Det är tämligen hopplöst ens för undertecknad att inte känna till att ett barn blivit fött under den gångna veckan, det lär ha skrivits mer än 2.300 artiklar i svensk press om händelsen (DN svt). Jag vill passa på att nämna att det föddes andra barn också, närmare 3.500.000 stycken, under samma vecka och hylla deras alla mödrar. Få, om ens något, av dessa kommer dock att röna samma omhuldande, vare sig nu eller i framtiden. Jag har verkligen inget emot lilla Estelle, det är omöjligt att inte glädjas åt ett nyfött barn, men spektaklet kring hennes födelse står mig ärligt talat upp i halsen. När ska vi svenskar begripa att kungar, drottningar, prinsar och prinsessor som lever i slott, tillhör sagans värld. Eller åtminstone historiens?

En annan ”prinsessa” som uppmärksammades i veckan var ”Xena-krigarprinsessan” (AB DN SvD GP). Nu var det det förstås skådespelaren, Lucy Lawless, som med några andra Greenpeace-aktivister bordade ett av Shell’s oljeborrningsfartyg på väg till Arktis för att borra efter olja. Det börjar bli ont om fossila energikällor och hellre än att satsa på förnybara riskerar Shell och bl.a Lundin Oil (Bildts kompisar) att ödelägga Arktis. Shell borde ha lärt sig av katastrofen i Mexikanska gulfen (SvD HD DN) och regeringen och SD borde begripa att inte tillåta oljeborrning i Arktis. Lucy ”Xena” Lawless hälsar faktiskt till lilla Estelle från oljeriggen och önskar henne att få leva i en värld med oförstörda polarområden.

Det är deprimerande tragiskt att se hur media fungerar när det skrivs och vevas i oändlighet i press, tv, radio och på nätet om en lyckad förlossning och man samtidigt får leta sig hålögd efter texter om att oljeutvinningen i Arktis, med de katastrofala risker detta kan ha, redan är i full gång. Sveriges utrikesminister sitter dessutom som ordförande i Arktiska rådet och ger ”dispenser” till sina gamla vapenbröder i Lundin Oil och andra ”Big Oil-företag” så att dessa kan ge sig på och förstöra den här delen av världen också. Om media lade ner åtminstone 10% av vad man lade ner på en enda förlossning på att ta upp detta, så vore det väl inte för mycket begärt.

Det blir ibland skrämmande tydligt hur media prioriterar världshändelserna och sedan spelar det ingen roll om man skyller på ”stort allmänintresse” eller vad man nu döljer sin läsar- och tittar-jakt med. Ett barn är fött, det gick bra, grattis till föräldrarna, punkt. Det finns många andra tillfällen där prioriteringen av vad som är viktigt att uppmärksamma är förbluffande. För några veckor sedan uppträdde Madonna och M.I.A i halvtidspausen av ”Superbowl”, finalen i amerikansk fotboll, M.I.A. visade fingret för 114 miljoner tittare (DN SvD AB). Media skrev spaltmil om ”fadäsen” och TV-bolaget bad om ursäkt och lovade att sådana obsceniteter inte får förekomma i tv. Andra ”obsceniteter” tycktes dock passera obemärkt:

Passande och opassande i amerikansk tv.

Nej fingrar får man inte visa i amerikansk tv, då blir det amerikanska folket upprört. Vi svenskar är inte riktigt lika pryda så här skulle det säkert ha fått visas utan efterföljande ursäkter från tv-bolagen. Vi har ju trots allt en mindre konservativ och förvriden syn på vad som kan, bör och får visas i våra inhemska tv-kanaler. Och ändå, ändå sänds det även i svenska tv-kanaler ut mer skit än vad en normal människa kan ta emot under en vecka utan att bli illamående. Jag tänker inte gå in på det så mycket djupare här och idag, men nog borde ett något som har en så central plats i våra liv att vi anpassar våra vardagsrums möblering efter det kunna användas bra mycket bättre än till ”Big Brother” och liknande.

Men långt ifrån allt som sänds i tv är naturligtvis ointressant. För ett tag sedan visades ett reportage från Färöarna, detta land med sitt helt magiska landskap och sin fruktansvärda tradition ”Grindadráp” mass-slakt av 1000-tals grindvalar varje år. Under ”Grindadráp” blir vattnet runt Färöarna knallrött av de försvarslösa valarnas blod. Färöingarna försvarar sin val-slakt bland annat med nonsens-argument som att ”Grindadráp inte är en jakt. Man dödar bara de valar som är synskadade och simmar för nära land”. Jaha ja, det är alltså bara barmhärtighetshandlingar mot synskadade valar. Det var ju omtänksamt.

Inte skall väl grindvalarna behöva leva sitt liv med brytningsfel

Men programmet om Färöarna var, som många andra dokumentärfilmer, otroligt intressant att få se och när man får se sådant i tv så välsignar även undertecknad den där apparaten och dess förmåga att ta oss med till områden de flesta av oss aldrig annars skulle ha möjlighet att få upptäcka. Efter programmet om Färöarna var jag lika förtrollad av det färöiska landskapet som jag var förtvivlad och ursinnig på ”Grindadrápandet”. Ingen slakt är naturligtvis oblodig och ”human”, men mass-slakt av ett så intelligent däggdjur som grindvalen och som innehåller färöiska seder som: ”skera á háls” och där man (idag) inte tar reda på mer än en bråkdel av djuret och resten får ruttna, borde inte få förekomma.

Organisationen Sea Shepherd för en effektiv och av färöingarna hatad kampanj mot ”Grindadráp” och om även denna, nu för tiden rätt onödiga jakt uppmärksammades i media, om så bara några procent av vad ovan nämnda, helt normala förlossning gjort så finns det en chans att rädda grindvalarna för framtiden. Vare sig dom nu är lite synskadade eller inte. För att den här texten nu inte skall döma alla färöingar som hjärtlösa, samvetslösa och okänsliga människor, det är dom naturligtvis generellt inte alls, så avslutar jag inlägget med färöingen Teitur och hans fantastiska text och musik i ”All I Remember From Last Night Is You” från ett av förra årets allra bästa album: ”Let the Dog Drive Home”: