”Allting flyter”

”Panta rei” är gammalgrekiska för ”allting flyter” och uttrycket lär härstamma från den grekiske filosofen Herakleitos som levde för sisådär 2.500 år sedan. Att han hade fel vet, inte minst, alla som tappat sin mobiltelefon i sjön. Men inte ens kloka gubbar i det gamla Grekland kunde förutspå mobiltelefonen och dessutom var det inte det han riktigt menade, att allting flyter om man tappar det i vattnet alltså. Denna möjlighet till feltolkning beror på en av det svenska språkets ”fallgropar”, nämligen att vi använder ordet ”flyter” både för det som inte sjunker och det som ”flyter fram”, som floden t.ex. och tiden, och i sällsynta fall undertecknads skrivinspiration.

Herakleitos menade snarare att allting förändras, att allt är i rörelse. Han lär också ha sagt att: ”Det inte går att stiga ner i samma flod två gånger” då det inte längre är ”samma” flod utan ett helt annat vatten. Inget är för evigt, inte vintermörkret, inte Fredrik Reinfeldt, inte Håkan Juholt och inte vanlig huvudvärk heller. Pernilla Järnvall-Hint, är ansvarig för det som har med sjukvård att göra i Sörmland och hon är uppenbarligen en stor beundrare av Herakleitos teorier, hon har nämligen bestämt att en man med amputerade ben inte skall få en permobil så att han kan förflytta sig, med motiveringen att ”det är osäkert att funktionsnedsättningen är bestående”(AB exp DN SvD GP svt) Panta rei!?

Inget är för evigt Pernilla Järnvall-Hint

Hon erkänner att beslutet låter ”stelbent” och ökar därmed ytterligare på sina chanser till att vinna pris för ”Årets groda”. Det kan vara början på ett helt nytt synsätt inom såväl sjukvård som mycket annat och nästa steg skulle väl kunna vara att änke- och efterlevnads-pension inte kan betalas ut eftersom det inte är helt säkert att döden är permanent och om nu den avlidne kommer tillbaka och spökar då och då så måste ju rimligtvis efterlevnads-pensionen reduceras med en viss del. Herakleitos glömde väl helt enkelt bort att den mänskliga dumheten är, om inte evig, så i alla fall extremt svårutrotad.

Albert Einstein, som hade turen att leva mycket senare än Herakleitos och därför kunde basera sina teorier på flera tusen år av ytterligare erfarenhet sa ”Endast två saker är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Men när det gäller universum är jag ännu inte absolut säker” och trots att forskare i Cern tror sig ha motbevisat Einsteins teorier om ljusets hastighet så är det ingen som vågat ge sig på hans tes om den mänskliga dumheten än. För övrigt tycker undertecknad att mörkrets hastighet många gånger är lika hög som ljusets. Åtminstone i december och inte minst då för ”mörkertalens barn”

För mörkertalens barn är julen inte ljus, bara rädsla.

Det är lätt att glömma barnen under julen. Kanske inte i första hand våra egna, även om inte heller det är så ovanligt som vi gärna inbillar oss. 2010 anmäldes enligt BRÅ 2.500 fall av misshandel av barn under 6 år. Hur många under 6 år vågar, eller ens vet hur och vart dom skall vända sig för att anmäla att dom blir misshandlade av sina föräldrar eller andra vuxna? Hur stort är mörkertalet? Tio gånger, så det istället är 25.000 barn, eller kanske hundra gånger så stort? Under skolloven ökar samtalen till BRIS kristelefoner och jullovet är sannerligen inget undantag, tvärt om. Julen innehåller väldigt många faktorer som förvärrar utsatta barns situation, press, stress, familjeproblem, ekonomiproblem, krav, alkohol….

I min förra text tipsade jag om UNICEF:s julgåvor istället för annat jul-skräp, men vi behöver inte vidga vår världsbild längre än till vår egen stadsdel för att hitta barn som far illa. Barnfattigdomen ökar i Sverige (RB), som en följd av en politisk vision som bygger på, eller i alla fall leder till, att de som har väldigt mycket får ännu mer och de som verkligen behöver får ännu mindre. Barn befinner sig längst ner på skalan när det gäller möjligheten att påverka sin situation och drabbas naturligtvis hårdast. Istället för att lägga några hundra på t.ex. en ”Grym digitalpruttare med fjärrutlösare” eller på ”maskinen vars enda uppgift är att stänga av sig själv” eller något annat, kanske inte helt livsnödvändigt, så ge motsvarande summa till BRIS eller Rädda Barnen istället.

Den där hopplösa manicken får mig att tänka på hur det kan vara när man ser att det är en katastrofal brist på rättvisa i världen, att det inte alls alltid är människornas bästa som är drivkraften för de som sitter vid makten, att vår gemensamma natur och miljö våldtas i jakten på ekonomiska vinster, att helt oskyldiga människor dör i meningslösa krig, att män, kvinnor, barn, djur och miljö far illa, trots att det inte alls måste vara så. När detta är verkligheten, men de som försöker påtala detta för en hopplös kamp mot de som lockar med ytterligare skattesänkningar eller en och annan hundralapp i bonus om man bara, ler, lyder, tiger och inte krånglar. Då känns det som den där värdelösa maskinen. Inget händer, men det går hela tiden åt energi.

Massor av mänsklig energi och ”vanlig energi” som förbränns till ingen nytta. Hjulen ska rulla och dom ska rulla allt snabbare och snabbare, skit samma om vi är på väg åt fel håll. Gasen i botten bara. Valet är ju fritt, gäller det bara dig och mig eller även oss och dom, handlar det bara om mitt och ditt eller handlar det om vårt. Vår gemensamma värld, våra bröder och systrar, våra barn, vår miljö och våra barns och barnbarns framtid. Och mitt i alltihop så ringer några isbjörnar och undrar om vi människor kommer någon vart med klimatproblemet under COP 17 (DN SvD), klimatmötet i Durban, om vi enats om hur vi skall rädda såväl deras fortsatta existens som allt annat som håller på att gå åt helvete, och jag vet fan inte vad jag skall svara (AB GP)

”Hur går det på klimatmötet i Durban?” ”Har ni kommit på en lösning?”