Blåmes, inte en sparv, men en tätting.

I takt med att det blir allt varmare, ljusare och rent generellt behagligare att vara människa här i Skandinavien, så blir det också behagligare att vara rådjur, älg, varg och småfågel. Ett helt år (eller kanske endast ett år) har nu gått sedan vi fick uppleva vårens kraft och energi fylla våra frusna kroppar och själar senast. Undertecknad har nu fullt av koltrastar, blåmesar, talgoxar och nötväckor som äter av de frön, nötter, talgbollar och annat jag lagt ut för att underlätta deras vinter. En större hackspett dyker också upp då och då och knackar i sig lite mat.

Det är mycket nu, för såväl fåglar som för sidans skribent, så det blir en kort text idag. Men trots det, en text full av förväntan. Förväntan inför våren, sommaren, hela det här året och en väldig massa annat. Inte minst en förväntan om att vi skall lära oss se saker ur andra perspektiv än vårt eget. Med detta i åtanke vill jag visa en underbar grekisk kortfilm, mindre än fem minuter lång. Filmen innehåller vår, småfåglar, förståelse, tolerans, tålamod, kärlek och insikten att inte glömma. Till er, mina fina läsare: ”Tι είναι αυτό” eller ”Vad är det där?” av Constantin Pilavios: