nå sin absoluta kulinariska höjdpunkt. På hindi skrivs svamp förresten कुकुरमुत्ता och uttalas ”kukurmutta”, om nu någon roas av den sortens mellanstadie-humor. Åter till ordningen. Kantareller är kanske vår populäraste matsvamp och om det beror på att den är lätt att känna igen eller om det är för att den är en god, glad och gul svamp, det har jag ingen aning om. Gul förresten…..och ”glad”? Det finns ju en kantarell: ”Craterellus cinereus”som är grå som en tom busskur i november. Den grå varianten växer både i Nord-Amerika och i Syd- och Mellan-Europa och lär visst vara lika god som den gula, men är utrotningshotad så den låter vi bli.

Ordet ”svamp” är förresten ett av de exempel där svenska språket inte riktigt når ända upp på de språkliga topplistorna. Vi kallar ju de ovan nämnda fruktkropparna för ”svamp”, men vi säger ju också ”tvätt-svamp”, ”fot-svamp”, ”platina-svamp”, ”mögel-svamp” ”slem-svamp” (som förresten är just en sådan där ”protist” som jag nämnde tidigare), vi säger ”svamp” om så många saker som inte har särskilt mycket med varandra att göra. Engelsmännen har ju orden ”mushroom”, ”sponge” och ”fungus” och de som kan prata walesiska kallar tvättsvampen för ”sbwng” (uttala det den som kan) Den där riktiga, äkta tvättsvampen (Spongia officinalis) är ju dessutom ett djur, precis som jag  som skriver detta och båda är vi sannolikt lika bedrövliga som ingrediens i såväl svampsoppa, svampstuvning som svampomelett.

”Mykologer” kallas ju de som studerar svampar och, om man får säga så, har ”svampar på hjärnan”. Andra har snarare svampar i hjärnan, eller rättare sagt vissa svampars innehåll. Vikingarna påstås ha ätit flugsvamp för att bli tillräckligt arga för att gå bärsärk, men det undrar jag, historien är full av folk som beter sig som galningar utan flugsvamp, ta vilket krig som helst, senast avrättningen av tok-diktatorn i Libyen. Sen finns det ”toppisar” med släktingar, eller ”psilocybin-svampar” som dom egentligen heter, dom innehåller ett ämne som när det bryts ner i våra kroppar får oss att inbilla oss både det ena och det andra. En del sägs få ”religiösa upplevelser” andra får ”kontakt med andra världar”, men det är kanske samma sak. En som, med eller utan svampar, sade sig ha kontakt med andra världar är den här farbrorn:

Han påstår sig alltså prata tre språk som talas på himlakropparna Venus, Pluto och Kruger 60B. Jag får nog ändå säga att i mina otränade öron låter det väldigt likt det som inom religionen kallas ”tungomålstal”. Så var försiktiga med de där ”psilocybin-svamparna”, eller ”magic mushrooms” som dom också kallas, har ni otur kan ni få en religiös uppenbarelse och vad det kan leda till vågar jag inte tänka på. I förlängningen kanske Kristdemokraterna hamnar ovanför 4%-spärren även i nästa val och det är det verkligen inte värt. Måste ni trots allt äta svamp och berusa er så gör istället en kantarell-toast på surdegsbröd och ta några glas vitt, förslagsvis ”Centennial Reserve Sauvignon Blanc” som är både gott och FairTrade. Risken att babbla ”rymdspråk” blir då förhållandevis liten.

Nu skall jag lansera ett helt nytt ord, ”svampla”. Det är en sammanslagning av orden ”sampla” och ”svamla”. Sampla innebär ju att man återanvänder gamla melodislingor i nya sammanhang, man tar något gammalt och framför det i ”ny kostym”. Svamla vet alla vad det är. Om man alltså svamlar och i sitt svammel lägger in gamla dumheter så skulle man väl kunna kalla det att man ”svamplar”. Fredrik Reinfeldt säger t.ex. i SvD att en arbetslöshetsförsäkring inte behövs eftersom: ”människor hittar andra grunder för sin försörjning” och ”får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt”. Dagens a-kassa infördes 1935, att idag svamla om att det bara är naturligt att det blir som det var innan dess är ett exempel på ”svampling”. ”Mellankrigstiden ringde och vill ha tillbaka sin politik” skriver Katrine Kielos träffande om just det i AB.

Affisch från 1935 när a-kassan infördes och från 2011. Bakåt eller framåt

Medveten om att många anser att man inte skall blanda ihop idrott och politik får naturligtvis undertecknad att fundera på den allmänna inställningen till att blanda ihop svamp och politik.  Men det kan inte hjälpas, den politiska enfaldens rhizomatiska struktur får mig att associera till ett svårutrotat mycel med sporadiskt uppstickande ”blåmusseroner”, ”rödmusslingar” eller en riktigt otäck ”brun flugsvamp”. Men som ”Ante Valdemar Roos” uttrycker det i Håkan Nessers fina bok ”Berättelse om herr Roos”: ”Livet är en komplicerad potatis”, så det kanske är mycket begärt att vi, bara för att vi är människor, skulle bry oss mer än en plattmurkla om framtiden som ekologiskt hållbar med förnuftigt fördelade resurser.

I inlägget har jag nämnt ett antal svampsorter och jag vet ingen organism som har så härliga namn som svampar. Vad sägs t.ex. om: ”doftmussling”, ”kastanjebrun sippskål”, ”lömsk biskopsmössa”, ”marsipankremla”, ”dallergröppa”, ”sammetsfotad pluggskivling” och ”dystersopp”. Nu kanske ni tror att den som skriver detta vet mycket om svampar, men det gör jag verkligen inte, även om jag vet mer efter researchen till ovanstående inlägg. Men något jag vet är att en skogspromenad i helgen, med eller utan svampkorg, skulle göra både mig och er mer gott än många andra sysselsättningar och jag vet dessutom att hur man än bär sig åt så är det omöjligt att få ner mer än 100% svamp i en burk, även om man torkar den aldrig så länge först.

20% + 80% + 30% + 20%, det är mycket det.