Om helgon och fattiga riddare

”Allhelgona”. Bild: Nicklas Emrin / GP

Den nyligen passerade ”Alla helgons dag” (GP) kan även för en ”okristlig” som undertecknad väcka funderingar om livet, döden och annat väsentligt. En av dessa funderingar är om begravningsceremonier, detta att vi tar hand om våra döda, kanske är en av de äldsta traditioner som kan tillskrivas det vi tycker om att kalla ”den civiliserade människan”. Är det där någonstans, när vi började bry oss om våra döda, som vi kulturellt sett förvandlades till (eller i alla fall kunde ha förvandlats till) empatiska varelser?

Varför denna empati senare krackelerat betänkligt har mycket att göra med villfarelsen att vi har äganderätt till livets buffé och att vi till varje pris skall tillgodogöra oss mer och försvara vår ”egendom”, trots att vi bara förvaltar den för våra efterkommande. Men det är otvivelaktigt ett tecken på viss kulturell utveckling att hedra minnet av de som lämnat livet före oss. Att det bara för att det är empatiskt skulle vara just ”mänskligt” motsägs av att såväl pingviner, primater som valar sörjer sina döda ungar och att elefanter t.o.m. sörjer sina vuxna avlidna artfränder.

Afrikansk elefant sörjer död artfrände.

Sedan är det det här med ”helgon”. I ett land som vårt som varit protestantiskt sedan 1500-talet och till stora delar sekulariserat sedan många år är det lite förvånande att vi firar alla dessa helgons dag. Detta gäller alltså ”helgon” i den ursprungliga katolska/ortodoxa bemärkelsen att kyrkans överhuvud kanoniserar avlidna människor som alldeles särskilt heliga och mer ”gudomliga” än oss andra. Att vi istället, som väl de flesta väl gör på Allhelgona, hedrar avlidna förfäder och förmödrar som under sitt liv spred så mycket godhet och kärlek dom förmådde, får väl även det ses som ytterligare ett steg på den något rangliga civilisationsstegen.

”Riktiga”(?!) helgon födda i Sverige och som kanoniserats av påven har vi knappt haft några under de senaste 1000 åren, förutom Maria Elisabeth Hesselblad som dog så sent som 1957 och ”saligförklarades” av påven år 2000. Det finns ingen som helst anledning att betvivla att hon var en bra människa som bl.a. arbetade som sjuksköterska i USA och under senaste världskriget levde i Rom och gömde italienska judar, kommunister och polacker som flydde undan nazisternas terror. Att hon blev ”saligförklarad” beror trots detta nog mest på att hon startade en ny nunneorden, ”Birgittasystrarna”, som idag bl.a. verkar i ett kloster i Danderyd utanför Stockholm.

Flygbild över delar av Danderyd.

Förutom Birgittasystrarna, som alldeles säkert är fina människor i hjärtat, bor det många andra i just Danderyd som själva tycker att dom är ”fina”. I denna kommun har mer än 10% årsinkomster över miljonen och enligt Svensk mäklarstatistik såldes det senaste året 130 villor i Danderyd och det till ett snittpris på mer än  7,5 miljoner kronor. Det är alltså ett tillhåll för ”fint folk”. Hur mycket eller lite man har säger absolut inget om hur empatisk man är som människa, Bill Gates och hans hustru Melinda har t.ex. skänkt över hälften av sin förmögenhet, mer än 175 miljarder kronor, till välgörenhet.

Att paret Gates kan leva gott på sitt resterande kapital och om det mest är dyrköpt ”goodwill” ändrar inte det faktum att ingen av våra svenska 108 miljardärer (E24 SvD VA AB GP) och andra snor-rika ämnar följa deras exempel. Nej alla som lever i Danderyd är absolut inte verklighetsfrämmande girigbukar men några är det definitivt och en heter Isabella Jernbeck och är moderat riksdagspolitiker. Hon gjorde nyligen ett besök på RFHL för att ta sig en titt på narkotika- och läkemedelsberoende som sökt sig dit för att få hjälp med sitt missbruk. Att Isabella Jernbeck uppenbarligen helt saknar empati för utslagna framgår tydligt av hennes uttalanden under detta besök. Läs mer om det här.

”Det finns inga fattiga människor i Sverige tycker jag” (Isabella Jernbeck)

Enligt Isabella Jernbeck finns det alltså inga fattiga människor i Sverige, fattigdom förknippar hon bara med Afrika och det är naturligtvis både en definitionsfråga och relativt. Relativt sett har naturligtvis en stor del av befolkningen i delar av Afrika mindre pengar än fattiga svenskar, men i Sverige räknar regeringen själva med en ”relativ fattigdom” på över 10% och en ”absolut fattigdom” på 5%. ”Absolut fattigdom” innebär att man har mindre än riksnormen att röra sig med och riksnormen för två vuxna är idag 7.120kr plus kostnaden för hyran. Detta är alltså vad närmare en halv miljon svenskar har att leva på.

”Relativ fattigdom” innebär att man har mindre än 60% av medianlönen att leva på, det betyder ungefär 10.500 kr/månaden. Så lever alltså en miljon svenskar. Att vara två vuxna och när hyran är betald klara sig på 7.500 kr ihop skulle naturligtvis gå alldeles utmärkt i delar av Afrika, men utan att på något vis förringa de enorma svårigheter många afrikaner och andra lever under så får man väl ändå räkna in landets kostnadsläge i ekvationen. I Sverige får vi betala mycket mer för de basvaror som behövs för ett mänskligt liv. Har man inte råd med detta är så man fattig, oavsett var man lever, punkt slut.

Det är helt självklart att alla människor inte har samma förutsättningar, samma resurser och samma möjligheter. Detta har med genetiska, geografiska, fysiska, sociala, traditionella och andra skillnader att göra och det har, inom dessa givna ramar, även med ambitionsnivåer och slumpen att göra. Utopier som hävdar att alla skall ha lika mycket av allt och samma förutsättningar är i mångt och mycket lika verklighetsfrämmande som tomtar, troll och helgon. Men att det går att åtminstone ha viljan och ambitionen att fördela våra gemensamma resurser mer rättvist och att åtminstone vilja dela med sig av lite av sitt överflöd är mest en fråga om just empati.

Den gängse definitionen av empati är ”förmågan att sätta sig in i andra människors situation” och jag kan tänka mig att det antagligen är lika svårt för den som aldrig haft något överflöd att sätta sig in i hur det är att vara väldigt förmögen som det är för den som aldrig tvingats vända på slantarna att sätta sig in hur detta är. Men att det är svårt innebär inte att man inte kan kräva att man försöker. Jag vet inte hur ofta snabbnudlar, blodpudding, makaroner, falukorv eller ärtsoppa serveras vid det Jernbeckska middagsbordet, men jag tvivlar på att det är ofta och jag tror inte någon i hennes situation kan begripa hur det känns att vara tacksam för att åtminstone kunna ställa detta på matbordet i Sverige 2011.

Troligen inte vardagsmat hos familjen Jernbeck

Det här inlägget är på gränsen till personangrepp på en person, en enda medlem av nya moderaterna, en enda boende i Danderyds kommun och egentligen är just hon inte ett dugg intressant annat än som representant för alla som fortfarande hävdar och tror att det är var och ens eget fel om man är fattig, flykting, utslagen, sjukskriven, arbetslös eller på annat sätt hamnat utanför. Det finns gott om folk, i nästan alla politiska läger, som lider brist på empati, inte bara inom regeringspartierna. Gäller det inte, som i detta fallet, människor som hamnat i missbruk så kan det gälla empati med människor som tvingas fly från sitt land, blivit sjuka, arbetslösa eller något annat dom aldrig bett om. Medkänsla och empati väger ofta lätt mot en eller annan hundralapp mer i den egna plånboken. Det är tragiskt.

”Fattiga riddare” är kanske inte heller en av de vanligaste rätterna på borden i såväl Danderyd som många andra ”fina” hem, men det är ju mest synd om dom själva, för det kan vara fantastiskt gott ibland, recept har ni här. Egentligen är det alldeles för gott för att människor utan medkänsla och empati skall få njuta av det, men skulle någon av dessa hamna på den här sidan så har dom; förmodligen med avsmak; slutat läsa för länge sedan. För er andra, som är kvar på sidan fortfarande, kan jag meddela att undertecknad, på fullt allvar, tycker att alla som föredrar ännu högre status framför empati och medkänsla med andra lika gott kan använda selleri och då på det här viset

”Det går lika bra med selleri”. ”Ooh LaLa!

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Om helgon och fattiga riddare

  1. Selma skriver:

    Jag förstår liksom inte hur man kan undgå att se att även om det är få som behöver svälta i Sverige så har vi en stor nöd.

    • peterlarson skriver:

      Svar till Selma:
      Visst är det så och ofta är det så att väldigt många problem som är kopplade till väldigt små ekonomiska ramar och möjligheter skapar andra problem än bara hunger och svält. I Sverige har vi ju fortfarande ett socialt skyddsnät som gör att ingen skall behöva svälta ihjäl, men det finns ju annan nöd, alla de psykosociala handikapp det innebär för människor att vara utanför, känna sig maktlös, osäker, otrygg och mycket annat. Det är också viktigt att ta itu med. Fattigdom handlar ju inte enbart om att svälta ihjäl.

  2. Ulla skriver:

    Tack än en gâng för en fin krönika, det är alltid kul och betänk värt.
    🙂

  3. Krönikören skriver:

    Men vilken urbota idiot! Man tror ju inte att det är sant! Rent ut sagt odräglig och fruktansvärt arrogant – hornen växer och jag önskar henne och likasinnade några riktigt dåliga år. Antagligen skulle hon bli en bättre människa av det.

    Svar: Jag förstår din dotter, det är kanske en anings för mycket begärt. Har du ingen ovän du kan be? 😉

  4. Bara Jag skriver:

    Som sagt – fattigdom är relativ och man måste jämföra äpplen med äpplen och päron med päron… Afrika är Afrika – Sverige är Sverige… På många sätt kan jag förvånas över att många (politiker och andra) tittar utan att se – att besöka rfhl utan att ta in problemet betyder att man är blind. Det är lätt att döma ut de som är sämre ställda när man själv befinner sig på en helt annan plats – geografiskt, socialt och ekonomiskt… Visst – många har verkligen slitit för att komma dit där de är – men att säga att alla har samma möjligheter att ”nå toppen” är förbannad lögn…

    Ha en fortsatt skön vecka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s